Namaste

 

När Göran var sjuk köpte vi en manick som mätte både puls och syrehalt i blodet. Det var väldigt  viktigt att hålla koll på det. Efter det att jag drabbades av hjärtflimmer blev jag helt nojjig. Jag kollade pulsen stup i kvarten. Till slut gick jag runt med den här mätaren på fingret hela dagen. Det såg ut som om jag hade en megastor lösnagel. För att komma ifrån den här manin placerade jag mätaren högst upp i ett köksskåp. Då var jag tvungen att hämta en stege för att nå den och det blev inte lika enkelt längre. 

På min vårdcentral fick jag veta att det fanns nåt som hette medicinsk yoga. Det är en yogaform med fokus på andning och avslappning. Metoden används på över 300 vårdenheter i Sverige och har funnits sen 1997. Den lär vara mycket bra för de som lider av stressrelaterade problem, utnattningsdepression, hjärtproblem m.m.

Vi är fem stycken i kursen och den består av 6 entimmeslektioner. Ledaren har en väldigt lugn och sövande röst. En av deltagarna somnade så ledaren fick väcka personen ett antal gånger. Jag sitter på en stol och gör rörelserna för det är helt omöjligt för mig att komma ner på golvet......fast det är klart värre att komma upp.

Det är tveksamt om jag kommer att vara så här vig efter 6 lektioner.

Första gången jag kom dit märkte jag att en av de andra deltagarna iakttog mig hela tiden och det kändes lite obekvämt. Innan lektionen började kom hon fram till mig och sa:"Vi känner nog varandra." När jag tittade lite närmare på henne såg jag att det stämde. Vi räknade efter att vi hade jobbat ihop på en förskola i Åstorp för 24 år sedan. Hon sa, att hon kände igen min röst med en gång och när hon då såg vem som pratade var hon helt säker på vem jag var för jag hade inte förändrats ett dugg.

Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang. Antingen ser jag ut som 55 idag eller så såg jag ut som 79 när vi jobbade ihop.