Någon sa :"Ge inte upp dina drömmar!", så jag somnade om.
Jag tror det var så man skulle göra.
Peter "Foppa" Forsberg är ständigt aktuell i reklamsammanhang. För tilfället är det två olika reklamer som visas ganska ofta; nämligen om glasögonbågar och försäkringar. Han är ju delägare i Synsam, så det är inte så konstigt att han gör reklam för deras bågar. Glasögon är väl det som är mest aktuellt för min del. Jag var hos ögonläkaren för ett år sedan och nu är det snart dags för återbesök. Än har det inte kommit någon kallelse, men jag ser nästan fram emot den för synen har försämrats en hel del sen sist. Det går nog inte att skjuta upp starroperationen längre, befarar jag.
Jag var på Ortopeden häromdagen och fick nya inlägg. Skorna som jag beställt där var fortfarande inte komna. De är två månader försenade. Ortopedteknikern sa, att de tillverkas i Kina och sen fraktas de hit med båt....men inte med roddbåt förhoppningsvis.
Han trodde att jag skulle slippa ifrån mycket av min rygg och knävärk när jag fick de här stödjande skorna. Jag pronerar nämligen när jag promenerar. Det gjorde jag inte när jag var yngre....då fick jag veta att jag var plattfotad. Vilket ord som än används så är det lika illa och gör lika ont.
Vem är den där Måtta som alla säger jag måste äta och dricka med?
Det finns ingen i min bekantskapskrets med det namnet.
Jag försöker att veckohandla, men ibland blir det ändå så att jag får ge mig iväg efter något som jag glömt. Tack och lov är min butik inte så långt bort. Personalen där är väldigt trevlig och hjälpsam. Så är det faktiskt i vilken butik jag än har besökt här i sta´n. Jag har mina favoritbutiker så klart, men det beror mer på vad de säljer för varor och har inget med personalen att göra. Över lag tycker jag det är ett väldigt vänligt klimat i den här staden.
I utkanten av Ängelholm finns ett mindre köppcenter där en del butiker samlats. Det är inte som Väla så allt finns under ett tak, men det är i stort sett samma butiksutbud; som t.ex. Jysk, Ö&B, Rusta m.m. En del matbutiker finns här med som Maxi, Willys och Lidl och dessutom sportbutiker och möbelaffärer. Det är ganska långt att promenera dit, men jag har börjat träna så smått. Mitt mål är att kunna gå hela vägen dit och shoppa lite vad jag känner för och sen sätta mig på något av fiken eller restaurangerna och ta igen mig innan jag går hem. I söndags gick jag en etapp och hade en sådan tur att det fanns en bänk placerad väldigt lämpligt när jag kände att nu orkar jag inte ta ett steg till. Jag har kollat upp så det finns bänkar utplacerade lite här och var, så jag ska nog kunna ta mig dit så småningom. I värsta fall kan jag ta seniortaxi hem med alla mina inköp.
Det borde vara en självklarhet att de som jobbar inom ett serviceyrka ska vara vänliga. Tyvärr råkade jag ut för något som är ett praktexempel på hur det inte får gå till i en butik. Det hände för något år sedan på Väla. Det var REA i en hobbybutik och jag gick in för att kanske hitta något jag behövde. En person gick runt i butiken och inventerade, och tre andra satt på var sin pall framme vid kassan. De såg väldigt upptagna ut med att prata med varandra. Man visste inte riktigt om man vågade störa dem för att betala sina varor.
Reapriset skulle dras av i kassan, men det var något fel så det stämde inte. Detta visste kassörskan om och berättade det för sina medarbetare. Det kunde ha räckt, tycker jag. Men nu berättade hon högt och tydligt att igår var det minsann en kund som hade sagt till henne när hon slog in priset, att "det kostar faktiskt bara 6 kr". Det är mycket möjligt att kunden sa så, men jag tvivlar på att hon använde den "gnällspiksrösten" som kassörskan härmade. Det ingår väl ändå inte i utbildningen på gymnasiets Handelsprogram att man ska göra narr av kunderna, och dessutom inför andra kunder. Jag undrar om jag sa eller gjorde nåt som expediten gjorde sig rolig över när jag gått därifrån. Den butiken är definitivt inte med på listan över mina favoritbutiker.
Min dotter Katarina brukar skicka över bilder, roliga historier och annat matnyttigt hon finner på nätet. Vi har samma slags humor, så det är alltid sånt som jag gillar. Häromdagen hade hon hittat en förklaring på vem som har rätt. Det låter ju spännande. Det stod:
I vår värld finns det endast tre slags människor som alltid har rätt.
1. Kvinnor
2. Förstfödda döttrar
3. Förstfödda barnbarn om de är flickor
Katarina tyckte det stämde bra in på mig, och jag kunde bara hålla med.
För det första är jag kvinna.
För det andra är jag den äldsta dottern. Min syster är nästan 2 år yngre.
För det tredje är jag min mormors äldsta barnbarn. Min mormor gifte sig ganska ung med en man som var 22 år äldre. Hon fick 7 barn, varav min mor, Sigrid, var äldst. Efter henne kom 6 pojkar. När min mor fyllt 12 år dog min morfar och mormor blev lämnad ensam med 7 barn där yngsta barnet var 6 mån. Vilket hårt liv hon hade! På den tiden fanns inte det skyddsnät som vi har idag.
Jag uppfyller alltså alla kriterier för en person som alltid har rätt, så jag kan med bestämdhet säga:
Jag kan ha fel, men det är högst osannolikt.
Det är många år sedan jag bläddrade i en veckotidning som jag själv köpt. Numera blir det någon enstaka gång i väntrummet hos tandläkaren eller doktorn. Dagstidningen läser jag på nätet och det är väldigt praktiskt att inte samla på sig en massa papper som måste slängas. För ett tag sedan fick jag ett erbjudande om att prenumerera på Hemmets Journal till ett rabatterat pris och dessutom ingick en gåva. Det var en Björn Winblad-vas.
Jag har varit förtjust i hans alster ända sedan jag var tonåring och när jag skaffade min första lägenhet köpte jag en stor plansch som han designat. Den var 120x180 cm och jag hängde den ovanför min säng. Den hette Vanitas=Fåfängan. Tyvärr blev den förstörd och jag har inte köpt någon ny, mest p.g.a. priset. Jag har ändå alltid tänkt på den här planschen och pratat mycket om den. Ulrika letade till sist upp en bild av den på nätet som hon skrev ut och ramade in till mig. Nu hänger den i min hall, och även om den är betydligt mindre än originalet är jag nöjd md den.
För en del år sedan besökte jag en utställning på Arken i Danmark. Jag har gjort ett inlägg om det tidigare. Det som gjorde mig mest upprörd på den utställningen var när jag läste hur servisen han designat för Rosenthal behandlats. Shahen av Iran hade beställt den här servisen, men efter att han störtades samlades allt porslin in och slogs sönder. Vi fick en likadan servis när vi gifte oss och namnet på den är Romance, mycket passande. Min servis finns inte heller kvar. Jag packade in samtliga delar i bubbelplast och lade i små flyttlådor för vidare färd till Luxemburg. Förhoppningsvis kommer Zoé att få glädje av den längre fram.
Jag köpte en liten prydnadssak vid mitt besök på Arken. Dessförinnan hade jag köpt hans månadstavlor och Göran monterade in dem i en av bokhyllorna.