torsdag 31 maj 2012

Prövar sina vingar


Nu har koltrastens ungar flyttat hemifrån, och föräldrarna är ensamma kvar här hos oss. Det ser nästan ut som om han sitter och spanar efter dem. Jag undrar om de känner samma tomhet som jag gjorde när alla mina barn flyttat hemifrån.


De sista dagarna smög ungarna på marken bakom rhodedendronbuskarna och väntade på att någon av föräldrarna skulle komma med mat.


Vi kunde följa deras flygövningar några dagar, och det såg så kul ut. De verkade inte bry sig om att vi satt och fikade i trädgården, utan de flög tätt intill. Det var nästan så vi fick huka oss i stället. Ungarna var väldigt nyfikna och stod kvar och bara stirrade på oss, medan föräldrarna kallade på dem. 

Det börjar kvittra på andra håll i häcken också. Är det månne fler barnfamiljer som ska ha flyttkalas?





24 kommentarer:

  1. Jag gillar inte fåglar nåt vidare men när du berättar om dina låter de ju inte så farliga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker inte om när fåglarna kommer för nära...men det gör de så sällan.

      Radera
  2. eller så sitter han där och drar han en lättnandets suck och tänker, äntligen :)
    kramar

    SvaraRadera
  3. Visst kändes det när ungarna "flög" ut! Idag har jag satt i bedövningsdroppar.Han har inte så ont idag.Och han har varit hos fotvården.Så... nu myser han med rena och nymasserade fötter.Kramen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ett helt annat liv när barnen har flyttat.

      Radera
  4. Vad roligt det är att följa naturens små under. Jag tror att det uppskattar man mer och mer ju äldre man blir. Just fåglar tänkte jag knappt på förr, men nu är det roligt. Och att även lära sig olika arter.
    Jo, vi har lingonplantor i trädgården. Köpta i plantskola. De sprider sig, men bären är inte jobbigt många. absolut inte lönt att ta en korg, men en kaffekopp är nog lagom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade väl inte heller så mycket över vilka fågelsorter som kom till huset. Man har kanske lite mer tid nu när man inte har småbarn...eller så har intressena ändrats.

      Radera
  5. Mysigt med den lilla Koltrasten och fina bilder
    kommer ihåg i den lilla skogskullen där jag bodde som barn, där det fanns en hel del olika fågelungar.
    och det hände att vi hittade en liten fågelunge och trodde att den blivit övergiven av sin mamma, så vi tog hem den
    men då förklarade mamma att fågelmamman var nog i närheten, och att vi inte skulle röra de små fågelungarna
    men oj vad kul det var med alla fågelungar och även ekorrungar som inte var speciellt skygga av sig
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kul att se hur lika fåglar är människor...när det gäller beteende, menar jag. Koltrasten varnade sina ungar för oss, men ungarna brydde sig inte nämnvärt.

      Radera
  6. Tänk så fort det går!

    Jag tycker att det var som igår man såg dem trastarna flyga omkring och samla bomaterial.

    Fina bilder har du fått på dem också!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så känns det med våra barn också. Det går alldeles för fort.

      Radera
  7. Jag gillar inte fåglar.
    Kan det bero på att jag sett Hitchcocks ´´Fåglarna´´ för många gånger?
    Jag har i alla fall fått för mig att dessa djur är bärare av löss och andra baciller

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också varit lite rädd för fåglar efter att ha sett den filmen. Tycker definitivt inte om när de kommer för nära. De flesta vilda djur har säkert både loppor och löss.

      Radera
  8. Man är aldrig riktigt ensam när man har fåglar runt omkring sig...och de är mera personliga än vad man kanske kan tänka sig. Härligt är det i alla fall och nu när det kommer småttingar ur varje buske är det extra härligt!
    Jag är en stor djurvän och har dem upp i mig dagligen, skulle inte vilja vara dem förutan. Givetvis har de loppor och både det ena och det andra på sig men sällan någonting som hoppar på människan..de är inte alls så farliga:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min favoriter är igelkotten och ekorren. Men det är väldigt spännande nu när fågelungarna ska ge sig av. De enda fåglar jag går riktigt nära är min mans brevduvor...men de räknas ju som tamdjur.

      Radera
  9. Hej!
    HIttade din länk hos en bloggkompis, och har läst tillbaka lite. Du skriver humoristiskt och fint, och jag kommer gärna tillbaka.
    Välkommen till mig!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul med nya läsare. Du är hjärtligt välkommen. Nu ska jag kika in hos dig och läsa lite.

      Radera
  10. Hej igen! Kanske en onödig upplysning. Junex-huset är en nerlagd fabrik i Huskvarna, som nu säljer tyger (nya) till bra priser. Tycker om att handla över disk så jag kan känna på tyget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör jag också. Jag tycker man kan bli så lurad ibland när man skickar efter. Det är ju faktiskt inte så långt härifrån till Huskvarna, så det får nog bli en utflykt dit i sommar. Tack för tipset.

      Radera
  11. Visst är det härligt att följa årstiderna och då även fåglarna... men oj så fort tiden går! Tror pappa koltrast tycker det är skönt när barnen är utflugna - han har ju haft en hektisk tid. Härligt somrig bild med fågelungen :)
    Och visst var det speciellt när den yngste flyttade... så tyst och så tomt...
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mysigt att få vara åskådare till allt som händer i naturen., speciellt om man kan vara det på nära håll.

      Radera
  12. Underbart att få följa den lilla familjens utveckling. Så tidiga de var med att lägga äggen och få ungarna flygfärdiga. Jag har en skogsduva som håller på att bygga bo just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att de vågar bygga bo nära människor. Alla djurungar är så söta.

      Radera