Skogen är en säker plats

Igår sken solen och det var minusgrader. En perfekt dag att skogsvandra. För det mesta möter man joggare, barnvagnsförare, nån enstaka hjort eller kanin, men igår såg jag en polisbil som stod parkerad där inne. Jag saktade ner farten och tittade mig omkring ifall jag kunde upptäcka nån fartkamera. Man vill ju inte gärna bli haffad för fortgåing. Sanningen var nog den att polisens hundförare var i skogen och tränade med sina hundar. Det kändes lite extra tryggt att promenera motionsslingan, när jag visste att både polis och sökhundar fanns i närheten. 

Har dygnet mer än 24 timmar?

Jag misstänker att den eller de personer som skrivit till mig sista veckan har en klocka utan visare. Det började redan i måndags med ett mail där 6 e-postadresser var angivna. Tre av dem var markerade med grönt och tre med rött. De adresser som var grönmarkerade hade chansen att vinna 16 000 kr. Naturligtvis var jag, turgumman, med bland "di gröne". Om vi gröna människor inte meddelade inom 24 timmar att vi ville vara med i tävlingen, gick platsen till en av "di röde" i stället. Jag slängde mailet, men på tisdagen kom ett nytt. Men....det hade ju gått 24 timmar!!!!! "Di röde" måste var frustrerade. Så kan man väl inte lura folk. Inte nog med detta för i onsdags kom samma mail och i torsdags och så har har det fortsatt hela veckan. Jag bara undrar: Är det nåt nytt som EU har bestämt nu att dygnet ska ha mer än 24 timmar? I så fall har jag missat det helt?

Bergfinkståget

För ett par dagar sen när jag satt med mitt morgonkaffe och tidningen, så råkade jag titta ut genom köksfönstret. Hela himlen var svartprickig! Först trodde jag att det var mina ögon som började strula igen, men prickarna flyttade sig fastän jag höll huvudet stilla. Myggsvärmar kunde det ju knappast vara i denna kylan. Då kom jag på att jag läst om Bergfinkståget. De här små gynnarna samlades i jättestora flockar och flög dit det fanns gott om bokollon. Inte långt från där jag bor finns en stor bokdunge, så det var dit de var på väg. Jag blev nyfiken, så jag klädde på mig ytterkläderna, la kameran i fickan och spatserade iväg. Man kunde höra fåglarna på långt avstånd. Det var ett fasligt kvittrande.

När jag kom in i Kalvahagen, som området heter, så såg jag 10 000-tals bergfinkar. De hoppade runt på stigarna och inne bland träden. På avstånd såg det nästan ut som möss eller nåt annat otyg, så det var nära att jag vände på klacken. Det var lite svårt att få några foton på dem, för de var väldigt skygga. 

De flög fram och tillbaka mellan Kalvahagen och skogen otaliga gånger, och då och då så gjorde de ett besök i min trädgård också. Det är alltid kul när det kommer lite andra fåglar än pilfinkar och hälsar på. Det blir lite extra färgklickar vid fågelbordet.

Tips från kocken

Tänk så gott det måste smaka när man stekt korven i en orange stekpanna!

Sen serverar man den på en orange tallrik med orange bestick till.

Det kan knappast bli bättre. 

Med ögon känsliga för orange

Jag tog mig en tur till Väla idag, för jag behöver nya sportskor. De jag har nu är jättesköna, men tyvärr är de ganska slitna. Det om något är ju bevis på att jag är en flitig motionär! Det var helt underbart att strosa runt där idag. Vilket håll jag än tittade på så lyste det orange. Kläder, väskor och skor fanns i den här vackra färgen. Dessutom var det REA i nästan samtliga affärer och t.o.m. REA-skylten var orange. Nu stod det visserligen SALE på den, men eftersom de hade haft den goda smaken att skriva det på en orange bakgrund så får det passera. Annars kan jag irritera mig lite på att det står skrivet på engelska när vi nu befinner oss i Sverige. Åker man till New York eller London och shoppar så står det banne mig inte REA på deras skyltar.

När jag ändå var på plats så letade jag efter byxor till Rasmus. Jag hade sån tur att det fanns 3 par i hans storlek, och jag behövde bara betala för 2. Sådana erbjudanden får man bara inte missa. Av nån konstig anledning så hamnade jag sen bland babykläderna. Där var det med REA och allt såldes ut för halva REA-priset.

Jag skulle klart haft min orange shoppingbag med mig, så hade jag nog orkat gå där längre. Nu kände jag efter barnbarns-shoppingen att jag var ganska nöjd med dagen, och egentligen är det inte så viktigt med nya sportskor. Jag kan säkert gå ett par rundor till i de gamla.

Musikaliskt uppvaknande

I morse vaknade jag av en liten truddelutt. Först fattade jag inte riktigt vad det var frågan om, men sen kom jag på att jag måste ha fått ett sms på mobilen. Det tog sin lilla tid innan jag fått upp korpgluggarna, pallrat mig ur sängen och satt brillorna på plats. Sms:et var från Rasmus. Det stod: "Hej, mormor. Jag ska träna idag". Sån viktig information måste helt klart förmedlas vidare. Han tränar fotboll inomhus varje söndag förmiddag. Nu har det varit juluppehåll och han har varit sjuk, så det var efterlängtat.

Jag har lite svårt för att förstå de som klagar så mycket på mobiler och datorer (i regel har de här personerna båda mobil och dator, men enligt dem själva så använder de dem bara i absoluta nödfall). I så fall är det absoluta nödfall här stup i kvarten. Vad ska man med de här sakerna till om de inte används? Tänk bara så enkelt det är att hitta all slags information på datorn, i stället som förr slå i lexikon. Det var inte alltid man hittade vad man sökte där ändå. Visst klarade man sig utan mobil förr. Men man klarade sig utan TV, bil, spis, dammsugare, tvättmaskin mm också. Hur många av bakåtsträvarna vill undvara de här sakerna? Med hjälp av datorn kan man prata med och se personer över hela världen. Jag, som har mina barn utspridda över världen, tycker det är en stor fördel.

Det är ingen risk att jag ska missa när min mobil ringer. "Mormor, det är telefon", hörs det då. Jag tror jag ska ändra sms-signalen till: "Mormor, det är sms". Får be Rasmus att han pratar in det meddelandet till mig.

Man borde inte hänga upp sig på bagateller....

... men ibland är det ganska svårt. Sen kan det ju diskuteras vad som är bagateller. Jag körde iväg på en liten shoppingrunda idag, och det började småsnöa redan när jag gav mig iväg. Det bara fortsatte och nu har vi ett litet snötäcke på marken för omväxlings skull. Det kan jag väl stå ut med, men att det måste bli halt också är inget jag gillar alls. Jag kände av när jag bromsade att hjulen bara fortsatte snurra. Ingen mysig känsla precis. Nu är jag precis som alla andra kvinnor, så jag kör varken för fort eller vårdslöst, utan helt PERFEKT. Hade det bara varit kvinnliga bilförare i trafiken hade det var mycket enklare, men nu måste vi dras med alla dessa karlar som tror att de är Guds gåva till mänskligheten.

När jag körde in i en rondell för att svänga vänster, så väntade jag precis som man ska så jag inte hindrade någon annan trafikant. Då är väl det minsta man kan begära att andra ska visa mig samma hänsyn? Men icke!!!! När jag var inne i rondellen kom det en karl...naturligtvis....och bara körde in rakt framför näsan på mig. Jag blev så fly in i hoppsan förbaskad. I och med att det snöade rejält och var lite småhalt, så hade jag lätt kunnat kört rakt in i sidan på honom. Det hade ju varit katastrof...för min bil.

Det finns dekaler att klistra på bilar där det står att "GUBBAR I KEPS BORDE INTE KÖRA BIL". Jag tycker det borde finnas en dekal där det står "KARLAR I VRÄKIGA BILAR BÖR INTE KÖRA PÅ ALLMÄN VÄG". Deras självförtroende växer visst med bilens storlek.