Jag sitter här och tänker.......

......undrar vad mormor gör idag. 

Jag har hittat våren

Den lyste med sin frånvaro här hos mig, så jag packade en väska och for till Luxemburg i stället. Där hittade jag massvis av tussilago, som jag tycker är det absolut vackraste vårtecken man kan se. De lyser som solen, och man känner att NU är vintern slut.

Det blev många promenader med den "lilla damen" under mitt besök. Även hon lyste som solen. 

En försvarsmur har funnits i staden mot nordväst, men det finns inte mycket kvar av den nu. Det var en lång mur med 9 fort. Endast en del av det ena fortet finns bevarat. Det härstammar från någon gång på 1600-talet. Området är jättestort och när muren tagits bort har man i stället anlagt gräsmattor där. 

Det är nu en stor park med många olika planteringar, små sjöar med vattenfall och fontäner och lite broar. Parken är väldigt vacker, och vi brukar alltid promenera i den när jag är på besök. 

Den är mycket välbesökt och det finns sittplatser lite varstans. Det kan behövas, för det tar en stund att gå genom den. En del är ett stort grönområde där man anordnar brännbollsturneringar och annat skoj.

Hela parken är översållad av krokusar, och så har det varit i snart en månad, fick jag veta.

Jag var naturligtvis tvungen att kolla in mina krokusar i trädgården så fort jag kom hem. Det är faktiskt en del som har slagit ut nu, men det går inte att jämföra med blomsterprakten i parken i Luxemburg.

Frukosten är guld värd

Jag har alltid tyckt att frukosten är den bästa måltiden på hela dan. Utan frukost fungerar jag inte alls. Tänk så mysigt att stiga upp och duka fram youghurt och Havrekuddar (som jag för tillfället toppar youghurten med). Kaffet efteråt vill jag absolut inte missa. Det är en relativt enkel frukost, tycker jag. Både att duka fram och om man tänker kostnadsmässigt. Men om man tänker på porslinet som det serveras i så är det nästan en lyxfrukost.

Jag har bara kvar två djupa tallrikar från min Gröna Anna-servis, och de använder jag dagligen. När jag i veckan besökte en loppis, såg jag att de sålde djupa tallrikar från denna sevisen. En tallrik kostade 45 kr. Milda makter! Det gäller att äta med andakt i fortsättningen. Kaffet dricker jag ur Rosina Wachtmeisters kattmugg. Jag fick två muggar i present ett år och även om de inte kan räknas till slit och slängporslinet, så måste de helt klart användas. Vad passar då bättre än att dricka morgonkaffet ur dem? På så vis startar jag alltid dagen med en extra liten guldkant.

Kuckeliku

Idag sov jag ända till halv 7 och sen tvingade jag mig själv att stanna kvar i sängen ytterligare en halvtimme. Det går åtminstone på rätt håll nu. Snart är det nog som vanligt igen; nämligen att jag sover längre på morgonen och är uppe sent på natten. Precis som det ska vara.

När jag läste tidningen vid frukostbordet i morse blev jag så full i skratt. Det finns många undersökningar som jag undrar om de görs bara för att forskarna ska ha kul under tiden. Den här var nåt som hade passat som underlag för en stå-upp-föreställning. Först berättades om hur de kommit fram till varför tuppen gol så tidigt på morgonen. Det hade visst med en inbyggd klocka att göra. Jag kunde t.o.m. läsa en ordlista över hur tuppen gol i olika länder. Det måste man klart veta om man åker utomlands och hör en tupp. Annars vet man ju inte vad det är som låter.

För att vidareutveckla den här forskningen, skulle man nu ta reda på varför hunden säger VOV och katten säger MJAU. Varför inte bara fråga doktor Dolittle?

Det känns som måndagmorgon

Så här känner jag mig nu. Som om jag skulle vilja dra något över huvudet och gömma mig. Jag har antagligen blivit smittad av nån "tidigmorgonbacill", för jag vaknar vid 6-tiden varje morgon. Något som är ännu tokigare är att jag stiger upp ur sängen då. Var är mitt sunda förnuft?

Förra helgen var en "jobbehelg" för Katarina, så jag passade Zoé från tidig morgon tills hon skulle sova för natten. Normalt så börjar inte min morgon vid den tiden som Zoé tyckte det var dags att gå upp. Men om man möts av ett gulligt leende, så vaknar man ganska snabbt. Hon tar tag och reser sig upp när hon kan hålla i sånt som står i vägen...bord, stolar och mormors ben t.ex. Det dröjer säkert inte länge tills hon går alldeles själv. Kryper gör hon i raketfart. Det gäller att vara på alerten hela tiden. Hon älskar alla tekniska prylar. Fjärrkontrollerna till TV:n är väldigt populära. Jag hittade en gammal avlagd mobil som hon fick leka med. Den gick att använda till mycket. Man kunde sätta den till örat och säga: "allå" eller rikta den mot TV:n och hoppas på att det ändrades till en ny kanal.

Hon har en poäng där. Med många mobiler kan man surfa, skicka sms, spela spel och en massa annat. Min kan jag bara ringa med, och det är jag fullt nöjd med. Allt kan snart fixas via mobilen. Det är ganska vanligt att koppla på och av sitt huslarm via mobilen bl.a. Då är det egentligen inte så konstigt att Zoé försökte ändra TV-kanal med mobilen. Tänk så praktiskt när man kan göra det. När man närmar sig hemmet kan man då först avaktivera larmet, sätta på TV:n och få fram rätt kanal och kanske sätta igång kaffekokaren, så allt är klart innan man öppnar ytterdörren. Tänk så många dyrbara sekunder man sparar på att inte vänta med att göra detta tills man parkerat bilen och kommit in. Tid är pengar.

Väder eller oväder

Redan i förra veckan läste jag att SMHI varnade för snöoväder över Skåne. Det skulle snöa och blåsa något enormt redan från måndagkvällen. Tisdagen skulle bli en katastrofdag. Typiskt! Just den dagen som Katarina och Zoé skulle åka hem. Det kändes lite nervöst, eftersom det är en bit att ta sig från Åstorp till Kastrup i Danmark. Ovädret skulle komma från sydväst och då låg Österlen risigt till. Som alltid!

Jag är född i Ystad och bodde på Österlen tills jag var två år. Mina farföräldrar hade lantbruk i Kabusa, så jag och min syster tillbringade alla skollov hos dem. Vintrarna var alltid snörika. Jag minns ett år då det var så mycket snö, att vi klättrade upp på snöhögarna i trädgården, gick över taket och ner på gårdssidan. Vi kunde inte se ut genom fönstren. Farfar hade skottat en tunnel från ytterdörren och till stallet och de andra byggnaderna där djuren fanns. Han hade skottat en väg fram till stora vägen också, så att de kunde köra dit mjölkkannorna och ställa på mjölkbordet. Uppifrån måste det ha sett ut som en slags labyrint. Så kul och spännande min syster och jag tyckte att det var! Idag kan jag förstå om de vuxna inte tyckte det var lika roligt. Men konstigt nog så fungerade allt ändå; mjölkskjuts, postutlämning och inte minst tågtrafiken. Vi åkte alltid tåg från Eslöv till Köpingebro, och därifrån taxi i ca 5 km till farmor och farfar. Inte en gång blev tågen inställda p.g.a. snön. Nu räcker det med 10 flingor så blir det förseningar och kommer det mer än 25 flingor så blir det garanterat inställda turer.

Vi hade TV:n igång från tidigt på tisdag morgon och då varnades för snökaos naturligtvis. Det visades intervjuer från Österlen där reportern stod i snöblåsten. Varför visades inget från nordvästra Skåne? Men det hade klart inte varit lika sensationellt, för vi hade varken snö eller blåst. Öresundsbron var öppen hela dagen, och den tycker man annars skulle vara väldigt utsatt.

Vi bestämde oss för att skjutsa ner "flickorna" till flyget, och det gick som "på räls". Tydligen bara SJ som inte klarar av det. När vi åkte tillbaks över bron så blåste det lite och fartgränsen var sänkt till 70 km. Det var inte många som höll den farten. De flesta blåste förbi oss i rejält hög fart. Vinddraget efter dem kändes faktiskt mer än själva blåsten på bron.

Varför måste allting vara kaos, katastrof eller något annat domedagsliknande? Det spelar ingen roll om det gäller väder eller vad som helst. Allt måste var så hemskt. Är inte en del saker besvärliga nog som de är? SMHI är väldigt snabba med att dela ut varningar. Det blir till slut lite som i sagan om Peter och Vargen. Efter tillräckligt många varningar då inget händer slutar man upp att lita på dem. Det är väl knappast det som är meningen?

Gästbloggare

Idag har jag för första gången en gästbloggare. Zoé och hennes mamma ska flyga hit över helgen, och då måste man klart packa en resväska. Zoé gick in för packningen med liv och lust, och Katarina tog foton och skrev väldigt passande text till varje bild.

Ut och resa

Behöver jag verkligen en klänning med mig?

...och en dregglis....hmmm....

Klänningen åker! 

Dregglisen också!

Vänta....jag ångrade mig.