Slut på höstlovet

Igår kände jag mig som en urvriden trasa. Jag hade ställt in mobilen på väckning kl. 5 så jag kunde gå upp och fixa frukost innan Zoé och hennes föräldrar satte sig i bilen för den långa förden hem till Luxemburg. Det slår aldrig fel....jag vaknar alltid ca en kvart innan det är dags att stiga upp. Så retfullt! Det är inte mycket lönt att somna om, för då hinner jag sova så gott och vaknar med ett ryck när alarmet sätter igång.

Jag knallade alltså upp i ottan. Det var beckmörkt ute och termometern visade -2 grader. Inte en människa syntes till ute när jag hämtade in tidningen. De var klart smarta och stannade inne i värmen och sov. Inte ens kaffet till frukosten hjälpte till för att jag skulle bli piggare. När jag vinkat av barn och barnbarn och bara såg baklyktorna på bilen gick jag in och tänkte att jag skulle läsa tidningen och sen hoppa ner i sängen igen. Det gjorde jag också, men somna kunde jag inte. Jag vände och vred på mig och till sist gav jag upp och klev ur sängen.

Hela dagen igår kändes totalt misslyckad, för jag orkade inte göra ett dyft. Jag gick omkring som en zombie med en mugg kaffe i handen nästan hela tiden. Jag vandrade från sängen i sovrummet till sängen i datarummet och vidare till TV-soffan. Det var helt omöjligt att komma till ro och sova nånstans. Till slut bestämde jag mig för att hålla mig vaken fram till kvällen och i stället lägga mig lite tidigare. Det var ett klokt beslut, för då slocknade jag direkt och när jag vaknade i morse kändes det nästan som en helt normal dag......men en väldigt tyst dag.

Fast för tygelfylla.

En kvinna som druckit lite för mycket var så förutseende att hon inte satte sig bakom ratten i sin bil när hon skulle bege sig hem. I stället hoppade hon upp på en häst. Ifall det var hennes egen förtäljer inte historien. Ekipaget blev stoppat i en nykterhetskontroll och det visade sig att ryttaren var ganska berusad. Det stod inget om att hästen också var lite på sniskan, så jag hoppas att inte den råkade illa ut. Jag vet att nykterhetskollen även gäller cyklister, men jag hade aldrig i min vildaste fantasi gissat på att även hästar räknades som fordon. Fast det är de ju på sätt och vis. Detta hände i USA. Jag vet faktiskt inte om samma regler gäller här.

Det är helt obegripligt att folk sätter sig bakom ratten efter att ha druckit alkohol. Sunda förnuftet säger att det är så fel det kan bli. Men det är klart....det sunda förnuftet är väl så utspätt så det märks inte. När man tänker på hur många oskyldiga människor som dödas eller blir allvarligt skadade för att en del tror att de är proffsförare, blir man minst sagt förbaskad. Jag tycker inte det finns några förmildrande omständigheter i sådana fall.

Har man varit på fest och druckit en del alkohol kan det väl inte vara så svårt att ringa efter en taxi. Ser man så dimmigt att inte siffrorna syns på mobilen finns det förhoppningsvis någon nykter person där som kan hjälpa till. Att låna en häst är inget lämpligt alternativ.

Att prioritera

Jag tycker den mesta TV-reklamen är väldigt löjlig och helt onödig. Inte bara det att den strimlar alla program, så man inte får nåt sammanhang i det hela. Den är dessutom många gånger väldigt overklig.

En reklamsnutt som visats ganska ofta på sista tiden är den där en äldre herre sitter vid ett bord tillsammans med två barn. Han ska föreställa vara antingen farfar eller morfar. Vad jag förstår så är det bara en eftermiddag som barnbarnen är och hälsar på några timmar, och då har de blivit bjudna på glass. Naturligtvis har de spillt på sina kläder, annarars hade det inte kunnat bli någon reklamsnutt.

Men det är inga problem. Farfar/morfar plockar bara fram supermedlet och gnider in på fläcken och sen stoppar han tröjan i tvättmaskinen. Det är klart en sån där effektiv maskin som tvättar och torktumlar i raketfart, för kläderna är torra och fläckfria när föräldrarna kommer för att hämta sina barn.

Rasmus och Zoe' har varit här en hel vecka, men jag har samlat deras smutstvätt i var sin plastkasse, som föräldrarna får med sig hem när de hämtar sina barn. Så gjorde min farmor när min syster och jag var hos henne och även min mor när mina barn firade sina lov hos henne. De var två mycket smarta kvinnor och jag försöker efterlikna dem så mycket det bara går. Även om det är betydligt enklare att tvätta idag än det var när jag var barn, så väljer jag att göra kul saker tillsammans med barnbarnen i stället för att "ladda" tvättmaskinen.

Smittosamt

Håll dig borta från negativa människor. De har ett problem för varje lösning.

Negativa tankar och synsätt är lika smittosamt som skratt och vänligt bemötande. Jag tror inte man kan vaccinera sig mot det, som man gör mot influensa. Bästa motgiftet är nog att hålla sig på så långt avstånd man bara kan. 

Novembersysslor

Min väckarklocka och jag gick i pension samtidigt. Själv har jag fortsatt vara aktiv, men min klocka tynade bort mer och mer för varje dag, och flyttade till tippen för länge sen. De gånger jag varit i behov av att komma upp en bestämd tid på morgonen så har jag tagit hjälp av alarmet på mobilen. Den här månaden måste jag vara väldigt noga med att ha mobilen laddad så alarmet fungerar till 100%. Jag ställer in alarmet på ett par minuter före 19.00, och sen sätter jag mig beredd framför datorn.

Prick kl.7 på kvällen lägger Bosse nämligen ut sin tävlingsuppgift och då gäller det att vara på alerten. Han har väldigt kluriga uppgifter, men jag hade faktiskt tur och vann första uppgiften. Hela november månad ägnas åt den här tävlingen och jag ska gnugga geniknölarna varenda dag.

På morgonen behöver jag inte bekymra mig om att försova mig. Det ser nämligen Zoé till att jag inte gör. Hon brukar vakna mellan 7-8 på morgonen och det första hon säger är:"Mormor, vakna!" Ett mysigt sätt att bli väckt på. Tiden är helt ok, för det blir lite av dagen när man inte ligger fram emot lunch. Zoé somnar varje kväll vid 9-tiden, så hon är pigg som en lärka på morgonen.

Det görs mycket reklam för matkassar, men det är inget som jag nappat på. Jag måste ju ändå laga maten och då kan jag lika gärna handla hem den också. Det är det minst jobbiga, tycker jag. Denna veckan har jag däremot lyxat till det och hyrt in en kock....Rasmus. Han lagar mer än gärna mat till oss, och det är så skönt att kunna sätta sig till dukat bord varje dag. Dukningen står Zoé för. De är ett väldigt bra team de där två kusinerna. Det känns nästan som om det är jag som har höstlov.

Geta på Åland

Jag undrar om någon av Helsingborgs Dagblads anställda varit på Åland och fikat på Pettas café. När jag löste korsordet i vår tidning igår stod det i en ruta: en del av Åland. Det skulle vara 4 bokstäver och jag tänkte med en gång på Geta. Om jag inte börjat blogga hade jag aldrig nånsin kommit på det. Genom bloggen har jag blivit bekant med Karin på Åland som driver Pettas café. Hon har skrivit och berättat mycket om Geta och jag har fått se väldigt många fina bilder från trakterna där.

När jag var tonåring var det inte tal om något bloggande eller e-mailande utan då var det vanlig snigelpost som gällde. Jag hade väldigt många brevvänner från olika länder över hela världen. Det var så roligt att få höra lite om hur det var hos dem. Programutbudet på TV var inte särskilt stort, och det var inte så ofta man såg nåt från andra länder....i varje fall inte natur-eller reseprogram.

På mitt rum hade jag en världskarta på väggen och där satte jag fast nålar på de platser där mina brevvänner bodde. Jag skulle kunna tänka mig att göra något liknande när det gäller mina bloggvänner, men då räcker det med en Nordenkarta. En del bloggar jag läser känner jag igen mycket av omgivningarna de berättar om, eftersom jag varit där tidigare. Men de flesta bor så långt bort att det nog är ganska säkert att vi aldrig kommer att träffas i verkligheten. Fast helt säker kan man klart aldrig vara.

Pumpor och häxor

Jag köpte en stor pumpa i affären i helgen. Den vägde drygt 7 kg. Rasmus har många år i rad karvat ut en pumpalykta till mig som jag har på yttertrappan. Det har blivit en tradition. Inuti sätter jag ett gravljus, så jag är säker på att inte lågan ska släckas. Halloween är inte min älsklingsfirarhögtid, men de flesta barn gillar den, och när jag nu i år har två stycken hos mig, så kommer det klart att firas rejält.

Vi tänkte ha den stora Halloweenfesten när Zoé´s föräldrar kommer hit. Då har vi en hel vecka på oss att förbereda. Zoé undrade vad jag skulle klä ut mig till, men så långt hade jag inte tänkt. Jag har en svart häxhatt, så jag får kanske agera häxa. Kan väl inte vara så svårt? Själv hade hon tagit med sig en tröja med häxor på och en svart tyllkjol. Till det hörde även ett svart trollspö och som pricken över i:et satte hon en tiara i håret. Det ville hon sova med första natten, men jag övertalade henne att åtminstone skippa tiaran och trollspöet. Kjolen kunde jag ta av när hon somnat.

Igår var det dags att få fastsatt den där bandspelaren på hjärtat. Det gick väldigt snabbt och smärtfritt och jag ska ha den på ett dygn. Det passade bra att jag fick den igår, eftersom det var den stora Halloweenfirardagen. Med alla sladdar som hänger på mig nu påminner jag om nån slags robot. Häxhatt till det och jag är en perfekt robothäxa. Läskigare kan det knappast bli.