Så fort en känd person uppnått pensionsåldern ställs alltid den ofrånkomliga frågan: Ska du börja mata duvor nu? Lär man ut på journalisthögskolan vilka frågor som ska ställas vid en viss ålder? Har varje åldersgrupp en viss sorts frågor som passar in att fråga dem om? Så ointressant! I så fall skulle ju alla människor vara kopior av varandra. Jag tror det bottnar lite i det synsättt vi har på äldre personer här i vårt land. De är inte lika mycket värda, och det är fullt legitimt att förlöjliga deras sysselsättningar. Men det går inte att sätta likhetstecken mellan gammal och pensionär. För det första tycker inte jag att 65 år är en hög ålder, och dagens pensionärer är definitivt inte gamla mentalt.
T.o.m. regeringen anser ju att det är för tidigt att pensionera sig vid 65. Det måste betyda att den här ålderskategorin fortfarande kan uträtta annat än att "mata duvor". När man sitter på uteserveringar kommer ofta duvor knatande och letar efter smulor, och då slänger de flesta iväg lite mat till dem. Jag har svårt att föreställa mig parkbänkarna upptagna av pensionärer som sitter och kastar brödbitar till stadens duvor. Skulle de här flygfäna vara helt beroende av pensionärerna så blev de inte feta.
Jag har stoltserat med titeln Passionista i över 9 år, men jag har aldrig matat några duvor i en park. Matat duvor har jag klart gjort någon gång, men det var så länge Göran hade brevduvor här hemma i vår trädgård. En vanlig dag hos mig börjar med att jag stiger upp på morgonen...eller...nåja, när jag vaknat och då är det frukost, tidningsläsning och bloggen som gäller. Det tar sin lilla tid och innan man vet ordet av är det nästan lunch. Med den usla pension man får så är det inte tal om att gå ut och äta lunch utan den får man fixa till hemma. Eftermiddagen och kvällen är jag fullt upptagen av allt mellan himmel och jord (speciellt om man har hus och trädgård, och massor av hobbies). Vid kl.10 på kvällen när nyheter och sport är över på TV börjar de riktiga programmen; nämligen deckarna. De kan man följa tills ögonen går i kors och man inte orkar längre.
Jag tror nog att framtidens pensionärer i stället för att ta med en påse bröd på väg till parken ser till att ha mobilen laddad så de kan sitta och surfa i solskenet.
Oj, så det är så framtiden ser ut. : ) Den är nog olika för alla, pensionär till trots. Har väl lite "ångest" över hur man ska ge dagarna ett bra innehåll... Men mata duvor kommer jag inte att göra. Inte gå till någon park heller. Sådana "konstigheter" har vi inte på landet. Det får bli skogen i stället.Man får vara glad så länge man orkar, tänker jag.
SvaraRaderaJag har inte haft några problem med att fylla mina dagar med sånt som jag gillar att göra. Det är bara till att välja och vraka. Nu stoppas jag inte av några "måsten".
RaderaVi har ingen park här i Linneryd, så jag kan inte gå dit. Jag sitter ofta ute i trädgården och njuter, men jag matar inga duvor, för vi har inga. Skator och kajor har vi endel, de får leta efter sin mat bäst de vill, fast snart är det dags att börja mata småfåglarna.
SvaraRaderaSom sjukpensionär går dagarna fort utan fågelmatning.
Kram
Vi har parker här i Åstorp, men eftersom jag har skogen som granne så blir det mest där jag går. "Att mata duvor i parken" är väl mer ett lite nedsättande uttryck för de som inte har något annat att göra. Jag undrar om det finns så många människor i den kategorien egentligen.
RaderaI Almedalen i Visby är det faktiskt väldigt populärt att mata duvor och ankor och andra fåglar, men det är sällan jag ser några pensionärer där, utan det är mest barn och barnfamiljer.
SvaraRaderaHa en skön måndag!
Kram, Ingrid
Jag har också märkt att det är mer yngre som ägnar sig åt matning.
Radera
SvaraRaderaDin och min dag är i ungefär i samma tempo!
Vissa dagar kan förstås vara lite jobbiga!
Ha en bra måndag och vecka !
Kram!
Alla dagar skiner klart inte solen lika starkt.
RaderaTyvärr är det så att äldre människor ibland behandlas lite nedlåtande i vårt land och synen på pensionärer är inte alltid den bästa. I dagens samhälle så är många pensionärer väldigt aktiva på många plan. Lite mindre fokus på åldern vore nog bra tycker jag.
SvaraRaderaKram och ha en bra dag!
Just det. Åldern definierar inte hur en människa är.
RaderaDet bästa jag löst på länge så bra... Tummen upp för dig .. Kram
SvaraRaderaTack!
RaderaHärligt inlägg! Och jag tycker mest åldern är en siffra. Många yngre verkar extremt trötta och skulle nog inte riktigt hänga med i vårt tempo.
SvaraRaderaJag gick i pension är jag var 63 men har fortsatt att arbeta efter det. Men inte som fast anställd. Och jobbar gör jag nu också trots att jag passerat 70. Men bara då och då. Vill gärna äga och disponera min tid. Mata duvor, änder, svanar eller måsar gör jag aldrig. Skulle inte ha ro att sitta där på en bänk så länge- Däremot kan jag sitta länge och blicka ut över havet.
Och så länge jag orkar och kan vill jag göra det jag tycker är roligt.
Önskar dig en fin kväll.
Det stämmer att åldern bara är en siffra. Att jobba då och då är det bästa tänkbara. Man hinner aldrig bli less på det man gör. Jag tycker det är viktigt att man är lite egoistisk och sätter sig själv först när det gäller vad man ska orka med.
RaderaNu vet jag att jag också kommit i tonåren för jag har samma tidsmönster som du och jag stortrivs med det.
SvaraRaderaBra "rutet" Gunnel, för visst är det så att det finns fördomar om hur det är att vara pensionär och på det sättet uppstår även en åldersdiskriminering. Otrevligt som bara den med den där onödiga lilla klappen på huvudet, ungefär som om man inte har alla hästar hemma. Om de bara visste hur mycket man har att göra som pensionär. Det fina är och välförtjänta ( även om pensionen är låg) är att man kan stiga upp när man vill utan att känna stress för att hinna på jobb. Men tråkigt ? Näää. På sätt och vis så förstår jag uttrycket" om att man får bråttom till kvällen, alltmera. Det är skönt att vara pensionär. Matar duvor gör jag inte men däremot en ringduva som heter Svea och som har varit här i många år. Sven, maken förolyckades men Svea kommer hit i alla fall, sötnosen och hon får vetekorn, för det gillar hon allra bäst.
SvaraRaderaHa en fin tisdag Gunnel!
Fördomar av alla de slag är av ondo. Jag stortrivs med att vara pensionär. Det känns lite lyxigt, även om som alla vet pensionen inte är så hög. Lyx är inte liktydigt med mycket pengar.
RaderaHåller med dig ... som vanligt väldigt kloka ord från dig!
SvaraRaderaÖnskar dig en fin dag!
Kram
Det är härligt när man vill vara ledig en dag...då behöver man bara förhandla med sig själv.
RaderaNej, idag har inte pensionärerna tid att mata duvor. De har fullt upp med sina liv och aktiviteter vilket jag tycker är underbart :)
SvaraRaderaKram
Ja man slutar inte leva bara för att man blivit pensionär. Det finns så mycket kul saker att göra och så många nya saker att lära sig. Nu har man tiden till att genomföra allt man inte hunnit tidigare.
RaderaHur rätt har du inte.
SvaraRaderaDå det gäller mig så får det däremot bli en liten rättelse. Jag sitter aldrig och surfar, varken i sol eller skugga.
Varm kram till dig.
Men jag vet att du är flitig med att promenera och reser en hel del, så du håller dig verkligen sysselsatt.
RaderaUnderbart skriv!Så härligt och friskt med liten smula ironi om att bli och vara pensionär! Förutom att inte mata duvor har jag heller inga planer på att gå med i PRO, inte gå några seniorkurser om det inte är något alldeles speciellt. Jag har fullt upp med det goda livet timme for timme varje dag och har inga problem att fylla de med härliga saker att göra - och att bara vara till och med. Mitt vuxna äldre livs bästa tid är nu.
SvaraRaderaKram
Vår bästa tid är nu...utan tvekan.
RaderaJag är helt med dig här i tankarna. Minns när jag som pigg 57- åring kom till Peking för att jobba på Svenska skolan och omgavs av kollegor som var 20-30 år yngre. Och vilken härlig tid. Så roligt och sp mycket jag fick vara med om. Ålder fanns inte. Nu har jag varit pensionär sedan jag var 62 och har hunnit bli 71 men har aldrig matat en duva. Varför skulle man mata dem? De hittar sin mat själva.
SvaraRaderaNej, dagarna fylls så bra av annat. Kanske mer aktiva saker...
Kram! Och tack för ett gott igenkännande skratt.