Lucka 14

December

December betyder den tionde månaden. Den romerska tideräkningen hade från början bara tio månader på året, och den första månaden var mars. Sedan kom april, maj osv. December blev på så sätt den tionde månaden och det var så den fick sitt namn. Deci är det latinska ordet för tiondel. Mars, april, maj och juni fick namn medan resten av månaderna enbart betecknades med räkneord: quintilis, sextilis, september, oktober, november och december, dvs den femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde och tionde månaden.

December var den sista månaden. Under perioden mellan den siste december och den första mars låg jordbruket nere, och då hade man inget behov av att dagarna som gick fanns med i kalendern. Även trädgårdsarbetet ligger nere, i varje fall hos mig. När januari och februari så småningom gjorde entré i våra kalendrar lades de till i slutet av året och blev månad elva och tolv. Därför var det logiskt att skottdagen låg i slutet av februari. Det var ju där året tog slut. På 150-talet före Kristus ändrades kalendern så att året i stället började med den första januari, men skottdagen blev kvar i slutet av februari. Enligt legenden var det Numa Pompilius som gjorde omändringen. Det är tveksamt om han var en verklig person. Det finns många legender om honom. En uppgift är att han ska ha varit Kungariket Roms andre kung (715 f.Kr-672 f.Kr.).

Januari var guden Janus månad och februari har fått sitt namn från festen inför årsslutet som hölls då, februa. Det var länge en av Roms största fester. 

Mars helgades åt guden Mars och april hör troligtvis ihop med ordet aperire som betyder öppna. Antikens romare tyckte att jorden öppnade sig när alla vårblommor kom. I  gamla svenska almanackor benämndes april även gräsmånad. 

Maj hör ihop med guden Jupiter, som också kallades Jupiter Maius (den store Jupiter). Hans hustru Juno har givit namn åt juni och juli döptes om efter Julius Caesar. Juli hette förr även hömånad. Kejsar Augustus tyckte att sextilis skulle heta augusti. Det är min och Görans födelsemånad. September kallades höstmånad, oktober slaktmånad och november vintermånad i gamla svenska almanackor.

Före 1600 var det vanligt att i stället för december säga Christmånad, men sen gick man över till att kalla den för julmånad parallellt med december. Så gjorde man ända fram på 1900-talet. Jag använder fortfarande båda namnen på månaden. December är min favoritmånad, om man räknar bort vädret.

Lucka 13

Lussekatter

Idag firar vi Lucia och då måste man äta lussekatter. För egen del kan jag äta de här goda bullarna när som helst. Men det ska var saffran och russin i dem annars är det fusk. Man tror att det var i Tyskland på 1600-talet som seden med lussekatter kom till. Enligt sägnen gav djävulen, i skepnad av en katt, barnen stryk, medan Jesus i form av ett barn delade ut bullar till snälla barn. För att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lussekatterna med den gula saffranskryddan. I Nederländerna finns ett jäst, sött julbröd av vete som heter duivekater. Det exporterades troligtvis till Göteborg under 1600-talet. "Dyvelskatter" och "djävulskatter" är antagligen en försvenskning av ordet. 

Duivekater är ett traditionellt festbröd som har sitt ursprung i Amsterdam med omnejd. Det finns uppgifter så långt tillbaka som till 1500-talet som beskriver brödet och det är avbildat på målningar av den holländske mästaren Jan Steen från 1658. (Det är det avlånga brödet som lutar mot väggen). Duivekater syftar inte på duvor (duif) eller katter (kater) utan på "djävulskaka". Namnet härstammar från den gamla traditionen att offra djur till gudarna vid påsk, vilket senare ersattes av att bara offra ett ben av ett djur, och i slutändan bara ett bröd format som ett ben. 

Duivekater äts mest vid påsk, men även vid jul och pingst. Det är ett lätt sötat vitt bröd med mjölk, smör och citronskal. Det är ganska kompakt och det är just citronskalet som ger den karakteristiska smaken. Brödskivorna äts med smör och smaken blir bättre efter några dagar. När degen är färdigblandad rullas den ut till en avång form, som läggs på en plåt. Djupa snitt skärs i varje ända  och degen rullas in. Det påminner lite om våra lussekatter, men de är betydligt större.

Lucka 12

Tolvan Tolvansson

Övningspatienten Tolvan Tolvansson i journalsystemet Take care stängdes ner den 27 maj i fjor. Den fiktiva övningspatienten hade länge använts i utbildningssyfte. Där kunde man testa att sätta diagnoser, ordinera behandlingar och krångla med läkemedelsordinationer utan att det drabbade en riktig patient. Till slut blev journalens innehåll så omfattande att det tog en evighet att ladda ner den.

Personnummersystemet infördes 1947. När vi gick över till 2000-talet kunde det ibland bli lite underligheter eftersom siffrorna för år, mån och dag fortfarande bara skrevs med två siffror. Tolvan Tolvansson väckte en del uppmärksamhet genom åren. "Patienten" hade personnumret 121212-1212. För 10 år sedan tog SR upp problemet eftersom det fanns en risk för att en nyfödd pojke skulle kunna få personnumret och Tolvans samtliga diagnoser. -"Det är kanske inte så kul för en nyfödd att ha varit både gravid och dödförklarad flera gånger om," skrev SR. Skatteverket, som tidigare inte kände till Tolvansson, spärrade snabbt numret. Det finns ingen person som fick det personnumret.

Nu har övningspatienten till slut fått en välförtjänt evig vila. Så här lyder den sista journalanteckningen för Tolvan Tolvansson, en dikt skriven av Nils Ferlin.

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm,

en droppe som faller i tidernas ström.

Den skimrar i regnbågens färg en minut,

 brister och faller, och drömmen är slut.

Vila i frid.

121212-210527

Lucka 11

Lille-julafton firas dagen före julafton, men Lilla jul är något helt annat. Jag läste att det var något som firades på Åland och genast kom jag att tänka på Karin. Jag skrev ett mail till henne och frågade lite om firandet, och hon skrev en mycket trevlig berättelse om högtiden som ni kan läsa här nedan.

Lilla jul

Lilla Jul firas kvällen innan första advent. Så har det gjorts så länge jag kan minnas. När jag var barn låg tanken bakom att man som barn skulle "snälla sig" för då var småtomtarna på gång innan stora julen, julafton. För att övertyga om att det var så, fanns det mitt i allt en liten julpåse antingen utanför dörren eller innanför med någonting smått i, t.ex. en pepparkaka och en chokladboll med en glittrig ring i. Oj, så många ringar jag hade på den tiden. Pappa brukade ta hem en liten gran som vi satte i en kruka med jord och som jag sedan fick smycka efter tycke och smak. På den tiden hängde man inte upp julstjärnor i fönstren, de kom senare.

Jag fortsatte förstås traditionen när mina egna barn var små men nu för tiden har det vuxit väldigt mycket. Ålänningarna har slagit på stort och börjar äta julbord på Lilla jul-afton. Först går de flesta på julmarknad på Jan-Karlsgården och köper skinka, lådor och små julklappar åt varandra. Sen äter man julbord ända fram till julen och då är man redan så trött på allt det goda som finns på julbordet så många tar till annan mat. Det har med andra ord gått överstyr, traditionen är inte densamma längre.

Ursprunget är förmodligen glömt vid det här laget men från början kom traditionen till för att stilla barnens iver inför julen och också för att trigga igång lite grann av den spännande julkänslan.

Lucka 10

Festernas fest

Nobelbanketten räknas som festernas fest i Sverige. Efter att ha ställts in två år i rad är det nu dags för årets fest. Banketten har hållits den 10:e december sedan 1903 med några uppehåll. 

Prisutdelningen måste jag nog erkänna att jag inte är så intresserad av, men jag brukar ändå titta på den. Det som jag mest ser fram emot är givetvis banketten och damerna i sina vackra kreationer. Vår drottning är alltid tjusigt klädd och första gången hon syntes på banketten bar hon en gul klänning. 

T.o.m. de största fester drabbas av skandaler, även om det kanske i efterhand blir mer som roliga episoder.

Under middagen sträckte sig fysikpristagaren Burton Richter fram och använde sin sked att smaka på en sås från drottningens tallrik. Här hade det kanske behövts en kurs i bordsskick innan festen. 

Det har hänt en del andra fadäser under banketterna. Ett par politiker har varit i blåsväder. Fredrik Reinfeldt slickade sig om fingrarna och Göran Persson pratade i mobil. Både måste ha varit medvetna om att det fanns kameror överallt och borde kanske tänkt sig för mer än en gång. 

Damernas klädsel har varierat mycket under åren, och för det mesta har det varit väldigt vackra kreationer. Smaken är ju olika, så det som är vackert för en är kanske vedervärdigt för en annan. Ovan ses Birgit Friggebo med sin omtalade urringning.

Sara Danius och Alice Bah Kuhnkes klänningar är lite mer påklädda och andas lite humor.

När Selma Lagerlöf 1920 fick Nobelpriset i litteratur bar hon den här klänningen. På banketten efteråt träffade hon på Knut Hamsun, som hade druckit avsevärda mängder sprit innan festen. Han ska ha gått fram till henne under dansen, knäppt med fingrarna mot hennes korsett och sagt: "Det låter ju som en klockboj! Kan jag ha seglat vilse?" En annan överförfriskad person var litteraturpristagaren Anatole France. Han somnade på podiet. Jag vet inte om det var innan han mottagit sitt pris så de fick väcka honom. 

Vår drottning tycker jag är den största stjärnan på den här festen. Hennes klänningar är alltid vackra.

Det är roligt och se att Victoria återanvänder sin mammas gamla nobelfestklänninger.

Lucka 9

Pepparkakans dag

Idag är det Pepparkakans dag. Att äta pepparkakor är en tradition som sträcker sig tillbaka till 1300-talet här i Sverige. Det var ändå inte förrän på 1800-talet som ingredienserna blev så pass lätta att få tag på så att även medelklassen hade råd att baka pepparkakor. Idag är den här kakan en självklarhet under decembermånaden, men det är inga problem att få tag i den när som helst på året. 

Pepparkakans dag instiftades 1996 av företaget Annas pepparkakor p.g.a. att man ville öka intresset för den här julkakan. Det är alltså ingen slump att firardagen infaller på just namnsdagen Anna....den 9 december varje år. Annas pepparkakor grundades av systrarna Anna och Emma Karlsson som 1929 öppnade ett eget bageri på Östermalm i Stockholm. De bakade pepparkakor och andra småkakor med stor framgång innan verksamheten såldes i mitten av 1960-talet till familjen Mattson. I november 2008 såldes företaget vidare till det belgiska familjeföretaget Lotus Bakeries och idag finns Annas i mer än 20 länder. 

I 1300-talets Tyskland verkade många konstnärer som pepparkaksbagare. De snidade vackra pepparkaksformar i trä för att forma vapensköldar, kungar, trumslagare, ryttare, porträtt, sigill och religiösa motiv. När motivet var utskuret tryckte bagarna ner deg i formarna för att sen grädda vackra kakor.  Med industrialismen kom pepparkaksmått av bleckplåt som kunde användas för att stansa ut kavlad deg. Den mest kända formen är hjärtat, en kärlekssymbol som användes i klostren. Grisarna representerade livets välfärd och änglarna stod för godheten. De äldre träformarnas detaljrikedom ersattes av garnering på kakorna efter utbakning.

Den svensk-norsk-danske kungen Hans, som regerade 1497-1501, blev ordinerad pepparkakor av sin doktor. Kungen led nämligen av ett uselt humör, och det rådde en allmän uppfattning att man blev glad av pepparkakor. Det finns uppgifter från ett apotek i Köpenhamn om att man skickade hem flera kilo pepparkakor till kung Hans. Ryktet om att man blir snäll av pepparkakor lever än idag, så kanske kuren fungerade. Det mest troliga är nog ändå att han hade matsmältningsbesvär och det gjorde honom på dåligt humör. Nunnorna i Vadstena åt kryddade pepparkakor för att hjälpa till att smälta maten. Kryddorna som ingår i pepparkakorna användes förr inom medicinen. Ingefära ska t.ex. vara bra mot illamående.

Lucka 8

Storfamilj

När jag gick i skolan hade vi ett ämne som hette kristendom. Idag kallas det religionskunskap och stämmer bättre med det som lärs ut. Förr lärde vi oss inget om andra religioner, men som det är idag med så mycket invandrare är det en fördel att få veta lite mer om bakgrunden och värderingarna inom andra religioner. Det blir kanske lättare att då förstå andra människor. Vad jag minns mest från kristendomslektionerna är allt vi skulle lära oss att rabbla utantill, som psalmer t.ex. Det har jag glömt bort idag, men något som sitter fast i hjärnan är namnen på Jakobs 12 söner: Ruben, Simon, Levi, Juda, Dag, Naftali, Gad, Aser, Isaskus, Sebulon, Josef och Benjamin. Jakob hade två fruar, Lea och Rakel, men de är inte mammor till alla barnen, utan även några tjänarinnor är inblandade. Det fanns döttrar med i familjen, men de talas det inte mycket om.

Det påminner om mormonernas levnadssätt. Det har visats en amerikansk TV-serie om en familj där mannen hade 4 "fruar", men han var bara lagligt gift med en av dem, eftersom månggifte inte var tillåtet i den staten. De olika fruarna bodde i var sitt hus och mannen flyttade där emellan. Jag har absolut ingen förståelse för ett sådant levnadssätt och fattar inte hur kvinnorna kunde komma överens. Det är lite som en hönsgård där tuppen struttar runt mellan hönorna. Familjen hade en hel drös med barn och hur de kunde få ekonomin att gå ihop är för mig en gåta. Serien har visats i många år och jag antar att de dragit in en hel del pengar den vägen.

För ett tag sen såg jag ett annat liknande program. Det var gifta par som annonserade efter en "systerfru". Något som förvånar mig är att mannen i förhållandet verkar ha en mycket gammaldags syn på det mesta. Det vill till att kvinnorna inte är alldeles för mesiga om de ska få bestämma något. Det går inte att jämföra med kvinnomisshandel, men enligt mitt synsätt är det inget önskeliv för en kvinna.