tisdag 14 augusti 2012

Så var det dags


för utvärdering av ännu en optimistisk idé. Det är väl egentligen bra att man är optimistisk, men ibland hade jag nog önskat att jag var lite mer realistisk. I fjor höst bestämde min man och jag att vi skulle gå en motionsrunda i skogen varje dag. Den som hoppade över fick böta 10 kr. I början är man ju alltid energisk och den där spargrisen höll på att svälta ihjäl. Sen kom det lite strödagar då den blev utfodrad. Vi hade som mål att hålla på fram t.o.m. juli månad i år, eftersom vi båda fyller år i augusti. Bötessumman skulle vi festa upp då, var det tänkt. Det är ju alltid kul att gå på restaurang och lyxa till det, men önskescenariot var helt klart att det bara skulle räcka till en korv med bröd vid närmaste korvkiosk.

Tyvärr blev min man sjuk och kunde inte fortsätta med att promenera. Jag försökte faktiskt hålla igång själv, även om det inte var lika kul. Det var då jag valde att "låtsasgå" till Luxemburg. Det känns lite lättare när man har ett mål. Men sista tiden har jag tappat lusten helt. Det är inget kul när man måste tvinga sig iväg ut. På nåt sätt måste jag motivera mig att komma igång igen. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre då.

Eftersom vi fick avsluta vårt planerade gående i förtid, så hann inte bötessumman bli så stor, men den bör räcka för oss två att gå ut och äta kinamat. Alltid något.

25 kommentarer:

  1. Godmorgon!Jag hade också som mål att promenera varje morgon innan frukosten. Som tur är slog jag inte vad med mej själv ,för jag hade förlorat en massa :-D ... Jag tycker att det är roligt att bara studera människorna som är på marknad. Underkläder behöver man alltid. Ha en bra dag! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur är så får vi ju själva nytta av "böterna".

      Radera
  2. Njut av kinamatenoch sätt upp ett nytt mål! Hur lång är kinesiska muren tex..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHAHA! Visserligen är jag optimist...men inte så optimistisk. Jag är inte ens framme i Luxemburg än.

      Radera
  3. Det var faktiskt under en av dina promenadsträckor till Luxemburg som jag hittade din blogg och genast blev intresserad av att följa den.
    Det är likadant här, vi lägger upp mål, men om det ändå inte känns roligt och man har svårt att motivera sig så...ja, det blir inte av helt enkelt, fastän man mår bra av det när man väl är i gång. Det blir nog mest spontanpromenader här trots allt.
    Lycka till med motiveringen!

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får försöka klura ut nåt bra sätt så jag blir lite mer aktiv igen.

      Radera
  4. Det stämmer helt klart, att man måste ha nåt som drar. Annars lyder man minsta motståndets lag...i varje fall jag.

    SvaraRadera
  5. Ja man kan undra varför det är så svårt att få till det. Helt klart mycket roligare om man är två. Jag har en träningscykel, som jag ett tag var flitig med, men...Vi får göra nya försök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min träningscykel hittar jag inte längre. Det hänger så mycket tyg över den. Synd att man inte förbrukar fler kalorier framför symaskinen.

      Radera
  6. Godmorgon! ja det var många i kassakön som drog på smilbandet.. Ha en bra dag! Morgonkram!

    SvaraRadera
  7. Kinamat - det är ju rena kalasmaten det :) Jag började också följa dig under din färd mot Luxemburg... och blev fast - vilken tur jag hade!
    Här motioneras inte så väldigt mycket, men jag går mycket och gärna - med kamera eller svampkorg - eller förresten med kamera OCH svampkorg :)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att du hittade till min blogg. Det är alltid kul att ha kameran med på promenaden. Man vet ju aldrig vad som kan dyka upp.

      Radera
  8. Innan jag köpte hund gick jag lite med stavar. Men det blev bara någon gång då och då. Nu blir det ju varje dag med hunden. Den bästa tiden för både mig och hunden är en långrunda på morgonen. Vi brukar gå vid sjutiden. De andra gångerna blir det mer en normal promenad. Du frågade om jag hade något särskilt program till bilden . Det programmet heter Remby och finns med på Blogg.se Ha det bra. Kram/Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag hade hund blev det mer naturligt att ge sig ut och promenera, men det är tyvärr många år sen min lille Milou gick bort. Rovie har också många fina bilder på sin blogg och hon har visst samma program. Jag måste kolla upp det.

      Radera
  9. Ja det är synd att man inte förbrukar kalorier framför symaskinen.
    Skulle jag låtit rymlingen få rymma? Nu fick jag dåligt samvete. Han hamnade i ett hett bad han med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är hård men rättvis. Samma behandling för alla.

      Radera
  10. mm, det är ju gott med kinamat också :)
    kramar

    SvaraRadera
  11. Sv: vi har alltid handskar på när vi tar i igelkottarna, jo de är stickiga men när de slappnar av så är det inte likadant, då kan man till och med stryka med handen över ryggen utan att det sticks
    kramar

    SvaraRadera
  12. Det är trevligt att göra människor glada. Kram!

    SvaraRadera
  13. Tänk att det är så svårt ibland och så skönt när man väl kommer ut!

    SvaraRadera
  14. Du har redan varit JÄTTE-duktig så deppa inte utan tänk att var sak har sin tid och du kommer alla gånger "igen",kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för dina uppmuntrande ord. Kul att du är tillbaks.

      Radera