3 år

Idag är det exakt tre år sedan som jag skrev mitt första blogginlägg. Det är riktigt spännande att läsa det man skrev då. Mycket hade jag helt glömt bort, så bloggen blir som en slags dagbok att bläddra bakåt i. Jag upptäckte att det har hänt ofantligt mycket på de här åren. De största händelserna är helt klart att Rasmus börjat skolan och att jag fått två nya barnbarn. Jag tänkte att när jag slutade jobba skulle jag få så mycket extra tid, och då var det bra att fylla den med nåt skoj. Jag har alltid gillat att skriva och fantisera ihop berättelser. Någon publicering av mina alster har aldrig varit och kommer aldrig att bli aktuell heller. Kvalitén är inte den som behövs. Bloggen däremot är helt perfekt för detta ändamålet. Här kan jag spåna och hoppa från det ena till det andra utan krav på nån ordning. Som en bonus har jag  lärt känna otroligt många trevliga människor på nätet.

Jag längtade efter att bli pensionär läääääääääänge. Inte för att jag vantrivdes på mitt jobb, utan för att jag hade så mycket kul saker jag ville göra och aldrig hann med eller orkade när jag jobbade. En del tycker det är väldigt provocerande om man säger att man inte tycker att jobbet är det allena saliggörande. Jag har trivts varenda minut (nästan) på mitt jobb. Att jobba med barn är nog det roligaste som finns. Men trots det så finns det så mycket annat också som är kul. Jag tycker det skulle vara hemskt om man bara levde för sitt jobb. Då måste ju pensioneringen te sig som rena fasan. Nu menar jag klart när man är i den åldern att man kan räkna åren man har kvar till pensioneringen på sina fingrar.

Fritidsjobbet passade mig perfekt. Det är inte så inrutat och stelbent. Vi var mycket ute med barnen och det gällde att hitta på en massa olika saker som vi kunde göra och som hade samband med skolundervisningen. Vid varje termins början planerades alla teman som skulle avverkas. Det var jättekul att diskutera med arbetskompisarna, för alla hade så olika ideér. När sen skolåret var slut var det givetvis dags för utvärdering. Det dög inte bara att tala om för rektor att allt hade flutit på bra och alla var nöjda. Nej, allt måste noga gås igenom och dokumenteras. Det blev till att stänga Fritids en dag så vi hann få ner allt på papper. Jag är nog lite arbetsskadad för jag har fortsatt varje år att utvärdera. I år tänkte jag var ute i god tid, för jag har roligare saker för mig senare i sommar. Här kommer alltså årets utvärdering. Den är i och för sig likadan varje år.

Måndag gör jag ingenting.

Tisdag ser jag mig omkring.

Onsdag går jag ut och vankar.

Torsdag sitter jag i tankar.

Fredag gör jag vad jag vill.

Lördag stundar helgen till.

Jag är mycket nöjd med årets tema, så jag kör en repris ett år till.

 

Fotoutmaning

 Veckans fotoutmaning hos Edith och jag och Mamma med ambitioner har denna gången temat Skyltar.

Det finns ofantligt många skyltar överallt. Många gånger är man inte så särskilt uppmärksam på alla bara för att det finns så mycket. I trafiken blir man ibland helt konfys av alla uppmaningar och förbud. Då är det betydligt trevligare att titta på skyltar som är lite mer omtänksamma. Som den här jag såg på Bakken i Danmark. Den var uppsatt på staketet utanför en liten sjö, där man åkte runt i piratskepp och sprutade vatten på varandra.

All världens jultomtar träffas på Bakken för en stor konferans varje år i juli månad. Då kan det var befogat med den här skylten.

På min väg mot motionsslingan i skogen går jag alltid förbi en trädgård med den här trevliga uppmaningen. Inför sommarens ogrässäsong ska jag försöka hitta en liknande och sätta i min trädgård.

Om du vill se andra skyltar så gå in här.

Jag är avundsjuk på Skalman

Egentligen är det hans mat-och sovklocka som jag skulle vilja ha. Tänk så behändigt att så fort klockan ringer, så bara drar man ner hatten eller mössan över ögonen och knoppar in. Jag kan dra ner alla hattar och mössor jag äger över ögonen utan att slumra till det minsta. Detta är ju inget nytt. Mina sömnproblem började när jag var i tonåren, men det är fortfarande lika irriterande. När jag var yngre och barnen var små, kunde jag ibland tycka att det var en fördel, för jag hann göra så mycket när övriga familjen sov. På den tiden kunde jag ändå fungera hyfsat på dagtid även om jag inte sovit så många timmar. Så är det inte nu. Jag går omkring som en zombie efter vaknätterna.

Den här sista veckan har varit jobbig. Jag har vaknat en gång i timmen varje natt, men det kan jag acceptera, för jag somnar ju om efter ett tag. Det är de nätter när jag inte kan somna förrän framåt morgonkvisten som jag avskyr. Eller som i onsdags kväll då jag efter att ha sovit tre timmar vaknade och var klarvaken. Jag kikade på klockan, och den visade på fyra. Inte katten var det dags att stiga upp nu! Jag gjorde tappra försök att somna om, men det var lögn. När klockan visade fem steg jag upp och klädde på mig, la kameran i fickan och gick ut i trädgården.

Det var dagg i gräset så min framfart syntes tydligt. Fåglarna kvittrade och det var riktigt skönt. På blomsterbågen där min schizandra växer fick jag syn på en snigel. Jag är inte alls kunnig när det gäller skadeinsekter i trädgården, så jag hoppas att detta var en helt ofarlig gynnare. Schizandran får nämligen bär, som man lär bli väldigt pigg av om man äter dem och jag tänker verkligen inte dela med mig.

Jag var inte riktigt på fotohumör, så jag drog mig inåt igen. Det blev lite läsning fram till sju-snåret, när jag äntligen somnade igen. Nu sov jag ända fram till nio när Rasmus ringde. Han undrade om han kunde vara hos mig. Då blev jag givetvis pigg i ett nafs. Rasmusbesöken är inte lika många nu eftersom det är fotbollsträning två kvällar i veckan och match antingen lördag eller söndag varje vecka. 

Han kom efter en halvtimme och då startade vi med att duka en frukostbricka och parkera oss framför TV:n. Så har vi gjort i många år, men förr så var det Musses klubbhus och Nalle Puh som gällde på TV.  Nu är det andra slags program som är favoriter som Par i kungar, Lab rats och en del andra. Det är inga våldsprogram utan de är väldigt humoristiska. 

Efter frukosten gick vi upp på planen och tränade basket. Jag har faktiskt fått lite snits på mina slag och får bollen i korgen många gånger. T.o.m. Rasmus är imponerad. Sen blev det dags för fotbollsträning, och då fick jag världen finaste komplimang efter ett långskott. Rasmus sa:" Du är ju riktigt bra! Du är nästan bättre än min mamma. Du skulle kunna spela i MFF." Jag såg framför mig hur jag på eftermiddagen åkte iväg till Intersport för att prova fotbollsskor. Skor gillar jag ju.

Undras vilken färg jag ska ta? Orange blir nog bäst.

Men jag behöver nog inte fundera så mycket över skovalet. Jag hade missuppfattat Rasmus. MFF betydde Mormors FotbollsFörening och inget annat. Där går det nog lika bra med raggsockar. 

Trädgårdsdags

Igår hade vi 20 grader varmt på eftermiddagen. Rena sommarvärmen! Man blir automatiskt mycket piggare och på bättre humör när solen skiner. I varje fall har sol och varmt väder den inverkan på mig. I ett hörn av trädgården har vi en trollhassel som är rejält hög nu. Varje år får jag klippa av snirkliga grenar på den, så den inte tar över trädgården helt. När trädet var litet satte jag scillalökar runt stammen, och de har förökat sig varje år. Men för att kunna få se en skymt av de små blommorna nu, så var jag tvungen att tukta trollhasseln rejält. Det blev en stor hög med snurriga grenar. Jag ska sortera ut de finaste sen och spara så jag kan sätta i buketter jag tar in. I blomsteraffären har jag sett att de tar rejält betalt för bara några kvistar, så det ligger med andra ord en förmögenhet bakom garaget nu.

Att scilla sprider sig lätt det visste jag, men inte att den spred sig så långt. Det växer nämligen scilla i andra ändan av trädgården också både lite här och där i en rabatt och i gräsmattan. In ibland en massa stenar som jag lagt runt aroniabusken dök det i år upp vitsippor. Hur de kommit dit är för mig en gåta. Men det är bara att tacka och ta emot.

En blomma som jag är helt säker på att jag själv planterat är kungsängsliljan, och nu blommar den lilla skönheten.

 Utanför mitt köksfönster börjar stjärnmagnolian slå ut sina blommor. Den här tiden på året har man knappast tid att vara inne. Det händer så mycket i trädgården varje dag, och man vill inte missa något.

Samlarobjekt med tyngd

Gnidestenen eller glättestenen är egentligen föregångaren till strykjärnet. Metoden är känd sedan yngre järnåldern i Norden. Det var antingen en sten som hade blivit slipad rund i havet eller en svartgrönskimrande glasklump.  I Linnés Skånska resa från 1749 kan man läsa: "Gnidestenar bruktes här av kvinnfolken och dessa stenar store som en handloge voro gjorde av grönt eller blått glas. Hon utlade sitt linförkläde, vilket gneds med glasstenen på vilken bägge händer tryckte, och det med sådan iver, att svetten rann utur pannan."

Jag har fått min farmors "gniesten" som hon kallade den för. Hon i sin tur hade fått den av sin mamma. Farmor använde den när hon stärkte kragarna på farfars skjortor. Den är ca 7,5cm i diameter.

Det är stor skillnad på dagens strykjärn och de som användes för hundratals år sedan. Strykning blev modernt på 1300-talet, och då ansågs det ogudaktigt ifall  man bar stärkta eller pressade kläder. Det visade på att man var högfärdig. Hur strykjärnen såg ut på den tiden vet jag inte, men jag har sett ett foto på ett typiskt 1700-tals järn. Det hade spetsig nos och var helt i järn. Man värmde det direkt på glöden, så det var tur att det mest var mörka kläder som pressades. Då gjorde det inte så mycket att järnet blev sotigt. På loppis köpte jag ett som påminner om ett sånt järn. Jag inbillar mig inte att det är från 1700-talet, men det är ändå kul att ha ett sådant. Det väger över 6 kilo, så det måste varit rena motionspasset att stryka med det. Jag använder det som press när jag ska torka växter.

Jag har två järn där man ska lägga in ett uppvärmt lod inuti järnet. Lodet värmde man i spisen och när det sen var på plats inne i järnet, låstes luckan och man kunde börja stryka. Ena järnet har ett handtag av trä och på det andra är handtaget klätt med läder.

Man måste verkligen säga att utvecklingen gått framåt sen glättestenens tid. Själv har jag en ångstation som jag använder. Det är så enkelt och inget som fodrar nån större armstyrka. Eftersom det är ångan som gör jobbet här, så behöver jag aldrig oroa mig för att plagget ska bli bränt. Det är en stor fördel när man stryker olika slags material. Det går t.o.m. att stryka vingen på en duva.

Språksvårigheter

Ibland när min mamma pratar med mig, så använder hon sådana svåra ord som jag inte förstår som: NEJ! och INTE RÖRA! Jag måste se om jag kan hitta nåt lexikon.

Nytt ekipage

Det är betydligt billigare att köpa sulky i Sverige än i Luxemburg, så vi köpte en vagn här till Zoé. Den är lätt att ha med sig när hon åker på semester till Sverige eller var som helst. Ifall hon blir trött går den att fälla ner helt, så hon kan ta sig en liten lur ifall hon känner för det.


Det var först meningen att vi skulle ta den med oss ner när vi åkte i påsk, så jag sydde ett fodral till den. Det fanns visserligen färdigsydda att köpa, men de var inte speciellt billiga, och eftersom jag hade gott om tyg och annat som behövdes till det, så bestämde jag mig för att sy fodralet själv. Jag laddade ner en beskrivning på hur det färdigsydda vagnfodralet skulle vikas, och då såg jag exakt hur de hade sytt. Det var bara att lägga ut jeanstyget på golvet, vagnen ovanpå och sen klippa på måfå. För att vagnen skulle vara lätt att transportera så monterade jag den på en Dramaten. När allt var klart mätte jag skapelsen. Då visade det sig att måtten blev för stora för att ta den med på flyget. Den skulle visserligen gå att checka in, men då fick jag betala ganska rejält för den. Ifall jag haft en liten bebis med på resan så hade jag kunnat checka in den gratis. Nu får den i stället stå här och vänta på Zoé tills hon kommer till Sverige i sommar. Den som väntar på nåt gott.......