Kunglig post

Efter att ha varit hes och hostat konstant, dag som natt, i över två veckor tyckte jag det var dags att ringa till doktorn igår. Det var ingen luftrörskatarr som jag befarat utan ett virus som kroppen själv ska kunna  ta hand om. Det mesta idag verkar vara något slags virus, för det är säkert tio år sen jag senast fick utskrivet penicillin. Antagligen grasserade det lika mycket virus förr i tiden, men då fick man penicillin för i stort sett allting. Det är för väl att läkarna är mer restriktiva nu och bara skriver ut det i absoluta nödfall. Självklart så litar man på sin läkare och stoppar i sig det man blir tillsagd. Det enda jag fick utskrivet var hostmedicin, för doktorn menade att skulle min kropp orka med att bota hostan, så behövde jag var lite utvilad, annars kunde det dröja hur länge som helst. Det har ärligt talat inte blivit mycket sömn de senaste veckorna.

När jag kom hem från läkarbesöket tittade jag i postlådan, och såg att den kungliga postbilen hade varit här och lämnat ett paket till mig.

Det var Pia med bloggen Queen of Kammebornia som skickat det. Hon hade för ett tag sen en tävling där hon ville ha tips på olika texter hon kunde brodera på grytlapparna hon virkade. Jag hade en sådan tur att min text blev en av de vinnande. Idag kom grytlappen fint packeterad med kungarikestämpel och allt. Jag tycker den är alldeles för fin att använda, så jag satte den inom glas och ram i stället. En del saker måste man ha bara för att man mår bra av att titta på dem. De behöver inte ha någon annan funktion. Det är viktigt att omge sig med människor och saker man gillar. Då blir det som att bo i en hälsokostbutik. Där finns medikamenter mot allt...trötthet, värk, orolig mage osv. Om jag ser mig omkring, har jag nog botemedlen mot det mesta här hemma. Det känns tryggt.

Tankekaos

Den här sega förkylningen och enerverande hostan har sugit musten ur mig totalt. Den har "sabbat" alla bra projekt jag hade på gång. Jag får klart ta tag i det igen när jag blir piggare, men jag gillar inte sådana onödiga förseningar. Det känns lite ovant att inte kunna hålla igång som vanligt. Jag har fått gå och vila med jämna mellanrum, eftersom jag haft svårt för att andas. Det var inte mycket jag kunde sysselsätta mig med då mer än att ligga och fundera.

Det är ganska fantastiskt egentligen att helt plötsligt har man en idé i skallen. Jag vet inte var den kommer ifrån, den bara finns där. Det är nog enda gången man inte behöver anstränga sig nåt nämnvärt. Alla tankar och idéer är klart inte lika användbara, men det kan vara rätt kul underhållning ibland. Igår kom jag helt plötsligt att tänka på mat. Ja, inte för att jag var hungrig, utan jag tänkte mer på förpackningarna med mat, och då kött i synnerhet. I närheten av där jag bor finns ett stort köpcenter med en matbutik. Allt kött är färdigpacketerat, som det väl ofta är idag.

Jag undrar över en speciell förpackning som de kallar för Ungdomslåda. Den innehåller i regel tre olika sorters kött som kotlett, skinksnitzel och nåt oxkött. Det är ganska stora förpackningar och kilopriset är då nåt mittemellan det billigaste och det dyraste köttet. Egentligen tror jag inte man tjänar så mycket på det, men det är klart bekvämt att bara ta ett paket i stället för att leta upp tre. Jag undrar så......eftersom det står Ungdomslåda på paketet...är det då förbjudet för pensionärer att köpa det? Jag har faktiskt valt det här alternativet ett par gånger. Kan man säga att jag är lite småkriminell då?

Det förvånar mig att alla förpackningar är så stora. Tänk på de som är ensamma. Har man bara kylskåp med ett litet frysfack är det inte så enkelt att storhandla. Varför inte sälja Pensionärslådor med lite mindre innehåll? Jag tror det hade blivit en stor succé......inte bara bland pensionärerna.

Monster

Jag undrar hur uttrycket gröna fingrar har uppkommit egentligen. Alla vet vad det betyder, men jag tror inte så många vet när det användes första gången. Jag får väl forska vidare om det. Något jag däremot är helt säker på är att jag inte är ägare till några gröna fingrar......i varje fall inte i den betydelsen.  

Inför Halloween för många år sedan så hjälptes Rasmus och jag åt att pynta inför kvällen. Vi tog en plasthandske och hällde i lite vatten och grön kakfärg. När den var full knöt vi om med ett gummiband och la in den i frysen. På kvällen plockade vi fram en stel hand. Rasmus lånade en av morfars skjortor och drog upp sin ena hand i ärmen så endast den här gröna handen som han höll i syntes. För att matcha så målade jag min hand grön, men piffade till den med lite röda naglar. Rasmus tyckte det blev i kallaste laget, så "ishanden" fick pynta godisbrickan i stället.

Inför Halloween är det massor av monsteraktiga dekorationer, och ofta är de grönfärgade, har jag märkt. Vad har monster egentligen gemensamt med färgen grön? Hulken är grön förståss, men det finns många andra otäcka figurer som är gröna. Det är konstigt med en del monster egentligen. Hulken t.ex. är ju Bruce Banner som jobbade som forskare och Mr Hyde är Dr Jekyll som sväljer nåt skumt så han blir monsteraktig. Frankenstein skapades av en läkare, så han kan kanske inte räknas in där. Tänk om de hade fortsatt med sin ursprungliga karriär i stället. Då hade det kanske inte varit sån brist på läkare. Om jag inte mår bättre nästa vecka ska jag ringa min husläkare...och jag får nog erkänna att jag är ganska nöjd med att det är en kvinna. För det finns väl inga kvinnliga monster????

Regn, städning och förkylning

Det är tre riktigt deppiga ord, tycker jag. Men har ni tänkt på att man kan göra dem betydligt mer positiva genom att sätta ett litet ord framför? Ordet är naturligtvis: VÅR!

VÅRREGN är precis lika blött som allt annat regn, men det är ljuvligt att promenera i och det är precis som om det tvättar bort tröttheten man känner.

VÅRSTÄDNING har för mig en helt annan betydelse än vanlig städning. Jag har alltid ansett att veckostädning är direkt själsdödande, men vårstädning är på ett helt annat vis. Då kanske man hänger upp nya gardiner och möblerar om lite (fast det kan man göra alla årstider), planterar om blommor och putsar fönster så man kan se alla vårtecken som dyker upp. Det är möjligt att det inte är så olikt all annan städning, men för mig är det stor skillnad.

VÅRFÖRKYLNING var kanske inget bra exempel, men på nåt underligt vis så känns det lättare att inte vara helt frisk när det är ljusare och varmare ute. Vårmedicin!

Snart kan jag nog öppna upp mitt Plommoncafé. Igår fikade vi ute i trädgården för första gången i år. Vi fick hålla oss nära väggen där vi satt i lä och solen sken rakt på oss. Det blev nästan som om det var riktig sommar. Jag kunde t.o.m. ta av mig jackan en liten stund och sitta och fika i bara kortärmad tröja. Det är faktiskt på tiden! Om två veckor är det första maj och då SKA det vara varmt. Jag minns när jag var liten.  Första maj inledde knästrumpsperioden. De flesta år frös man så benen var alldeles blå, men det struntade man i. Äntligen fick man börja klä sig lite lättare.

Allt ploppar upp i trädgård och ute i naturen nu. Det är nästan så man kan se hur det växer för var dag som går. T.o.m. insekterna har börjat leva upp lite.

Det gick bra

Igår var jag på Bilbesiktningen. Det är årets nervösaste dag. Även om jag är nästan 100% säker på att inget är fel, så har det ibland hänt att någon nitisk person slagit ner på nåt som jag tycker är så banalt.  Den här gången drog jag till handbromsen rejält efter att jag parkerat. När jag gick till receptionen vände jag mig om flera gånger för att kontrollera så bilen stod kvar. Det verkade som min skyddsängel återgått i tjänst för det var grönt ljus hela vägen.  Nu kan jag känna mig lugn ett helt år, och hoppas att det inte blir några små "sjukdomsfall" under tiden.

Görans bil är 25 år, så om fem år kan han uppgradera den till Veteranbil och då slipper han bilskatten. Hans bil går trots åldern som en klocka, och det är ytterst sällan den behöver lämnas in för reparation. På besiktningen i förra veckan var det i stort sett bara för honom att köra rakt genom besiktningshallen. Rasmus benämning på den: "Skruttbilen" passar in väldigt dåligt. Men han tänker klart mest på utseendet. En gammal Volvo är väl knappast drömbilen för en liten kille.

Vilken frihet det är att ha en egen bil. Fastän vi båda två är lediga hela dagarna så skulle jag nog ha svårt att vänja mig vid att samsas om en bil. Jag vill kunna ge mig iväg precis när jag får en idé om något kul jag kan åka och titta på. Jag vill inte planera allt in i detalj flera dagar i förväg. Det är ju det som är tjusningen med att vara Passionista....att man kan göra saker spontant. Det är bara till att lägga undan det man håller på med när en kul idé dyker upp i skallen.

Jag hoppas att våra bilar ska klara besiktningen många år till, så vi slipper tänka på att skaffa någon ny. Den enda bilmodell som jag egentligen tycker är lite speciell är Lamborghinin med sina måsvingar. Men jag inser att jag är alldeles för gammal och ovig för den sortens bil. I den sitter man nästan i vägbanehöjd. Det blir problem att komma så långt ner...i varje fall på ett graciöst sätt. Jag vågar inte ens tänka på hur det blir när man ska stiga ur bilen. Jag får nog hålla mig till Renault i fortsättningen också.

Allt går igen

När jag var ung och slutat realskolan gick jag på nåt som hette Husmodersskola. Där fick man lära sig att ta hand om ett hem som man gjorde förr i tiden med tvätt, mangling, matlagning, sömnad, barnpassning m.m. När jag tänker tillbaka så tycker jag att mycket av det var helt onödigt att lära ut. Som t.ex. när det gällde tvätten. Vi fick lära oss att krusa örngottsbanden, för att det skulle se snyggt ut i linneskåpet. Jag har aldrig haft något speciellt linneskåp och krusa några örngottsband har jag inte gjort sen den där kursen. Inte ens min farmor gjorde det, så jag undrar egentligen när den läroplanen skrevs. Men jag tycker det är väldigt kul att få ha varit med om det, och vem vet...det blir kanske modernt igen.

Det som jag tycker jag kanske har haft lite nytta av är hur man dukade och dekorerade ett middagsbord. Det finns otaliga sätt att vika servetter på och det tyckte jag var skoj. Jag gillar origami och servettvikning påminner lite om det. Det är nu väldigt populärt med fluffiga bollar som dekoration...i alla slags material. När min äldsta dotter döptes för mer än 40 år sen gjorde jag en servettboll. Jag klippte av ytterkanten på servetten och vek den som ett dragspel. Med en sytråd band jag om på mitten så vecken hölls på plats. Sen drog jag försiktigt upp lager för lager på servetten mot mitten. Det liknade till sist en näckros. Det såg väldigt tjusigt ut på tallriken. Nu ser jag lite varstans tips på att göra sådana bollar. Idag hittade jag en beskrivning på hur man gjorde en i silkespapper som man kunde hänga upp som pynt. Häromdagen såg jag en tyllboll som gjorts efter samma princip och som gick att använda när man duschade. Även om tipsen är gamla går de att förnya i det oändliga.

På loppis har jag ibland haft turen att hitta gamla veckotidningar. Det är sanslöst roligt att läsa husmorstipsen där. Det är nästan så man tror att man lever på en annan planet nu, för jag tror inte att någon idag hade tagit efter de här råden. Det beror klart delvis på att vi har så många elektriska hjälpmedel nu och att medlen vi använder för rengöring och annat är så mycket mer effektiva. Det kan inte ha blivit så mycket egentid över för dåtidens husmödrar. Även om de flesta kvinnor inte förvärvsarbetade på den tiden, så var deras arbetsdag minst lika lång som den är för dagens moderna kvinnor.

Jag har en bricka med texten: Jag utför inget hushållsarbete på dagar som slutar med G. I dagens jämställda samhälle borde man ju i stället kunna säga: Vi hjälps åt med hushållsarbetet alla dagar som slutar på G.

Det ny teater

Så var det då dags igen för ett besök på Det ny teater i Köpenhamn. Ulrika och jag har gjort det till en årlig tradition att åka dit och lyssna på musical. Det har blivit ett antal besök vid detta laget. För en del år sen såg vi Fantomen på Operan och i år spelas Love never dies, som är en fortsättning på den musicalen. Jag tänker inte berätta vad den handlade om ifall någon planerar att åka och titta på föreställningen. Jag kan verkligen rekommendera den. Musiken är underbar, skådespelarna fantastiska och kostymerna så tjusiga att man bara sitter och gapar. Det är precis som alla andra gånger vi varit där. Man blir aldrig missnöjd.

Vi brukar göra det till en heldagsutflykt. Det är mysigt att få umgås med sin vuxna dotter på tu man hand en hel dag. Ulrika och jag har väldigt många gemensamma intressen, och eftersom vi båda gått på Tillskärarakademin i Köpenhamn, så betyder den staden nåt speciellt för oss. Göran skjutsade oss till färjan på morgonen, och en och en halv timme senare var vi framme i Köpenhamn. Det första vi brukar göra är att leta upp ett mysigt ställe där vi kan äta. På Ströget är det gott om matställen så det är bara att välja och vraka. När vi ätit klart hade vi några timmar på oss att ströva runt. Det finns en liten klädbutik som vi alltid tar en sväng inom. De har så annorlunda och kul kläder till mycket hyfsade priser. Men vi brukar båda mest titta hur kläderna är sydda och vilket material som använts. Nu kommer min mirakelpenna väl till pass. Den får jobba för högtryck. Det känns som fusk att fotografera av kläderna, och jag tror inte att alla affärsinnehavare gillar det heller.

I god tid inför föreställningen drar vi oss ner mot teaterområdet. Då har vi sån tur att det finns en hel del intressanta affärer där med. Tyvärr är det mest kläder med en prislapp som inte är av denna världen. Biträdena är lite mer högnästa här, så det känns inte särskilt bekvämt att skissa av plaggen. Då är det bra att vi är två, för då har förhoppningsvis någon av oss nåt minne av plaggen. En billighetsaffär hade öppnat i närheten och där slank vi också in. Där fanns allt mellan himmel och jord. Jag köpte två bagageband och två adresslappar till våra resväskor. Jag upptäckte nämligen sist vi flög, att det är otroligt många som har precis likadana väskor som vi. Vid bagagebandet åkte väskorna förbi och man blev helt konfys. Det dröjde ett bra tag innan vi kom på vilka som var våra. Det ska bli slut på det eländet nu. Den blå väskan ska få ett neongrönt band och den vinröda får ett lila band med matchande adresslappar. Nu ska vi garanterat få syn på dem så fort de kommer upp på rullbandet.