lördag 31 juli 2010

Flitig som en myra

Det syns verkligen skillnad i mina hobbyrum nu. Tidigare i veckan kunde man tro att en mindre tornado farit fram där, men nu måste jag säga att jag är mycket stolt över mig själv. Alla lösa papper är insorterade i pärmar och står på sin plats i boksnurran. Nu gäller det att vara benhård och sätta in alla nya mönster efter hand som jag skriver ut dem. Ska bli spännande att se hur länge jag kan hålla det löftet.

Oj, så mycket tid man kan lägga ner framför datorn. Ibland tänker jag att jag ska bara kolla mina mail och kanske se om det finns nåt annat intressant på nätet. Det brukar alltid sluta med att jag hamnar på en sida där jag sen hittar 100-tals andra länkar. Efter ett tag har jag glömt vad jag började leta efter. Det är i de situationerna som mina pappershögar brukar växa.

Emellanåt får jag ta en paus så inte skrivaren går varm, och då brukar jag titta på You Tube. Milda makter vilka filmer folk lägger ut där! En del är väldigt proffsigt gjorda och då är det ett nöje att titta. En filmsnutt som jag sett där många gånger är den om brudföljet som gör en väldigt ovanlig entré i kyrkan (JK Wedding Entrance). Den kan jag se hur många gånger som helst, och tycker den är lika kul varje gång. Den har blivit otroligt populär och har visats över 53 miljoner gånger. Det har gjorts en skilsmässoversion på den också som är minst lika bra.

Jag tror jag ska titta på den ännu en gång. Måste bara skriva ut lite fler mönster först.........

fredag 30 juli 2010

Och regnet det bara öser ner



Ja, vad ska man säga annat än att det nog var välbehövligt. Men en hel dag!!!! Det är inte mycket man kan göra åt det, så det är bara att acceptera. Det finns alltid något man kan göra i sådant här väder. Känner man för att strosa runt i affärer så har vi ju flera stora shoppingcenter på bekvämt avstånd med både restauranger och fik, så man kan tillbringa en hel dag där om man vill. Blir man trött finns ju den möjligheten att gå in på IKEA och provsitta en soffa eller t.o.m. provligga en säng.

Så företagsam har inte jag varit, utan jag har stannat hemma hela dagen. Kändes inte som det var så bråttom att stiga upp idag, när man vaknade till regnsmatter på rutan. Det blev en låååååång frukost då jag hann lusläsa tidningen. Jag fastnade för en artikel om ett nytt förslag från politikerhåll. Förslaget gick ut på att barn till arbetslösa och hemarbetande föräldrar skulle få vara på förskolan 30 tim i veckan. De skulle inte behöva "straffas" för att deras föräldrar inte arbetade utanför hemmet. Hur tänker en person som kläcker ur sig något sådant? Skulle det vara ett straff att få vara hemma hos mamma eller pappa? Det är ju till att idiotförklara dagens föräldrar. Är de inte kapabla att själv ta hand om och uppfostra sina barn? Det tror jag alldeles bestämt att de är! Visst är det så att alla föräldrar inte är lika intresserade av att vara med sina barn, men så har det varit i alla tider, så det är inget nytt. Jag är så gammaldags så jag tror att barn inte tar någon skada av att umgås mycket med sina föräldrar.

Det hade varit ganska skönt att ta en promenad i regnet, men då skulle jag egentligen vilja ha ett kul paraply att fälla upp; ett orange eller ett med en kul text. Jag har sett ett där det stod: Merde, il pleut! (Jäklar, det regnar!) När jag hittar ett sådant paraply ska jag genast köpa det.

torsdag 29 juli 2010

Ut i det blå


I dag körde Gun och jag ut för att leta efter ett intressant ställe, som vi kunde ha som mål för nästa Bilorientering. Vi har nämligen bestämt oss för att organisera det hela till nästa gång det är dags. Vi hittade ett ställe som vi båda två blev förtjusta i, så nu är slutmålet bestämt. Nu återstår bara att göra upp rutten dit och hitta på lite halvsvåra frågor. Det ska vi göra en dag längre fram. Orienteringen är ju inte förrän i slutet av augusti.

När man åker runt och letar efter olika ställen, så hittar man alltid nya platser som man blir nyfiken på. Att besöka nya platser är intressant, och speciellt om man får höra lite bakgrundshistoria med. När jag reser någonstans, vill jag gärna läsa lite innan om just den platsen. Då vet man precis vad man ska leta efter när man kommer dit. När Katarina och jag var i London bodde vi väldigt nära en tunnelbanestation. Trots det så utnyttjade vi den inte så ofta, det blev mest på kvällarna när vi varit på musical eller liknande. Det var apostlahästarna som gällde nästan hela tiden. En dag gav vi oss iväg från hotellet kl 8 på morgonen och återvände 12 timmar senare. Ingen tunnelbanetur på hela dagen. Det kändes i fötterna, men oj, så mycket vi såg på vägen!

Det finns en jättestor bokhandel i London, enligt Guiness rekordbok ska det vara världens största. Dit var vi ju bara tvungna att gå. Den var VERKLIGEN stor. Eftersom vi båda två är riktiga bokslukare, så tillbringade vi många timmar där. Jag handlade som en galning. Det tyckte nog Katarina också, för när hon hittade mig bakom högen av böcker jag hade valt ut, sa hon: "Vet du egentligen vad pundet är värt?" Ibland kan jag behöva någon som tar mig i örat, men de böckerna fanns ju inte att få tag på i Sverige. Vi hade rejält med övervikt när vi åkte hem, men hamnade i kön hos en mycket snäll och förstående man, som bara släppte iväg oss utan kommentarer. Nu har jag skaffat mig en sån där liten digitalvåg som man kan ha med sig och väga bagaget på. Det kan bli väldigt dyra böcker annars.

måndag 26 juli 2010

Storfiske


Jag har varit med min man och fiskat en gång för jättemånga år sen. Det var när vi var förlovade. Vi var tvungna att klättra som nån slags alpgetter på klipporna vid Kullen, eftersom fisket där skulle vara så bra. Helt vansinnigt! Jag har aldrig ens klättrat i träd och dessutom är jag höjdrädd, så det var ju dömt att misslyckas. Långt om länge kom jag ändå dit vi skulle, och sen satt jag där hela tiden och bara undrade hur i all världen jag skulle kunna komma därifrån. Det förvånar mig än idag att jag inte totalvägrade att flytta mig, så Sjöräddningen fick kallas in. Men man gör så mycket dumma grejer när man är ung. Det konstigaste av allt är ändå att min man inte äter fisk. Nåja, ibland slinker det väl ner någon "sillarumpa", men det är högst motvilligt. Jag kan inte förstå hur man frivilligt vill riskera livet för att fånga något man inte gillar.

Rasmus är däremot en fiskälskare av stora mått. Han är ofta med sin pappa ute och fiskar, och så fort han får napp så ringer han givetvis och berättar det för mig. Förra sommaren var fiskelyckan med honom nästan varje gång, så en vecka åt han fisk till middag tre dagar på rad. Fisken var inte så stor, så den räckte bara till honom, men det var ju det viktigaste. Resten av familjen fick äta något annat.

Idag skulle jag för andra gången i mitt liv följa med och fiska. Jag hade egentligen svurit på att aldrig mer ge mig ut på sådana bravader, men när Rasmus frågar, är det inte så lätt att säga nej. När han intresserar sig för något så går han in för det med liv och lust, så han har berättat för mig vilka olika drag man ska använda. Det enda som har fastnat i huvudet på mig är wobbler, men jag vet inte hur det ser ut eller när man ska använda det. Fast det säger jag inte till Rasmus. Vi åkte ner till ån och var där några timmar i eftermiddag. Det var nog den mest avkopplande eftermiddag jag haft på länge. Alldeles tyst och lugnt, och några klippor syntes inte till, tack och lov. Rasmus är en riktig hejare på att kasta ut linan och han fick så småningom en liten fisk på kroken. Det var en mycket stolt pojke som åkte hem från en lyckad fisketur.

söndag 25 juli 2010

Ordning och reda


Hela dagen har jag sett fram emot grillkvällen i Kvidinge. Tyvärr blev det inget grillväder. Det är otroligt så kallt och blåsigt det har varit idag. Vi blev i stället bjudna på en trerätters middag inomhus. Först serverades Rasmusbruscetta (digestivekex med tomat och aromat) som Rasmus hade fixat alldeles själv. Sen blev det dansk fläskastek med knaprig svål, potatis och rödkål, som Bo är expert på att laga och efterrätten stod Ulrika för. Det blev rabarber- och jordgubbspaj med kanel och turkisk youghurt. MUMS! Det får gärna fortsätta att blåsa och vara kallt.

Idag har det varit en perfekt dag för inomhusjobb. Jag tog tillfället i akt att sortera en låda med blandat material. Jag är väldigt flitig när det gäller att riva ut beskrivningar och recept från tidningar eller skriva ut från datorn. Tyvärr är jag inte lika flitig när det gäller att klistra in eller sätta i plastfickor. Ibland får jag en släng av ordning-och-reda-sjukan och då dyker jag ner i pappershögen. Den brukar hinna bli ganska stor mellan gångerna. Idag har den glädjande nog sjunkit rejält.

Den här löspappersmetoden är inte att rekommendera. Det händer ganska ofta när jag ska sortera att jag inte hittar alla sidor till en stick- eller virkbeskrivning. Otur! Men det är ju inte hela världen. Jag får bara kasta de sidor jag har och sen är det inte mer med det. När det gäller matrecept är jag inte lika hård. Man behöver ju inte slänga ett helt recept bara för att det fattas lite på slutet. Det går ju att improvisera. Matlagningen blir mycket spännande. Man vet aldrig hur slutresultatet blir.

fredag 23 juli 2010

Firma TVÄTT och SKVÄTT

Jag har haft besök av firma TVÄTT och SKVÄTT. En alldeles utmärkt biltvättarfirma. De kom hem till oss och tvättade och vaxade våra bilar. Det enda jag behövde göra var att servera kaffe och sockerdricka i fikapauserna. Jag kan verkligen rekommendera denna firma. Vi är mycket nöjda.








onsdag 21 juli 2010

Support


Det hände nåt konstigt med min dator häromdagen. Helt plötsligt försvann ett program från den, ett fotoprogram. Jag kan aldrig tänka mig att det är jag själv som har avinstallerat det, för så kunnig är jag inte. Men däremot har jag kanske gjort något annat tokigt, så det var det som ställde till det. Dags att ringa support (Ulrika). Naturligtvis fixade hon det på nolltid. Jag bara satt i soffan och tittade beundrande på hennes förehavanden. Aldrig i livet att jag kommer försöka lära mig något om hur datorn fungerar. Det är mycket enklare och säkrare att lämna över det till dem som har förstånd och tålamod med sådant.

Ett annat jobb som jag också gärna lämnar över till andra är biltvätt. Min bil är 10 år gammal och jag kan nog räkna de gånger jag själv har tvättat den på ena handens fingrar. Jag har en svärson, som tycker det är väldigt roligt att tvätta, rubba (eller vad det heter, vet inte vad det är) dölja repor och vaxa. PUH! Jag blir trött bara av att skriva det. Under tiden som Ulrika höll på med min dator så tog Bo hand om bilen. Nu skiner den som en sprillans ny bil. Han ska även fixa en ny registrerinsskylt åt mig, för den bakre är så solblekt att man knappt ser numret. Funderade på att beställa en där det stod PANTERTANTEN, men det blev lite långt, så jag får väl ta det gamla vanliga numret.

Rasmus var från början med och tvättade bilen, men efter ett tag så kände han att det var dags för en fikapaus. Den blev ganska lång. Han kom sen på att vår gräsmatta behövde klippas, så han tog sig an den i stället. Härligt med människor som tar egna initiativ!