Nyårsafton

Nu är det snart dags att skriva 2019. Det känns alltid lite speciellt och högtidligt när vi börjar på ett nytt år. Egentligen är årets nyårsafton som vilken annan måndag som helst. Men trots det så är nog förväntningarna på de kommande dagarna lite annorlunda än de vi har när det är en "vanlig" måndag. Jag har stora förväntningar på året och stora planer som jag hoppas ska förverkligas. Även om det påpekas väldigt ofta att vi ska leva i nuet, så vill jag inte vara utan att se framåt och planera. Det ger både fantasi och energi en extra knuff. Jag önskar alla mina bloggvänner det bästa på det nya året.

GOTT NYTT ÅR!

Gääääsp!!!

Det är min kropps sätt och säga att det är 15% kvar på mitt batteri.

Så bekvämt det hade varit om jag kunnat ladda mig själv som jag laddar mobilen.

Lucka 24

Dopparedan

Vi kallar julafton för dopparedan efter en sed som är mycket gammal. Förr började inte julafton firas förrän efter solen gått ner och hela dagen ägnade man sig åt julförberedelser. Det var mycket som skulle göras och det blev inte alltid tid över för att laga till något att äta så man tog en bit torrt bröd och la i grytan med skinkspadet. Brödet sög åt sig av spadet och på ett nix fanns nu ett "mellis" att stoppa i sig. Förr var det vanligt med storbak och brödet blev ganska torrt och hårt med tiden. Då passade det bra att använde det i doppandet. Det var egentligen ganska smart uttänkt, för medeltida svenskar slapp då att bryta den katolska fastan (när de inte fick äta kött) som varade mellan Lucia och julaftonskvällen. Nu fick de ändå äta något som smakade kött. Doppet i grytan blev en slags version av vegoskinka.

Vårt julfirande har ändrats en hel del sen medeltiden. Julfastan har försvunnit och julafton firar vi nästan hela dagen. Doppet i grytan finns dock kvar i en del familjer, men nu blir det oftast i samband med julmaten och knappast som ett mellanmål.

Hemma hos min farmor och farfar gick det givetvis inte att undvika dopp i grytan. Farmor släppte ner en bit vörtbröd i spadet och fiskade upp skivan med en hålslev. Var och en av oss fick en assiett med den här "delikata" skivan. Jag lärde mig aldrig tycka om det, och farmor brukade ge oss barn en skiva nybakat bröd med smör och sirap på i stället. Mycket godare och "nyttigare". Traditionen med dopp i grytan har jag inte bevarat så något sådant blir det inte idag...fastän det är Dopparedagen.

Jag vill passa på att tacka för alla trevliga kommentarer på min kalender och önska alla både gamla och nya bloggvänner en riktigt God Jul!

Lucka 23

Uppesittarkväll

Jag minns så spännande min syster och jag tyckte det var med uppesittarkvällen.....dels för att vi fick stanna uppe lite längre och dels för att det dröjde inte länge tills vi fick öppna våra julklappar. Vi åkte ner till farmor och farfar ett par dagar före julafton och då var redan våra kusiner och deras föräldrar där. Vi åkte alltid tåg, för mina föräldrar hade ingen bil. Tåget gick till Köpingebro och där stod en taxi och väntade på oss, som farfar hade beställt. På den tiden fungerade både tågtider och taxibeställningar som de skulle. Väl framme i Kabusa blev det stort kramkalas. Vi bytte snabbt om till "farmorkläder", som vi kallade dem. Det var lite mer oömma kläder än de vi var tvungna att ha när vi gick i skolan. 

Dagarna hos farmor och farfar gick t.o.m. snabbare än vad de gör idag. Ganska snart var det kväll och efter maten samlades alla runt ett stort bord och sen funderades det till höger och vänster. Meningen var att vi skulle komma på kul och lite svårgissade rim till julklapparna. Min far hade en väldigt livlig fantasi och hans rim var alltid de roligaste och svåraste. 

Vi barn var inte lika intresserade av att rimma som de vuxna, men då hade farmor alltid något annat i beredskap. Hon ägnade sig hellre åt oss 4 barnbarn än hittade på rim. Min farmor var en riktig matmamma och det var alltid överflöd av mat hemma hos henne. Bakade gjorde hon ofta och utanför köket fanns en smal gång där hon hade hyllor längs hela väggen. Där samlade hon sina grytor och köksredskap och inte minst alla kakburkar. De var många och alltid välfyllda. Jag undrar om farmor och farfar aldrig åt kakor när de var ensamma. Vi barn hjälpte gärna till att lyfta ner kakburkarna, för naturligtvis måste "rimmarna" ha kaffe och kakor så de orkade tänka. Vi hjälpte farmor att duka fram och då var det alltid någon kaka som plötsligt gick i bitar och som vi var tvungna att äta upp. 

Uppesittarkvällarna fortsatte vi med även sen inte farmor och farfar fanns kvar. Rasmus påminner lite om min far, för han är väldigt bra på att rimma. I år kommer även Zoés familj att vara här på uppesittarkvällen, så det blir en riktig diktarstuga. Det är så kul att vi fortfarande håller kvar den här traditionen som följt med sen jag var väldigt liten.

Lucka 22

Jobb, jobb, jobb

Det finns många olika sorts anställningsformer...praktikant, vikarie, visstidsanställning och tillsvidareanställning. Tiden kan också variera från några timmar till halvtid eller heltid och man kan jobba antingen dagtid eller natt. Jag har provat på samtliga arbetssätt och jag är oerhört tacksam att jag aldrig behövt vara arbetslös, som så många är idag.

I tomtevärlden kan jag bara gissa mig till hur det är. Det är möjligt att nissarna, alverna och Svarte Petter räknas som praktikanter. Som vikarie ska man kunna gå in på jobbet som ersättare för en annan
person, och det tror jag aldrig har hänt. Chefen är nog alltid med på ett hörn här. Det finns många tomtevikarier ute och traskar på julafton. Ofta är det pappan i familjen som helt plötsligt får en sån längtan efter en tidning.

Huruvida nissarna är visstidsanställda eller inte är svårt att veta. När man ser på Disneyfilmen om hur det jobbas i Tomtens verkstad, så verkar det vara full rush hela året. Dessutom måste det finnas sekreterare som kan hjälpa till att läsa och sortera alla önskelistor som kommer till Tomten. En del tomtar jobbar på kvällen, vilket nog är vanligast här i vårt land, men i USA dyker han alltid upp på natten när alla sover. Innan jul är han ofta ute i butiker och pratar med barnen om deras önskningar.

På sommaren brukar tomtar från hela världen samlas på Tomtarnas världskongress i Danmark. De sammanstrålar på Bakken utanför Köpenhamn. Där har de en del upptåg för sig, som tävlingar, bad i Öresund och parader. Konferensen äger rum varje år 22-24 juli och sista dagen hålls det stora mötet då alla problem diskuteras, för visst finns det problem i tomtevärlden också. USA-tomtarna vill ändra klapputdelningsdagen till den 25 december, men hittills har de blivit nerröstade.

Det förs även livliga diskussioner om hur stor grötskeden bör vara.

I år har det tillkommit ännu ett extrajobb för tomtarna. Bakken har beslutat att för första gången i sin 435-åriga historia hålla julöppet. Med start den 23 november och fem helger framåt har tomtarna haft ett späckat schema att följa. Tomten tar emot alla barn och deras önskelistor i Nisseskogen. Efter årets julfirande tycker jag Tomten är värd en rejäl semester. Han får plocka av sig den varma dräkten och packa ner lite svalare kläder. Naturligtvis måste han åka till Christmas Island och koppla av.

Lucka 21

Granen står så grön och grann i stugan

Bild lånad av Bosse  

Julgranen är något som man alltid förknippar med jul och jultomte. I vissa familjer så läggs julklapparna under granen. Så gör vi numera. Det är en väldigt praktisk placering, för det går att klämma och känna på paketen många gånger innan det är dags att öppna dem. När Rasmus var mindre var han lilltomte och delade ut klapparna, men nu hjälps han och Zoé åt. Vi lägger alla paket under granen, och sen läser Rasmus vem som ska ha det och Zoé lämnar över det.

Seden att ta in en gran och dekorera under julen kommer från Tyskland. Det var på herrgårdarna som man började med detta och sedan tog bondstugorna efter. Den första kända julgranen i Sverige fanns på godset Stora Lundby i Södermanland år 1741. Den lär ha varit prydd med saffranskringlor, äpplen och ljus. Det var vanligt att man hängde egentillverkade pappersprydnader i granen. Levande ljus var det som gällde då, och eftersom ljus var dyrt så var de bara tända en kort stund. De fick passas hela tiden så inte granen brann upp. Högst upp på granen placerades alltid en stjärna eller spira.

När jag var barn hade vi också levande ljus i vår gran. Jag minns så svårt det var att få ljusen att stå rakt efter att man satt fast dem i sina hållare. Det var ett elände att klämma fast ljushållarna på grenarna och när elslingorna äntligen började komma köpte vi en sådan i stället. Något år vet jag att vi hade flaggor i granen fästa på ett långt snöre. Min mor var väldigt pysslig och hon lärde mig och min syster att fläta pappershjärtan. Det blev små korgar som vi hängde upp i granen. När det var dags för julgransplundring la vi godis i korgarna.

Jag ordnar inga julgransplundringar hemma hos mig, utan jag plockar själv ner prydnaderna och lägger försiktigt ner dem i sina lådor så jag vet var jag har dem nästkommande jul. Sen hjälps Göran och jag åt att klippa ner granen och lägga allt i en sopsäck. När allt är borta och barren har dammsugits upp sätter vi oss i lugn och ro med en kopp kaffe och lite julgodis.

Lucka 20

Julgodis

När jag var barn brukade vi göra godis tillsammans med vår mor. Det blev oftast att vi kokte knäck. Mor stod alltid för kokningen och vi fick hjälpa till att hälla i lite av den sega massan i strutar som hon gjort av smörgåspapper. Massan var jättevarm så vi fick hålla strutarna med grytlappar. När mina barn var små använde vi i stället färdigköpta knäckformar. Det var betydligt enklare.

För 150 år sen var äpplen och nötter det vanligaste julgodiset för de flesta. Hasselnötterna plockade man själv. Jag köper också hem röda juläpplen men nötterna hoppar jag över, för jag tycker det är så jobbigt när de fastnar i tänderna. Jag har en väldigt gammal nötknäckare, men den skulle jag aldrig använda till att knäcka med. Det är den alldeles för värdefull för. I stället hänger den på köksväggen som prydnad. 

Julens gottebord påminner om det konfektbord som på 1800-talet alltid serverades efter en större middag på slott och herresäten. Något som jag ofta var med och gjorde som barn var kristyrfigurer. Det var mest farmor som var skicklig på sådant. Hon vispade ihop äggvita och florsocker och gjorde en strut av papper som hon sen spritsade ut massan med. Jag minns att hon hade en liten tutformad metallgrej som hon hade längst fram på pappersstruten. Med den bildades liksom ränder i massan, precis som dagens tårtspritsar. Innan massan hunnit torka fick jag och min syster snabbt trycka fast ett litet bokmärke av en ängel och farmor satte fast en tråd. De här änglakaramellerna hängde sen i granen hela julen. När granen skulle slängas ut fick vi äta kristyrgodiset om vi ville. Jag kommer ihåg att det var enormt sött och inte alls gott. 

Farmor köpte alltid var sin marsipangris till sina fyra barnbarn. Det kändes lite speciellt att det bara var vi som fick det och inte de vuxna. Min farmor kunde konsten och få oss barn att känna oss mycket betydelsefulla.