Talangfull

Jag har många dolda talanger. Ibland hittar jag dem inte. 

Många gånger förvånar jag mig själv med att utföra saker som jag inte hade en aning om att jag kunde klara av, och lika många gånger ger jag mig på uppgifter som jag vet att jag gjort tidigare, men helt plötsligt är allt det kunnandet som bortblåst.

Ännu ett besök avklarat

Igår var jag hos frissan och satt och blev ompysslad i 1 1/2 timme. Jag gillar att variera hårfärgen, och det betyder klart att när mitt eget hår växer ut blir det inte så snyggt. Tvåfärgat är inte riktigt min melodi, utom när det kommer till slingor. Det finns en färgspray som jag använder ibland, men till slut är utväxten så markant att det inte hjälper. Det är en liten salong och det är bara ägaren som jobbar där, så jag är alltid ensam vid mina besök. Jag tycker det känns riktigt skönt. När hon kletat färg i håret på mig brukar hon bjuda på kaffe. Sen passar jag på att läsa alla "sladdertidningar" hon har. Man vill ju vara lite uppdaterad.

Denna gången behövde hon inte klippa mitt hår, eftersom det inte vuxit så mycket sen förra besöket. Så härligt det känns när man går därifrån. Håret är snyggt och lättskött.

Nu behöver jag inte stå med fön eller lockborste framför spegeln så fort jag ska ge mig iväg ut nånstans. Det är bara till att spraya håret och forma till frisyren med fingrarna. Det tar fem minuter och är precis vad jag som stressad pensionär har tid med. Det är perfekt att mitt hår nu är snyggt, för jag ska åka utomlands i morgon. Köpenhamn lockar med en hobbymässa. Både Ulrika och jag ser fram emot att gå där och spana in nyheter och tips. Jag har bestämt mig för att inte köpa så mycket, för jag har gott om material hemma, men det är alltid kul att få lite inspiration och nya idéer. Det blir nog ändå så att det följer med något nytt hem. Jag har hitintills aldrig lyckats besöka en hobbymässa utan att köpa något.

Jag gjorde en liten jämförelse mellan veckans två besök. I måndags varade besöket 45 minuter och jag kan inte påstå att jag satt och njöt där i stolen. Igår varade besöket dubbelt så länge och det var behagligt varje minut. Betalningen skiljer sig också avsevärt åt. Hos tandläkaren fick jag punga ut med 1500 kr, men frissan nöjde sig med 600 kr. Nu återstår att se vad mässbesöket kommer att kosta.

Ett avklarat

Nu är ett av veckans inplanerade besök avklarat....det hemska besöket....nämligen hos tandläkaren. I måndags förmiddag var det dags att placera sig i tortyrstolen. Riktigt så illa är det inte. Min tandläkare är den mest omtänksamma och varsamma person man kan tänka sig. Hon har helt lyckats få bort min tandläkarskräck. Hålet var inte speciellt stort, men jag valde ändå att få bedövning. -"Ok," sa sköterskan, "då laddar jag lite bedövning." Det lät skrämmande. Skulle de skjuta in bedövningen på mig? Så farligt var det inte. Hon tryckte på en dator som fixade till rätt mängd bedövningsvätska. När tandläkaren kom tog hon sladden som var kopplad till apparaten, och då såg jag att det fanns en liten nål i slutet på den. Hon stack ner den mellan tanden och tandköttet runt hela tanden. Jag märkte inte ens att det stack till och jag kände mig inte bedövad heller. Hon berättade att det var en ny teknik, som de ofta använde nu. Själva tanden blev bedövad, men inte kinden och tungan som det alltid blivit förr.

Besöket tog 45 minuter och var inte alls så otäckt som jag föreställt mig. Det kändes inget när hon borrade, vilket jag tycker är det mest obehagliga av allt. Det mest obehagliga av allt denna gången var när jag skulle betala. Kalaset gick på 1500 kr. Jag hoppas verkligen det dröjer åtskilliga år innan det blir dags för nästa lagning. När jag nu blivit av med min tandläkarskräck är det endast betalningen som skrämmer mig.

Jag kan ändå tycka att det känns ärligare att betala hos tandläkaren än när jag handlar ute i butikerna. Här är slutsumman alltid något på jämna tior, hundringar eller tusenlappar....inget fjantande med 29,70 eller 999,90. Varför kan det inte vara ett pris på varorna som stämmer överens med de mynt vi har? Det finns varken sextio, sjuttio eller åttioöringar...inte ens 10-öringar. Då är det väl käpp rätt åt skogen att sätta så orealistiska pris på varorna. Det måste bli att jag får betala några 10-öringar extra många gånger. I och för sig överlever jag väl det, men det är irriterande.

Pseudonym

Göran löser mycket korsord och ibland skickar han in lösningarna, eller rättare sagt skickar ett sms. Det är väldigt bekvämt. Kostnaden blir densamma som för ett brev, men skillnaden är att med ett sms är man säker på att det kommer fram.

Vi blev lite förvånade när vi en dag läste i tidningen att Bo, vår svärson, hade vunnit trisslotter. Vad jag vet så brukar han inte lösa korsord, och dessutom prenumererar han inte på den tidningen. Han var själv lika förvånad, för han hade aldrig skickat in någon korsordslösning. I vilket fall som helst så fick han tre trisslotter och vann 120 kr.

Häromdagen löste jag ett korsord och tänkte att jag gör väl som Göran...skickar ett sms. Först läste jag vilket nummer det skulle sändas till och vilken kod som skulle anges tillsammans med lösningen. Till sist stod det att en eventuell vinst skickades till den som stod för abonnemanget på telefonen. Då ramlade poletten ner. Det är Bo som står för abonnemanget för både sin familj och Göran och mig. Alltså var det Göran som hade vunnit även om Bos namn stod bland vinnarna.

Några dagar senare kunde vi läsa att Bo, dvs. Göran, vunnit IGEN! Dagen efter låg det trisslotter i postlådan i Kvidinge. Den här gången fick Göran skrapa dem och vann 30 kr. Det verkar som han kommit in i ett vinnarflöde och vi kan bara hoppas på att det fortsätter så. Det får gärna bli lite högre vinster ibland.

Nästan som Einstein

Om förvirring är första steget till kunskap måste jag vara ett geni.

Jag visste väl att det var något positivt med den egenskapen!

En del besök är trevligare än andra

Zoé har haft långt hår som nästan räckt till midjan. Hon deklarerade tidigt att flickor har alltid långt hår, så hon skulle inte klippa sig. Det är en bestämd liten dam och någon enstaka gång har hennes mamma fått klippa topparna men inte mer. För ett tag sedan var hon hos en frisör som klippte lite mer än topparna och hon var nöjd med det. Häromdagen fick jag ett foto på hur hennes frisyr ser ut nu. Frissan hade klippt en bra bit, och nu är det nästan bara axellångt. Håret ser jättetjock ut och hon är så söt i sin nya frisyr.

Nästa vecka är det min tur att klippa håret och även få lite extra färg i det. Jag har haft en väldans otur med mina 4 sista frisörer...antingen har de stängt sina salonger eller fått barn. Jag har äntligen hittat en frisör här i samhället, som garanterat inte kommer att vara barnledig och jag hoppas hon jobbar tills hon blir pensionär, så jag ska slippa byta igen. Det är ett besök som jag ser fram emot.

Jag har ett inbokat besök till i nästa vecka, men det hade jag gärna sluppit. Jag måste till tandläkaren för att laga ett hål. När jag var där i förra veckan för min årliga undersökning upptäcktes det. Jag oroar mig inte så mycket för själva lagningen för min tandläkare är väldigt varsam och jag tar alltid bedövning. Det som jag tycker är oroande är betalningen. Det är många år sedan jag hade hål i någon tand och jag har ingen aning om vad det hamnar på. Jag skulle kunna tänka mig 1000 andra saker som jag hellre hade lagt den summan på, men eftersom det händer så sällan ska jag kanske inte klaga.

Trappa ner

Det kan ha lite olika betydelser. Jag trappar inte direkt ner just nu, för efter att julpyntet försvann började vi åter med sådant som vi sysslade med innan jul, nämligen att förenkla och förbättra saker i huset. Däremot började jag att jobba i trappan ner till källarvåningen. Det går inte bara att bomma igen den för jag har tvättrum, klädkammare och tre hobbyrum där nere. Ju äldre vi blir desto mer upptäcker vi många saker som kan göras för att förenkla tillvaron. Något som jag skulle vilja ha är en trapphiss. Visserligen är jag ganska stark men jag tycker ändå det är motigt att bära upp eller ner saker från källaren. Med en trapphiss kunde jag lagt tvätten eller vad det nu är som ska byta våning i stolen och låtit den åka ner eller upp och jag kunde bara gå bredvid som en slags ledsagare. Med tiden behöver jag kanske själv också åka med.

Igår började jag slipa de 13 trappsteg som finns där och sen ska de lackas. Därefter kommer Göran in i bilden. Han får ta hand om att lägga mattbitarna på plats. Jag köpte ett paket med färdigskurna bitar som man bara lägger på trappsteget. Det finns en klisterbaksida på dem, så inget extra lim behövs. Det lär nog dröja innan det blir en trapphiss här, för det är rena djungeln när man letar efter modeller. Men den som väntar på nåt gott.....

När man börjar på en sak så dras det ofta in mer i det hela. Efter att jag slipat och dammsugit trappan märkte jag att spaljén som vi har runt blivit väldigt dammig. Slipdammet låg som ett tunt stoft. Det blev till att plocka fram en stege och torka av alla brädorna. I och för sig skulle jag ändå storstäda de rum som omger trappuppgången, men nu blev det lite mer akut. Jag brukar alltid storstäda efter jul i stället för före.

I de rum som nu åker på storstädning kommer jag troligtvis att hitta en del detaljer som måste åtgärdas bums. Det är bättre att göra småsakerna med en gång, för risken är annars att de glöms bort....länge. Ofta är det sådant där smått som blir stora irritationsmoment.