Igår förmiddag när jag satt i fåtöljen och drack en kopp kaffe, hörde jag plötsligt hur det smällde till i brevlådan. Tyvärr var det inget brev. Det vara bara ett informationsblad från hyresvärden. Brev och vykort är det längesen jag fick. Jag tänker på hur det var när jag var tonåring och skrev till en massa brevvänner runt om i världen. Då låg det nästan dagligen ett brev på golvet innanför ytterdörren. På den tiden delades posten ut dagligen, ja, t.o.m. två gånger om dagen och även på lördagar. Då kostade det heller inte en förmögenhet att skicka ett brev.
Jag blev lite nyfiken på det här med postgången förr och nu. Det har t.o.m. delats ut post på söndagar ända fram till 1951. Jag var inte så gammal då så det har jag inget minne av, men jag minns lördagsutdelningen och att brevbäraren kom både förmiddag och eftermiddag. Så var det faktiskt när mina barn var små också. Det slutade någon gång i mitten av 70-talet.
När jag var tonåring fanns det många olika slags mönster på brev och brevpapper. De brukade ligga i ett slags vikt pappfodral. Pappret man skulle skriva på och kuvertet hade alltid färg och mönster som matchade. Sådana brev var jättekul att få. När jag kunde så pass mycket engelska att jag kunde skaffa mig brevvänner från utlandet var det flygpostpapper som gällde. Det var inte lika tjusigt. Pappret var tunt och kuverten var vita med blå och röda streck runt kanten. Idag är det är nog ytterst få som skriver brev. E-mail och sms har tagit över helt. Visst går det betydligt snabbare, men det har inte samma charm.
När jag gick i skolan fanns det ett ämne på schemat som hette välskrivning. I speciella böcker fick vi skriva stora och små bokstäver i skrivstil sida upp och sida ner. När vi var klara med alfabetet fick vi skriva av små berättelser. Den nya skrivstilen tycker jag inte är lika vacker som den gamla. Den var så snirklig och tjusig. Många yngre har svårt att tyda den gamla stilen idag, och vi är snart inte så många kvar som minns den. Vi skulle kunna använda den som ett hemligt språk.
Postgången var absolut bättre förr! Minns att jag som liten fick födelsedagskort levererade på en lördag, för de hade förutom porto också en etikett med att det skulle delas ut på en lördag.
SvaraRaderaHänder att jag skickar riktiga vykort, men det blir mer och mer sällan. Så fint textat. Ha en fin kväll. Kram
Det var kul när man fick "riktiga" brev.
RaderaJag saknar "riktiga" brev. Både att få och att skriva själv. Någon gång skickar jag brev, men 23 kr... det är för dyrt.
SvaraRaderaPostutdelningen är också ett svårt kapitel. Det går inte längre att veta hur lång tid det tar för brevet/paketet att komma fram. Väntar just nu på ett paket som skickades i förrgår. Kommer det inte i morgon så får jag vänta ända tills tisdagen för att få det, eftersom jag inte kommer att få post på måndag. Alltså 4 dagar senare. Sammanlagd tid 7 dagar.
Ibland var det bättre förr.
Skrivstilen var också bättre förr. Jag vet... jag har sett barnbarnens. /mammselen
Det är ju så dyrt med frimärken bara. Annars skulle det vara kul att skicka lite brev. Jag hade många brevvänner. Nästan så jag skulle kunna skriva en liten bok om dem. Kärlekar via brev t.o.m.
SvaraRaderaMin sista brevvän, som jag skrev till då och då, gick bort för närmare 15bårcsedan. I cancer. Sommaren innan hon dog, så besökte vi henne och hennes man i deras sommarstuga norr om Umeå. Det var ett fint och speciellt besök, som man bär med sig i minnet hela livet.
Så kul det var att köpa olikaa slags brevpapper Fast jag skrev så långa brev att det ofta fick bli vanliga skrivpapper.
Skrev en del på skrivmaskin också. Men mest för hand. Gillar att skriva skrivstil.
Konrad, som går i trean, får lära sig skrivstil i skolan. Bra, tycker jag.
Kram
Jag kan referera till ditt inlägg, tror att vi är ungefär samma åldersgrupp.
SvaraRaderaJag hade också många brevvänner och över hela världen. Tyckte om fina brevpapper och kuvert.
Posten är ju så urholkad idag, så den finns knappt. Och dyrt som skam. Sorgligt. Och nej, jag har inget brevinkast, det var många år sedan. Det är fack nere vid entrén.
Kram!