Bruna bönor och ärtsoppa

Det är två maträtter som jag tycker väldigt mycket om. Att bara laga en liten skvätt med ärtor eller bönor är inte lönt. Nej, det ska vara ett rejält storkok. Eftersom det nu bara är Göran och jag i hushållet så har vi ordnat det så fiffigt att när jag lagar bönor med fläsk så kommer Rasmus med familj hit och äter med oss, som idag. Till Rasmus lagar jag däremot panerat fläsk med potatis och löksås. Bönorna är inget han längtar efter.

Ärtsoppekoket brukar Bo stå för och då är det vi som sätter oss i bilen och åker till Kvidinge. Bo lagar soppan på gammaldags vis som min mor och farmor gjorde med morötter, palsternacka och potatis. Det är rena delikatessen. Grisknorren kan jag däremot hoppa över, men fläsket passar perfekt till. När jag var barn hade vi alltid plättar efter ärtsoppan. Det är helt obegripligt att de två sakerna kan hänga ihop. Soppan blir man proppmätt av och att sen sätta i sig plättar ovanpå det är nästan omöjligt. Jag minns att jag gjorde det som barn, men idag har vi helt skippat det.

Vi har i stället plättar eller pannkakor till lunch eller mellis när Rasmus är här. En gång när jag var hemma hos honom och lagade pannkakor sa han:"Jaså, du gör gymnastiska pannkakor?" Där ramlade poletten inte ner utan han fick förklara vidare. -" De gör ju sit ups." Mycket riktigt när jag tittade i pannjärnet så reste sig en del av smeten en bit upp när den kom i kontakt med värmen, och sen la den sig tillrätta på järnet igen. Det går inte att klaga på hans fantasi.

Upprepning

När jag tittar på gamla foton från när mina egna barn var små, upptäcker jag att många bilder ibland har samma innehåll som de jag tagit på barnbarnen. Även gamla leksaker och kläder har plockats fram igen. Det blir en riktig nostalgikick. 

Ulrika var väldigt fascinerad av dammsugaren, och älskade att sitta på den när jag dammsög lägenheten. Hon tyckte det var en perfekt plats att sitta och "läsa" på. 

Rasmus däremot var mer intresserad av hur dammsugaren fungerade, och brukade ta ut sin egen dammsugare på altanen och städa där. 

När Katarina fyllde 1 år fick hon en gunghäst. Den var populär i många år, för efter hand som hon växte och blev för stor att gunga på den så ryktade och matade hon den precis som de flickor gjorde som hade egen häst. Den här var lite billigare i drift. 

Katarina målade om medarna på gunghästen och satte på ny man och svans och nu är den som ny igen. Zoé leker att hon är sheriff med cowboyhatt på huvudet och ett måttband runt halsen som lasso.

När Peter var liten sydde jag en mockaväst till honom med teddyfoder. 

På fram och baksidan applicerade jag motiv av filt från en cowboyranch. Jag anade inte då att han skulle flytta till Dallas senare i livet.

Daniel har övertagit västen nu och ser ut som en riktig Texascowboy.

Finns det några snälla tomtar?

Jag trodde väl aldrig att jag skulle ställa den frågan, men det visade sig att mobbingen smugit sig in även i tomtevärlden. Snart är det dags för Tomtarnas världskongress på Bakken i Danmark. Jag var där för några år sedan och det var  mycket trevligt. Tomtar från överallt i världen samlades och gick runt bland besökarna. Den stora paraden genom Bakken var väldigt kul att se på. Tomtarna hade även små tävlingar och annat trevligt för sig.

Jag läste i tidningen att en svensk tomtefar och tomtemor bestämt sig för att inte åka dit i år. För tre år sedan började strulet. Tomtemor skulle hålla ett litet anförande och då berättade hon om att de aldrig tog betalt för sina tjänster. En lite överförfriskad dansk tomte protesterade vilt och tyckte det var alldeles åt skogen. Ingen gjorde något gratis idag, menade han på. Hörde han tro inte vad tomtemor just sagt? Det blev ett väldans väsen och tomtemor ombads att sluta sitt anförande. Hade det inte varit bättre att slänga ut den berusade tomten?

De svenska tomtarna gjorde uppehåll ett år och återvände dit i fjor. Då var det ingen av det övriga tomtegänget som hälsade på dem och de fick sitta och äta helt ensamma. I normala fall anses väl tomten annars stå för snällhet och givmildhet. Det måste väl vara fullt tillåtet för de som vill jobba ideellt att göra så eller det är tomtefacket som lagt sig i det hela?

Innan tomtarna ställer den klassiska frågan: "Finns det några snälla barn?" är det nog bäst att de rannsakar sig själv en aning. Man läser dagligen om hur det är i skolan att barn blir mobbade...ingen hejar på dem och ingen vill sitta bredvid dem......precis som på Tomtarnas världskongress.

Väderleksfunderingar

I en perfekt värld skulle det bara regna där jag inte fanns.

Vädret är ett aldrig sinande samtalsämne. Ifall någon är helt nöjd med det väder som är just då, så är det alltid någon annan som tycker raka motsatsen. Det kan inte vara lätt att vara meterolog. Jag tror inte det finns något mer chansartat än att "spå" väder. Det är nog t.o.m. lättare att vinna på lotteri. För bara några veckor sedan så hade vi nästan tropisk hetta här och nu är det ösregn var och varannan dag. Visserligen sägs det att man blir vacker av regnvatten, och med tanke på allt regnvatten som strilat nerför mina kinder senaste tiden så måste jag vara gudomligt vacker vid detta laget. 

Nu har det hänt igen!

Att Göran brukar glömma vad det är för något speciellt med den 6:e juli, har jag vant mig vid. Men att även jag skulle gå in i dimman när det gäller det datumet, trodde jag aldrig. Det är tyvärr inte första gången jag glömt bort att det är vår bröllopsdag. Helt plötsligt när jag var ute och körde igår, så bara slog det ner som en blixt i hjärnan att just den här dagen var det 48 år sedan som jag bytte efternamn. Jag har alltså hetat Moberg i två tredjedelar av mitt liv.

Tänk ändå så mycket som har hänt under alla de här åren....både runt om i världen och inom vår familj. Jag har upplevt så många saker som jag aldrig ens i min vildaste fantasi trodde att jag skulle få vara med om....både trevliga och sorgliga. Jag skulle inte vilja veta vad som ska hända i framtiden. Det är bättre att bli överraskad och tackla de problem som bildas då i stället. Det är så roligt att planera framåt och längta efter sakar man ska göra eller platser och människor man ska besöka. Även om det inte alltid blir som man tänkt, så har planeringstiden ändå varit kul. Ifall man då redan från början vetat hur slutresultatet skulle bli fanns ju ingen anledning att planera och fantisera. Så trist!

Om två år firar vi Guldbröllop. Jag borde kanske börja att planera en fest för att fira det. Fester gillar jag och då kommer jag garanterat inte att glömma bort vår bröllopsdag.

Rosor, rosor och åter rosor

I helgen var det Rosdagar på Fredriksdal. Det var inte det bästa vädret när vi åkte dit på lördagen, men ganska skönt ändå. Regnet höll sig borta och det var ett helt perfekt väder att promenera länge i. Fredriksdal är en riktig oas i Helsingborg. Området är stort och innehåller både gamla stadskvarter, djur, olika växter, en friluftsteater, en herrgård där det visas olika utställningar och mycket mer. Örtaträdgården är alltid intressant att besöka. En bit från ingången hade en del hantverkare satt upp sina stånd och sålde lite olika saker. 

Det var trots allt rosorna som var huvudnumret. Tyvärr var en del lite överblommade, men planteringarna var fina att gå runt bland ändå. 

Bland alla vackra rosor jag såg där fastnade jag för den här skönheten.

I herrgården fanns ett rum där det såldes trädgårdsböcker och ett rum där man kunde titta på olika buketter med enbart rosor. Det hölls en workshop om hur man fotograferar rosor på bästa sätt, men det som intresserade mig mest där var sättet fotografierna var upphängda på. Det var en väldigt kul idé som jag ska ta efter hemma hos mig och visa vid ett senare tillfälle. Över ett runt bord hängde den här dekorationen. I en rund träskiva hade borrats massor av hål och det var nersatt små provrör som man sen placerat olika blommor i....en väldigt trevlig dekoration till en fest.

Jag måste säga att jag blev lite besviken på utställningen. Det var alldeles för lite och för enkelt för att det skulle ge nåt större intryck. Jag hade väntat mig nåt i stil med hur det var för ett dussintal är sedan. Då fanns den här tjusiga rossoffan till beskådan.....

.....med den lille Rosenkavaljeren framför. 

Glädjespridare

Livet är för kort för att alltid tas på allvar, så om du inte kan skratta åt dig själv bara ring mig. Jag kan skratta åt dig.

Det är bra om man kan ta livet med en klackspark. Naturligtvis måste man ta ansvar och inte bara strula till allt, men det måste finnas tid och plats för lite lek och skoj också.