Den här statyn står i Stadsparken i Ängelholm. Den heter Cykelhjälm, knäskydd och flytväst....vad hjälper det mot ensamhet? En mycket tänkvärd titel. Ensamhet är en folksjukdom idag. Det gäller både barn och vuxna och ganska mycket äldre i dagens samhälle. Det var inte så fel som man gjorde förr när flera generationer bodde tillsammans. Alla kunde hjälpas åt. Givetvis hade det inte fungerat idag med tanke på de arbetsvillkor som finns nu, men skillnaden mellan då och nu är milsvid. Man skulle vilja plocka russinen ur kakan och ta det bästa från den tiden och blanda med det bästa som är nu. Att ha någon i närheten som man litar på och kan få hjälp av när det behövs är guld värt.
När jag var tonåring läste jag alla böckerna i Anne på Grönkulla-serien. De var lättsammare än Kulla Gulla-böckerna, som också var väldigt populära. Anne pratade alltid om sin väninna som en själsfrände. En flicka som hon litade blint på och vågade berätta allt för. Hittar man en sådan person gäller det att hålla i den hårt. Jag har haft turen att träffa några sådana personer, där jag med en gång kände samhörighet. Det var precis som om vi känt varandra i evighet. Tyvärr finns en del av dem inte kvar längre. Det är inte lika lätt att skaffa nya vänner när man blir äldre, men det är absolut inte omöjligt.
Jag har märkt sen jag flyttade hit att det är lättare att få kontakt med andra människor här än det var i Åstorp. Vad det beror på vet jag inte. Här hälsar många när man möter dem även om vi inte är bekanta, och det är inte ovanligt att man stöter på en helt okänd människa och plötsligt är man igång och diskuterar något. Det känns inte som om det finns någon misstänksamhet mot det som är okänt. Att vara nyinflyttad i Ängelholm har inte varit besvärligt.
Jag gillar när inte alla tycker likadant, för då får man veta orsaken och ibland börjar man själv tänka efter att den andra personen kanske inte har så fel. För det mesta är det väl mänskliga varelser man känner gemenskap med, men man kan t.o.m. ha något gemensamt med en tecknad figur, som katten Gustav t.ex. Jag tycker att vi har mycket gemensamt. Han är en riktig själsfrände.
Hahaha! Katten Gustaf eller Garfield är "min idol". Han sitter i på min sänggavel och vakar över mig. Hade alla Garfieldhäften som jag importerade (för dyra pengar) från USA på 1980-talet. Kollade varje tv-avsnitt också - såklart.
SvaraRaderaNu har jag inte flyttat från mitt hem sedan jag flyttade in här 1981. De flesta av mina grannar har bott här längre än jag/vi. Undantag - de som bor i ettor. Där är "omsättningen" stor.
Sedan är det ju en fråga om man vill ha "vänner" nära inpå. Jag vill det inte. Okej, jag fikar med en granne och byter "läckerheter" och fotbollsnyheter med en annan, men mera än så är det inte.
Det kanske är ett storstadssyndrom att man gillar anonymiteten. Jag vet inte. Jag var betydligt mera social när jag var "ung". Seen it, done that som man säger. Efter min mans död för drygt två år sedan är jag rätt nöjd med hur jag har det. Tycker bara att det är "störande" när grannar tränger sig på. Som tur är, är det bara en granne, och henne klarar jag av lätt.
Oooops, så osocial jag är. Jag har ju bloggen, där kan jag vara social utan att vara (o-)social om du förstår vad jag menar;-)
Jag förstår precis vad du menar och tycker definitivt inte att du är osocial. Min bästa vän gick bort för 20 år sedan. Vi kunde ringa varandra när vi kom på nåt kul att göra och var båda intresserade så for vi iväg annars väntade vi till nästa infall. Jag gillar inte när man måste höra av sig varannan gång efter att visst schema. Vänskap ska vara kravlöst. Därför gillar jag att träffa människor helt apropå....ingen presentation utan bara prata en stund och sen går var och en till sitt. Bloggen är ett utmärkt sätt att bli bekant med människor man har något gemensamt med.
RaderaVilken underbar titel på statyn!!! Anne på Grönkulla läste jag aldrig, men däremor Kulla-Gulla!! :)
SvaraRaderaJag går förbi den här statyn varje dag.
RaderaJag har inte läst Anne på Grönkulla, men har tittat på tv. En mycket bra serie, gillar den starkt. Gustav har mycket rätt i sitt tänk, likaså Nalle Phu.
SvaraRaderaKan tänka mig att det är svårt att få ny bekantskap på en minde ort, för där har man sig krets, och kanske inte vill ta in någon ny blivande vän. Jag har hellre få äkta vänner, än många flycktiga.
Ha en fin dag! Kram Lisa
Jag tycker det känns bra att prata med människor jag träffar när jag är ute. Att bjuda hem är inte riktigt vad jag tänker mig.
RaderaKul bilder.
SvaraRaderaÄr nog inte riktigt min själsfrände.
Så fint att det går att få kontakt med obekanta. Jag tycker mycket om sina möten. Ger nya tankar men är kravlöst. Kram//Anna-Lena
Jag gillar också spontana möten.
RaderaFint med en själsfrände i den tecknade världen. Min skulle väl kanske vara tjuren Ferdinand som tycker om att lukta på blommorna.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin dag!
Kram
Tjuren Ferdinand är så gullig...nästan motsatsen till Gustav. Lite svårt att kalla honom gullig.
RaderaVad skriver hon idag? Tänker jag och klickar in mig här; nu vet jag! Gillar hela alltet du skrivit! Avsluta med katten Gustav som själsfrände 👏
SvaraRaderaSkulle kunna fylla kommentarsfältet med mina erfarenheter, tankar och reflektioner, men hoppar över det😘
Kram
Du vet vad vi har diskuterat om själsfränder!
RaderaJag älskar din blogg och dina inlägg - dagens inlägg med Gustav i fokus är ju klockren =)
SvaraRaderaSå bra att du trivs i Ängelholm och att folk är mer öppna för att stanna till och prata med varandra.
Att ha en själsfrände är inte dumt. Önskar dig en fin tisdag!
Jag trivs bra med att vara ensam också, men ibland är dte kul att ha någon att prata med.
RaderaTrevligt att prata med grannarna ... och även umgås då och då, men egentligen är jag en ensamvarg som inte behöver så mycket sällskap.
SvaraRaderaHaha ... Katten Gustav är härlig! Vet inte vem som är min själsfrände, men lutar nog lite mot tjuren Ferdinand ... tar det helst lugnt och luktar på blommorna, eller okej då ... på svamparna :)
Haha! Att lukta på svamparna låter som en mysig sysselsättning.
RaderaVilken fin staty och vilket tänkvärt namn på den.
SvaraRaderaJag tycker det är väldigt trevligt med spontana samtal och som hundägare byter man nästan alltid ett par ord med varandra. Jag tycker att människor här i vår lillhåla är bra på att hälsa på varandra. Det var som om det skedde i förändring i samband med pandemin.
Lasagne är väldigt gott och när jag tänker efter har jag nog en del gemensamt med katten Gustav jag med :D
Kram
Har man småbarn eller hundar verkar det som att det känns naturligt att börja prata med vem sm helst.
RaderaSnäälla,var vänlig att inte kommentera hos mammselen.
SvaraRaderaMvh,dotter
Varför?
RaderaDu vill inte veta
RaderaJo, det vill jag, och jag tänker fortsätta kommentera hos Mammsellen eftersom jag gillar hennes blogg.
RaderaVilket passande inlägg du har idag. Jag tror att somliga inte alls kan tolerera att man inte har samma åsikter som en själv. Kanske är det därför som elakheter och hat visar sig. Som det troll som skriver nedvärderande och oförskämda kommentarer på min blogg...
SvaraRaderaSjälv anser jag att man har rätt att tycka olika utan att därför råka i luven på varandra.
OBS! Den anonyme här ovanför kommer inte från min dotter
/ mammselen
Det var det jag misstänkte. Jag tycker man får skriva vad man vill i sin. blogg så länge man inte sårar någon annan.
RaderaMycket tänkvärt namn på statyn...man tänker verkligen till, vilket förstås är meningen.
SvaraRaderaSå roligt att du har det så bra i Ängelholm, att du känner dig välkommen. Det är guld värt. Att ha olika åsikter betyder ju inte att man ska bli ovänner men tyvärr så händer det. Ja g håller med dig om att det är just de olika åsikterna som kan få en själv att tänka till lite mera , att vidga sina vyer.
Och jag är också en själsfrände med din själsfrände.. helt säkert.
Ha en fin kväll Gunnel och tack för ditt inlägg som rör om lite i tanken.
Även om Gustav har bestämda åsikter och kan vara ganska brysk, så verkar han vara mycket snäll innerst inne.
RaderaAnn på Grönkulla och Kulla-Gulla böckerna läste jag som barn och så jag älskade dem!
SvaraRaderaVisst fanns det mycket som var bra med äldre tiders sätt att bo tillsammans flera generationer, men det var säkert inte roligt alla gånger och jag tror att ensamheten kunde vara nog så svår i alla fall.
Ha en fin tisdag!
Kram, Ingrid
Du har nog rätt. Ibland kanske man glorifierar hur det var. Jag har ju själv ingen erfarenhet av det livet.
Radera