Lucka 9

Svenska freds

Det vi vanligtvis kallar för Svenska Freds heter egentligen Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen. Det är en politiskt och religiöst obunden fredsorganisation med ca 7000 medlemmar. Den bildades 1883 och anses vara världens äldsta fredsorganisation. En av grundarna, fredsagitatorn Klas Pontus Arnoldsson fick Nobels fredspris 1908. Kärnvapenstopp och nedrustning står på programmet och man arbetar aktivt mot vapenexport.

Under första världskriget hölls i juni 1915 en fredskongress i Varberg där ca 200 föreningar deltog.  Svenska Freds var en av dem tillsammans med bl.a. nykterhetsloger, arbetarföreningar och ungdomsföreningar. De flesta deltagarna kom från Sverige men här fanns också deltagare från Danmark, Norge, Holland och Belgien. 

Det har påståtts att protokollet från mötet skickades till alla länders regeringar och att detta skulle ha legat till grund för bildandet av Nationernas förbund. Det finns dock ingen lista med tydliga punkter för fred eller grundandet av just Nationernas förbund i det här protokollet. I boken Fred av Henrik Berggren görs däremot en sammanställning av en del av det som mötet slog fast och där finns bl.a. idén om ett världsparlament och en internationell skiljedomstol och ordningsmakt. Man kan kanske säga att det såddes ett litet frö.

Föreningens styrelse delar varje år ut Eldh-Ekblads fredspris. Enligt reglerna delas priset ut till en svensk författare eller föreläsare som verkat för att främja fred och samförstånd mellan människor. Det började delas ut 1960 och den förste som fick detta pris var Per Anders Fogelström. Efter honom har bl.a. Eva Moberg, Henning Mankell, Özz Nujen och Richard Söderberg mottagit detta fredspris. 

Lucka 8

Skånefreden

Freden i Roskilde är det fredsfördrag som slöts mellan Sverige och Danmark-Norge den 26 februari 1658. Danmark fick lämna från sig Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm samt Trondheims län till Sverige. Östersjön blev nu mer tillgänglig eftersom Danmark inte längre kontrollerade alla in-och utlopp. I avtalet försäkrades att invånarna i de erövrade landskapen skulle få behålla sina gamla privilegier, friheter, lagar och kyrkoordning. 

När jag föddes hade Skåne varit svenskt i mer än 250 år, men min farmor och farfar använde fortfarande många ord som var mer danska än svenska. Farmor sa t.ex. aldrig fönster utan vindue, som heter likadant på danska och när hon pratade om någons fru var det hans kona (kone på danska). Jag tyckte aldrig det var något underligt för jag växte ju upp med det och de flesta äldre personer i byn pratade så. De två språken är ganska lika och jag har i alla år åkt mycket över till Danmark och även gått en utbildning där. Med en färjetur på 20 minuter är det en lagom eftermiddagstripp.

Längre bak i tiden var Danmark och Sverige nästan alltid i luven på varandra. Det är svårt att tänka sig det nu. Det är många skåningar som jobbar i Danmark och många danskar som i stället åker hit och jobbar. Under pandemin har det verkligen känts underligt. Skåne och Själland ligger så nära varandra och jag har aldrig räknat det som att åka till ett annat land. Nu blev det helt plötsligt stopp och intyg fodrades för att resa in och ut. Det är inte bara krig som sätter käppar i hjulet för att människor från olika länder ska kunna leva i fred med varandra.

Lucka 7

Murar

Murar har byggts i alla tider och då har huvudsyftet varit att skydda sig mot fiender. Det finns många berömda murar man fick läsa om i skolan, som t.ex. Jerikos murar. Det har gjorts många utgrävningar där man tror att staden låg och arkeologerna har funnit rester efter murar och hus.

Bild lånad av Ditte.

Den mest berömda muren är med all säkerhet den kinesiska muren. Den är en stor turistattraktion. Jag har själv aldrig besökt den, men en som gjort det många gånger är Ditte. Det är av henne jag fått låna den fina vinterbilden från muren.

Bild lånad av Bosse.

Under antiken och fram till medeltiden hade nästan varje stad en ringmur. Ingångar till staden fanns bara vid stadsportarna, som fungerade som en slags stadstullar. Visby ringmur är nog den mest kända muren i Sverige idag. 

Jag minns när Berlinmuren byggdes 1961. Den muren kom definitivt inte till för att skydda folket mot fiender, även om regeringen påstod det. Huvudsyftet var att hindra östtyska medborgare att fly till Västtyskland. Det gjordes flyktförsök efter att muren byggts också men det var inte många som lyckades. 1989 var slutet för Berlinmuren.

Ordet mur har en väldigt negativ klang. Det är något ovälkomnande över det. Trädgårdsmurar avskärmar mellan grannar men i de flesta fall är det inget som stör grannsämjan. Trots det är murar inget som har med fred att göra direkt. Därför blev jag lite konfunderad när jag läste om Fredsmuren i Nordirland.

Den består av en serie barriärer som är flera kilometer långa och byggda för att skilja katolska och protestantiska områden i Belfast, Derry och Nordirland åt. Fredsmuren byggdes efter kravallerna i Nordirland 1969. Största delen av muren kan ses i Belfast. Högst upp på muren finns stålstängsel. Enligt vissa uppgifter lär höjden vara 8-10m, men lite lägre vid portarna. Portarna hålls stängda nattetid men vid oroligheter har polisen befogenhet att stänga dem även under dagtid. 

År 2010 bestämde politikerna att muren skulle rivas, men först frågade de befolkningen. 90% av katolikerna och 80% av protestanterna ville ha kvar den. Det ska tydligen göras ett nytt försök 2023. Muren är dekorerad med muralmålningar, så det är inget gråtrist byggnadsverk, men kanske ändå inget som borde behöva finnas där. 

Lucka 6

Fröjdgökbi

Jag kan inte påstå att jag fröjdas åt varken bin eller getingar, men det här biet har åtminstone ett namn som passar in i mitt tema. Fröjdgökbi är en ny bekantskap för mig.......ja, ingen bekantskap direkt för jag har aldrig träffat på ett sådant. Längden varierar mellan 5-8 mm och huvud och mellankropp är svarta medan bakkroppen har röda och benvita fläckar. På honan är den röda färgen mer framträdande. Biet förekommer i ett stråk från Bohuslän till Uppland. Det har även synts till i Småland i trakten av Vimmerby och Vetlanda. I Skåne fanns det en del av den här arten på 1800-talet men nu är det väldigt sällsynt. Det har även funnits på Gotland tidigare. 

Fröjdgökbiet är boparasit på fröjdsandbi, och det är kanske det som är upphov till det lite annorlunda namnet. Biet lägger sina ägg i värdbiets bon. Den nykläckta larven äter upp värdägget och lever av den insamlade näringen. Båda bisorterna förekommer i öppen skogsmark och ängsmarker. Arten är rödlistad vilket betyder att den är sårbar. Minskningen beror till stor del på övergödningen i jordbruket. Huruvida det här biet är fredligt eller inte vet jag inget om. Vad jag däremot vet är att vanliga bin inte är det....i varje fall inte ifall någon retar dem. 

Eftersom inte fröjdgökbi förekommer i någon större utsträckning i Skåne är jag helt övertygad om att det inte var några sådana som tog sig friheter i vår trädgård för en del år sedan. Vår rhodedendronhäck är jättehög och därför blir den inte så ofta inspekterad av oss. Det utnyttjades för ett svartbygge av stickglada gynnare. Vi upptäckte det när jag en dag stod på stegen och tänkte hyfsa till häcken längst upp. Jag råkade klippa mitt i boet och invånarna där blev arga som bi. De kom farande i samlad trupp och attackerade mig. Jag blev jätterädd och tog ett hopp ner från stegen. Det var rena undret att jag inte bröt både armar och ben. Som tur var hade jag långa byxor och en långärmad tröja på mig, men jag fick ändå en hel del stick. 

Vi fick ringa efter Anticimex och dagen efter ringde en man på dörren. Han såg ut som nån från en film där de ska sanera efter farliga giftutsläpp. Mannen bar brun overall, stövlar, stora handskar och en hatt med flor eller nät som hängde ner runt brättet och det täckte hela ansiktet. Han gick in på baksidan av häcken och sprutade på boet. När allt var klart fick vi veta att det var bäst om vi höll oss inomhus de närmaste timmarna. Trädgårdsfirman kommer tillbaka hit till våren och ska då klippa ner häcken så den blir betydligt lägre och sen ska jag vara mer uppmärksam på häckockupanter.

Lucka 5

Barnfredsmonumentet

Det här monumentet är placerat i Minnesparken för fred i Hiroshima. Den 6 augusti 1945, dagen efter jag föddes, släpptes atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Många vuxna dödades och även 1000-tals barn. En del klarade sig men några år senare visade det sig att de blivit skadade av strålningen från bomberna. Många insjuknade i leukemi och dog. Bland dem fanns en flicka som hette Sadako Sasaki, och det är delvis för att hedra henne och alla barn som monumentet kom till. På toppen står en staty av Sadako, där hon håller en trana över sitt huvud. 

En japansk tradition säger att om man viker 1000 papperstranor så får man en önskan uppfylld. Sadakos önskan var att ha en värld helt utan atomvapen. Barn över hela världen skickar dagligen papperstranor hit som en önskan om fred i världen. De hängs upp runt statyn. Hon fick aldrig se sin önskan slå in utan dog den 25 oktober 1955. Då var hon 12 år gammal. Papperstranor har sedan dess blivit en symbol för fredsrörelsen och mot atombomben.

Metoden att vika papperstranor kallas origami. Metoden kom till Japan från Kina omkring år 600. Kunskapen fördes vidare muntligt och det var ett fåtal modeller som veks. Sedan 1960 har det blivit mer och mer populärt och det ges ut böcker med diagram på olika slags vikningar. Den äldst bevarade handboken i origami är från 1797. Pappersvikning har förekommit i Sverige länge men inte i samma utsträckning och inte så invecklade modeller. Som barn fick jag lära mig vika svalor. Pappersloppor har nog de flesta försökt sig på. Det är populärt fortfarande. 

När jag jobbade på fritids ville barnen lära sig origami och jag hittade enklare modeller på att vika en katt eller hund. Efter hand gav vi oss på svårare saker, men papperstranan gick även jag bet på. Den blev aldrig så vacker som de bilder jag ser från Japan. 

Lucka 4

 Fred Flinta

Familjen Flinta är en amerikansk tecknad serie som utspelar sig i stenåldersmiljö. Den visades i amerikansk TV första gången 1960. Det var den första tecknade serie som sändes på kvällstid, men det är inte så konstigt, eftersom den är mer riktad till vuxna än till barn.

Huvudpersonen är Fred Flinta. Han har en enorm haka och älskar mat. Han blir lätt arg för minsta småsak, men kan också visa enorm glädje och då utropa Yabba dabba doo! Familjen älskar han över allt annat. 

Den består av hustrun Wilma och dottern Pebbles. 

Även om det ska föreställa att personerna lever på stenåldern, så är allt runtikring lite som nutid. Fred jobbar på ett byggföretag och kör grävskopa.

Allmänna kommunikationsmedel är tydligen inte så vanligt för Fred får ta sig till jobb i egen bil.

Hans bil påminner väldigt mycket om denna som finns i Hembygdsparken i Ängelholm.

Familjen har även ett husdjur, nämligen dinosaurien Dino. Familjen Flinta blev ganska snart populära även i Sverige och jag minns att jag såg dem ofta på TV. Jag gick då sista året på realskolan, och inför skrivningarna för examen köpte jag och två av mina kompisar tre figurer, nämligen Fred, Barney (Freds granne) och Dino. Tre maskotar som vi hade med oss vid alla provtillfällen. Det är inte så svårt att räkna ut vilken som blev min maskot.

Naturligtvis blev det den orangefärgade Dino. Han bor sedan ett antal år tillbaka i Dallas.

Det finns en liten by nära Grand Canyon i Arizona som är uppbyggd precis som i familjen Flintas Bedrock City. Den öppnades upp 1972 och det fanns även en dinosauriepark i närheten. Tyvärr var ägarna tvungna att stänga ner parken i januari 2019. 

Lucka 3

Fredskalla

Fredskalla är en av de mest klassiska krukväxterna i svenska hem. Den har stora gröna blad som ser ut som om de har ådror. De vita blommorna sitter på höga stänglar. Det är först ett stort hölsterblad som liknar ett segel och det omger en gul kolv. På engelska heter växten "peace lily "och man hör ofta att den kallas för fredslilja här med. 

Det är en sumpväxt som härstammar från Centralamerika. Kallan ska vattnas ofta så den alltid är fuktig. Torkar den ut dör den genast. Det går bra att placera växten inne i rummet där det är lite skugga. Visserligen blommar den oftare om den står ljust, men den tål inte direkt solljus.

På 1980-talet fick NASA i uppdrag att undersöka om det gick att bygga bostäder för astronauter som skulle bo lång tid ute i rymden på olika basstationer. Det skulle vara ett helt slutet ekologiskt system där luft och vatten togs om hand inne i bostäderna. Forskarna byggde en experimentbostad helt i plast och andra syntetiska material. Människor som vistades därinne fick snart samma symptom som vid "sjuka hus-sjukan", nämligen sveda och värk i ögonen, ont i halsen och svårt att andas.

Prover togs på luften och det visade sig att det fanns gott om farliga ämnen i luften. Då plockades in en del olika växter och vid nästa provtagning hade de giftiga ämnena minskat. När människorna nu började vistas i de här modulerna drabbades de inte längre av de tidigare symptomen.

Nästa projekt var att ta reda på vilka växter som drar åt sig mest farliga ämnen. Fredskällan var en av dem som kom med på listan. Den tar upp många giftiga ämnen från luften som t.ex. aceton, alkohol, bensen och formaldehyd. Dessutom hjälper den till att öka luftfuktigheten. 

Förr hade jag många växter inomhus, som faktiskt trivdes här och växte sig enormt stora. Jag kan sakna det lite grann. Jag kanske skulle satsa på lite gröna växter igen även om jag inte har några planer på att bli astronaut och bosätta mig i rymden.