Miljötänk

För några dagar sedan fick jag det här mailet från en väninna. Jag vet inte vem som har skrivit det från början, men det är verkligen tänkvärt.

Jag skulle betala i mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. -"Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön för kommande generationer." Hon hade förståss rätt i en sak - vår generation hade inte miljötänket på "vår tid." Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min själ insåg jag vad vi hade....


Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka och läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundra meter. Men vi hade inget miljötänk.


Då hängde vi vår tvätt på linor och torkade våra kläder med hjälp av sol och vindkraft och inte i ett energiförbrukande monster. Vi hade en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. TV:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk - inte som halva Gotland. I köket blandade och vispade vi för hand, vi hade inte maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar. På den tiden startade vi inte en bensinslukande motor bara för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner som löpband, trampmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.


Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut i stället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln i stället för att kasta hela hyveln för att bladet var slött. På den tiden cyklade eller gick barnen till skolan i stället för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 tim om dygnet). Vi behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i rymden för att hitta närmsta pizzeria. Men vi hade inte miljötänk.

Vi går mot ljusare tider

Även om det inte märktes direkt i morse, när jag tittade ut genom fönstret....grått, grått och grått och lite duggregn ovanpå det. Idag är det i varje fall vårdagjämning och det låter hoppfullt när man säger det. Alf Henrikssons dikt är så passande:

Den största helgen på året är den

då det ljusnar så mycket i huset

att man kan äta sin middag igen

utan att tända ljuset.

Virrig GPS-dam

Idag känner jag mig lite "dagen efter"; alltså dagen efter Symässan. Fötterna värker och jag har träningsvärk i hela kroppen. Att stå eller gå så många timmar i sträck, som vi gjorde igår, är inget jag sysslar med dagligen. Ulrika och jag ställde kosan mot Malmö igår förmiddag. Målet var Symässan givetvis. Jag kopplade in min GPS i bilen, för jag kan inte skryta med att jag har nåt bra lokalsinne. Ska jag vara helt ärlig så har jag inte tillstymmelse till lokalsinne alls. Då känns det tryggt att ha Ulrika med i bilen. Först och främst så har hon ärvt sin pappas superlokalsinne och sen kan hon tänka logiskt och memorera var man har kört.

Att ta sig till Malmö är ingen större konst. Det är när man kommer in i själva stan som det besvärliga börjar. Då brukar jag ändå fixa det med hjälp av GPS, men igår vet jag inte vad som hände. Skärmen visade en körväg och "damen i lådan" föreslog nåt helt annat.  Enligt henne skulle vi köra in i en rondell. Det syntes ingen rondell så långt ögat nådde. Vi lyckades ändå ta oss till mässan tack vare Ulrika. Jag har full förståelse för att man inte alltid kan parkera precis framför ingången, men jag förstår inte varför parkeringen ska befinna sig nästan på motsatta sidan stan. Parkeringsplatser var det gott om och vi tågade iväg till automaten för att betala. Jag hade ingen växel, men tänkte att det går säkert lika bra att betala med kort. Det stod på automaten att det gick bra med Visa-kort. Det gjorde det inte alls! Vi var flera stycken som försökte utan att lyckas. Då kom till slut två killar som jag frågade ifall de kunde växla, och de kunde hjälpa till med en del. Den ene av dem gav mig 13 kr och ville inte ha nåt tillbaks. Tänk, vad glad man blir av att stöta på sådana människor!

När vi kom fram till Mässhallen var det låååååång kö. Det visade sig dock att den delade på sig. Ena kön (som var väldigt kort) var för de som betalade kontant och den andra var för kortbetalare.  Lyckligtvis hade vi kontanter med oss, så vi kände oss nästan som VIPare när de vinkas in till innekrogarna förbi alla andra i kön. Ingen oäven känsla alls. Att besöka en mässa av det här slaget är så nära man kan komma himmelriket på jorden. Att vara omgiven av montrar fyllda med garn, tyg och allehanda hobbymaterial är rena terapin för en stressad själ. Vi fyndade en hel del och samlade på oss massor av nya tips och adresser till butiker som vi gillade.

Mot slutet på eftermiddagen kände vi oss nöjda och kände att det fanns inte plats för mer information i våra hjärnor, så vi drog oss mot bilen för hemfärd. Nu hade GPS-damen ballat ur totalt. När jag startade bilen kom det först upp en Europakarta och sen visades bara en bil på en väg med vatten på båda sidor. Jag skulle väl inte köra Öresundsbron för att komma hem? Jag tänkte att jag kör samma väg vi kom hit till parkeringen, så sansar hon sig nog. Där tänkte jag fel. När jag kom fram till korsningen och skulle svänga åt vänster så opponerade hon sig direkt. -"Gör om rutt!" hördes det från skärmen. Jag visste ju att jag körde på rätt håll så jag låtsades inte om det utan bara fortsatte. -"GÖR OM RUTT! "hördes det då igen i en irriterad ton, men jag nonchalerade henne totalt. -"GÖR OM RUTT! GÖR OM RUTT!" gastade människan hysteriskt. Då brast mitt tålamod och jag drog ur kontakten. I stället lotsade Ulrika mig ut ur Malmö lugnt och sansat.

Idag har jag varit väldigt ineffektiv. Eftersom iPaden var ledig så har jag mest legat i soffan med fötterna i högläge och kollat in hemsidor hos de försäljare som vi var intresserade av. När Göran har skymtat förbi så har jag ropat -"Gör om rutt!" så han skulle förstå att det var dags att gå ut i köket och hämta en kopp kaffe åt mig.

Virkcafé

Alla kommuner med självakting anordnar numera stickcaféer. Men det är ju inte bara stickning som är på modet, även virkning har ju fått ett uppsving. Idag har jag besökt ett virkcafé. Jag har nämligen varit hos min "frissa" och fått gjort slingor i håret. Det börjar med att hon drar ner nåt över huvudet på mig som liknar en stor tesil i gummi. Sen kommer virknålen fram och handarbetandet startar. Hon drar ut små hårtestar genom hålen i "tesilen". Jag brukar alltid tycka det är så obehagligt. Kanske för att jag är "ömhårad". Men den här gången kändes det inget speciellt. När geggan målats på testarna så fick jag en kopp cappuccino medan jag läste skvallertidningarna. Efter en stund var det dags att tvätta bort gojan och dra av gummihatten. Jag fick sätta mig i en ovanligt bred lädervadderad stol. Liknade inte alls de stolarna man normalt sätter sig i när håret ska tvättas. När jag väl var på plats så fällde hon upp stolen så jag nästan halvlåg och sen satte massagen igång. I stolsryggen! Från nacken och ner blev jag masserad hela tiden hon höll på med håret. Sömnvarning!!!!! Flera minuter senare fick jag åter flytta tillbaks till den vanliga frisörstolen. Hon började med att klippa topparna och sen fönade hon håret torrt.

Vilken förmiddag jag har haft! Om ni någon gång besöker Åstorp, så måste ni bara gå till Salong Moneé. Ljusterapi och Spa i all ära, men att ett frisörbesök kan vara så behagligt hade jag ingen aning om. Inte nog med att man går därifrån avstressad och lugn...man är dessutom väldigt snygg i håret.

Det är TV-chefernas fel

Eller vem det nu är som bestämmer vilka program som ska visas och när. Jag liknar inte precis en älva. Min kropp är mer humleformad.....inte lång och slingrig som en humleranka utan mer som en liten knubbig humla. Jag gillar att titta på deckare på TV, men tyvärr visas de alltid så sent på kvällen. Det stora  problemet är att jag blir så himla godissugen när jag sitter där, eller sugen på vad som helst som går att tugga på egentligen. Det är definitivt inte nyttigt för figuren. Pauserna i programmen är alltid så pass långa att jag hinner ut i köket och hitta nåt i kylskåpet. Jag har provat med att ha ett glas vatten bredvid mig och ta en slurk när suget sätter in. Inte katten hjälper det. Så lättlurad är jag inte. Det är ju nåt smaskigt jag vill ha och dit räknar jag inte vatten.

Jag märkte en bra grej, när jag höll på med mönstersorteringen. Ibland hände det att jag satte mig på motionscykeln precis före lunch, och då hör och häpna, försvann hungerkänslorna. Det hade säkert varit väldigt nyttigt att springa ner i källaren och cykla under reklampauserna i stället för att ta en tur ut i köket. Nu känner jag mig själv väldigt bra, så jag vet att det kommer jag aldrig att göra. Det måste finnas nåt annat sätt att hålla vikten eller i bästa fall tappa lite. Jag tror jag under årens lopp har testat alla bantningsdieter som finns, och det har visat sig att jag är allergisk mot alla. Synd att man inte fick behålla den figur man hade som tonåring. Då var jag t.o.m. smalare än en provdocka.

Som jag ser det finns det bara två alternativ för mig att välja mellan. Antingen får jag bära upp cykeln och sätta i TV-rummet så jag kan cykla under pauserna, eller så får jag strunta i att titta på deckare och i stället gå och lägga mig. Ett svårt val.

Igår gick jag Zoé-rundan

När jag bestämde mig för att "promenera" till Luxemburg, så gjorde jag en sammanställning av alla tänkbara promenadstråk i Word. Väldigt avancerat!!!!! Där har jag döpt de olika rundorna och skrivit ungefär hur många Pantertantsteg var och en av dem är. Kan vara bra att veta om det någon dag ser lite dåligt ut på stegfronten. Då är det bara att kika efter var jag behöver gå för att jag ska kunna lägga mig med gott samvete på kvällen.

Det enklaste är helt klart om man inte har så många ord som beskriver rundan; helst bara ett. Det funkar bra när det gäller Makadammen eller Kalvahagen, för det är två helt skilda platser. När man kommer in i skogen så är det inte lika lätt. Känns inte så kul att behöva skriva: Rundan ner om backen och sen till vänster vid det nerfallna trädet. Det kan egentligen vara beskrivningen på vilken promenadslinga som helst där. Jag gnuggar geniknölarna för att komma på enkla namn och en skogstur har jag redan klarat av. Den fick helt naturligt heta Zoé-rundan, eftersom när jag en dag var mitt inne i djupa skogen, så ringde min svärson och berättade att jag hade blivit mormor igen.

När Zoé kommer och hälsar på till Påsk hoppas jag kunna gå den rundan med henne i barnvagnen.

Får jag presentera Zoé

Här sover lilla Zoé så gott i samma mangelkorg som mormor sovit i. Mamma har bäddat med lakan och örngott som användes till morfar när han var bebis. Hon har sällskap av Bamse och Lille Skutt (hennes mamma är nämligen ett stort Bamse-fan), och Santos ligger vid sidan om korgen och vaktar. Kan man känna sig mer nöjd och trygg?