Framtidsplaner

Det känns som om luften gått ur mig totalt...rena punkteringen. Det har varit så mycket att fixa och dona med innan mäklarbesöket, så när hon körde härifrån bara satte jag mig ner och gjorde inte ett skvatt. Jag fortsatte med det resten av dagen för jag var jättetrött. Det har varit lite si och så med måltiderna sista tiden. Jag har ätit när jag haft tid eller känt för det, men några bestämda mattider har jag inte hållit. Det är inte det optimala och min förståndiga inre röst sa åt mig att gå och laga middag. Sagt och gjort. Jag stekte ägg, korv och potatis och det smakade som den lyxigaste måltid. Nu måste det bli bättre ordning och reda här.

Jag upptäckte att mycket av det jag gjort utomhus inte var något som mäklaren la så stor vikt vid. Men nu är det i varje fall klart tills fotografen kommer hit. Jag behöver bara underhålla det som redan är gjort. Känns faktiskt lite konstigt att inte ha den här pressen längre. Det är absolut inget jag saknar, för jag tror inte det är så nyttigt i längden. Klockan 10 på kvällen orkade jag knappt hålla ögonen öppna så det blev sängen för min del. När jag vaknade nästa morgon var det ljust ute som det brukar vara annars när jag vaknar vid 7-tiden. Jag tittade på klockan och fick en mindre chock. Den visade kvart över 9!!!! Jag hade sovit ca 11 timmar!

Nu känner jag mig som mitt gamla vanliga jag igen, så det var säkert välbehövligt. Även om det  kommer att dröja tills huset blir sålt känns det ändå bra att det hela är igång nu. Det är inget jag kan göra mer utan nu är det mäklaren som tar hand om allt. Givetvis hoppas jag att det blir sålt snabbt så jag kan flytta. Jag har ingen lägenhet på lut än, och vågar knappast binda upp mig för någon heller innan allt är klart. Det viktigaste i nuläget är att få huset sålt. 

Jag får göra som alla andra stora stjärnor och ge mig ut på turné. Bo och Ulrika föreslog att jag kunde magasinera mina möbler och bo hos dem tills jag hittade en lägenhet. Katarina och Peter har också erbjudit mig logi ifall det skulle behövas. Jag hoppas givetvis att jag snabbt ska hitta en "hemmaarena" att utgå ifrån. I nuläget orkar jag inte riktigt bekymra mig utan jag tror att allt kommer att ordna sig. 

Inre GPS

 

Man bör följa sin inre röst. Min leder mig oftast till kylskåpet.

Dit hittar jag med förbundna ögon. 

Jag i helfigur

Mäklarbesöket var väldigt positivt och nu väntar jag på fotografen som kommer om någon vecka. Men jag tror inte jag blir tillfrågad om att vara med på bilderna, och det är bra för jag gillar inte att bli fotograferad. Däremot tar jag gärna bilder på andra och speciellt då barnbarnen. Barn och djur blir alltid så bra på bild. De är helt naturliga och det är det bästa. För ca 10 år sedan gjorde jag ett inlägg om mitt utseende och försökte göra det så sanningsenligt som möjligt. Under årens lopp har det tillkommit en hel del nya bloggläsare och jag tänkte att det kunde vara dags för en repris, så ni känner igen mig ifall vi skulle stöta på varandra. 

Att ha rådjursögon är något som många önskar sig. Så ser jag definitivt inte ut. Mina ögon är helt vanliga , men jag ser bra med hjälp av glasögon, och det är huvudsaken.

 Jag har varken kanintänder, örnnäsa eller elefantöron, utan ser ut som folk i allmänhet.

Håret varierar. Någon lejonman har jag aldrig haft, utan jag har fått hålla till godo med de antal hårstrån som jag blivit tilldelad, och de har färgats i alla tänkbara och otänkbara färger. 

 Även om inte halsen är lika slät som tidigare, så liknar den ingen kalkonhals. 

Gäddhäng?????  Ja, det måste jag nog erkänna. 

Getingmidja har jag definitivt inte. Jag liknar mer en humla. 

Kycklingben vill jag inte påstå att jag har. Det är två helt vanliga promenadben som avslutas med fötter i storlek 40. Det var hela Pantertanten från topp till tå. Nu vet ni precis hur jag ser ut. Faktum är att jag ser likadan ut nu som för tio år sedan förutom att jag kanske påminner ännu mer om en humla idag.

Jobbhelg

Det har varit en mycket intensiv men också en mycket trevlig helg. Jag behövde inte tänka på att "klä upp mig" för att ge mig iväg och lyssna på något vårtal eller titta på ett bål. Det har varit trädgårdskläder från morgon till kväll hela helgen. Katarina kom hit sent i torsdags kväll och vi började redan tidigt på fredag morgon med att ta tag i en del saker utomhus. Det är betydligt roligare att jobba när man har någon att prata med och innan jag visste ordet av var hur mycket som helst klart. 

På lördag morgon kom Ängelholmsgänget och då var vi fyra stycken som arbetade med olika saker utomhus. Jag tog mig an att måla det som behövde målas på huset och de tre andra hjälptes åt med tyngre grejer. Ulrika fick hand om inomhussysslorna. Hela berget med stryktvätt försvann och hon servade oss med kaffe i pauserna och stod även för lunchen. Vi kunde alla jobba effektivt utan onödiga avbrott eftersom var och en höll sig till sin syssla. 

Fram emot sen eftermiddag var vi ganska möra, men för första gången på evigheter kände jag att jag kunde koppla av lite. Allt jobb har hängt som en mara över mig, men nu insåg jag att det lilla som finns kvar att göra fixar jag själv enkelt. Mäklaren kommer i morgon för att värdera huset, så det var därför vi jobbade som skållade råttor. 

Under flera månaders tid har jag haft en jättelång lista med saker som skulle göras innan mäklaren kom hit. Det har känts så bra för allt som jag kunnat stryka, och nu är den listan snart tom. Jag skickade ett sms till Katarina och skrev att i fortsättningen skulle jag bara skriva rolighetslistor. Hon svarade snabbt: "Ja, du får ha bara kul saker på lager.....ett kullager."

Genmanipulation?

Hjärnceller, hårceller och hudceller dör, men fettceller verkar ha ett evigt liv.

Mycket egendomligt!

 

Gammalt blir nytt

Min son gillade hårdrock när han var yngre och köpte en hel del LP-skivor. Med tiden blev det omodernt och skivorna bara stod där till ingen nytta. När han flyttade till USA lämnades de  kvar, delvis för att avsikten var att han bara skulle stanna ett år. I 23 års tid har skivorna stått ospelade i vår källare. När jag nu började inventera allt som fanns i gömmorna dök de upp. Peter ville inte ha dem, men Rasmus gillar ACDC, och Peter hade någon skiva med den gruppen. När Rasmus tittade genom skivhögen imponerades han av omslagsbilderna. De var ofta tecknade och väldigt fantasifulla, så han tog hem allihop.

Några dagar senare fick jag foton på vad han använt skivorna till. Han har några skåp med glasdörrar där det går att sätta bilder eller vad man vill mellan glasen. Där hade han placerat skivorna och det var riktigt snyggt. 

Peter hade även en gitarr, som han inte ville ha kvar. Den fick Zoé syn på och blev eld och lågor. Hon hade pratat om att hon ville börja spela gitarr, och så fanns det en mitt framför ögonen på henne! Gitarren får numera hemadress Luxemburg. Det blir ofta så att när barnbarnen är här så får jag lyssna på deras favoritmusik, och jag måste säga att deras musiksmak är inte alls tokig. 

Jag märker nu hur mycket nytt och modernt jag inte får reda på när inga barn bor hemma och jag inte jobbar med barn längre. Tidigare var jag uppdaterad om artister, nya spel och allt möjligt. Även om Internet finns att tillgå och allt är så lätt att ta reda på, så känner jag mig ändå ibland som en gammal stofil. Den slags nyheter kommer inte längre normalt in i vardagen. Då är det bra när barnbarnen åtar sig att uppgradera mormor/farmors hjärna med viktig information. Tyvärr är det nog svängdörrar på ovanvåningen, för jag tycker det verkar som om vissa saker bara går in och vänder och försvinner ut igen väldigt snabbt. Huvudsaken är klart att jag kommer ihåg vad jag fått lära mig så länge barnbarnen är här och hälsar på mig. 

Slit och släp

Förra veckan var helt fantastisk. Vilket väder! Solen sken varje dag och jag jobbade i trädgården så mycket jag orkade. Förmiddagarna var bäst, för sen blev det så varmt så det var omöjligt att göra något. Det är så kul att se alla växter som sticker upp nu. Runt ormhasseln är det alldeles blått av scilla. De blir fler och fler för varje år. Det är en tacksam blomma. 

I fjor fick vi hjälp av en trädgårdsfirma att lägga färdig gräsmatta där vi tidigare haft en perennrabatt. Jag tyckte jag var så noggrann med att gräva upp alla rötter och lökar där, men det var jag tydligen inte. Jag ser massvis med tulpanblad som sticker upp nu. Så många tulpaner har jag inget minne av att det fanns när vi hade rabatten. Jag tänker inte gräva upp lökarna, för det är ett evighetsjobb. När Rasmus klipper gräsmattan försvinner de och då är det "problemet" ur världen. 

Det är en konstig känsla att göra fint både inne och ute, när jag inte ska behålla huset. Tidigare var det för att det var så kul att gå runt och se allt som växte och jag har alltid gillat inredning. På nåt vis är det ändå en lättnad att göra den här sista genomgången av allt. Jag har trivts jättebra här men känner nu att det ska bli riktigt skönt att lämna över det till någon annan. Huset är alldeles för stort för en person. Det är byggt för en barnfamilj. Kanske kommer jag att sakna både hus och trädgård, men jag kommer inte att sakna allt jobb det innebär att hålla det i ordning. 

Om drygt en vecka kommer mäklaren hit och då sätts processen så smått igång. Det är mycket som ska ordnas och donas innan fotografen kommer hit för att ta bilder inför försäljningen. Dagarna rullar på i raketfart och jag känner mig aningen stressad ibland. Ulrika med familj brukar komma hit på helgen. Då hinner vi med en hel del. Men trots det tycks det alltid dyka upp fler saker som måste göras. Ibland känns det som jag skulle vilja packa en väska och bara ge mig iväg från allt jobb. 

Det går ju klart inte, men när det behövs något uppiggande brukar jag plocka fram min mobil. Inte för att surfa utan för att lyssna på ljudmeddelanden. Zoé tycker det är så praktiskt att prata in i stället för att skriva. Jag tycker det är jättekul att få höra hennes röst och jag sparar och spelar upp de här små meddelandena väldigt ofta. Då blir jag genast på gott humör. 

En glad nyhet är att jag får besök på torsdag kväll. Katarina flyger upp från Lyuxemburg och stannar fram till söndag. Då kommer vi garanterat att hinna med massor. Även de tre Mobergarna från Ängelholm kommer hit, så vi blir en stor arbetsstyrka. Som grädde på moset har Bo, min svärson, lovat att laga dansk fläskstek, som vi ska njuta av på lördag kväll.