lördag 29 oktober 2011

Går det att lita på mig?


Jag blev lite full i skratt idag efter alla inlägg jag gjort om människor som fifflat och lurats hit och dit. Det kom ett mail till mig från Mubaraks hustru. Hon hade en enorm summa pengar i England som hon ville att jag skulle förvalta för hennes räkning. Hon är nog den enda människan i hela världen som har ett sånt förtroende för mig. Måste säga att jag känner mig väldigt hedrad. Men tyvärr är jag strängt upptagen med annat så jag kan inte åta mig uppdraget.

12 kommentarer:

  1. Ja, tänk att hon kände till mig.

    SvaraRadera
  2. Så himla besviken hon kommer att bli!

    Nu när hon hoppats på dig....

    SvaraRadera
  3. Hahaha! Tror du verkligen det, Ingrid?

    SvaraRadera
  4. Hi, hi...det var inte dåligt....
    inte alla som får mail från sådana höjdare..och ja, vilket förtroende :-)
    och säkert hans hustru har en hel del kosing fördelade här och där...
    och kanske svårt att hålla reda på :-)
    Snart kanske det kommer mail från Khadaffis släktingar också.....
    för han var ju stormrik, och med massor av pengar här och där, och investeringar i diverse bolag :-)

    ja, dessa mail.....man kan ju inte låta bli att skratta åt vissa av dem
    kram

    SvaraRadera
  5. Det är tur att det bara är att trycka på en tangent för att bli av med dem.

    SvaraRadera
  6. Hahahahaha,eller hur,tsss?!Finns det verkligen människor som fortfarande går på det här???
    Kramar om och önskar dig "gods o gull" på annat sätt :-)

    SvaraRadera
  7. Jag är kanske mer än lovligt misstänksam ibland, men det är nog ändå bättre.

    SvaraRadera
  8. Tack för inläggen..ibland funkar det inte att skriva här men jag kikar in i alla fall och försöker skriva ibland lyckas det och ibland inte :) idag är det verkligen höst, regnet strilar ner och löven ligger som en gräsmatta...ha en fin söndag

    SvaraRadera
  9. Börjar min blogg konstra nu igen? Jag blir galen! Har märkt att det är svårt att sätta in foton ibland. Jag får väl avvakta ett tag. Bra att du berättade det.

    SvaraRadera
  10. Himla synd att Du redan var upptagen! Jag förmodar att Du skulle ha fått betala en slant för besväret också

    SvaraRadera
  11. Jodå, hon tyckte jag skulle sätta in lite på ett konto först, men jag betalar inte för att få jobba.

    SvaraRadera