Själv är bäste dräng

Om du behöver en hjälpande hand hittar du alltid en i slutet av din arm.

Det är inte alltid som någon annan har möjlighet att hjälpa till. Då är det bra att kunna lita till sig själv och fixa det mesta på egen hand.

Ett mysterium

Vi flyttade fågelrestaurangen till baksidan av trädgården i höstas. Nu räknade vi med att kunna sitta vid våra datorer och kika ut på dem varje dag. De första veckorna var det full rusch där ute och jag fick fylla på med mat stup i kvarten. Det kom många olika sorters fåglar.

Nötväckan kom flygande varje dag. Det var egentligen två stycken och de var inte kompisar utan det blev ständigt bråk. De var inte direkt rädda, för vi har trädgårdstunnan ganska nära och jag kunde slänga skräp i den utan att de reagerade.

Sen helt plötsligt blev det glesare och glesare mellan besöken. Vi serverar samma mat så jag tror inte det beror på det. Jag har även märkt att när jag hämtar tidningen på morgonen är det så tyst. Nästan lite spöklikt. Vad kan ha hänt? Bör jag kontakta den arga kocken Gordon Ramsey? Han brukar kunna få fart på de flesta restauranger som är på dekis.

Nä, nu jäklar.....

.

....är jag riktigt förbannad. Det finns ett stort gäng människor uppe i Stockholm som tror att de är på nåt slags lekläger och dessutom får de betalt. Vi har lekland lite runt ikring här med, och visserligen går jag som vuxen in gratis, men jag får banne mig inte betalt för att vara där. Vill jag fika eller äta lunch får jag också betala för det. I Stockholm bjuds det på fika stup i kvarten.

En "vanlig" människa som missköter sitt jobb kan få löneavdrag. Skulle det gälla samma för politikerna hade det inte blivit mycket kvar av lönen för dem. Ansvarskänslan hos de här personerna är plus minus noll. Det är lika bra att det blir nyval, men det finns ett krav som jag tycker skulle ställas då. Samtliga inblandade politiker i den här röran skulle bytas ut. Det är dags att få in lite vettigt tänkande folk. Jag är helt övertygad om att det finns sådana i vårt land.

Idag kom mitt pensionsbesked. Jag fick en ökning på 133 kr och Göran fick 135 kr. Nu har vi fullt sjå med och tänka ut vad vi ska göra med alla dessa pengar. Det finns mycket man kan bli förbannad över.

Granen står så grön och grann i trädgården

Efter att vår julgran stått klädd inomhus under tre veckors tid, tyckte jag det var dags för en flytt. Jag plockade bort alla dekorationer och tänkte att det blev nog till att klippa ner den i småbitar där den stod....precis som vi gjort alla år tidigare. Då har vi lagt alla avklippta grenar i en sopsäck och en massa barr har legat på julgransmattan. När nu granen stod där demaskerad såg jag att inga barr hade ramlat av. Den var lika grön och grann som när vi satte in den.

Julhelgen var slut så den åkte ändå ut och jag satte den på baksidan av huset. Där har jag nära till trädgårdstunnan och behöver bara lyfta upp locket och slänga ner grenarna direkt. När jag tittade lite extra noga på granen kändes det lite hårt att kassera den. Den får stå i trädgården ett tag. Faktum är att det ska bli spännande och se hur länge den klarar sig utan att barra.

Jag ska givetvis hålla den under uppsikt och börjar den se hängig ut är det bara att låta den försvinna. Skulle det däremot visa sig att den fortfarande har kvar livsviljan...låt oss säga fram emot påsk...då ska jag dekorera den med fjädrar. Den kanske t.o.m. är så envis att jag kan använda den som midsommarstång och hänga blåklints-och prästkragegirlanger i den.

En gangsterkommun

Det här epitetet är inget att skryta över, men tyvärr passar det för närvarande väldigt bra in på Åstorp. Kommunen har i många år legat i topp när det gäller inbrott och i sommar har vi kunnat läsa om väldigt många åldringsrån. För det mesta har gärningsmännen klarat sig undan rättvisan, men i de fall där polisen lyckats spåra upp individerna har det i de flesta fall rört sig om yngre personer i 20-årsåldern.

Nu har det här tråkiga beteendet börjat smitta av sig även på ännu yngre personer. Ca 3 veckor före jullovet var det en elev på Rasmus skola som satte fyr på en papperskorg. En hel korridor med flera lektionssalar blev rökskadade och har renoverats under jullovet. Den här eleven filmade sitt tilltag och la ut videon på nätet. Det finns olika grupper där som man kan visa filmer och annat för sina kompisar. Eleven var även "vän" med en del lärare på skolan och när de såg videon var det enkelt att tipsa polisen om vem som var den skyldige. Föräldrarna, som blev ersättningsskyldiga, är troligtvis inte så glada idag.

En vecka senare stod klottrat ett hot om skolskjutning på samma skola. Polisen kallades dit igen och ända fram till jul har ett vaktbolag varit på plats och släppt in eleverna på morgonen. Endast huvudingången hölls öppen och samtliga skolväskor genomsöktes dagligen. När nu skolan startade igen efter lovet fick alla elever ett nyckelkort som de kan låsa upp dörren med. Det blir ett mer och mer tillslutet samhälle vi lever i.

Veckan efter hotet på högstadiet fanns det ännu ett hot på en låg och mellanstadieskola här i kommunen, men där ansåg polisen att hotbilden inte var så stor. Troligtvis har någon tyckt att det var tufft med poliser på skolan och skrivit hotet "på skoj". Den slags humor begriper jag mig förstås inte på.

Tålamodsprövande

Var tacksam mot dem som irriterar dig. De hjälper dig att träna upp ditt tålamod.

Jag måste erkänna att jag har svårt och tänka så.

Att gå över gränsen

Anderssonskans Kalle är en gammal film som berättar en del om den tidens Svensk Damtidningsreportrar; nämligen skvallertanterna i kvarteret. De höll koll på alla grannar och deras barn, och jag tror nog att det var till nytta många gånger. Upptäcktes det att någon av ungdomarna höll på med något fuffens togs de genast i örat. Det var säkert många gånger en större gemenskap än vad det är idag. De flesta mammor var hemmafruar och även om många familjer hade det mycket knapert fanns det nog en viss trygghet ändå.

Idag har alla så bråttom och ingen har tid att bry sig om någon annan. Naturligtvis finns det undantag, som mina snälla grannar t.ex. men jag har upptäckt att det finns även en avart......nämligen personer som vill veta allt om andra människor bara för sin egen nyfikenhets skull. Det har inget med omtanke eller medkänsla att göra. Så fort de fått informationen sätts djungeltelegrafen igång. När jag råkar ut för en sådan "reporter" försöker jag att svara vänligt utan att egentligen ge något riktigt svar på frågorna. Men en vacker dag kanske tålamodet sinar och jag säger som Zlatan när han fick en idiotisk fråga av en reporter: "Är det viktigt för dig att veta det?"