tisdag 7 september 2021

Högtflygande planer

 

Att ha högtflygande planer är för det mesta positivt, tycker jag. Jag är nog ändå lite mer jordnära nu emot när jag var yngre. Då tycktes allt möjligt, men det är väl så det är när man är ung. Med åren hinner man prova på många saker och inser att man har sina begränsningar....även om det kostar på att erkänna det. För den sakens skull ska man definitivt inte sluta upp med att försöka. Kanske går det inte precis så som det var tänkt från början, men då är det bara att tänka om. Det finns alltid mer än en lösning på ett problem. Jag har kommit fram till att ibland så är det jag som är problemet. Det gäller speciellt när jag använder vissa verktyg. Göran bara skakar på huvudet för han kan inte förstå att det går att bära sig så bakvänt åt. Det är hur lätt som helst, om ni frågar mig. Jag tröstar mig med att om jag bad honom sätta sig framför symaskinen så skulle han känna sig lika bortkommen som jag gör när jag lånar hans snickeriverktyg. I detta fallet är jag betydligt modigare, för jag vågar i varje fall försöka, men jag inser att mina planer är lite väl högtflygande. Precis som i TV-programmet Vem vet mest? så har jag ju en livlina som jag kontaktar mer än en gång.

Nu har jag nog tagit mig vatten över huvudet igen, för t.o.m. jag förstår att dessa högtflygande planer kommer att kraschlanda om jag själv ska försöka genomföra dem. Vi har haft ett fågelbad i en av rabatterna, men nu bestämde vi oss för att flytta på det så vi kan se det inifrån datarummen. Jag har grävt ett djupt hål som jag ska hälla stenmjöl i och platta till så det blir helt jämnt. Då måste jag använda ett vattenpass och det vet jag faktiskt hur det fungerar. Så långt är det inga problem. Men sen börjar det. En stor trädgårdsplatta ska läggas ovanpå stenmjölet och den orkar jag inte lyfta. Jag fick dit den genom att resa den på kant och "rulla" på plats. Ovanpå plattan ska en megatung stenstod, eller vad man ska kalla det för, placeras. Det är ett betongfundament till en gammal lyktstolpe som jag hittade på ett företag som säljer begagnade byggvaror. Min svärson var med då och lyfte in den i bilen, så det lutar åt att han får hjälpa mig igen. Fundamentet ska limmas fast med stenlim på plattan och det gäller att det blir helt rakt, för överst ska fågelbadet placeras, och är det då inte helt jämnt så ser det konstigt ut när jag häller i vattnet.

Göran kan inte hjälpa till med lyftandet, men han har lovat att vara med och ge goda råd. Risken att vi ska bli irriterade på varandra är stor, men det är vi beredda på och inser att det får vi ta. Till slut ska det stå ett tjusigt fågelbad i rabatten är det tänkt och då är allt groll glömt. När jag grävde hålet till plattan hörde jag ett susande ljud uppifrån och undrade vad det var. Det var en luftballong som flög över vårt hus. De här personerna har verkligen gjort allvar av sina planer på att flyga högt..

söndag 5 september 2021

En dag i morgon också


 Jag hade mycket att göra igår.

Men sen dök det upp något annat som var viktigare så nu har jag mycket att göra idag.

torsdag 2 september 2021

En riktig fågelvecka

Ulrika jobbar halvtid på onsdagar så då hämtar jag henne och vi åker och handlar. Det är inte bara mat det gäller utan även roliga saker som kläder, skor och annat humörhöjande. Ibland lyxar vi till det och slinker in på ett café och tar en fika. Sånt är också nödvändigt i vardagen.

Idag när jag skjutsade hem henne såg vi något stort vitt på ängen utanför deras trädgård. Det var en stork! I och för sig är det inget ovanligt. Det dimper ner storkar där ute på ängen flera gånger i veckan. På Tomarps kungsgård utanför Kvidinge häckar varje år minst ett storkpar och de tar ofta små motionsrundor över Kvidinge och ibland besöker de även Åstorp. 

Egentligen är de trafikfaror, för när man helt plötsligt får syn på en stork bara en liten bit från en stor väg så hajar man till lite och mister koncentrationen. Storkarna går lika lugnt kvar och bryr sig inte så mycket om trafiken. 

Kyrktornet som syns i bakgrunden tillhör Björnkulla kyrka i Åstorp. Kyrkan ligger precis vid foten av Söderåsen, och högst upp på åsen bor jag.

tisdag 31 augusti 2021

En historia med lyckligt slut

I förra veckan fick jag syn på en liten duvunge som satt uppflugen på altanräcket. 

När jag tittade ut nästa gång satt den på fönsterblecket och kikade in i TV-rummet. Det var tydligen svårt att hålla balansen där för den flaxade till och ramlade ner. Jag kunde inte se att den haltade eller verkade skadad på något vis när den vaggade fram. Troligtvis var det en av ungarna till någon av duvfamiljerna som "hyr" hos oss. I två av våra jättehöga cypresser har två duvpar byggt sina bon. Det är många år sedan som de började med det. Jag gissar att det är samma par som återkommer varje år....ungefär som när man återvänder till sin sommarstuga. På våren ser vi hur de hämtar pinnar och flyger in med i cypressen. Reparationer på gång, tydligen. 

Den här duvungen hade antagligen ramlat ner från boet och jag var lite orolig att en katt skulle komma in på altanen och få syn på den. Jag iklädde mig vaktmundering och höll mig i närheten av altanen. Jag frågade Göran om vi kunde ge den någon mat, men han påstod att vildduvor hade inte samma diet som brevduvor. 


Framåt kvällen dök tack och lov föräldrarna upp.


Ungen blev så glad att den slängde sig om halsen på mamman eller om det nu var pappan. 

Jag måste erkänna att jag blev lika glad.

söndag 29 augusti 2021

Klick!

 

Jag är så gammal att jag minns hur det kändes att inte fotografera något på en hel dag.

Nu klickar det mest hela tiden.

torsdag 26 augusti 2021

Om skorna passar.....köp ett par i varje färg

 Göran visste inte riktigt vad han skulle ge mig i present när jag fyllde år, men det visste jag.......SKOR!!!!. Jag älskar skor och har alltid gjort. Som ung hade jag skor i all världens färger för att de skulle matcha den övriga klädseln perfekt. Med tiden har skoköpen minskat, men jag sneglar alltid på nya skor så fort jag får tillfälle. Ulrika erbjöd sig att följa med och det var väldigt bekvämt. Jag kände mig som en riktig VIP-person, för jag gick bara runt och kollade in vad som fanns och vad jag gillade, sen satte jag mig i en stol och Ulrika gick runt och hämtade de olika paren så jag kunde prova dem. Jag fastnade för tre par som jag köpte, men det fanns även ett par gröna och ett par röda som nog snart kommer att stå i min garderob. 

Först köpte jag ett par bruna mockaskor.


Andra paret var svarta med gulddetaljer, som passade perfekt till min jeansjacka....en gammal goding som hängt med i många år.


Det tredje paret var blå och är lätta att passa till det mesta som hänger i min garderob.

Jag saknar lite den tiden då jag kunde handla skor tillsammans med Rasmus. Det var rena teaterföreställningen. Han hade ett testschema som han gick igenom innan skorna godkändes. Man skulle kunna stå på tå med dem, hoppa, göra sicksacksteg, gå långsamt och sen öka takten mer och mer tills man kom upp i rejält hög fart och till sist skulle man ta en springrunda runt alla skoställ i butiken. Jag valde bara två saker från den listan...nämligen att stå på tå och gå sakta. Resten tyckte jag verkade lite väl avancerat för en dam i min ålder. Inte ens Rasmus använder den här testlistan längre. Han köper sina skor via nätet. Om han gör testerna när skorna kommit fram vet jag däremot inte. 

tisdag 24 augusti 2021

Mellanlandning

Tusen tack för alla omtänksamma kommentarer, sms och mail. Det har inte blivit så mycket bloggläsande på ett tag, men äntligen har jag tagit mig i kragen och satt mig framför datorn igen. När jag nu sitter här känns det riktigt bra. Jag har saknat bloggandet, men ork och energi tog långsemester, och det var inte mycket jag hade att sätta emot. Livet blir inte alltid som man planerar. Jag avskyr när jag inte kan få styr på det hela. Inte för att jag är en sån som till varje pris ska ha kontroll över allting, men jag gillar när det mesta går som på räls. Precis som hos SJ så har det varit mycket strul. När man påminns om att tiden inte är oändlig blir prioriteringen annorlunda. Nu är det bara att se framåt och göra så mycket kul man bara orkar. 

Vi har haft besök från Luxemburg i 3 veckors tid. Så härligt det var! Det är drygt 1 1/2 år sedan och Zoé hade hunnit växa och bli en stor och lång flicka. Favoritkusinen Rasmus valde att också "bosätta" sig här under Zoés semester. Han jobbade, så Katarina och jag turades om att skjutsa honom till jobb på morgonen och sen kom han hit igen på kvällen när han slutat. Förhoppningsvis ska det gå lättare och lättare att kunna ta sig till Sverige nu trots pandemin. Tyvärr blir det nog inget besök från Dallas i år, för USA-reglerna stämmer inte riktigt med de europeiska.

Jag har hunnit fylla år under min "semester" och det var roligt att kunna fira dagen med barn och barnbarn. Peter skickade en film med Hanna och Daniel där de i kör säger :"Happy Birthday, Grandma!". Nästa år får jag förhoppningsvis höra det i verkligheten.