På parkeringsplatsen

Vi åkte iväg tidigt i morse till köpcentrat för att köpa lite mer barkmull som jag lägger ut i rabatterna när jag planterat klart. De sista åren har vi gjort så, och det tänker jag fortsätta med. De ogräs som kom upp i fjor genom det här barkmullstäcket är lätt räknade. När rabatterna är klara vill jag helst bara sitta och njuta av trädgården. Det blir ändå alltid något småplock, men ogräsrensning är så själsdödande.

Göran hade ett ärende in på Jula först och då satt jag kvar i bilen på parkeringen och väntade. Det är ganska intressant att sitta och studera människor. Jag undrar hur många som har suttit och studerat mig när jag varit på väg in i affärerna. Det är alltid ett dilemma med stora parkeringsplatser...i varje fall för mig. Jag har så lätt för att glömma bort var jag parkerat min bil. På en del parkeringar står uppställt skyltar med olika frukter eller bokstäver, så man ska ha en liten susning om var man ställt bilen. Nu gäller det klart att komma ihåg den där frukten eller bokstaven när man kommer ut ur affären också. Jag vet inte hur många gånger jag vimsat runt på olika parkeringar.

Idag såg jag en man som kom ut från Jula. Han hade fyndat en hel del för han hade famnen full av varor, men han såg lite vilsen ut. Han vände sig om och tittade och sen gick han en bit innan han vände och gick på andra hållet. O, vad jag kände igen mig! Han visste inte var han ställt sin bil, och kände sig klart lika förvirrad som jag brukar göra. Helt plötsligt såg jag att han sken upp. En dam kom gående emot honom med en chokladkaka i handen. Hon öppnade den och stoppade några bitar i munnen på mannen. Han såg så nöjd ut. Tänk att få både choklad och ledsagning till sin bil!  Så vill jag också ha det i fortsättningen.

Min store Rasmus

Rasmus är snart 11 år och det märks att han inte är så liten längre. För några år sedan ringde han många fredagkvällar och undrade ifall han kunde sova över hos mig under helgen. Givetvis såg jag fram emot de samtalen. Tiden gick så otroligt fort när han var här, för vi hade så mycket att göra. Han har alltid varit väldigt idérik och mycket frågvis om allt han inte kände till. Då blev det automatiskt att vi var tvungna att ta reda på hur det egentligen låg till. Jag fick lära mig mycket som jag inte hade en aning om genom detta, t.ex moonwalk. Under loven när hans föräldrar har jobbat så har vi alltid försökt hitta på något kul, och det har i regel inte varit så svårt.

Med åren har det blivit lite mindre sova-över-helger eftersom det var fotboll och kompisar som lockade. Det är givetvis en helt naturlig utveckling och jag är otroligt glad att han har så många kompisar.  Numera ringer han mig när skolan slutar och talar om ifall han följer med en kompis hem eller de ska var hemma hos Rasmus. Då är jag hjärtligt välkommen att åka dit och laga pannkakor eller nåt annat smaskigt. Jag slänger mig så klart i bilen och kör med en gång. Sådana tillfällen får man inte missa.

Nu har det varit ganska varmt ett tag och då har han och kompisarna gått direkt till friluftsbadet efter skolan. Häromdagen blev det lite väl kallt ganska snabbt så han gick hem från badet. Sen ringde han mig och undrade om jag ville komma en stund innan hans föräldrar kom hem. Naturligtvis ville jag det. Jag hade ju inte träffat honom på några dagar. När jag skulle åka hem fick jag en stor kram. Mormor har tydligen fortfarande VIP-status. 

Allt eller inget

 Vissa dagar visas inget program på TV som jag har nån lust att titta på över huvud taget och så ibland, som igår så blir det dubbelt upp. Så onödigt! Klockan 22.00 i går kväll visades Miss Marple på TV 4 film och Poirot på kanal 7. Hur ska man kunna välja? Jag har sett de flesta filmerna, men en del är faktiskt värda att se igen även om jag vet vem mördaren är. Jag tänkte att jag får väl börja titta på en av dem och sen snabbt slå över till nästa, så jag har lite hum om vad jag har att välja mellan. Med två TV-apparater hade jag sluppit ifrån det problemet. Då hade jag kunnat titta med ett öga på vardera TV:n. Nu hade jag en sådan makalös tur att jag sett Miss Marple-filmen för inte så länge sedan, så valet blev lätt.

Miss Marple och Poirot är både väldigt lika och väldigt olika varandra. De är båda två ogifta, men medan Poirot är en klädsnobb ut i fingerspetsarna, så är Miss Marple mer en liten rar tant i hatt och kofta och alltid med handarbetsväskan på armen. Hon bor i en liten by och han bor i London. Båda två har en enorm slutledningsförmåga och kommer alltid fram till vem som är den skyldige långt innan polisen gör det.

Agatha Christie, som är författaren, är en av mina favoriter när det gäller deckare. Hon har skrivit många böcker om de här två figurerna och även böcker med andra huvudpersoner. Noveller, radiopjäser och teaterstycken är också något av det hon sysslat med. Pjäsen Råttfällan spelades första gången 1952 och ges fortfarande på St. Martin´s Theatre i London. I ett kontrakt står att det får inte göras någon film av den här berättelsen förrän tidigast 6 månader efter att pjäsen slutat spelas. Man kan undra hur länge till det kommer att dröja. Den har redan gått 62 år.

Glädje av olika slag

I går körde jag iväg för att uträtta en del ärenden. Det var många som precis som jag körde påfarten för att komma in på den större vägen. Det hör till saken att den här stora vägen delar sig lite längre fram och en väg går mot Helsingborg och en mot Ängelholm. Den mot Ängelholm är enfilig en ganska lång bit innan det går att göra några omkörningar. När jag höll på att köra in på den här Ängelholmsvägen såg jag i backspegeln en dåre som slängde sig ut från kön och susade förbi alla oss bilister i raketfart.......men sen tog det stopp. En lastbil låg först i den långa kön och eftersom det inte gick att köra om fick fartdåren snällt stanna där han hamnat. Då kände jag faktiskt lite glädje....skadeglädje. Jag kan föreställa mig hur frustrerad den här föraren måste ha blivit. Nu blev det till att snällt hålla samma hastighet som övriga bilister i drygt 2 km. Ibland är livet rättvist.

En annan sorts glädje kände jag när jag nådde målet för min biltur. Jag åkte till ett trädgårdsmästeri i Farhult och här känner man äkta glädje....växtglädje. Här finns perenner av alla de slag, kryddväxter, grönsaksplantor, sommarblommor och småplantor till balkonglådor. Plantorna är rejält stora och inte bara några förskrämda kvistar som man ser på vissa ställen. Jag har aldrig blivit missbelåten med något jag köpt här. Det är ett så enkelt ställe att handla på. Alla perenner kostar lika mycket, precis som att alla sommarblommor har samma pris. Allt slutar på antingen 5 eller 0 så det går snabbt att räkna ut i huvudet vad man ska betala. Ingen personal finns i kassan utan det är ett brevinkast där man stoppar in sina pengar. Det verkar lite vågat att göra så, men det har varit samma system i alla år jag kan minnas. Det måste betyda att människor är ärliga.

Jag köpte en hel del nya perenner som jag ska plantera i rabatten vid fågelbadet. Dessutom blev det fler kryddväxter som fick åka med i köpet. Senaste projektet hos oss är en hängande kryddträdgård. Göran har varit och köpt material till den och jag överlåter med varm hand jobbet åt honom. Jag blir inte inblandad förrän det är dags att hänga kryddorna på plats. Sen ska jag sitta på altanen och känna hur gott det doftar.....så fort koltrastarna har flyttat.

Äldst

Vi flyttade in i vårt nybyggda hus 1973 och året efter började vi anlägga trädgården. På baksidan planterade vi fyra rhodedendronbuskar eftersom vi hört att de skulle trivas på norrsidan. De var inte särskilt stora så jag satte lökväxter mellan varje buske. Det blommade så fint med narcisser i många år. Bakom buskarna in emot väggen satte vi två klätterhortensia som också var sådana växter som inte tvunget behövde ha sol. De växte väldigt snabbt och snart var hela väggen täckt. Det bästa med hortensian var att den hade egna klåtterfötter så det behövdes ingen spalje. Åren gick och buskarna växte mer och mer. Till sist hade de växt ihop så narcisserna hade inte en chans att sticka upp. Efter ytterligare några år kunde vi inte skymta klätterhortensian heller. Rhodedendronbuskarna som nu är 40 år gamla täcker hela väggen och blommar rikligt varje år. Göran brukar klippa dem lite på höjden, för annars samlas det så mycket drössel från blommorna i takrännan.

Alla andra växter i trädgården har byts ut en eller två gånger p.g.a. att de blivit för stora och inte särskilt snygga längre. Nu har vi inte riktigt den energin att gräva upp och plantera nytt som vi haft tidigare. Det blir mest att buskarna tuktas och en del grävs upp, men vi sätter inte dit något nytt. Det är så tätt med växtlighet ändå, så det märks knappast om man plockar bort något. Ibland ser det klart inte så vackert ut på den växt som stått precis intill en som farit sin kos. Men då går det att lappa och laga.

Vid ena sidan av huset grävde vi upp allt utom två höga cypresser. De såg lite skamfilade ut på sidan, men för övrigt var de fina. Då skaffade vi rutat armeringsjärn och klätterhortensia och satte framför. I år har hortensian växt ganska mycket och redan nu täcker den en del av rutnätet. Till nästa år räknar jag med att den ska ha växt så mycket så allt skabbigt ska vara dolt och helst ska den ha börjat klättra in på väggen också.

All vår början bliver svår

Jag sitter bara här och tänker....

att om utifall de ringer från TV en dag......

och vill att jag ska vara med i Let´s dance.......

då är det kanske ingen dum idé att börja träna redan nu. 

En bra början på dagen

När jag satt och läste tidningen i morse ringde min mobil. Det var Rasmus som var på tråden. Han hade sett på almanackan att jag hade namnsdag idag, och då måste han klart ringa och gratta mormor. Jag brukar sällan komma ihåg namnsdagar, och min egen har flyttats flera gånger i almanackan sen den kom med, så det är inte lönt att lägga den på minnet. Rätt som det är en dag har den hoppat till ett annat datum.

Idag ser det ut att bli bra trädgårdsväder igen. Varje år är det alltid en del växter som jag flyttar till andra platser i trädgården. Ibland klarar de flytten och ibland inte. Då är det tur att jag har så nära till handelsträdgårdar. Även om jag försöker att plantera med hyfsat stort mellanrum mellan plantorna, så brer de ut sig så till sist är det en enda röra. I fjor satte jag en humleplanta i en av rabatterna, för det fanns ett tomrum där. Det tomrummet är borta nu, och den stackars humlen slingrar sig in överallt. Den var så liten när jag planterade den, så det räckte med en vanlig planteringspinne som stöd. Nu är rankorna flera meter långa, så jag tänkte gräva upp och sätta den i min nya kryddträdgård.

Jag antar att jag inte blir särskilt populär bland småfåglarna, för de använder den här reserverade platsen till att samlas och umgås på....ungefär som en lekpark. Det är flera familjer med barn som kommer dagligen.

Ungarna sitter kvar i solen och väntar medan föräldrarna flyger och hämtar mat.

Så fort någon av föräldrarna kommer tillbaka blir det fart på ungarna.

MUMS!