Treveckorsmånaden

Även om februari är en vintermånad tycker jag den är helt acceptabel. Först och främst är den kort...bara 28 dagar. Jag räknar den egentligen som ännu kortare.....bara 3 veckor. I februari är det nämligen sportlov och även om det är snart 9 år sedan som jag blev pensionär så delar jag fortfarande in året i terminer med lov däremellan. För mig är det väldigt viktigt med sportlov även om jag inte är den sportiga typen. Några veckor senare är det dags för påsklov. Sen har vi Kristi himmelsfärdsdag, första maj och nationaldagen innan sommarlovet äntligen är här. Höstterminen är en lite tyngre tid, för då är det bara novemberlovet man har att se fram emot innan jullovet. Givetvis är det inplanerat en del studiedagar också och de vill jag inte missa.

Sedan jag slutade jobba har jag fått gå efter Rasmus schema. Som tur är har han efter sommaren 3 år kvar på gymnasiet, men sen vete fåglarna hur jag ska dela in året. Jag kan klart gå in på kommunens hemsida och ladda ner alla lovdagar och studiedagar från nätet. Det känns på nåt sätt enklare när jag kan göra på det här viset, för det har jag varit van vid så länge.

Februari är mysig av andra orsaker också. Bägge mina flickbarnbarn har födelsedag i denna månaden med bara en veckas mellanrum. Det finns en till månad som är lika mysig, nämligen september. Då fyller mina båda pojkbarnbarn år med 10 dagars mellanrum. Tyvärr är det aldrig något lov inplanerat i september. Det borde det vara.

Reklam

I många år har vi kunnat se reklambilder på bilar och lättklädda kvinnor. Ibland har de förstås haft en lång tjusig klänning på sig men oftast har plaggen varit mycket tygsnåla. Ännu mer korkat är att kvinnan antingen stått lutad över bilen eller halvlegat på motorhuven. Inte en endaste gång har jag sett att damen ifråga varit placerad bakom ratten. Det är väl ändå där som är den lämpligaste platsen att befinna sig om man ska köra bilen?

Nu har det visats en nästan lika dum reklam men där är det yngre killar som spelar huvudrollerna. Tre killar iklädda likadana orange T-shirtar packar ner varor i en kasse från Mathem. De ser helt naturliga ut och det är inget konstigt att en kille skulle intressera sig för matlagning. Det finns även en fjärde kille med, men de orange T-shirtarna var nog slut för han står med bar överkropp. Som en liten tröst har han fått hörlurar att hänga om halsen. Vad de har med Mathem och göra vet jag inte.

Det finns lite likheter mellan de här två reklamerna. I den första är det kurviga kvinnor och man behöver inte vara professor för att förstå att reklamen är riktad till män, även om det idag är lika många kvinnor som kör bil. I matreklamen är killen med bar överkropp väldigt muskulös. Betyder det att reklamen är mest riktad mot kvinnor? Kanske är det en vink till meetoo-rörelsen att även män kan bli exponerade. Vad jag inte förstår är varför reklam måste vara så fjantig. Går det inte att göra bra reklam som enbart handlar om det man vill sälja? Många gånger sitter jag efter att ha sett en reklamsnutt och ser ut som ett frågetecken. Jag har inte den blekaste aning om vilken slags produkt som annonsören ville locka mig att köpa.

Tankar om tankar

Under min bloggpaus har jag haft många funderingar på allt och inget. Ibland undrar jag vad det är som sätter igång de här tankarna. Kan det vara hjärnan eller hjärtat eller något annat? Helt plötsligt bara finns de där. De mörka tankarna gäller det att man motar bort så snabbt som möjligt, men de ljusa kan man gärna suga på lite längre. Det är fantastiskt med fantasi. Tänk så mycket kreativitet som kommer ut av det, och dessutom mår man så bra av fantasi. När jag var tonåring var jag expert på att dagdrömma och faktiskt är jag lite av en expert fortfarande. Fast numera måste jag nog erkänna att det är mer sådana dagdrömmar som eventuellt kan förverkligas. Som tonåring trodde jag att jag kunde förflytta berg. Med åren inser man sina begränsningar.....men det skadar aldrig att testa. Något som jag tycker är så konstigt är just det att när man försöker komma på en lösning på ett problem är det ofta så att det dyker inte upp något förslag i hjärnan. Sen lång tid efteråt kan det helt plötsligt poppa upp världen bästa idé. Det är nästan som om det var leveranstid på idéerna.

Jag är så lyckligt lottad att det dyker upp idéer i min skalle stup i kvarten...mer eller mindre bra idéer får jag nog säga. Jag tycker det är bra att det rör sig i hjärnkontoret och sen kan jag sålla ut det mest ogenomförbara. Många gånger kan det vara kul att prova på sådant som man nästan vet inte kommer att lyckas. Jag minns när jag försökte göra en bonsai av en maskros. Det gick ganska bra en tid och den blommade även sen jag planterat den i krukan, men den klarade inte av vintern. Jag trodde i min enfald att eftersom maskrosor är perenner så skulle "min" bonsai vakna till livs när det blev vår, men antagligen gillade den inte att vara planterad i en kruka.

I år gör jag ett experiment med vår julgran. Vi har bundit fast den i en grenklyka i plommonträdet, för det har blåst en del och den klarade inte av att stå vid trädgårdstunnan utan att blåsa omkull. Ur barrningssynpunkt är det betydligt bättre att ha den stående på gräsmattan. Någon gång kommer den att börja barra och då slipper jag sopa upp något för gröna barr på en grön gräsmatta är inget som stör mitt öga.

Hej igen

Nu dyker jag upp här igen som gubben i lådan. Det blev en lite längre paus än jag hade tänkt mig, men varken ork eller energi har räckt till. Jag har verkligen saknat att både skriva och läsa bloggar, så nu ska jag skynda mig att läsa ikapp så jag vet vad som hänt i bloggvärlden.

På tal om gubben i lådan. Den gamla leksaken kan fortfarande roa både barn och vuxna. Förlagan till den sägs vara den låda, som Sir John Schorne, brukar avbildas med. Han var en mycket religiös man och lär ha utfört många mirakulösa behandlingar mot både gikt och tandvärk. Man trodde även att han hade slängt ner djävulen i en låda för att skydda en by, och det var just en sådan låda med en djävul i som mycket senare blev upphov till leksakslådan.

Schorne dog 1313 men den här leksaken kom inte till förrän 500 år senare. När den började tillverkas använde man först trä, men efter en tid gick man över till kraftig kartong i stället. På sidan av lådan sitter en vev och när man vevar på den spelas en melodi. Helt plötsligt öppnas locket och figuren hoppar fram. Det är själva överraskningsmomentet som är det väsentliga med den här leksaken. Från början var figuren som hoppade upp ur lådan en docka som liknade en clown eller en narr, men senare gick det att få leksaken med Nalle Puh, Tomten, Nicke Nyfiken, katter, hundar och andra djur.

Gubben i lådan är även en barnvisa skriven av Gullan Bornemark. Hennes visor är fortfarande populära, vilket jag tycker är kul. Allt behöver inte vara nytt och modernt.

Jag är så gammal att jag minns Carl Gustav Lindstedt när han hoppade upp ur lådan i Hylands hörna. Det var kanske inte direkt ett överraskningsmoment, men det var oftast väldigt humoristiskt.

Något som också var och fortfarande är kul är sketchen Guben i låddan med Martin Ljung och Hasse Alfredsson i tågkupén. Det sägs att små barn roas av att höra samma berättelse om och om igen. I så fall tillhör jag den kategorin, för jag kan se och höra den sketchen hur många gånger som helst och jag skrattar lika gott varje gång. En del humor är tidlös.

Stjärnklart

Vänner är som stjärnor. Man vet att de finns där alltid.

Tack för alla hälsningar under min bloggpaus både här på bloggen och via mail.

Trist

Jag känner mig lite "hängig" idag så jag tar en paus.

Fredliga vapen

Åstorps kommunvapen består av en sköld som är delad i två färger; en i silver och en i svart. På den silvriga sidan finns en upprest svart björn med tunga och klor av guld. På den svarta sidan är avbildat två kugghjul i silver. Vapnet antogs 1957 så det är inte så värst gammalt. Björnen hör ihop med namnet på en av kommunens socknar, Björnekulla och kugghjulen syftar på ortens industri. Redan på 1000-talet nämns Åstorp för första gången. Då byggdes här ett torp och eftersom det låg vid åsen så fick det heta Åstorp. Senare började det växa upp fler torp runt ikring.

I slutet av 1800-talet byggdes en järnvägsstation här och många flyttade hit. Nu kallades hela samhället för Åstorp. Tågtrafiken är inte lika intensiv idag och stationshuset används idag av våra kommunpolitiker

När kristendomen började predikas i nordvästra Skåne byggdes vid Söderåsens nordspets en kyrka som fick namnet Biarnecolle, ett namn som kan spåras till 1100-talet, men som troligen är äldre. När Skåne blev svenskt år 1658 försvenskades det till Björnekulla. Björnekulla kyrka ligger mycket vackert på Söderåsens sluttning.

I kommunparken har vi en staty av två lekande björnar.

Björnekulla Fruktindustri startades i Åstorp. Där jobbade många åstorpare under flera år men fabriken håller nu på att rivas. Namnet lever dock kvar genom tillverkning på annat håll.

Alla adelsfamiljer har sitt eget släktvapen. Även om jag inte är adlig tycker jag det skulle varit kul att ha ett sådant. Katarina fann när hon släktforskade att det finns många skräddare bakåt i vår släkt på både min mors och min fars sida. Då är det inte så konstigt att både min farmor, min mormor, min mor, jag och mina döttrar är intresserade av att sy och handarbeta. Det måste ligga i generna. Jag hittade den perfekta bilden för vårt släktvapen, nämligen en knappnål och en synhål som korsas genom ett fingerborg. Inget kan passa bättre!