Kalas i Luxemburg

Idag för 7 år sedan föddes mitt första flickbarnbarn, Zoé. Jag minns att jag var ute på min dagliga skogspromenad när min svärson ringde och berättade att jag blivit mormor för andra gången. Vi har olika slags motionsslingor i skogen och just den slingan jag gick då lyder sen dess under namnet Zoéslingan.

Zoé, liksom Rasmus, har inga syskon, så de har alltid räknat sig som lillasyster och storebror. Hennes kompisar har ofta fått höra talas om hennes bror i Sverige och när hon kommer hit på besök är det väldigt viktigt att Rasmus också sover över här. Det är alltid han som får den första kramen.

De flesta barn har alltid ett gosedjur eller något som måste finnas med som tröst. I Zoés fall är det en tygdocka som heter Rosie. Den dockan är väldigt berest. Hon har varit både i USA och Afrika utan både pass och visum.








Hon är mycket intresserad av musik och dans. Långt innan hon kunde gå satt hon på golvet och hoppade fram i takt med musiken.

Prinsessor har alltid stått högt på favoritlistan och hon tycker om att klä ut sig. Diadem hör ofta till vardagsklädseln. Det är nog ingen dum idé och ha ett diadem i beredskap. Det måste ge en trist dag lite extra glans. 

Jag har under alla år åkt till Luxemburg när hon haft födelsedag, och det gör jag i år också. Klockan 20 över 3 i eftermiddag lyfter planet från Köpenhamn och innan jag vet ordet av är jag framme och kan krama om födelsedagsbarnet.

Grattis på 7-årsdagen Zoé.

VINnande motionstips

Att motionera är bara nyttigt, men man behöver inte en massa redskap för att göra det. Titta efter vad du har hemma i köket.....ett vinglas, en flaska vin och en korkskruv duger bra.

Börja träningen med att stå upp med armarna hängande längs sidorna. Lyft dem försiktigt över huvudet samtidigt som du vrider dig runt. När vinflaskan är uppkorkad kan du börja.

Ställ vinglaset till höger om dig på golvet. Lyft flaskan med vänster hand och böj armen över huvudet och försök att hälla i glaset. När du lyckats med det böjer du dig ner och lyfter upp glaset. Drick ur och sätt ner det till vänster om dig. Gör nu om samma sak med höger arm.

 Nästa övning ska göras sittande. Placera vinglaset framför fötterna.  Nu gäller det att böja sig fram för att kunna fylla i glaset utan att böja på knäna. Det är lite besvärligt men det är bara till att tänja tills man klarar av det.

Skulle det mot förmodan finnas något kvar i flaskan efter övningarna passar det utmärkt att bjuda in en väninna på ett glas.

Tidiga vårkänslor

De som drabbats av det här fenomenet är två vildduvor. När jag satt i soffan en eftermiddag och tittade ut i trädgården såg jag hur grenarna i en av de höga cypresserna ut emot gatan rörde sig så konstigt. Det var vindstilla för övrigt men på två ställen på den här cypressen gungade grenarna upp och ner. Plötsligt fick jag syn på anledningen till det hela. Två duvor hoppade runt, runt och inspekterade. Det är alldeles för tidigt att bygga något bo nu, men det är klart aldrig fel och vara ute i god tid om man vill hitta en perfekt plats.

Jag hoppas de fastnar för den cypressen av två anledningar. För det första är den mitt framför vår altan, så vi kan sitta där i sommar och studera dem. För det andra så kan vi förhoppningsvis få ha vårt Plommonkafé fritt från duvor. Det var mycket trevligt att ha ett duvpar som tog hand om två ungar förra sommaren, men jag vill gärna kunna sitta och fika under plommonträdet

Småfåglarna börjar så smått komma tillbaka. Jag undrar så vad anledningen till deras frånvaro varit. Tror jag ska sätta ihop en enkät och skicka ut. Man vill ju gärna veta vad det är som de varit missnöjda med.

Mina nya shoppingskor

Jag åkte iväg för att handla ganska tidigt en morgon. En del mataffärer öppnar extremt tidigt. Jag tänkte att de flesta är nog som jag och gillar att ligga länge på morgonen, och då är det ingen trängsel inne i affären. Det såg väldigt lovande ut när jag kom fram till parkeringen....nästan inga bilar alls.

Väl inne i affären var det väldigt enkelt att ta sig fram. Men trots det lyckas jag alltid stöta på fartdårar varje gång som bara kör på med sin kundvagn utan att se sig för. Gör de likadant när de kör bil, kan man undra? Här lever hälarna farligt. Många människor har inte ens vett att säga förlåt när de kolliderar. Det gör klart inte mindre ont för det, men ilskan lägger sig kanske en aning snabbare.

Både hos min tandläkare och vårdcentral finns det "överdragsskor" i blå plast som man kan ta utanpå sina egna skor när det är fult väder. Det borde finnas nåt liknade i matbutikerna. De blå plasttossorna är ju till för att skydda golvet, men i matbutikerna behövs det skor för att skydda kunderna. Jag tror att det får bli något motsatt det som fotbollsspelare använder. De har benskydd för att skydda smalbenet och skor med dubbar. Som kund behövs det inga dubbar under skon....de gör bättre nytta baktill på hälen. Sen fodras det även ett slags omvända benskydd. De här placeras baktill över vaden och gärna med dubbar på dem också. Dessutom skulle de här dubbarna vara strömförande så när kundvagnen stöter emot dem får fartdåren en stöt. Hämnden är ljuv.

Häpnadsväckande

En dag när jag var ute och promenerade mötte jag en man som i ena handen höll en ganska stor hund i koppel, med den andra handen körde han en barnvagn och sen ovan på detta hade han kilat fast mobilen mellan axeln och kinden och gick och pratade för fullt. Jag har nog sett fel. Det måste ha varit en kvinna.

Skämt åsido...det finns många både män och kvinnor som är experter på att göra många saker samtidigt. Som småbarnsförälder är man nästan tvungen att ha den förmågan, och den är ganska bra att ha även när man blivit äldre. Nu har jag inte det tvånget på mig längre att jag måste göra en massa saker samtidigt, men det är en fördel om det flyter på någorlunda problemfritt. Jag försöker att göra det i en takt som passar mig och inte stressa upp mig för bagateller, även om det är lätt att göra det ibland. Inget blir bättre för att jag blir alldeles hispig.

Otur

Jag har inte misslyckats. Jag har bara kommit på många idéer som inte fungerar.

Att misslyckas är ingen katastrof. Det är bara till att ta nya tag och hoppas på att det blir bättre nästa gång.

Storfirande i Dallas

Idag för 2 år sedan föddes mitt yngsta barnbarn Hanna. Tyvärr kan jag inte åka och gratulera henne i år, men förhoppningsvis kommer hon och hälsar på till sommaren i stället.

Jag har inte sett henne i verkligheten sedan påskhelgen i fjor. Då fick jag den äran att passa henne och storebror Daniel medan deras föräldrar tillbringade några dagar i Milano. Så kul vi hade! Jag var givetvis inte ensam utan Rasmus var mycket delaktig i att ta hand om småkusinerna. Naturligtvis var han väldigt populär.

När de var här senast så hade vi lite snö men det var ju inte på långa vägar lika mycket som hos mormor och morfar i Salem.

Det är inte så mycket bevänt med snön i Dallas och det är knappast något att sörja över.

En av favoritsysselsättningarna är att baka......i varje fall att slicka vispen.

 Att ha en omtänksam storebror känns alltid bra.

Grattis på 2-årsdagen Hanna!