Tillökning

Det var som jag misstänkte att koltrastarna var lite luriga. Några dagar efter att skatorna var så ettriga började koltrastarna åter flyga i skytteltrafik in på altanen med byggnadsmaterial. Jag såg mest honan komma släpande på kvistar och annat. Det stämmer nog för jag läste att det är honan som fixar till boet så det blir perfekt......en fjäderprydd inredningsarkitekt. Helt plötsligt blev det lite lugnare, och jag gissade att boet nog var färdigbyggt. Nu dök de endast upp för att äta lite ibland, annars var de ganska osynliga.  Två dagar efter att boet är klart lägger honan det första ägget, och det brukar bli tre ägg. Honan lämnar inte boet förrän ungarna kläckts, så då blir det hanens tur att serva henne.

Vi har undvikit att vara på altanen för att störa så lite som möjligt. Idag när jag hängde ut lite kläder till luftning på altanen tittade jag upp mot taket och då fick jag syn på koltrasthonan. Hon låg alldeles stilla i boet. Jag smet in så snabbt jag kunde. Nu väntar vi bara på att få se när ungarna ska börja lära sig att flyga.

Det är inte bara koltrastarna som har småttingar. I matbusken utanför köksfönstret har de sista dagarna en liten pilfinksunge följt med föräldrarna. Den är så dunig och go...en riktig liten tjockis.

Den sitter bara på en gren och gapar och föräldrarna turas om att mata. 

Ekorren som hållit till här i vinter kommer fortfarande hit för att äta. En dag när jag tittade ut såg jag något pyttelitet med en lurvig svans......en liten ekorrunge. Det skulle vara kul om det kom fler småttingar hit. Djurungar är så gulliga.