Jag tänkte snacka lite skit

Inte så lite egentligen. Jag förvånar mig ständigt över att det finns en del stelopererade hundägare. Det kan inte finnas nån annan förklaring till varför promenadstigarna annars ser ut som rena svinstian ibland. Eftersom hunden inte gör sina behov i flygande fläng, så måste den som varit med ha varit tvungen att stå kvar och vänta. Trodde personen att hunden bara satte sig på huk för att vila, eller hur gick tankarna? Hur svårt kan det vara att plocka upp efter sin hund. Naturligtvis finns det många som sköter det här alldeles utmärkt, men det borde vara fler som följde deras exempel. Det finns ju hundlatriner uppsatta lite varstans. För en hundägare är en hundbajspåse en nödvändig accessoar.

Tyvärr kan man se samma fenomen på en del trottoarer. Häromkvällen när jag gick hem var det lite halvskumt och det är väl inte alltid jag tittar så noga på trottoaren när jag går. Tack och lov gjorde jag det denna gången och upptäckte nåt mörkt längre fram. Min syn är inte den bästa så jag kunde inte urskilja vad det var förrän jag var riktigt nära. En stor hundlort! Nu kunde jag tack och lov gå ut i cykelbanan för att inte trampa i den. 

Det ska väl inte behövas ett slags körkort för att få gå ut med sin hund på allmän plats utan sunt förnuft borde räcka. De som övningskör med bil blir automatiskt underkända om de missar en stoppskylt. Samma borde gälla för hundägare som nonchalerar en sådan här anordning.

Att vara ägare till en hund är en stor förmån och innebär ett stort ansvar. Jag tror inte alla klarar av att ha och fostra en hund och det är hunden som blir lidande. Det finns inget mysigare än att ha en liten lurvig kompis. Jag saknar fortfarande både Milou och Santos.