tisdag 27 maj 2014

Att hamna i klistret


Jag har flugit ganska många gånger, men jag anser mig för den skull inte vara någon van resenär. Det är lite bökigare med flyg än andra transportmedel. Bökigare på det viset att det är inte bara att ta sin väska och knalla upp i planet och sätta sig tillrätta. När det gäller bil, buss, båt eller tåg är det bara att öppna dörren och klampa in utan en massa konstigheter. Det spelar nog ingen roll hur många gånger jag flyger, det känns alltid lite speciellt. När jag åker ensam har jag bara mig själv att lita till och det känns inte alltid så tryggt. Även om personen jag reser tillsammans med är lika nervös eller villrådig, så har jag ändå någon att dela min nervositet med.

De flesta gångerna flyger jag naturligtvis till Luxemburg, eftersom det är enklast och billigast. Planet flyger direkt från Kastrup, så något flygbyte med extra väntetid slipper jag ifrån. Tidigare gick jag till en incheckningsdisk och personen där tog hand om min väska och märkte den och jag fick mitt boardingpass. Med tiden så installerades incheckningspulpeter i terminalen, så man själv skulle knappa in sin bokningskod och fick då ut boardingkort och bagageremsa. Det kommer nu alltid ett meddelande både i mobil och på mail att man kan checka in hemifrån. Jag har aldrig testat att göra det, men det måste jag antagligen göra någon gång. Allt ändras så att man ska själv ta hand om det mesta innan man sätter sig på planet.....men det finns i varje fall en pilot ombord som tar hand om flygningen.

Personal finns att tillgå ifall man känner sig osäker när man ska checka in, och de är alltid väldigt hjälpsamma. De första gångerna fick jag alltid be någon hjälpa mig, och de stod då vid sidan om och berättade hur jag skulle göra. Det är absolut det bästa sättet att lära sig något på...att själv försöka. Nu känner jag att jag klarar av det där "knappandet" galant, men det har hela tiden varit ett krux med bagageremsan. Att dra av den lilla klisterlappen som ska sitta på väskan och den jag själv ska behålla är inga problem, men sen börjar eländet. Den där långa remsan som ska runt handtaget på väskan har en förmåga att klistra ihop sig på eget bevåg. Det är nästan som med silvertejp. Det räcker att remsan bara nuddar vid något så sitter den som berget sen....nästan som det finns nån slags inbyggda magneter. Jag fick alltid be någon snäll människa rädda mig.

På Youtube finns instruktionsvideos om i stort sett allt från stickning och virkning till moonwalk. Jag fattar inte varför det aldrig gjorts en video om hur man enkelt får en klisterremsa runt ett väskhandtag utan att den snor sig och fäster på allt den inte ska. Det kan väl ändå inte vara så illa att det bara är jag som alltid hamnar i klistret?

22 kommentarer:

  1. Godmorgon!Låter inget kul att hamna i klistret! Så bra att jag fick lite info om hur det går till att flyga och checka in .Jag har inte flygit på länge så jag hade nog farit omkring där som en höna och flaxat runt!!!!!...................... Det blev en del gjort igår ,så idag tar jag det lugnt! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en väldans tur att det finns så många hjälpsamma människor på plats.

      Radera
  2. Jag antar att du har sökt på Youtube? För det är otroligt vad mycket det finns. I mitt barndomshem fanns en gammal lädermaskin, som har stått i alla år. Jag sökte på Youtube och visst där lärde man sig hur man skulle trä den. Nu tror jag inte den skulle gå perfekt ändå. Men ändå..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har letat och visst visar det hur man ska sätta fast dem, men så enkelt är det inte i verkligheten...i varje fall inte när jag är inblandad. Inte en endaste gång så fastnade remsan på nåt den inte skulle. Får kanske checka in på Youtube i stället.

      Radera
  3. Du som är så duktig på att pyssla. Att det hände mig skulle inte vara så konstigt. Jag tycker mest det är pinsamt att det nästan alltid piper om mig, trots att jag plockat bort vissa saker genom åren. Inom en snar tid tror jag att levande piloter kommer att vara en gammal historia. Redan nu finns det förarlösa tåg, robotar som sköter operationer m.m. Rätt otäckt och väldigt opersonligt. Okej. Det är inte så ofta man pratar med en kirurg om man är nersövd. Kram Bosse

    SvaraRadera
  4. Haha! Nej, det händer väl bara ifall man pratar i nattmössan.

    SvaraRadera
  5. Några nötter i år förväntar vi oss inte. "Trädet" är bara drygt 40 cm högt och det tar nog många år innan det blir nötter. Men vi kan ju göra annat medan vi väntar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja sysselsättningsproblem har vi knappast...och skönt är det.

      Radera
  6. Tack för instruktionen.....Nu tror jag inte att vi behöver använda den. Min man är galet flygrädd och vägrar sätta foten på ett plan. Men jag ger aldrig upp hoppet :) Det tar ju bara drygt tre timmar för oss att flyga till Spanien, men nu får vi sitta i bilen tre dagar i stället!
    Jaja, så är det.
    Härligt att du har fått tillbringa helgen tillsammans med dina barnbarn :)
    Ha en fin dag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är värt allt obehag med klistriga lappar när man kommer fram och får pussar och kramar.

      Radera
  7. det finns säkert många fler som också hamnar i klistret
    ha en fortsatt fin dag
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte väl att så unik kan jag inte vara.

      Radera
  8. Jag känner igen mig väldigt väl när det gäller det här med bagagelappar - trots att jag flyger flera ggr/år. Ja, snart ska vi kanske även sköta spakarna... det går mot en samhälle vi ska fixa det mesta själva... ;-) Den dagen tror jag att jag kommer att avstå flygturerna... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer jag också att göra.

      Radera
  9. Jag instämmer helt! Den där klisterremsan är ett elände. Man har ju sett hur de gör i incheckningsdisken, där det går hur galant som helst, men när man ska göra det själv.......
    Vi får ta och efterlysa den där videon!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag fått riktig kläm på det hela ska jag spela in en instruktionsvideo.

      Radera
  10. Jag kom på, via ditt inlägg om att hamna i klistret, att jag har sluppit undan på mina flygresor och började fundera på varför jag har gjort det? Så kom jag på att det är Uffe som klistrar och donar med adresslappar i vår familj och att jag lever ett riktigt lyxliv i det hänseendet.
    Men det piper alltid om mig och gör det inte det så går jag tillbaka och tror att det är fel på deras apparatur:)
    Ha det gott och hoppas du inte hamnar i klistret flera gånger
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns alltid lika spännande när man går genom "pipbågen". Det konstiga är att ena resan piper det och nästa inte, även om jag vet säkert att jag har exakt samma saker på mig varje gång.

      Radera
  11. Hejsan Gunnel !

    Var längesedan jag hörde det uttrycket.Tack för påminnelsen-.

    Hoppas allt är bra för övrigt-
    Må så gott !

    Kram Mi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas allt är bra med dig med.

      Radera
  12. Har också lärt mig att checka in, det går mycket bra. Men som du säger, problemet är klisterlappen. Sedan kommer den naturligtvis på plats på något vis ändå. Och vips är man på väg till la France. Får se när det kan bli härnäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu senast lyckades jag faktiskt själv med bedriften att få remsan på plats utan problem.

      Radera