Slut på sommaren

I morgon är det höst. I varje fall om man ska lita på almanackan. September räknas väl fortfarande som den första höstmånaden skulle jag tro. Än så länge märks inte så mycket av det i skogen. Däremot hittade jag ett jättestort björnbärssnår idag. Jag ska gå dit varje dag och kolla upp när de är färdigmogna. Det blir till att smyga sig dit, för jag tänker inte visa stället för någon annan. Jag vill ha alla bären själv. Egoism, kallas det, ifall någon undrar.

Att det börjar bli höst märks när man hämtar in posten. Det kommer fullt med broschyrer om olika kurser som ska starta. Jag har redan fastnat för en tre-fyra stycken. Det finns så mycket nya, spännande saker man kan lära sig, och skulle det vara helt omöjligt att fatta vad det rör sig om, så har man i varje fall försökt. 

Även om jag numera är jobbledig, så betyder ju inte det att jag inte kan besöka mitt gamla jobb ibland. Jag hämtar Rasmus vid skolan varje eftermiddag, och idag träffade jag några av mina f.d. arbetskompisar på Fritids. Även om vi haft lite mailkontakt under sommaruppehållet, så är det alltid kul att ses på riktigt. Det kändes annars varken konstigt eller vemodigt att komma tillbaka till skolan. Jag antar att jag kände mig som vilken annan mormor som helst som kommer för att hämta sitt barnbarn. 

I morgon ska jag plocka fram mina kokböcker och se vad jag kan göra av björnbären. Frysa in dem kanske? Men det ska jag väl knappast behöva ha något recept till.

Jag hatar flygplatser

.......åtminstone utreseterminalerna. Det är nästan kusligt så helt olika känslor en och samma plats kan framkalla beroende på vilket ärende man har där. I natt körde vi till Kastrup för att vinka av son och sonhustru inför vidare transport till Dallas via Frankfurt. Det blev ingen nattsömn, så denna dagen blir antagligen lite upp och ner. Men jag måste försöka hålla mig alert ändå. Resten av dagen ska jag ju agera "flygledare". Det är spännande att gå in på flygbolagens hemsidor och knappa in flygnumret. Då ser man precis när det är dags för boarding, när planet startar och när det landat.

VADÅ HÖNSMAMMA? 

Det är flygbolagen jag kollar så de håller tiderna. Har sett att planet startade från Frankfurt strax efter 11 som planerat och väntas landa i Dallas ca halv 10 i kväll svensk tid. Då är det eftermiddag i Dallas. Tidsskillnaden är 7 timmar.


Nu känner jag att det är dags för ännu en kaffepaus innan jag går på eftermiddagsskiftet.

Lååååååååångsemester

Igår började min "riktiga semester". Sommarlov har jag ju haft i så många år, så det räknas inte som semester. Det är först nu som jag märker att jag VERKLIGEN är jobbledig. Det finns fortfarande personer som är övertygade om att jag kommer att sakna jobbet. De känner tydligen inte mig. Jag kommer inte att flytta ut i ödemarken och leva som någon slags eremit. Allt kommer att vara sig ganska likt förutom att jag inte startar bilen och kör till Kvidinge kvart i åtta varje morgon. Nu ska jag ägna all tid åt mina favoritintressen. 

Smink kan vara farligt

Har läst att anställda på ett svenskt sminkföretag i Iran har häktats. Man kunde ju först tro att det berodde på att de upptäckt farliga ingredienser i sminket. Men det hade visst nåt med själva försäljningsprincipen att göra. Skönt!!!!! Då kan jag fortsätta kleta in mig med just-vaknat-kräm, eftermiddagskräm med kaffedoft, sova-gott-kräm, skrynkelkräm och allt-möjligt-kräm.

Det här med sminkprodukter och reklam är ganska fascinerande. På TV visas en antirynkkräm som garanterar att du inte får några rynkor, eller åtminstone väldigt få. Tjejen som pratar om den här krämen är inte i närheten av att behöva bekymra sig om att få några rynkor. Hur ska man då kunna lite på att produkten fungerar? Varför inte låta en dam som verkligen är i behov av en sån här kräm få prova den, och sen visa upp resultatet. Men då blir det kanske inte lika sensationellt.

I alla veckotidningar finns nästan alltid en sida med sminktips. Men de vänder sig i regel alltid till yngre förmågor, som säkert kan det mesta inom området. Dessutom är det mycket lättare att sminka sig när man är ung, för då är huden slät och ögonlocken sitter där de ska. Efter hand som man blir äldre så påverkas även ögonlocken av jordens dragningskraft. Försök lägga ögonskugga då! Det är inte det lättaste.

Oftast förespråkas "den naturliga looken". Med det menas inte att man INTE ska använda smink. Nej, tvärtom! Det är bara att ösa på med allt vad man har att tillgå så man blir så där onaturligt naturligt vacker.

Julafton

Idag om fyra månader är det julafton. Lite svårt att tänka sig vinter och kallt efter den här jättefina sommaren. Men den kommer antingen vi vill eller inte. Det dröjer säkert inte länge förrän affärerna börjar plocka fram julpyntet. Bara skolstarten är över så är det fritt fram. Kanske det blir lite utrymme för Halloween först. Vi har ju verkligen fått sol och värme så det räckt och blivit över, så det känns helt i sin ordning nu att börja med inomhussysselsättningar, tycker jag. Nu är jag ju en pysseltyp, så tanken på långa, mörka kvällar låter väldigt lockande.

Men än så länge är det semestertider och semesterbesök som gäller. Igår kom Katarina och hennes familj hit. Även om det inte är så jättelångt till Luxemburg, så blir träffarna inte så ofta. Jobbet sätter ju lite käppar i hjulet. I morgon ska vi åka till Kastrup och möta den amerikanska grenen av Mobergklanen. Det kommer att bli några intensiva dagar nu. Datorn i all ära, men den kan inte mäta sig med verkligheten. Ingen webkamera i världen kan överträffa känslan att träffa sina barn "på riktigt".

Vi har försökt fostra våra barn att bli självständiga individer, som kunnat ta ansvar för sitt eget liv. Jag har alltid förespråkat att man ska prova på allt man vill, och att det inte är fel att ge sig ut i världen. Men jag måste ha uttryckt mig lite otydligt. Jag kan nämligen inte påminna mig att jag någon gång har sagt att det var förbjudet att bosätta sig i Sverige.

Det är inget liv i dig, mormor

Det utlåtandet fick jag av Rasmus häromdagen. Han har faktiskt rätt till en viss del. Jag har känt mig lite av banan den sista tiden. Inte deppig, men bara så där helt vanligt trött. Det har man väl rätt att känna sig ibland, men det är väldigt skönt när någon påpekar det, så man inte fortsätter i samma spår hela tiden. Nu kände jag att det var dags för skärpning. Så kan vi ju inte ha det.

Idéhjärnan kopplades på igen och vi rotade runt i pysselrummen. Rasmus älskar att leka med brandbilar, och nu hade han fått en idé om att vi skulle simulera en storbrand i ett höghus. Vi hittade tre små lådor, där den ena målades svart. Branden hade nämligen startat där, så den var redan sotig. Den andra sattes ovanpå och han stoppade in vadd i den precis som i taket vi tillverkat. Det skulle föreställa rök.Hemma hade han skrivit ut eldflammor på datorn, som vi tejpade på. Kunde knappast bli mer realistiskt.

Hans brandstyrka kan göra vilken kommun som helst avundsjuk. Det finns bilar och personal i oändlighet. Jag var bara med i den förberedande fasen. Så fort allt kommit på plats så ville han själv leka. Då kunde "trötta" mormor sätta sig med en kopp kaffe. Enda gången jag behövde rycka ut igen, var mot slutet när jag fick ta fram bordsfläkten och hålla mot huset så röken (vadden) blåste bort. Efter släckningen fick vi gå och tvätta av oss, för vi var ganska sotiga (färgen på huset var nämligen inte riktigt torr)

Nu känner jag faktiskt att livet långsamt smyger tillbaka in i min kropp.

I väntan på vintern

SJ lovar att vi kan känna oss helt lugna inför den kommande vintern. En Snögeneral kommer att se till att allt flyter normalt. En så högt uppsatt man kommer naturligtvis då att ta allt ansvar för eventuella snökaos. Snööversten bekymrar sig om alla helt vanliga snöfall. Snömajoren tar hand om det snöblandade regnet och Snökaptenen ägnar sin tid åt haglet. Snölöjtnanten kollar upp vanligt "bonnaregn" och Snöfänriken lägger all energi på duggregnet. Skulle det sen ändå mot förmoden gå helt åt skogen så får väl de Snömeniga fixa det.

Nu får man ju verkligen hoppas att inte SJ tycker vi ska behöva betala Snöpris också.