torsdag 18 november 2010

Julförberedelser


Om fem veckor är det jul. Varför blir man lika överraskad varje år? Julafton firas ju alltid den 24 dec, men trots det så verkar det alltid komma som en mindre chock att det är så kort tid kvar till julen. Det beror nog i stor utsträckning på att man är så dålig på att planera. Men det ska var lite stressigt innan jul, det hör liksom till. Då är det fullt legitimt att gnälla över att man har så mycket att göra och inte hinner med allt man vill. I och för sig tror jag att jag hade haft lika bråttom inför julen även om jag börjat planera den redan efter Midsommar. Ju mer tid man har, desto mer funderar man ut att man kan göra.

Den här mörka årstiden inbjuder verkligen till pysselaktiviteter. Pärmar med tips och ideér åker fram och sen är det bara att leta efter material. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara köpa färdiga dekorationer. Det är fusk. Man måste julpyssla, annars är det ingen riktig jul. Det är lika viktigt som att göra eget julgodis.

Nu är det tid för en annan sorts säsongsarbetare än bär och svampplockare. Det är Tomtens tid nu. Arbetsförmedlingen har en del annonser på sin sida där de söker Tomtar. Äldre, runda män gärna med eget skägg ligger bra till. Det är inte ofta som högre ålder är ett plus i jobbsökarsammanhang. Jag tycker det är lite orättvist att de bara riktar sig till manliga sökande. Tomtemor kunde säkerligen göra ett lika bra jobb. Men jämställdheten har kanske inte nått fram till Tomteland än.

tisdag 16 november 2010

Tider att passa


Numera har jag inga tider jag måste passa......utom en förståss. Jag ska vara i Kvidinge varje vardag kl.13.00 och hämta Rasmus vid skolan. Det är inget betungande alls. Snarare är det en tid jag ser fram emot. Det är ju det som är vitsen med att vara ledig. Man passar bara de tider man själv vill......och det blir inte många. Jag vägrar ha några tider att passa där jag sen måste prestera någonting. Det har jag gjort tillräckligt många år. Jag kan sträcka mig så långt som till att passa tiden hos "frissan". Att passa en bio eller teatertid är ju inte heller så ansträngande. Jag skulle inte kunna tänka mig att börja arbeta igen och ha ett jobb, som inkräktade på min fritid. Det enda företag jag vet som inte är så noga med tiderna är SJ. Fast det gäller nog inte för de anställda.

I somras läste jag att en Snögeneral hade utsetts som skulle se till att allt skulle bli så mycket bättre kommande vinter. Ett Växjöföretag har haft kurs med anställda från SJ och Trafikverket om hur man ska hantera ett tänkt snökaos. Åtgärdsprogram har gjorts upp och de ansvariga påstår att det ska inte bli samma kaos som i fjor. Kan vi känna oss lugna nu? Tveksamt. Det pratas redan om förseningar och trubbel eftersom det finns för lite pengar till underhåll, och då nämns inte ens snön.

Jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver anlita SJ:s tjänster så ofta. Det är en enorm frihet att kunna sätta sig i sin bil och köra iväg precis när man vill och komma ända fram dit man vill utan byte och förseningar. Dessutom kan man göra små avstickare från den tänkta rutten ifall man känner för det. Behövs ingen räls för det, bara en någorlunda körbar väg.

söndag 14 november 2010

Stackars barn


Jag har sett reklamen för den nya såpan om bortskämda ungdomar, men det verkade så löjligt så jag har bojkottat det helt. Min grej är i stället deckare och mordfilmer. Förstår bara inte varför de ska visas så sent på kvällen. Det kan vara ruskigt att titta på dem i dagsljus med, så det hade inte alls fördärvat stämningen om de visats på normal kvällstid. Mycket av det som visas på bästa sändningstid är inte alltid så oskyldigt.

En kväll nu i veckan satt jag som vanligt och spanade efter mördare och precis när det är som mest spännande så blir det klart reklam. Tala om att hålla spänningen vid liv! För att slippa se samma förståndsbefriade reklamsnutt gång på gång så slog jag över på de andra kanalerna, och kom in mitt i programmet om bortskämda ungdomar. Det kunde lika gärna ha varit en science fiction-film. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att unga vuxna kan vara så barnsliga och hjälplösa. Naturligtvis kan de inte själva rå för att det har blivit så. Det är ju helt och hållet föräldrarnas fel. Så klart ska man hjälpa sina barn så mycket man kan, men detta var mer att stjälpa. Barnen ska väl ändå uppfostras till att bli självständigt tänkande personer som kan ta hand om sig själva.

Hur i all världen är de föräldrar funtade som servar barnen med allt? Det är en gåta att de har lärt sig att äta och klä på sig själv. Hur har de klarat sin skolgång? I skolan ställs rimliga krav, men det kan dessa barn aldrig ha klarat av. Inte utan föräldrarnas hjälp. En av mammorna sa, att de hade nog ingen aning om pengars värde. NOG!!!!! Det är ingen överdrift att säga att de har inte en susning om pengars värde. Det är klart att kan man bara låna någon annans Visa-kort och handla för, så behöver man ju inte bry sig.

Egentligen är det synd om dessa ungdomar som visas upp i TV. Det hade varit bättre att göra en dokumentär om föräldrarna. Det är säkert många som undrar hur de har tänkt en gång i tiden.

tisdag 9 november 2010

Skynda att fynda


Nu gäller det att shoppa som en besatt. Jag menar inte här i närheten, utan i USA. Dollarn är ju nere på en mycket rimlig nivå, och ska tydligen sjunka ännu mer. Ibland har man tur. Tror knappast jag åker dit, men jag tänkte kolla runt vad mina favoritaffärer har att erbjuda. Det blir klart mycket hobbysaker och böcker och tidningar i massor. Sen är det bara att maila över önskelistan till son och svärdotter i Dallas och hoppas på att de tar allt med sig när de kommer hit nästa gång. Hittills har det funkat jättebra.

Första gången Ulrika och jag var i San Diego var kursen på dollarn inte alls shoppingvänlig. Trots det köpte vi en hel del, eftersom många av sakerna inte gick att få tag på här hemma. Böcker köpte vi massvis av, för det var billigt ändå i jämförelse med att köpa böcker i Sverige. Vi hittade en stor bokhandel som vi besökte varje dag. Det är så kul att gå i bokhandlar där, för det var utsatt fåtöljer lite här och var i affären så man kunde slå sig ner med en bok. Det var fritt fram att titta och läsa i alla böcker. Nästan som på ett bibliotek, och inte som här där man knappt ens vågar vända ett ynka blad i en veckotidning när man handlar på OJ. Jag tror faktiskt det säljs fler böcker om man får möjlighet att först bläddra i dem. Upptäcker man att det är en bra bok, vill man så klart ha den med sig hem. Särskilt om det är en faktabok, som man kan läsa om och om igen. 

För något år sedan åkte vi till New York och då gick vi bl.a. till Macy´s. Det var en affär helt i min smak. Jättestor och fylld med allt vad man kunde önska sig. Tursamt nog hade dollarn sjunkit och jag hade råd att handla i stort sett vad jag ville. Det händer verkligen inte så ofta att det stör. Michael´s är en affär som känns som rena paradiset för en "hobbytok". Om man ska jämföra så blir nog Panduro då mer som en liten servicebutik. 

Jag kanske skulle ha is i magen och vänta med att skicka iväg beställningen ett tag. Åtminstone några dagar så dollarn hinner sjunka lite till. 

måndag 8 november 2010

Bilar och annat elände


Ibland undrar jag om det inte var bättre förr. Det verkar så bekvämt med Fred Flintas bil. Jag tror aldrig jag har sett eller hört att han behövt lämna in den för reparation. Dessutom verkar den vara väldigt billig i drift. Det går kanske åt några par skor, men det kan man ju köpa 3 par och betala för 2 hos Skopunkten.

När jag hade varit en sväng på Familia idag och var på väg hem, så "dog" min bil helt plötsligt. Den hade inte visat några sjukdomssymtom tidigare, så jag blev helt ställd. Jag fick in bilen till kanten och stannade. Det snurrade många kommentarer i mitt huvud som inte lämpar sig för publicering. Jag drog ett djupt andetag och vred om nyckeln på nytt. Döm om min förvåning när bilskrället startade på första försöket!!!! Jag vet ingenting om bilar och detta fattade jag inte alls. Min kunskap om bilar sträcker sig bara så långt som till att tanka och köra dem. För min del är det tillräckligt. Nu blir jag tvungen att lämna in den för genomgång, så jag kan våga ge mig ut på långturer igen.

Det sägs ju att en olycka sällan kommer ensam, och det stämmer. Jag har fått tid hos tandläkaren i denna veckan. Det är inte så att jag är rädd för att gå dit längre, för nu har jag hittat en mycket mänsklig tandläkare, men det blir ändå alltid en obehaglig upplevelse varje gång. Inte minst för Visakortet.

Att allt detta händer just nu är ju ändå tur i oturen. Det är denna månaden som den retroaktiva löneökningen betalas ut. PUH!!!! Då kan jag andas ut. Jag förutsätter givetvis att den täcker både bil och tandläkarräkning.

söndag 7 november 2010

Halloween


Detta är ingen svensk tradition. Den kom hit på 1990-talet mest för att detaljhandeln var intresserad av den. Jag tror faktiskt att Halloweenfirandet är mer populärt bland barn än bland vuxna. Det säljs massor av Halloweendräkter till barn och det kan jag reagera lite emot. Ganska dyra klädesplagg för att bara användas vid detta tillfälle. Tack och lov finns det många påhittiga föräldrar som själv knåpar ihop dräkter till sina barn. I USA och på Irland bl.a. så firas helgen den 31 okt och har inget samband alls med vårt firande av Alla helgons dag. Jag har absolut inget emot själva firandet. Man ska ta till vara alla festtillfällen som erbjuds. Men måste vi verkligen ta efter allt som finns i USA? Har svenskarna något slags mindervärdighetskomplex? Vi har flera gamla svenska högtider som vi kan fira och det är klart fritt fram att fira vad man vill. Det är bara så synd att handeln tar över all planering. Man måste inte ha dekorationer i massor. Det räcker så bra med de man själv kan tillverka tillsammans med barnen. Dessutom är det ett jättekul sätt att tillbringa några timmar tillsammans.

Denna veckan har barnen varit lediga från skolan och då har Rasmus och jag passat på att göra en del saker som vi skulle ha att dekorerade med på festen igår. Vi firade inte Halloween (det har redan varit) utan vi ordnade en läskig fest med konstig mat. Den här sortens fest går naturligtvis att fira vilken tid på året som helst. Men hösten passar ganska bra, för då är det så mörkt och man behöver något som livar upp tillvaron. Ett stort plus med den här helgen är ju att jag får dekorera så mycket jag vill i ORANGE. Bara det är värt att fira. På Rasmus blogg finns en del bilder på lite av det vi pysslat med under veckan.

torsdag 4 november 2010

Höstlov


Idag har jag blivit vaccinerad mot influensa. I år var det inte samma rusch som i fjor, så jag behövde inte vänta länge på min tur. Nu förutsätter jag att jag kommer att vara kärnfrisk hela vintern. Jag blir ju inte utsatt för bacillangrepp på samma vis nu när jag slutat jobba. Det kan vara på både gott och ont. Men eftersom jag hämtar Rasmus i skolan varje eftermiddag och umgås med honom, så tycker jag att jag borde bli lite immun mot vanlig förkylning. Skulle jag ändå känna mig krasslig, får jag väl ta till någon gammal huskur.

Hösten är knappast någon uppiggande årstid, men trots det så gillar jag den. Nu kan man på allvar börja pyssla på kvällarna. Eftersom det blir mörkt tidigare för varje dag som går, så finns det inte mycket anledning att vara utomhus då. Dessutom är trädgårdsjobb endast kul på våren. Nu är det bara som att städa, fast utomhus.

Om tre veckor är det första advent och då börjar jag julpynta. Allt åker inte fram på en gång, men jag har vissa saker som jag alltid har satt upp till just den helgen. Julen är absolut den mysigaste helgen på hela året. Delvis för att det lönar sig lite att pynta, eftersom julsakerna kan stå kvar så länge. Påsk och Halloween är så kort tid. Men man måste plocka fram dekorationer till de helgerna ändå. Ingen pyntchans får gå till spillo.

Det är egentligen konstigt, men jag har fortfarande skoltänket kvar. Jag delar in året i terminer och har full koll på alla lov. Även om jag har lov hela året, så känns det ändå lite speciellt när det är skollov.