Hjälpsamhet

Vem har kommit på att man måste räcka till? Det räcker väl att man finns till?

Det är alltid roligt när man kan hjälpa någon annan, bara man inte glömmer bort att hjälpa sig själv, när det behövs.

Köp och sälj

USA:s president är köpsugen. Det suget kan även jag känna av ibland, men i ärlighetens namn måste jag tilläga att mina inköp inte är av samma dignitet som Donalds. Jag nöjer mig med lite mindre saker. Stora inköp och storhetsvansinne går kanske hand i hand. Tänkte han tro på att USA en gång i tiden köpte Alaska av ryska imperiet? Det är enkelt att avfärda Trump med att han är en pajas, men det finns ännu en president som haft samma tankar, fast det var länge sedan. 1946 ville Harry Truman köpa Grönland för 100 miljoner dollar. Tror en del människor att världen är ett slags Monopolspel där det går att köpa och sälja landområden hur som helst?

Om det hade slutat här och Donald godtagit ett nej hade kanske även denna incidenten kunnat samlats in under hans andra lite löjliga tabbar, men han gick steget längre och ställde in besöket i Danmark, som han blivit inbjuden till av drottning Margrethe. Det är knappast hon som äger Danmark......det går nog inte ens och säga att hon är butikschef utan det lutar mer åt att hon jobbar på PR-avdelningen. Takt och ton är inget som man tänker på i samband med Donald Trump så egentligen är detta inget att förvåna sig över.

Hon som bestämmer

Jag har så smått börjat med mina skogspromenader igen och det känns väldigt bra. Kondisen är inte som förr, men jag räknar med att den ska förbättras efter hand. Så blir det klart alltid när man håller upp en längre tid, men nu är jag i varje fall igång. Bättre sent än aldrig. Jag har en sådan tur att Ulrika numera slutar jobba vid middagstid på onsdagarna. Då hämtar jag henne på hennes jobb och sen åker vi hem till mig och äter lunch. Därefter tar vi en skogspromenad och sen åker hon hem. Det är alltid skönt att gå i skogen men det är betydligt trevligare när man har en  promenadkompis. Vi hinner ventilera mycket under vår promenad, så även om jag är kroppsligt trött så är hjärnan pigg.

När jag pustat ut en stund har jag världens energi att göra saker här hemma. Det är tur, för listan på sånt som måste göras är lång. När jag lyckats stryka något som blivit klart kommer jag i regel på något nytt, så den tycks aldrig ta slut. Det är egentligen inte meningen heller, för jag kan inte tänka mig något värre än att en dag behöva tänka:"Vad i all världen ska jag göra idag?"

Jag har två listor som jag tittar på ganska ofta....en att-göra-lista, som består av saker som ska göras praktiskt både ute och inne här hemma. Sen har jag en lista med sånt som jag drömmer om att kunna göra någon gång. Den listan innehåller bara roliga saker och aldrig några "måste-grejer". Jag har inget riktigt system för de här listorna som att efter tre eller fyra måstegrejer ska jag välja en sak från underhållningslistan. Här går jag enbart efter humör och känsla. Det bästa är att jag är den som har sista ordet när det gäller vad jag ska välja. Jag gillar att vara den som bestämmer......över mig.

Längesen sist

Det är evigheter sen jag skrev ett blogginlägg, känns det som. En del har ändå hänt hos oss, för det är ju inte så att livet stannar upp bara för att man inte känner sig på topp. Både Göran och jag har blivit ett år äldre och klokare......vad vi nu ska göra med all denna klokskap. Normalt sunt förnuft räcker långt.

Av våra barn fick jag ett citronträd och det trivs verkligen hos mig. Till en början stod det vid garageväggen, men efter att jag flyttat in det på altanen var det som rena trolleriet. Det slog ut nya skott och det kom massor av blommor och jag fick även syn på flera små citroner. Jag hoppas det kommer att ge stor skörd när det väl kommer igång, för citroner har jag verkligen behov av på altanen.

Det vimlar  av getingar, flugor och annat otyg när vi sitter och äter. Då läste jag om ett ypperligt sätt att skrämma iväg inkräktarna. Man skulle dela en citron och sticka ner kryddnejlikor i den. Jag delade ett antal citroner och dekorerade med kryddor. Sen placerade jag dem i ett smalt avlångt fat, och det blev en riktigt tjusig bordsdekoration. Dessutom hjälpte det till att hålla de objudna gästerna borta.

Vi har även haft Luxemburgbesök och det är alltid uppskattat. Zoe har ärvt släktens pysselgener så det har blivit många timmar i hobbyrummet. Hon älskar att rota i mina lådor och hon vet att hon får använda precis vilka material hon vill. Jag tycker bara det är bra att det blir lite åtgång på allt jag samlat på mig. Det tillverkades dockor, tvål, bordsdekorationer och mycket annat. Hon saknar inte fantasi och det är så härligt. Varje gång hon är här hittar hon saker som hon undrar ifall hon får ta med sig hem.......och det får hon givetvis. Tyvärr fick inte allt plats i hennes resväska, och hon blev lite besviken. Men vi kom överens om att när jag åker ner i oktober så plockar jag med mig det som fick lämnas kvar.  Katarina hade en jättebra idé. Hon föreslog att jag kunde ta med en del hobbymaterial, för hon har fixat till ett pysselrum nere i Luxemburg. Perfekt! Då kan jag kanske få lite bättre plats i mitt rum.

Zoé är så kramgo och en dag sa hon:" Mormor jag tycker om att vara hos dig". Sen berättade hon att hennes kompis mormor bodde i Luxemburg. Det är klart lite skillnad mot att bo 100 mil från varandra som vi gör. En kväll när vi gick hem från lekplatsen pekade Zoé på grannens hus och sa:"Om jag och min mamma och pappa hade bott där kunde jag gått in till dig när jag ville." Då sved det lite i hjärteroten. Mina barn hade liknande idéer när de var yngre. Det fanns en villa precis nedanför Björnåsbacken som de försökte övertala mina föräldrar att köpa. Motiveringen var att då kunde de cykla dit på eftermiddagarna när de slutat skolan. Jag vet att min mor inte hade haft något emot det, men ibland går saker och ting inte att fixa hur gärna man än vill.

Vilken prestation!

Underskatta inte dig själv. Du klarar av att göra tuffa saker.....som att laga kaffe på morgonen innan du ens druckit något kaffe.

Som kvällsmänniska tycker jag det är en enorm prestation. 

PS. Tack för alla omtänksamma kommentarer och mail under min bloggpaus. Några högre skutt är det knappast tal om än, men jag lyfter i varje fall från marken. Jag längtar verkligen efter att börja skriva igen.

Hoppedihopp

Glädjeskutt är den bästa motionen

Tyvärr har det inte blivit många sådana skutt här senaste tiden, för jag har känt mig lite av banan.

Lättlurad

När du hör dig själv säga:"Det där kommer jag ihåg." Tro inte på dig själv.

Tyvärr stämmer det in på mig många gånger. Det har inget med åldern och göra att jag glömmer saker. Så har det alltid varit, och jag gissar att jag har för höga tankar om min hjärnas kapacitet.