Förr i tiden

 

När jag var ung använde vi inte smileys. Vi skrattade själva. 

Det var riktigt kul.

Tillökning

 

Jag har alltid gillat de tre aporna som inget ser, 

inget hör

och inget säger. 

De finns avbildade i ofantligt många variationer. Man tror att idéen till de här aporna kom från Indien, via Kina till Japan redan på 700-talet. Den mest kända och kanske mest bevarade bilden av dem finns ovanför ett snideri från 1600-talet i en japansk stad.

Det är ursprungligen en buddhistisk tanke att den som inte utsätts för något ont inte heller tänker eller gör något ont. Rena önsketänkandet. Det fungerar naturligtvis inte i vår tid där allt går att förvränga. I Östasien tog man fasta på det och menade på att det var bra med censur för då kom det inte in onda tankar eller sedvänjor i landet. När jag tänker på censur så går inte mina tankar åt det hållet. Det går ju också att tolka aporna så att de medvetet inte hör, ser eller säger något för att slippa ta ställning och reagera, vilket är fegt. 

Nu har trion fått en ny medlem, som är summan av de tre första. Han ser ingen, han hör ingen och han pratar inte med någon. Dessutom har han ofta ont i nacken och tummarna.

Att det är just apor som fått symbolisera det här uttrycket är egentligen en japansk ordlek. På klassisk japanska lyder ordspråket: mizaru, kikazaru, iwazaru. Zaru som avslutar alla tre orden låter likadant som det japanska ordet för apa. Varje apa har ett eget namn. Mizaru eller Minai (inte se), Kikazaru eller Kikanai (inte höra), och Iwazaru eller Iwanai (inte säga). Då borde den fjärde apan heta Mobilzaru eller Mobilnai.

Motivet med aporna förknippas också med en myt om hur gudarna sände tre spejare till jorden för att rapportera människornas fel och brister. Bilden av de tre aporna blir i det sammanhanget ett uttryck för förhoppningen om att gudarnas informanter ska ha en förlåtande inställning och inte rapportera allt. 

En ganska vanlig måndag

Gårdagen handlade väldigt mycket om motion och träning, när jag väl kom ur sängen. Jag somnade sent  eller tidigt måndag morgon...vid 01-tiden. Det är inget ovanligt eftersom jag är en nattuggla. Jag vaknade till några gånger under natten men inte förrän framåt kl. 10 kände jag att det kanske var dags att stiga upp. 

Min fysioterapeut har visat mig en del rörelser som jag måste göra både morgon och kväll, och en del av dem gör jag i sängen innan jag går upp. När jag sen masat mig ur sängen fortsätter jag med resten av övningarna. Jag gör det inte för att det är kul eller känns skönt, utan för att jag förhoppningsvis ska kunna röra mig lite bättre utan att ha ont i fortsättningen. 

Jag skulle egentligen kunna sjunga: Höften, axel, knä och tå i stället för huvud, axlar, knä och tå när jag håller på med mina övningar för det är just det som det handlar om. Ja, huvudet är väl ok, enligt mitt sätt att se, men axel, höft, knä och tå har jag artros i. För att ändå se det från den ljusa sidan så är det bara högersidan allt elände hamnat i. Till vänster är jag helt ok. 

Måndagen är den dagen jag veckohandlar, och efter en sen frukost gav jag mig iväg till butiken. När jag handlat klart sätter jag mig alltid en stund i parken och vilar, för då är jag halvvägs hemma. Jag brukar använda en bänk som är strategiskt placerad så jag ser trafikljuset där jag ska gå över gatan. Därifrån ser jag när det blir rött och vet då på ett ungefär när jag behöver börja gå för att var framme när det slår om till grönt. Tid är pengar.

Det var inte länge jag hann vara i lägenheten förrän jag måste ge mig iväg ut igen. Nu var det dags att gå till fotvårdaren. Hela måndagen försvann, kändes det som och inget vettigt blev gjort. När jag lagt mig på kvällen kom jag på en viktig sak som jag hade glömt bort.....lunchen!!! Vilken fadäs! I dag får det bli två luncher.

Onödigt vetande

 

Det är ingen mening att hålla reda på hur gammal man är. Det ändrar sig hela tiden. 

Dessutom är det ingen viktig information.

Sol ute, sol inne......

 Så ser det definitivt inte ut hos mig längre. Efter värmeböljan vi hade tidigare så har vädret mer normaliserats och nu har vi fått en hel del regn. Idag är det regn ute och solrosor inne....i varje fall i mitt kök.

Jag har köpt nya överdrag till mina köksstolar och jag hade sedan tidigare en krans som jag gjort med solrosor på. Gardiner har alltid varit något som jag älskat att byta och i huset hade jag en hel del fönster så jag fick mitt lystmäte tillgodosett. Här i lägenheten är det bara köket som jag byter gardiner i, dels för att mina gamla gardiner inte passar här och dels för att det är besvärligt för mig att själv byta. 

I Åstorp ställde jag en stol vid ena sidan av fönstret och en vid den andra. Köksfönstret var så brett så jag var tvungen att sätta en i mitten också. Sen var det bara att klättra upp på stolen, fästa gardinstången i ena sidan och klättra över stolarna till nästa sida av fönstret. Där kunde jag sen hoppa fram och tillbaka som en alpget och rätta till gardinen.

Det blir inte så mycket hoppande numera, kan jag tala om. Jag sätter fortfarande en stol vid varje ända av fönstret, men jag måste knöka in fler stolar så det inte blir något mellanrum, utan att jag kan gå fram och tillbaka. En liten hushållstsege får hjälpa mig upp först och sen ger jag mig ut på en svajig gång. Det känns som att gå på slak lina, för stolsitsarna är mjuka. Tyvärr gör det inte att jag känner mig graciös som en lindanserska. När jag var klar kändes det nästan som om jag hade sol i hjärta och sol i sinne. Jag var nöjd med dagens gärning.

Pengarna bara ramlar in

 

När jag fick slutskattebeskedet tidigare i år stod det att jag skulle betala restskatt, precis som jag alltid brukar få göra. Eftersom jag sålde huset i fjor var jag tvungen att deklarera för det i år och i mäklararvodet ingick gratis deklarationshjälp. Jag letade upp alla kvitton jag trodde behövdes, men när jag kom till mäklaren hade hon många fler förslag på avdrag som jag borde göra. Hon berättade dessutom att det var en ny regel som började gälla i år. Man är skyldig att betala ränta på restskattepengarna från mitten av februari och tills allt är inbetalt. Hon visste däremot inte hur hög räntan var.

Det blev till att ringa Skattemyndigheten och damen där erkände att det var så nytt så personalen var inte riktigt insatt i alla regler, men hon räknade ut på ett ungefär vad hon trodde räntan kunde bli och uppmanade mig att betala in summan så snabbt som möjligt. För säkerhets skull la jag till lite extra.

När det slutliga beskedet kom, fick jag veta att jag skulle få nästan 1000 kr tillbaka. Visserligen hade jag redan betalat in en hel del men jag tyckte ändå det kändes positivt. I fortsättningen kommer jag bara att få en förenklad deklaration, som jag bara behöver godkänna och skicka in. Jag gillar när det är enkelt.

Det är inte slut med pengaflödet än. Igår fick jag mail från Försäkringskassan att en återbetalning från dem på 460 Euro inte ville gå igenom eftersom de saknade mina kontouppgifter. Vilken himla otur! Det hade annars blivit en bra slant. Lite konstigt är det ändå, för jag har varit pensionär i snart 14 år och jag var sällan sjuk under de år jag jobbade så jag har haft väldigt lite kontakt med FK tidigare. Jag har inget minne av att ha betalat in pengar till dem och i så fall är det så länge sen att det måste vara preskriberat vid detta laget. Men det är ju beundransvärt att de vill göra rätt för sig. Nästa gång jag går förbi Försäkringskassans kontor ska jag slinka inom och be dem swisha över pengarna till mig. Det är det absolut enklaste och snabbaste sättet och sen är det problemet löst.

Pengarna fortsätter att strömma in. Jag har som rutin att varje morgon kolla hur mycket jag har på mitt konto som jag använder för dagliga inköp. I söndags stämde inte siffrorna. Jag hade mer än dagen innan. Konstigt! Jag klickade för att se hur det hade kunnat bli så och då såg jag att jag hade fått en överföring via swish. Numret kände jag inte igen, men när jag klickade på det stod det att pengarna kom från min bloggvän Tove. Då ramlade poletten ner! Hon hade givetvis läst mitt söndagsinlägg och följt min uppmaning. Tusen tack för att du hörde av dig, Tove!

Missuppfattning

 

Jag är inte osocial. Jag kan alltid nås via Swish.

Ser fram emot att höra från er.

Ovälkommet besök?

Jag gick och la mig i sängen en stund i går eftermiddag och låg och kollade på min iPad när jag plötsligt hörde ett krafsande ljud i väggen bredvid sängen. Med tanke på att jag är hysteriskt rädd för möss och andra liknande otäckingar så befarade jag det värsta. Jag hade visserligen haft balkongdörren öppen mycket senaste tiden p.g.a.värmen, men det vore ju maximal otur om jag fått besök. Jag kikade först under sängen innan jag vågade sätta ner fötterna, men där var det tomt med undantag av några dammråttor. 

När jag rest mig upp fick jag syn på en minilyftkran precis utanför sovrumsfönstret. En fönstertittare?!?! Korgen var placerad precis mellan mitt sovrumsfönster och balkongdörren till hobbyrummet. Där är min toalett placerad och där är bara ett minifönster så det verkade lite långsökt. Helt plötsligt sänktes armen och stannade utanför våningen under min. 

Då gick det upp ett ljus för mig. Ett par dagar tidigare hade jag fått ett meddelande om att hyresvärden skulle göra en service i ventilationsrören, men där stod att de behövde komma in i lägenheten och det gällde nästa vecka. Tydligen finns det ett sätt att kontrollera utifrån också som måste göras och jag förstod att det var det som de höll på med. 

Det är mycket nytt jag måste vänja mig vid efter att inte ha bott i lägenhet på över 50 år. I huset visste jag precis vilken dag och vilket klockslag hantverkarna dök upp och jag var tvungen att vara hemma och öppna för dem. Om jag inte är hemma när de dyker upp här går de in med huvudnyckel och det har jag lite svårt att acceptera. Jag inbillar mig inte varken att de stjäl eller förstör något, men bara känslan av att en för mig okänd person går runt i min lägenhet när jag inte är där känns lite obehagligt. Kanske jag vänjer mig med tiden.

Irriterande

 I lördags bestämde jag mig för att ta en liten promenad i centrum. Vädret var perfekt och det är mysigt att bara strosa runt. Jag fick syn på en väldigt snygg långskjorta i ett skyltfönster och naturligtvis måste jag gå in och prova den. Det stod att det var En storlek, eller One size, som det heter på svenska. Då borde den ju passa mig...... men det gjorde den inte. Ärmarna var så smala så det kändes som att ha strumpor på armarna. Jag har inga armmuskler att skryta med så jag undrar hur tillverkaren tänkt när de klippte till de ärmarna. 

Det blev en billig runda. Det enda som följde med hem var ett paket tuggummi. När jag kom in i entrén tryckte jag på hissknappen. Ingenting hände. Jag tryckte några gånger till med samma resultat. Eftersom jag hade rollatorn med mig var jag inte så sugen på att ta trapporna upp till tredje våningen, men hissen var tjurig och vägrade att röra på sig så hade jag inget val. Tack och lov väger inte min rollator många kilo, så jag fällde ihop den och höll den med ena handen medan jag krampaktigt höll mig fast i trappräcket med den andra. 

När jag kom upp på första våningen tryckte jag på hissknappen igen i hopp om att allt nu var ok. Vilken optimist jag är! Det blev till att knalla upp ännu en våning och trycka på hissknappen där....med samma nedslående resultat. Det vete fåglarna var hissen höll hus, för när jag kikade in genom fönstret så var det helt svart. 

Jag gick uppför de sista trapporna och pustade ut. Äntligen framme!

På kvällen var jag bjuden på middag hos Ulrika och det retade mig lite att behöva missa det, men jag kände att min ork inte var av den storleken att jag klarade av trappgång med rollatorlyft två gånger till samma kväll. Bo är omtänksam så han kom och bar min följeslagare. Jag behövde bara tänka på mig själv. Dessutom ringde han till Securitas som lovade komma och rätta till felet så fort de kunde. Efter middagen fick jag sällskap hem ifall hissen fortfarande strulade...och det gjorde den. 

Senare spå kvällen gick jag ut i trappuppgången och tryckte på hissen och nu gick den igång som vanligt. Skönt! Ordningen återställd. 

Utdrag ur kurskatalog

Ni behöver inte vara tokiga för att umgås med mig. Jag kan lära upp er.

Nybörjarkurser startar varje måndag.