Semesterfirare

Dagarna har rullat på i rekordfart denna sommaren, känns det som. Antagligen för att det har varit så mycket i görningen och alla barn med respektive har varit här i omgångar och hjälpt till. Ulrika och Bo kom hit en dag under deras semester och hjälpte mig att städa ur garaget. Det är tyvärr en plats där allt möjligt samlas av någon outgrundlig anledning. Det gick snabbt och allt skräp kördes till tippen. 

Sen var det dags för Rasmus att ta garaget i besittning. Han tyckte det var en bra idé att ta hit alla sina maskiner och verktyg för då kan han hjälpa morfar när större saker ska tillverkas. De två har en del gemensamma projekt på gång, och det är inga svårigheter för Göran att ta sig ut i garaget eftersom vi har en ramp.

Även om morfar har gått om mig i popularitet hos Rasmus nu, så är jag inte alldeles bortglömd. Det är en mysig kille som har många intressen. Redan när han var ganska liten var han road av att laga mat och baka. En helg kände han för att baka bullar, och när de var klara körde han hit med några till oss, så vi också fick smaka. Mums!

Peter med familj har också varit på besök här i sommar. De tyckte vi hade det svalt och skönt. Är man van vid 40 grader så är kanske 29-30 grader inget att bekymra sig om. 

Eftersom vi har skogen alldeles inpå knutarna var det ett givet utflyktsmål många dagar. 

De åkte till stranden en dag för att barnen skulle få se sandstrand och ett stort hav. Det är inget man hittar så lätt i Texas.

Jag fick träna engelska hela tiden de var här, för det är bara Peter som pratar svenska. Både Anne och barnen förstår en hel del, och Daniel var ganska liten när han lärde sig säga :"Tack för maten". Det låter väldigt svenskt när han säger det. Någon amerikansk accent hörs inte alls. Hanna däremot var inte lika pigg på att prata svenska. Hon sa till sin mamma att hon kände sig blyg. En dag gick Daniel ifrån matbordet utan att tänka på att säga tack och det uppmärksammade Hanna. Hon flög upp från stolen, rusade efter sin bror och ropade:"Daniel! You forgot to say Tack för maten". Nu vet vi i varje fall att Hanna också kan prata svenska. Det har varit så kul att ha dem här. När det var dags att åka hem igen, tyckte inte Hanna att det var så nödvändigt. Det fanns så god mat, nämligen Farmorbröd (runda Polarkakor) och gott godis i Sverige. Att komma in i vilken butik som helst i stort sett och se en hel vägg med bara godis är tydligen inte lika vanligt överallt i Dallas. För barnen var det rena julafton att ösa godis i stora påsar. 

Peter hjälpte Göran med inredningen i hans nya snickarrum, så nu är det färdigt att tas i bruk och jag kan börja lägga in beställningar på saker jag vill ha tillverkade. Till slut var de ändå tvungna att åka tillbaka till Dallas. Förhoppningsvis kan de åka hit igen nästa sommar innan jag hinner glömma för många engelska glosor.