tisdag 25 augusti 2015

Tillbaka till vardagen


Det känns fortfarande nästan lite overkligt. Jag har svårt att vänja mig vid den tystnad och stillhet som nu råder i huset. I två veckor har det lekts, skrattats och pratats konstant från tidig morgon till sen natt. Det har nästan varit lite som när jag firade mina sommarlov tillsammans med mina kusiner hos farmor och farfar. Jag vet att mor berättade att när vi barn lagt oss, så satt alla vuxna uppe sent och pratade i lugn och ro. Så kunde vi också göra och det var väldigt trevligt. Så länge barnen är vakna, är all uppmärksamhet fokuserad på dem, precis som det ska vara. Men det är lika viktigt med vuxenprat.


Jag är glad att inte alla åkte härifrån samtidigt. Det hade blivit alldeles för chockartat. Vi lämnade Daniel med familj på Kastrup förra måndagen och i lördags morse satte Zoé sig tillrätta i bilstolen och åkte hemåt med sina föräldrar. Som tur är så dyker Rasmus upp lite då och då, och han ringer varje dag och informerar mig om vad som hänt. Nu har han börjat i sjätte klass. En aning svårt är det och tänka på att han nästa år ska börja på högstadiet.

Det är inte bara ljudnivån som är annorlunda nu. Måltiderna är inte i närheten av vad de var tidigare. Jag hade plockat fram iläggskivorna till matbordet för att göra det längre. Då blev det plats för 12 personer att sitta runt det. Nu måste jag se till och plocka bort dem, så inte Göran och jag sitter vid var sin kortända som man ser ibland på filmer att herrskapet gör. Då måste jag nämligen först leta upp ett par stora kandelabrar att sätta mitt på bordet. Fast jag har aldrig riktigt förstått vitsen med det. De måste skymma sikten något enormt. Jag har två val....antingen ger jag mig ut på kandelaberletartur eller också plockar jag bort iläggsskivorna. Det lutar mest åt det senaste alternativet.

27 kommentarer:

  1. Om du väljer kandelaberalternativet får du kanske söka fram ett par megafoner också så ni åtminstone hör varandra när utsikten försvinner i ljuslågorna :)
    Det är roligt att läsa om hur fin kontakt du har med barn och barnbarn och att Rasmus ringer varje dag.
    Underbart!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Nu måste jag ut på megafonletarjakt också.

      Radera
  2. Haha! Ja, det är nog enklast att plocka bort iläggsskivorna!
    Men jag förstår att det är tyst och tomt i huset.....Skratt och prat från sina kära är alltid välkommet :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog minst arbetsamt att göra så och så blir det större plats i rummet.

      Radera
  3. Ta bort inläggsskivorna så att ni kommer närmare varandra det är mysigare.. Förstår att du saknar barn och barnbarn.. ................Jag brukar säga frisk luft och rena kalsonger har ingen dött av!! Det går bra med trosor....Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror med det är enklare att sitta närmare varandra.

      Radera
  4. Jag tycker det låter tjusigt med kandelabrar. Ni kan väl sitta vid samma kortsida och njuta av dem ihop.
    Så gott att ha fått rå om dem alla ett tag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en bra idé! Då kan jag ändå ha ett mindre bord.

      Radera
  5. Jag tycker också att det lutar åt att ta bort skivorna.
    Vilka söta bilder. Vad roligt för er och för dem att alla kom på en gång.Visst blir det tyst då alla åkt.
    Ska kanske se fram emot 70-årsdagen./ Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en mycket trevlig dag, fast alla födelsedagar är trevliga, tycker jag.

      Radera
  6. När det lugnat ner sig, då kanske jag kan få komma med ett försenat grattis på födelsedagen....
    Ha det gott och akta fingrarna när bordskivan kanske skall bortplockas... skivor brukar ibland vara tyngre än kandelabrar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Jag lovar att vara rädd om fingrarna.

      Radera
  7. Visst är det väl himla tjusigt med kandelabrar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, men de går ju att använda på ett kort bord också.

      Radera
  8. Kandelabrar är ju fräckt, men det är väl lite överkurs. Låt du skivorna "resa" fram och tillbaka, beroende på hur många ni är! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker nog också att det blir bäst så.

      Radera
  9. Mitt barnbarn började också 6:an igår. Tur du har Rasmus "hemma". Umgänget med barnbarn är värt guild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man känner sig ung när man har barnbarn i närheten. Alla krämpor glöms bort och man har bara kul.

      Radera
  10. Hi hi hi . . . kanske det kan bli som grevinnan och betjänten . . . .
    Jag gillar oxå att leka med ungar, men faktiskt rätt skönt när vardagen börjar igen.
    Ja det ska jag säga som har vardag hela året om, ibland vet jag inte när det är helg, *fniss*
    För mig blir det mycket sms, mms, skype med barnbarnen, den yngsta är 11 år den äldsta 26 år.
    Så alla 8 småungar har blivit stora, den äldsta Jennie har gett oss en ny liten bebis att älska.
    Lilla Ofelia föddes igår och idag fick mor och barn komma hem, snabba takter.
    Nu får vi nöja oss av bebis bilder tills vi ses . . . .

    Må så gott/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast då måste vi skaffa oss en björnfäll också. Så mysigt det låter med en ny bebis.

      Radera
  11. Att ta bort iläggsskivorna verkar nog klokt. Såvida du inte vill att det skall vara som hos "Grevinnan och betjänten". :)
    Härligt att ni fick så mycket tid tillsammans hela familjen.
    Fest i all ära men vardagen är inte fel heller.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt med vardag också, helt klart. Det är något visst med att längta också.

      Radera
  12. Förstår att det blev tyst och tomt... så blir det.... Fina bilder på kusinerna, så söta tillsammans!
    Hm... kandelabrar eller inte... stiligt, men näe... tror du får ta bort iläggsskivorna istället.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också det är det klokaste att göra.

      Radera
  13. Jamen det är klart att det är en stor konstrast att bara bli två igen...samtidigt kan det vara lite skönt att få vila öronen, eller?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade säkert inte orkat med att ha småbarn runt mig alltid. Men jag är övertygad om att jag orkat med det oftare än jag får möjlighet till. Därför gäller det att utnyttja varenda sekund när jag har chansen.

      Radera