Mayday! Mayday!

 Det är anropet för när ett fartyg eller flygplan är i fara. Jag befinner mig på landbacken, så jag borde egentligen ropa

HJÄLP!!!!!

Under många års tid har jag regelbundet gått och fått fotvård. Man ska unna sig själv att bli ompysslad, tycker jag. När jag flyttade blev jag tvungen att leta upp en ny fotvårdare, och jag hittade en på promenadavstånd. Första tiden tyckte jag det fungerade bra, men sen vet jag inte vad som hände. Fotvårdaren sa, att jag hade nageltrång. Nageltrång???? Då har man väl ont? Jag kände ingenting annorlunda, men hon tog en skalpell och skar bort en liten bit av nageln. Nästa gång jag kom dit hade jag nageltrång på fler tår, enligt henne.

Ett par gånger jag varit på besök fick jag ringa och komma tillbaka igen efter ett par dagar, för jag hade så ont. Tån såg till sist väldigt konstig ut. Precis som om nageln sjönk ner i tån på nåt mystiskt vis. Sista gången jag var där i november skar hon av en stor bit av nageln och drog bort. Hon visade stolt upp så mycket hon tagit bort. Det gjorde vansinnigt ont! Dagen efter blödde det och tån svullnade upp, så jag fick ringa vårdcentralen.

Sköterskan där blev helt chockad och menade på att det var endast läkare som fick använda skalpell och skära bort nagelbitar. Som tur var hamnade jag hos en väldigt skicklig och omtänksam sköterska. Jag har nu gått hos henne för omläggning två gånger i veckan i snart två månader. Det har bildats nåt som heter svallkött över nageln, och det hoppas hon ska försvinna med tiden. En läkare har kollat på tån och tyckte först det var bäst att operera bort nageln, men nu har de bestämt att avvakta och se om svallköttet försvinner. Det ser ut som en liten bilring runt nageln. Jag måste säga att jag föredrar bilringar runt midjan i stället för svallkött runt nageln.

Den här fotvårdaren påminner om läkaren jag stötte på i Åstorp när jag sågat mig i fingret. Hon sydde ihop såret utan bedövning. När jag kom dit och skulle ta borta stygnen fick jag veta att hon fått sparken. Hon hade tydligen behandlat fler patienter illa. De kallade henne för doktor Mayday och det var ett passande namn. När man träffar på en sån typ befinner man sig verkligen i en nödsituation och behöver ropa på hjälp. 

Både läkaren och fotvårdaren tillhör nog samma falang. De påminner lite om Triaderna. Jag påstår inte att de har liv på sina samveten, men de saknar helt empati.