torsdag 6 december 2012

Dallas


Om man är i Dallas är det nästan oundvikligt att inte besöka platsen där John F. Kennedy mördades. Byggnaden där mördaren satt finns kvar och där är ett museum i det nu. Det ligger precis intill en korsning och strax efter svängen är målat ett stort vitt kryss mitt i gatan. Det var där som presidenten blev träffad. En bit därifrån är en stentavla som berättar lite om händelsen och på en annan tavla är kortegevägen markerad. I nästa kvarter har ett stort monument uppförts. Det är fyra megastora stenväggar i grått som på avstånd ser ut som om de hänger i luften. Inuti det här konstverket ligger en stor svart, platt sten. Det liknar en gravsten och på sidorna är skrivet presidentens namn i guldbokstäver. Någon hade lagt en bukett blommor där. Nästa år är det 50 år sen JFK dog och jag antar att det kommer att uppmärksammas lite extra då.

Texas är, delvis p.g.a. tillgången på olja och gas, en rik stat, i motsats till en del andra amerikanska stater. Det sägs med glimten i ögat att "Allting är större i Texas", och det ligger nog en gnutta sanning i det. Ordet lagom känns aningen malplacerat i Texas. Inne i centrum finns väldigt många kontorsbyggnader, och de är rejält höga. Man får nästan nackspärr när man ska titta upp mot översta våningen. Jag fotograferade ett av de här höga komplexen.


Den lilla svarta pricken ni ser ungefär på mitten av byggnaden är ingen flugskit på kameralinsen. Jag zoomade in så mycket det gick och kunde då ta den här bilden.


 Det är några modiga fönsterputsare som hänger i en korg halvvägs upp till himlen. Hur i all världen kan man välja ett sånt yrke? Jag får svindel bara jag ska gå upp på en liten pall. De kan i varje fall inte lida av höjdskräck. Då kan jag säga att jag var lycklig att de flesta av mina fönster kan jag stå stadigt på golvet och putsa. Det är bara det som är över diskbänken, som jag inte riktigt gillar. Men nu är det dags att hänga upp julgardinerna och då har jag inget val. Det är bara att spänna fast sig i säkerhetslinorna och med darrande knän klättra upp på en stol.


23 kommentarer:

  1. Spännande, jag minns den dagen då Kennedy sköts... kommer ihåg bilderna som rullade på tv-nyheterna...
    Många våningar i den skyskrapan och en himla bra bild! Fönsterputsare i Dallas - nej det är nog inget yrke jag skulle satsa på - ser ruskigt farligt ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är mer än tillräckligt spännande att stå på en stol i Åstorp och putsa fönster.

      Radera
  2. Godmorgon! Fönsterputsare i Dallas får vi skrinlägga!! Jag har ju skinka kvar som du kunde få ,men har svårt att få iväg den till dej.Du får ha en bra dag vännen! Kram!

    SvaraRadera
  3. Så rätt så Det är tanken som räknas..Kram!

    SvaraRadera
  4. undrar vad de fönsterputsarna har i timlön? inte är det något jag skulle göra frivilligt i allafall
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick veta att de har rejält betalt, och det är de verkligen värda.

      Radera
  5. Det är ju ett av flera tillfällen, nästan alla vet vad de gjorde, då Kennedy sköts. Det var ett undervattensprogram på TV, som bröts för att meddela om skottet i Dallas. Jag satt barnvakt då.
    Fönsterputsaryrket på den nivån är inget för mig heller.

    SvaraRadera
  6. Aldrig i livet att jag skulle ställa mig i en sån där! Jag förstår att många skräckscener på film utspelas i fönsterputsaranordningar. Fy, usch och blä. Lite jobbigt att ha familjen så utspridd men å andra sidan får du ju se en del.

    Funkar mejladressen nu? Vi har haft kontakt och det är inga problem där.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Adressen funkar...det var bara jag som strulade till det. Fick mail idag att böckerna är skickade.

      Radera
  7. Passar över en Award till dig....Kolla in min sida och svara på samma frågor om du känner för det!
    kram susan

    SvaraRadera
  8. Det måste vara en speciell känsla att stå och se minnesmonumentet efter Kennedy. Vi har nog alla minnen av vad vi gjorde den dagen och stunden vi fick höra den hemska nyheten.

    Så häftigt att du kunde zooma in de där fönsterputsarna. Ja, man kan verkligen fråga sig hur man väljer ett sådant yrke, men de förlitar sig väl på sin utrustning. Det är likadant med de som tjärar kyrktorn och annat.

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. De som jobbar med sånt måste väl ändå vara lite äventyrslystna.

      Radera
  9. Hoppas att du fått upp julgardinerna, med eller utan säkerhetslina....????
    Vilken rolig turné du varit på!
    Underbara bilder på dina härliga och söta barnbarn! Visst är det väl
    livets efterrätt att få ha dessa små "liv" i sin närhet.
    Var rädd om dig!
    Var kram från mig.

    SvaraRadera
  10. Gardinerna är uppe så nu kan jag pusta ut. Det var en mycket kul resa, och även om jag sett mycket nytt under den här tiden, så är det barnbarnen jag kommer ihåg bäst.

    SvaraRadera
  11. Ja,nog får man vara glad och nöjd för att man slipper ta sig upp i en liknande korg när man ska tvätta fönster. I och för sig så tror jag att man vänjer sig med det mesta...ser att du har klarat din klättring! Grattis

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man inte höjdskräck är det nog inga problem med ett så högtflygande jobb.

      Radera
  12. Fina bilder från Dallas, en verkligen hög skyskrapa. Jag försökte räkna våningarna och kom till ca:75. Där ligger Turning torso i lä, med sina 54 våningar.
    Jag har inga problem med att gå upp på en stol, ingen höjdskräck, men sen att komma NER. Där börjar mitt problem:-))).
    Ha en fin kväll!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är lika jobbigt vilket som...både att gå upp och ner.

      Radera
  13. Helt otroligt hög byggnad! Bara tanken på att vara fönsterputsar där och liknande ställen gör mig yr!!
    Ser av kommentarerna att många minns exakt vad de gjorde den kvällen och det gör jag med! Det var då det gick upp för mig, 18 år, att världen kanske inte alltid är god. //M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är underligt hur vissa händelser etsar sig fast i minnet.

      Radera