fredag 18 juni 2010

Dan före dan


Jag tror att alla i Sverige, och för den delen i några andra länder också, engagerar sig i morgondagens bröllop. Antingen för eller emot. Ett bröllop ska vara en glädjefest. Varför då dra upp en massa negativa saker? Det är väl ändå Victorias och hennes familjs ensak hur de vill utforma bröllopet? Vilka diskussioner det blivit ifall kungen ska ledsaga sin dotter till altaret, eller inte. Att dra upp den urgamla seden att det förr var pappan som bestämde över dottern, och när hon gifte sig så lämnades ansvaret över till hennes make, tycker jag är patetiskt. Vem i all världen tänker så nu? De flesta gamla seder har mist sin betydelse i våra dagar. Se bara på julen. Från början var det väl inte tänkt att det skulle bli en mat- och presenthelg?

Jag kan inte se att morgondagens bröllop är ett dugg märkvärdigare än när mina barn gifte sig. Jag har haft glädjen att vara med på tre helt olika bröllop. På det första hade vi både vigsel och middag hemma hos oss. Vårt uterum fick tjänstgöra som vigsellokal. Det var jättekul att dekorera och fixa allt med blommor, mat och dukning. Det andra bröllopet åkte vi till USA för att närvara vid och det tredje och sista ägde rum i Björnekulla kyrka med festen därefter på Grand Hotell i Mölle.

Jag funderade aldrig på om det vi bestämde inför bröllopet retade någon. Ärligt talat så struntade jag högaktningsfullt i det. Det hoppas jag att Victorias och Daniels föräldrar också gör i morgon och bara känner glädje och stolthet över sina barn. Det är varje förälders rättighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar