torsdag 14 januari 2021

En bild, en låt och lite fantasi


Jag tittade genom mina foton i bildarkivet och hittade detta. Det föreställer Zoés säng med alla hennes gosedjur. Hennes mamma var också väldigt förtjust i gosedjur och det tog sin lilla tid innan hon hade nattat alla i docksängar, vaggor, skolådor och vad hon kunde få tag på. Zoé låter alla sova i hennes säng i stället. Var ska hon själv sova?

Detta fick mig att tänka på en låt som jag får lyssna på varje kväll. Göran har alltid radion igång innan han ska sova och varje kväll rattar han in ett program där samma bitar spelas om och om igen. Jag kan nästan alla utantill nu. Det är speciellt en låt som passar perfekt in på föregående foto.


"Var ska vi sova i natt?" sjunger Perikles. Det är ett dansband som kommer från Ystad. Det startades 1974, så det har några år på nacken. Bara det att de kommer från min födelsestad är ett extra plus och dessutom sjunger de på skånska. Jag tycker vi måste värna om våra dialekter. Det sätter piff på tillvaron. Annars blir det lika slätstruket som registreringsskyltarna idag. Förr kunde man med en gång se var någonstans i Sverige som bilen hörde hemma. Nu är det helt omöjligt. 

Jag bodde bara i Ystad tills jag fyllt två år sen flyttade vi till Eslöv där jag bodde i 15 år. När vi flyttade till Åstorp tyckte mina kompisar att jag hade en lite konstig dialekt. Det kanske jag hade enligt dem. I Eslöv sa vi O i stället för U så jag hette inte Gunnel utan Gonnel när jag bodde i Eslöv. Vi åkte inte buss utan vi åkte boss. Jag försökte plocka bort det mest utmärkande från min dialekt och jag trodde i min enfald att nu pratade jag som alla andra i nordvästra Skåne. Men oj, vad jag bedrog mig! När jag var i 40-årsåldern och alltså hade bott i Åstorp i ca 25 år gick jag in i en butik i Helsingborg. När jag pratat en stund med expediten sa han: "Du är väl från Eslöv?" Ränderna går tydligen aldrig ur. 

Jag blev lite nyfiken på namnet Perikles och såg att Storm P, en dansk tecknare, kallade sin luffare, som gör reklam för Tuborgölen, för Perikles.

Shakespeare har skrivit ett drama om Perikles. Den pjäsen har spelats på Stockholms Stadsteater med bl.a. Yvonne Lombard och Krister Henriksson.

Den äldste Perikles jag hittade var en som var statsman i Aten på 400-talet f Kr. 

Trots alla restriktioner reste jag utan både pass och munskydd från Luxemburg till Ystad och vidare till Eslöv och Åstorp. Därifrån var steget inte långt till Danmark...en tur på 20 minuter med färjan över Öresund. En lite längre sjöresa blev det till England och till slut hamnade jag i Aten. Man kan komma långt med fantasins hjälp och träffa många intressanta personer. Bara ett litet tips till alla resglada myndighetspersoner.

31 kommentarer:

  1. Spännande med dialekter. Kul att de kan få vara kvar. Och finns kvar helt omedvetet hos oss. Fast det finns svåra dialekter också. I Retorikmatchen tävlade vi mot en skola i Höör.Det var väldigt svårt att höra vad dom sa.
    Fantasi är bra att ha i dessa dagar.
    Tror att jag hört låten. Får leta upp den på Spotify och lyssna. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många skånska dialekter som jag också har svårt för. Det finns stor variation.

      Radera
    2. Förstår man inte Skånska är man en femfemma.

      Radera
  2. Man ska vara rädd om sin dialekt. Jag är smålänning långt ut i fickertopparna, så jag äter kov me brö. Vi glömmer ofta våra R. Min systerson kunde inte säga R, därför tränades han på de rullande R-en, han pratar inte småländska. Likadant var det med Astrid, Melker har också lite finare R. Både Sofie och jag har våra R långt ner i halsen. Börjar man fundera så finns det många lustiga ord i de olika dialekterna. Jag skäde mig i fingret, för inte skar jag mig...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kul med dialekter för man lyckas alltid tyda något ord hur annorlunda det än är från ens egen dialekt.

      Radera
  3. Ha ha ja det är roligt med dialekter och jag har jättesvårt att förstå vissa dialekter däribland skånska �� vissa ord känner jag inte igen alls eller så flyter allt ihop till en enda lång harang känns förbaskat dumt att stå där som ett stort frågetecken och i princip bli idiotförklarad.. Jag bodde två år i Karlshamn där förstod jag allt förutom att dom även där hade lite egna ord på en del saker.. Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dialekter är nästan som ett främmande språk ibland.

      Radera
  4. Jag älskar olika dialekter! Vilket roligt inlägg!
    Uppväxt i Västergötland, kom jag till jobb i Dalsland, och det skrattade åt min dialekt."De ä la görsköj" sa jag, haha.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är charmigt med olika dialekter.

      Radera
  5. Intressant inlägg ... och lärorikt! Roligt att läsa om olika Perikles.
    Dialekter är kul, tycker jag! När vi åkte upp till Vindeln och stannade på ett fik, ganska långt norrut, så gjorde jag min beställning och genast sa expediten - du är från Östergötland va? Ja, sa jag ... Från Norrköping, va? undrade hon Ja, svarade jag - och kontrade med och du kommer ifrån "slätta"? Ja, Vadstena svarade hon. Där blev vi kvar en lång stund - och hon bjöd på fikat! :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt! Man känner sig nästan bekant när man träffar på någon långt hemifrån som pratar samma dialekt.

      Radera
  6. Där fick du till det bra! Jag gillar verkligen slutklämmen.
    Jo, nog sitter dialekten i, fastän jag kanske har slätat ut den lite. Hur det än är så brukar dialekten förstärkas när man träffar någon som pratar likadant. Eller har växt upp tillsammans med en.
    Jag tycker att det ofta är svårt att förstå skånskan. Tittade på "Jakten på en mördare" och var nära på att ge upp tittandet, bara för att jag inte hängde med i pratet. Att de dessutom hade lagt på musik gjorde inte saken lättare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Alla dialekter är inte lika lätta att förstå. Jag har problem med en del från norr.

      Radera
  7. Jag tycker det är fint med dialekter så var du rädd om din. Tänk så tråkigt det vore om alla pratade på exakt samma vis. Nej, tacka vet jag härliga skillnader i talet så var du stolt över dina u:n.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vuxen tänker jag inte så mycket på hur min dialekt låter, men jag minns att det var mer viktigt när jag var tonåring.

      Radera
  8. Nix, ränderna går inte ur en svensk tiger =)
    Jag som småländska vägrar att konvertera till östgötska! Trots att jag bott här i över 20 år nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog bra att man inte ändrar dialekt helt och jag tror faktiskt det är omöjligt också. Det finns alltid något som stannar kvar hela tiden.

      Radera
  9. Man kan resa långt i fantasin utan munskydd!
    Tack för kramen!
    Jag hoppas att du har haft en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Visst är det roligt med dialekter. Och intressant är det att dialekter låter olika även inom landskapet. Jag är född i Västergötland, i Töreboda som ligger i närheten av Mariestad, och där talar man ganska bred dialekt. Men mamma var norska och jag tillbringade en stor del från 0-8 år i Norge och på olika platser. Där anammade jag dialekterna men gjorde det aldrig i Västergötland- Mamma var inte direkt förtjust i "väschötskan" och talade hela livet med viss norsk brytning. (Hon ville bevara den)
    Perikles som band minns jag och när jag såg Zoés säng så undrar man lite hur hon själv får plats. Men det får hon förstås.
    Minns också den danska reklamen. Vet att "Perikles" spelades som teater men såg den aldrig.
    Och den siste Perikles blev en helt ny bekantskap.
    Tack för ett härligt inlägg.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag tycker det är bra att det finns personer som intervjuar invånare från olika platser i Sverige, så dialekterna bevaras.

      Radera
  11. Herreguuuuu så många gosedjur. Minns att jag hade två när jag var liten;-)
    Annars verkar du ha helt rätt förutsättningar att göra det bästa av rådande situation - fantasi, reslust och en hel del intresse för gedigen research:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man får fantisera lite i stället nu när det inte går att genomföra det man egentligen önskar.

      Radera
  12. Underbart inlägg Gunnel- jag läser med stor glädje! Vilken resa du gjorde! Minne, fantasi och lust möts och blev intressant därtill! Språk och dialekter - jag säger bara det :-)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det gäller att improvisera så det inte blir för långtråkigt.

      Radera
  13. Så roligt att läsa ditt inlägg. För det är väldigt intressant med dialekter. Men tyvärr är det inte bara barn som har roligt åt hur man pratar, det får jag fortfarande höra idag av vuxna Och det är inte riktigt okej. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tycker nog att vuxna borde se tjusningen med dialekter. Fast det finns många vuxna som beter sig väldigt omoget.

      Radera
  14. Det är verkligen bra att vi bevarar våra dialekter. Alla har också olika lätt att ta till sig dialekter. Jag började t.ex. aldrig prata norrländska trots att jag bodde där i många år, medan min dåvarande man lät som en norrlänning efter ett halvår.
    Jag minns också att när vi hade bokstavbeteckning på bilarna, så vinkade man till dom som hade samma bokstav.
    Att resa i fantasin är också en härlig upplevelser Gunnel. Man kan faktiskt uppleva sina gjorda resor många gånger, och på ett billigt sätt.
    Trevlig helg! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantasin är till stor hjälp lite när som helst. Det är ganska skönt att komma ifrån verkligheten ibland.

      Radera