söndag 3 juni 2012

70 minus



Det är min ålder. Jag har förstått att det är väldigt viktigt hur gammal man är eller vill vara. Det verkar som det är fult att bli äldre, men det är något som inte undgår någon. Vad gör man åt det då? Jo, man accepterar sin ålder och gör det man vill utan att bekymra sig om andras åsikter. Förr hörde man väl aldrig talas om 50 plussare. Vilket konstigt uttryck, egentligen. Låter 50+ yngre än t.ex. 53? Inte i mina öron i varje fall. Allting i vårt samhälle handlar om ålder. Det är inte det lättaste för en medelålders eller äldre person att få ett jobb. Man ska helst ha en lång och gedigen utbildning, många års yrkeserfarenhet och inte vara en dag över 25. När jag läser tidningen irriterar jag mig på att reportrar alltid skriver ut åldern när man skriver om en person. Blir det mer intressant då eller varför gör man så? Historien blir inte mer trovärdig bara för att man får veta hur ung eller gammal en person är. 

Naturligtvis behöver man inte gå och se ut som jag vet inte vad bara för att man inte är ung längre. Men om det betyder att man måste lägga all energi på att förändra sitt utseende för att passa in, då tycker jag det är något fel. Idag känner sig nog de flesta människor betydligt yngre än vad det står i personbeviset. Det hade varit mycket bättre om man hade frågat: "Hur gammal känner du dig?" i stället för: "Hur gammal är du?" Framför allt så hade man säkert fått ett mer sanningsenligt svar.  

Det är underligt det här med hur man uppfattar sig själv både utseendemässigt och åldersmässigt. När det gäller utseendet går det ju att kontrollera väldigt enkelt, även om det kan bli en chock. Även rösten kan man ibland tycka höra till någon annan människa. Det är direkt kusligt att höra sin egen röst inspelad. Ännu värre är det faktiskt att se sig själv på film. Innan man fattat vem det är som dyker upp i rutan så undrar man vad det är för en typ. Men det är ju så här andra människor ser mig, och de verkar inte ha tagit så stor skada av det. Trots det väljer jag gärna att agera fotograf när det blir tal om fotografering.

Åldern och hjärnan har nog ingen direktkoppling alls. Som barn och tonåring är varje år livsviktigt. När man passerat 30 händer något konstigt. Då upptäcker man att det finns annat som är väsentligare. I ungdomars ögon är man ju nu ändå lastgammal, så varför bry sig. Jag har aldrig haft någon större koll på min ålder utom de år då jag fyller jämt. Då vet jag exakt hur gammal jag är........hela året. Sen är det inte så viktigt längre. I år är ett sånt där mellanår då jag inte är helt säker på min ålder. Omgivningen är mycket mer noga med att påpeka hur gammal man är. Jag kan konstatera att min hjärna har struntat i många av mina födelsedagar, för den tänker definitivt inte på pensionärsträffar med bingo eller liknande. SKÖNT!!!! Jag vill fortsätta göra det jag gillar utan att behöva tänka på att det inte "passar" i min ålder. Det avgör jag och ingen annan. Jag läste ett bra talesätt en gång:

DET ÄR BÄTTRE ATT FYLLA ÅREN MED LIV ÄN LIVET MED ÅR.

24 kommentarer:

  1. Ja, efter 30 har man ingen koll längre. Så jag är oxå 70 minus, eller 30 plus, eller nånatans där emellan :)
    Önskar dig en kanoners dag!
    Kram Nina!

    SvaraRadera
  2. Mycket bra talessätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan man följa oberoende av ålder.

      Radera
  3. Hej Gunnel !

    Det är ett hett ämne.
    Jag fick en 60-årskris.
    Inte 40 för då hade jag inte tid med
    mig själv, då låg min Pappa och kämpade
    för att hållas vid liv.Men likväl dog han
    fem dagar efter min 40 årsdag. Alla inbjudna
    ringde jag runt till och sa inget kalas förrän om fem år.

    Några blev förbaskade de hade köpt present.
    Nu ska jag fylla 70 nästa år.Kul. hoppas jag har råd (får spara)
    att bjuda några få som jag umgås med.
    Mina systrar kommer, även hon som bara hör av sig vid Jul o.Nyår o.Midsommar.
    Jo när hon passerar Södertälje ringer hon från mobilen och kvittrar.
    Andra göre sig icke besvär.

    Tycker det är skönt att bli lite äldre,
    dock ej i sinnet, det är ännu ungt,hur kommer det sig.

    Varje ålder ha sin tjusning.

    Kram Mi
    Du som vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite tror jag nog man själv kan påverka ifall man vill känna sig gammal eller inte.

      Radera
  4. Bra skrivet.Man är så gammal som man känner sig .Och det kan skifta från dag till dag :-)Man kan grilla på vintern också.Men vi får hoppas att det blir bättre sommarväder! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt. Ibland känner man sig lastgammal och ibland leker livet precis som när man var ung.

      Radera
  5. Jag undrar tecknar du dina fina bilder själv?? Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hämtar dem från en sida med symaskinsbroderier: Loralie designs.

      Radera
  6. Ja att ens egen uppfattning om hur man ser ut och andras uppfattning det stämmer aldrig...Personligen trivs jag med att bli äldre..jag är bara 53 men tycker ändå att varje år blir bättre. Bara man får vara frisk så har inte jag något problem med att jag åldras. Jag tycker det är bekvämt, och inser att man faktiskt blir smartare med tiden..i alla fall än så länge..om man jämför med dom som är yngre. Åldern är relativ som sagt. Bortsett från en del skavanker i kroppen så är mitt sinne fortfarande ca 17-20 år (men smartare) Kram på sig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att man känner sig smartare med åren. Om det sen bara är en känsla man har eller det stämmer på riktigt, vill jag låta vara osagt.

      Radera
  7. Ålder är bara några siffror
    Man är inte äldre än vad man gör sig. Det finns 20-åringar som uppför sig som kärringar, och 70-åringar som är ungdomliga.
    Alla blir vi äldre och tyvärr är samhället alldeles för åldersfixerat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bli äldre kommer ingen ifrån. Är man bara frisk, så har åldern absolut ingen betydelse.

      Radera
  8. Håller verkligen med dig i det du skrivit i ditt inlägg.
    det är så trist hur åldersfixerat vår samhälle har blivit och pressen att försöka att se yngre ut än vad man är.
    och dessutom alla dessa skönhetsoperationer som man kan se på TV, där diverse "skavanker" som åren ger opereras bort...
    det är verkligen sorgligt när människor inte kan acceptera och bli accepterade som de är, oavsett ålder
    Viss saknar man sin ungdoms utseende.....
    men nu är det så i livet att det förändras när man blir äldre, och det är bättre att försöka acceptera det....

    och jo, nog är det också så att åldern och hjärnan ofta inte har någon direktkoppling
    Jag har heller inte förut haft så stor koll på min ålder eller haft större ålderskriser
    men när jag fyllde 60 hajade jag till lite....och började på allvar undra vart tiden tagit vägen
    och en större medvetenhet började infinna sig om hur kort livet egentligen är och hur viktigt det är att ta tillvara de dagar man har

    Och precis som du, vill jag fortsätta att göra det jag gillar utan att behöva tänka på att det inte "passar" i min ålder
    jag själv avgör det och ingen annan, eftersom det är mitt liv det gäller
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ju äldre man blir tänker man onekligen på att man inte ska skjuta upp roliga saker utan göra dem med en gång. Alla "måsten" mår inte illa av att få vänta.

      Radera
  9. Jag tycker att det är fina bilder.. Kram!

    SvaraRadera
  10. Det finns så mycken ålderfixering som är helt onödig och som bara ställer till det. När någon fyller år och man gratulerar och får svaret att det är nog bara att beklaga tyvärr. Jag brukar bli smånipprig och irriterad. Vad är alternativet? Man skall vara glad över att man får vara med så länge man kan.
    Ålder är bara några siffror som nästan artbestämmer oss...ung, äldre, äldst...
    Jag är glad över att bli äldre, att få bli äldre...men för den skull kan jag känna mig hur ung som helst. Det är ju bara skalet som åldras, själv blir man förhoppningsvis bara visare av all erfarenhet.

    Ha en fin kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig haft ångest över att bli äldre. Jag har fortfarande huvudet fullt med kul ideér som jag vill genomföra. Andra människor har mycket mer problem med vad man gör eller inte gör, och vad som passar sig. Jag gör det som passar mig....om det sen inte faller alla i smaken, så är det inte mitt problem.

      Radera
  11. Jättebra skrivet. Precis så där känner jag mig när någon frågar om min ålder. Kan inte fatta att jag levt så många år för jag känner mig inte så. När min sambo fotograferar mig inser jag att födelseattesten hade rätt. Det som är bäst är att jag inte bryr mig. Jag är jag och ska så förbli
    Kram på dig och ha en bra morgondag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man åldras bara utvändigt, tror jag.

      Radera
  12. vilket bra inlägg :) jag gör som du, lever som jag vill oavsett om det "passar" min ålder eller inte, jag vill verkligen ha levt mitt liv, inte tänka efteråt att varför vågade jag inte
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl bättre att prova på allt man vill. Man vet ju inte om det går bra förrän man har testat.

      Radera