Det är katastrof!

Skämskudden får åka fram. Jag har sämre kondis än en 90-åring! Det fick jag svart på vitt på i morse...eller vitt på vitt kanske jag borde skriva. Lille vite Santos visade tydligt på vår snöpromend idag att jag har urusel kondition. Han stannade flera gånger och väntade in mig. Kan undras vad han tänkte.

Tack och lov så är han inte så morgontidig. Jag brukar vakna strax efter 7 men då kikar jag bara som hastigast på Santos. Han sover bredvid min säng. Det är så skönt att ligga och dra sig, så jag försöker göra så lite väsen av mig som möjligt så han inte vaknar. När klockan börjar dra sig mot halv 8 hör jag hur han sträcker på sig, och ett par minuter senare är två tassar på min sängkant och ett litet lurvigt huvud står och fnyser mig i ansiket. 

Det är härligt att komma ut på morgonen, och idag var vädret helt perfekt. Några minusgrader men helt vindstilla. Det har snöat en hel del, så det är alldeles vitt och ser så ljust och rent ut. Idag ville Santos gå motionsslingan inne i skogen. Jag har varit lite skeptisk till det tidigare, för jag var rädd att det var för mycket snö där. Det är väldigt mycket backar på den här slingan, och snön är ganska tung att pulsa i. Vi gick inte hela slingan utan vände efter ett tag. Jag tänkte att det här var en lagom morgonrunda på ca en halvtimme, men det tyckte inte Santos. När vi kom upp på den vanliga stigen igen så fortsatte han åt andra hållet och drog iväg med mig där. Det blev jag som fick säga stopp igen, och vända för att gå hem. 

Santos gav sig inte ändå, utan när vi närmade oss där vi skulle svänga av mot vårt hus satte han upp farten igen och tänkte ta en liten omväg. Men då slog jag i backen. Nu fick det räcka. Vi hade varit ute en timme och jag var kaffesugen.

När vi kommit in och jag fått duschat av alla snöklumpar på Santos tog han en extra springtur i huset, medan jag släpade mig ut i köket och tryckte igång kaffekokaren. Nästa runda får Göran gå med honom. 

God morgon!

Varje nyårsafton visas filmsnutten med Grevinnan och betjänten och varje gång han har serverat klart en rätt frågar han: "Same procedure as last year?" Grevinnan svarar: "Same procedure as every year, James." Om någon frågar mig hur min morgon ser ut nu när Santos bor här, skulle jag kunna svara:"Samma som igår."

Han är alltid lika glad när han vaknar på morgonen. Det gör att jag också blir på gott humör.

Det första jag gör när jag kommit ur sängen är att kolla hur kallt det är ute.

Kläder efter väder.

Sen blir det en kisserunda i skogen.

Så fort vi kommit in är det dags för frukost.

Efter frukost tar jag tekoppen och sätter mig framför datorn.

Nu är det bloggen som prioriteras. Jag skriver något inlägg om jag kan komma på något att skriva om, svarar på kommentarer, läsa alla andras trevliga bloggar och kommenterar där. Dessutom hinner jag maila en del. 

Innan jag vet ordet av så är det dags för lunch. Tänk vad en förmiddag kan rusa iväg.

Minns ni den här?

I september 2012 skrev jag om att jag hade börjat sticka en poncho till mig själv. Redan när jag hade börjat på den så hade jag mina misstankar om att den nog aldrig skulle bli klar.....och det stämde. Den var så otroligt tråkig att sticka. Mönsterbården var skoj, för då hände det nåt så jag inte hela tiden bara satt och tänkte:"När katten tar det här varvet slut?" Slätstickningen däremot var så energidödande så jag fick nästan ta dubbel dos vitamintabletter de dagar jag stickade. Jag höll ändå ut ganska länge. Så pass länge att jag fick bakstycket klart och började på framstycket. Vilken optimist jag var! Till sist blev det som jag hade befarat ett UFO eller OFA (ofärdigt arbete).

Det kändes lite retfullt att så pass mycket garn var låst till ingen nytta, så för någon vecka sedan drog jag ur rundstickan och rev upp alltihop. Vilken skön känsla! Då behövde jag inte längre ha dåligt samvete för att ha ett OFA i källaren. Det har jag visserligen...flera stycken...men inga som är tänkta att bli en poncho. Nu har jag börjat om på nytt. Jag hittade ett annat mönster som verkade mycket roligare. Det är flätor mitt fram, mitt bak och över där jag ska ha armarna. Jag har bara stickat ca 20 cm så det är en bra bit kvar tills den är färdig. Förhoppningsvis ska ni inte behöva läsa ett inlägg om sådär ett år med rubriken "Minns ni den här?"

Fågelräknarhelg

Jag läste tidigare i veckan om att det skulle vara fågelräknarhelg denna helgen. Först tänkte jag att det hade varit skoj att delta, men sen glömde jag bort det.....tills idag. HD skrev om den inbördes placeringen. Talgoxen blev etta för nionde året i rad, pilfinken kom som nummer två och blåmes på en hedrande tredjeplats. Koltrasten var femma, men vem som var fyra stod inte. Resultaten ska lämnas in senast idag, så i morgon kan vi säkert läsa den officiella listan. Hos mig stämmer inte den listan alls.

 Här är pilfinkarna i klar ledning. 

På delad andraplats kommer talgoxe,

koltrast

och blåmes.

Deras inbördes ordning är helt omöjlig att veta. De sitter ju inte still i två sekunder så det är dömt att misslyckas att försöka räkna dem. Men jag har verkligen försökt. Jag har stått gömd bak köksgardinen som en fullfjädrard paparazzi men utan kamera. Kanske skulle jag haft en miniräknare i näven i stället för jag blev avbruten stup i kvarten i mitt räknande. De flög kors och tvärs och brydde sig inte nämnvärt om att det var den stora räknarhelgen. Det är ju ett mänskligt påhitt. Det finns tack och lov en del arter som är lätta att räkna nämligen

rödhake....1st

nötväcka....1st

spillkråka....1st (som jag nu fått veta inte är en spillkråka, utan en stor hackspett)

stenknäck....1st

ekorre....1st.

Han flyger visserligen inte, men han gillar fågelmat.

På lingonröda tuvor

I höstas köpte jag en liten lingonplanta tillsammans med blåbär och kiwi och annat smått och gott. Det ska bli spännande att se hur de här växterna har klarat av vintern. Lingonplantan syns inte under snön, men jag hoppas den har överlevt. Jag misstänker att skörden inte blir så stor att jag behöver köpa någon bärplockare i år. Men jag måste säga att jag är förutseende. Lingon är det hetaste nu på dietfronten.

 Några forskare har nämligen kommit på att det finns något i lingonen som påverkar vikten på ett positivt sätt...hos möss. Inom en snar framtid kan vi säkert läsa om lingondieten. Det är ingen idé att starta storkok av lingonsylt, för i och med att bären kokas och att man sen sätter till socker, så blir den positiva effekten väldigt snabbt förvandlad till negativ. Det gäller att komma på ett annat sätt att få i sig det röda guldet.

Lingonsylt är inget som jag äter speciellt ofta. I motsats till min far då som åt lingonsylt till i stort sett allt. Jag tror det var bara spaghetti och köttfärssås som han inte tyckte det passade så bra till....och soppa såklart. Lingon i bröd är väldigt gott och det blir så saftigt. En efterrätt som jag åt ofta som barn är Änglamat. Den består av vispad grädde, kaksmulor och lingonsylt. Världens enklaste efterrätt. Överblivna pepparkakor är jättegott att krossa och blanda med vispgrädden och sylten. Jag ska leta genom gamla kokböcker och se vilka recept det finns med lingon. Ibland är det roligt att testa sånt som lagades förr. Förvånansvärt ofta hamnar de här rätterna i kategorin Favoriträtter.

Ekorr´n satt på bordet

När jag ska fylla på fågelmat på morgonen så brukar jag alltid börja med att göra det vid fågelbordet i inkörseln. Som vanligt hade jag kottar och en stor skål med fågelmat med mig. Båda våra bilar stod parkerade framför bordet så jag gick mellan bilarna och skulle precis börja ta fram kottarna för att fästa i häcken. Då fick jag se att det fanns redan gäster på cafeét. En liten ekorre!!!!

Jag vände på klacken och rusade in efter kameran. Som tur var satt ekorren fortfarande kvar när jag kom ut igen.

Han tittade bara som hastigast på mig. Antagligen tyckte han att jag såg ofarlig ut för han fortstte att äta.

Han såg precis ut som man föreställer sig ekorren i visan med blank päls och yvig svans.

Det ska vi fira

Jag har just varit och hämtat hem min Älskling från en kortare sjukhusvistelse. Jag pratar alltså om min Megane. När det gäller skönhetsoperationer är jag lite kluven, men när det handlar om bilar tycker jag det är helt befogat. Det var alltså i måndags morse som jag fick lämna den hos bildoktorn. En hyrbil stod redo för oss att använda under tiden. Det var en gråaktig Volvo V50. Väldigt stor och inte särskilt charmfull i mitt tycke. Min egen bil är en lagom stor grönmetallicfärgad skönhet. Något som förvånade mig när jag var inne i bilhallen var den tråkiga skyltningen. Alla bilar var antingen svarta, grå, beige eller bruna. Den här tiden på året behövs det klatschiga färger. Allting är ändå så grått och trist. Jag garanterar att hade de satt in en gul eller kanske orange bil i hallen, så hade alla samlats runt dem. 

Jag behöver klart inte bekymra mig för vi skulle ju bara låna den här intetsägande bilen några dagar. Den var bred och lång och inte alls i min smak. Det slutade med att Göran fick agera chaufför i stället. Inte förrän idag när jag skulle lämna tillbaka den såg jag att det stod på kontraktet att jag skulle vara förare och det fanns inte uppgift om någon annan förare. Då har vi alltså kört olagligt då några dagar. Jag blev själaglad i morse när de ringde från verkstaden och meddelade att jag kunde hämta min bil. 

Det blev en snabb frukost och sen iväg. Och där stod den!!!! Min bil!!!! Vilken känsla att få sätta sig i den igen och åka hem i en snygg bil. Det är nästan som att jämföra med att sätta sig i en kunglig kaross. Jag kände faktiskt för att vinka lite diskret till de som stod längs vägen.