Sportextra

Det har inte gått att undvika fotbollsmatcherna på TV. Jag har inte följt en hel match någon gång, för så stort tålamod har jag inte. Men jag tänkte att det kunde vara bra att bli lite uppdaterad om spelare och annat, så jag inte är helt borta när Rasmus pratar om sitt stora intresse. Givetvis är morfar ett strå vassare än jag, för han vet namnen på spelarna, vilken klubb de spelar i osv. Det kan jag aldrig tävla med.

Rasmus ringde mig en dag och berättade att "de orangefärgade" (Holland) skulle spela och eftersom orange är min älsklingsfärg, så tänkte han väl att det skulle locka mig. Nu blev det inte den matchen utan i stället den mellan Chile och Spanien som jag såg. Jag måste säga att jag undrade många gånger om det verkligen var fotboll som spelades. För mig såg det mer ut som bowling. Spelarna ramlade som käglor åt höger och vänster. Det blev strike stup i kvarten. De behövde inte ens komma nära en annan spelare förrän de ramlade. Jag har banne mig bättre balans än de här proffsspelarna.

En annan sak som slog mig var hur jätteont de fick varje gång de ramlade. De ålade sig och grimaserade samtidigt som de höll om det onda benet eller näsan eller vad det nu var de trodde de hade ont i. Det borde finnas anställda "blåsare" som kunde komma in på planen och blåsa bort det onda. Precis som man gör på småbarn när de har slagit sig. Det hjälper nästan alltid.

Inte katten ser det ut så på en damfotbollsmatch. Det kan vara tuffa tag där med, men inte ligger de kvar och jämrar sig efter en tackling. Nej, upp snabbt och iväg efter bollen. Visst är det väl så som fotboll ska spelas? När började allt det här barnsliga beteendet egentligen? Många lag består av ett stort antal divor. När man förr pratade om divor menade man alltid en kvinnlig artist eller stjärna, men nu är det synonymt med en "tuff" fotbollsspelare. Är inte världen lite upp och ner?

Ett djuriskt utseende

Att ha rådjursögon är nog något som många önskar sig. Jag tänker alltid på Audrey Hepburn varje gång jag ser en bild av Bambi. Hon är den kändis som mest blivit förknippad med rådjursögon.

Har man sen getingmidja också, så är man perfekt som fotomodell. 

Så ser jag definitivt inte ut. Mina ögon är helt normala, men jag ser bra med hjälp av glasögon och det är huvudsaken. 

 Jag har varken kanintänder, örnnäsa eller elefantöron, utan ser ut som folk i allmänhet.

Håret varierar. Någon lejonman har jag aldrig haft, utan jag har fått hålla till godo med de antal hårstrån som jag blivit tilldelad, och de har färgats i alla tänkbara och otänkbara färger. 

 Även om inte halsen är lika slät som tidigare, så liknar den ingen kalkonhals. 

Gäddhäng?????  Ja, det måste jag nog erkänna. 

Getingmidja har jag definitivt inte. Jag liknar mer en humla. 

Kycklingben vill jag inte påstå att jag har. Det är två helt vanliga promenadben som avslutas med fötter i storlek 40. Det var hela Pantertanten från topp till tå. Nu vet ni precis hur jag ser ut. 

Jag påminner alltså inte på något vis om den här lilla skönheten.

GLAD MIDSOMMAR

Gör om mig

Det är inte teamet från Gokväll eller Trinny och Susannah som varit här och försökt göra om mig. Tvärtom. Det är jag som har stått för jobbet, och ormhasseln som var offret. För ca 20 år sedan planterade vi ett litet ormhasselträd, som nu inte är så litet längre. I början hade vi även en trollhassel och en pyramidthuja på var sida om trädet. Trollhasseln blommade så tjusigt med spindellika blommor. Det dröjde några år, men sen började den tappa livslusten. Det var inte så konstigt, för ormhasseln bredde ut sig åt alla håll och kanter. Thujan blev omslingrad som om det var en boaorm som var i farten. Vi fick gräva upp båda växterna och försöka lirka ut dem ur ormhasselns grepp. Sen har den bara fortsatt att växa och växa.

Jag har varje år klippt av massvis med grenar på den. De är väldigt tjusiga att ha i blomsteruppsättningar och perfekta till all slags pyssel. Det har tyvärr blivit så mycket så jag kunde inte själv ta hand om allt, utan jag har fått skänka bort en del och mycket har jag slängt. Det känns förståss lite onödigt, när man ser vad några kvistar kostar i blomsteraffären.

Jag har för det mesta klippt av grenar undertill så att vi skulle ha en chans att få se lite av scillan som kommer på våren. Sidogrenarna har tuktats likväl som lite på toppen. Men vi har nog inte varit tillräckligt tuffa, för nu var trädet jättehögt. Vi har sågat ner ungefär en tredjedel av höjden och det ser genast mycket bättre ut. Naturligtvis hade det varit enkelt att vänta till hösten när löven var borta, men jag är i skövlartagen just nu och då har jag inte tid att vänta. Idag har jag sorterat bort alla grenar som jag tror jag kommer att använda och resten har åkt i trädgårdstunnan.

Nu återstår bara en sista sortering av de sparade grenarna. De delas in i tre grupper efter längd, tjocklek och slingrighet. Sen får de stå nere i hobbyrummet och vänta tills det blir höst och pysselkvällarna startar.

Sjukt förr och nu

Det klagas mycket över att det är så svårt att få tag på läkare idag. Skillnaden mot när jag var barn är enorm. Då hade vi några läkare i staden jag bodde i som även gjorde hembesök när det behövdes. Man behövde inte lista sig hos en speciell läkare utan det gick bra att skifta när man ville. Det gjordes mycket sällan eftersom man alltid blev väl bemött hos vilken av läkarna man än anlitade.

I jämförelse med hur det är idag, så verkar detta som enbart önsketänkande, men så har det varit en gång i tiden. Det är inte bara möjligheten att få träffa en läkare som har ändrats, en del sjukdomar som var vanliga förr finns knappast nu. I stället är det andra krämpor som är mer vanliga idag. De flesta infektioner behandlades med penicillin förr, men tack och lov så är det mer restriktivt nu. Däremot så minns jag som barn inte att jag hörde så mycket talas om virus. Idag är de flesta infektioner orsakade av virus och då får man ingen medicin, utan det rättar till sig helt på egen hand, enligt läkarexpertisen.

Jag förstår inte detta riktigt. T.o.m. datorn kan ju drabbas av virus. Det är kanske en annan slags virus, men det finns ju en enkel bot mot det. Skulle man inte kunna testa nåt liknande på människor? Man vet aldrig om något fungerar förrän man har provat.

En sorglig dag

Idag är jag både ledsen och arg. I ungefär en månads tid har jag agerat livvakt i riktig Kevin Kostner-stil. Jag har verkligen tagit min uppgift på största allvar. Länge väntade jag på att få se några koltrastungar och en kväll när jag satt och stickade hörde jag en duns på altanen. Det var precis som om något ramlat ner från taket. Mycket riktigt! Det hade ramlat ner en liten koltrastunge. Efter några dagar damp det ner ännu en.

De höll sig på golvet och föräldrarna turades om att komma och mata dem. Efter några dagar flög den störste ungen iväg och ytterligare några dagar senare ramlade det ner en tredje unge. Den var mycket mindre än de två andra....som en pytteliten kyckling.

Nu var de åter två och de höll sig gärna i närheten av varandra. Mellanbarnet flög iväg en dag och nu var det bara minstingen kvar. Det är otroligt så fort de växer.

Föräldrarna kom dagligen och matade och försökte få ungen att börja flyga. Det är klart lättare om man kommer upp en bit och får lite luft under vingarna.

Trots intensiv övertalning vågade inte ungen lämna altanen, och det visade sig vara ett klokt beslut.

Igår när jag jobbade ute i trädgården sprang koltrasthonan runt fötterna på mig som vanligt, men hon var mer närgången än tidigare. Dessutom förde hon ett fasligt oväsen. När jag kom på andra sidan huset förstod jag orsaken. Mitt på gräsmattan låg den äldsta ungen.....ihjälhackad. Skatorna hade synts till tidigare på dagen, så misstankarna föll genast på dem. Jag har viss förståelse för djur som dödar för att få sig ett skrovmål, men att hacka ihjäl en liten unge bara för dödandets skull är så grymt. Det spelar ingen roll att det är naturens gång och att jag antagligen får acceptera att det är så. Jag behöver inte gilla det. 

Igår kväll försvann även "Lillen" ut i den stora farliga världen och nu kan vi åter börja använda vår altan. Först kommer det att bli en rejäl storstädning, för efter drygt en månads fågelbesök är det helt nödvändigt. Idag åker högtryckstvätten fram, och är det så att skatorna skymtar förbi, så vet jag precis vart jag skulle vilja rikta strålen.

Jag känner för att sjunga

Det är väl underligt det där med att man kan få en melodi på hjärnan utan att veta varför, och sen är det lögn att bli av med den. Det har hänt mig nu. Flera dagar på rad har jag gått och sjungit samma melodi om och om igen. Melodin är en barnvisa som jag inte hört sen jag jobbade på dagis så varför den har smugit sig in i mitt huvud just nu är för mig en stor gåta. Som den oerhört hänsynsfulla person jag är, så har jag inte lagt in en ljudfil med min sång, utan i stället väljer jag att visa med foton vilken melodi det är som hemsöker mig.

Fem fina fåglar satt på en gren. En flög iväg. Sen var det bara......

.....en.....

....två....

....tre....

...fyra fåglar kvar.

Jag fattar inte trögt

Jag är helt överbevisad om att fotbolls-VM börjar idag....även om jag har försökt förtränga det. På TV har det visats gamla program om bronsguld och jag vet inte allt. Förr hörde man ständigt skämtet att en del tittade så mycket på TV att deras ögon blev fyrkantiga. Är inte risken lika stor för TV:n att efter allt fotbollande så kommer rutan att bli rund? Man kan inte gå in i en affär utan att mötas av reklam för fotbollspizzor, fotbollsglass och fotbollsgodis som man måste smaska på när det är fotbollsfest. Pizza, glass och godis är precis lika onödigt som fotboll, men om jag måste välja så blir det de tre första.

Dagstidningen har blivit tunnare och tunnare p.g.a. ekonomisk kris sägs det. Idag var den krisen över för tidningen var tjock som en katalog. Den innehöll 5 bilagor. En med reportage från världen och lokala nyheter, en jättetunn kulturdel, en del som var enbart reklam för sportkläder (läs fotbollsskor), en sportbilaga, som det är varje dag och naturligtvis en VM-bilaga. Betyder det att fotboll inte är sport? För annars tycker jag det kunde stått en liten notis i sportdelen att idag börjar fotbolls-VM för de som är intresserade.

Droppen som fick bägaren att rinna över för mig idag var när jag öppnade min dator. T.o.m. Google har hoppat på tåget. Det rullar in en boll även där. Jag känner för att sparka på något.....om jag bara inte haft så förbenat ont i min fot.