tisdag 1 september 2020

Du käre lille snickerbo

Göran och jag gillar att ha olika projekt igång, och gärna sådana som tar lite längre tid. Nu har vi kommit på något som verkligen kommer att ta tid. Görans snickarrum är på 35 kvm, så det är rejält stort. Han har en hel massa olika snickerimaskiner och hyllor med förråd av spikar och skruvar m.m. Det såg aningen rörigt ut nu, som det ofta blir med tiden. Han tyckte att en del maskiner bara stod där utan att han använde dem, och det är onödigt. Vi bad två starka killar, Rasmus och Bo, att montera ner dem och bära upp dem till garaget. Där stod maskinerna parkerade några dagar innan de såldes vidare. 

Från början när vi flyttade in i huset för snart 50 år sen användes det här stora rummet som lekrum till barnen. Då hade jag målat en hage på golvet och lite sagofigurer på väggarna. Det var inget som Göran ville ha när han övertog rummet utan det målades i lite diskretare färger. Nu var det läge för ännu en ommålning.

Vi flyttade över maskiner och annat som fanns där så att halva rummet var tomt. Sen satte Rasmus igång med att rolla taket. Det fick göras två gånger för att bli riktigt snyggt. Jag är oerhört tacksam att Rasmus gillar den här sortens jobb, för mina axlar pallar inte för att i flera timmar hålla armarna så högt. Rasmus är lång så det blir inte lika jobbigt för honom.


När taket var klart kom jag in i bilden. Jag fick förtroendet att måla väggar och golv. Göran har fullt upp med att sortera småsaker och kassera det som inte behövs längre. Det blir säkerligen en hel del bra-att-ha-grejer som får respass till tippen. Det bästa med att jobba åt sig själv är att man slipper all tidspress. Känner vi en dag att.....nej, nu gör vi något annat....så gör vi det......utan att ha dåligt samvete. Vi är oftast överens om när det är dags för en paus, och ibland kan den där pausen bli ganska lång. Det är bara nyttigt att ge sig iväg och insupa lite nya idéer. Inte minst för humöret. Som pensionär är det inte meningen att man ska stressa som en skållad råtta. 

27 kommentarer:

  1. Du har så rätt i det du skriver; som pensionär ska man inte stressa och fara på som en skållad råtta. Men ack så svårt det är ibland att bara sätta sig ner och vara. Kloka ni som ändrar på livet och gör det lättare och bekvämare. För det är ju det det många gånger handlar om, man har saker som bara står och inte blir använda, precis som här hos oss. Vi har också sålt bort en hel del sådant som vi inte behöver längre och även om det fortfarande inte syns så mycket så känns det bra.
    Vilken lycka ni har i Rasmus som så gärna hjälper till! Fattar inte att den där lilla killen som har funnits där under många års tid plötsligt är en ung man, lång och ståtlig.
    Ha en fin tisdag Gunnel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns riktigt skönt att bli av med sådant som bara står och skräpar. Jag ser upp till Rasmus nu i bokstavlig mening.

      Radera
  2. Det är kul att dona och ändra om. Och göra något som passar in just nu.
    Vi ändrar också om i rummen ibland, så det ska passa i nuet.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En genomgång och utrensning är nödvändig lite då och då.

      Radera
  3. Så glad att läsa detta, något mer behövs inte, inlägget talar sitt tydliga språk!
    Leve förändring i kärlek och möjligheter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just sånt här jobb som jag gillar. Även om förarbetet tar lite tid, så är det värt besväret när man ser resultatet.

      Radera
    2. Precis så jag jag fattat dig :-)

      Radera
  4. Tänk så duktiga ni är som renoverar och donar själva. Jag är inte speciellt händig när det gäller vare sig målning eller tapetsering.
    Ha en fin fortsättning på dagen!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Händig vet jag inte om jag är, men jag gillar att försöka mig på det mesta.

      Radera
  5. Den där Rasmus... kan han inte ta lite jobb hos dina bloggvänner? I alla fall hos en. Närmare bestämt, hos mig...
    Skämt åsido, jag skulle behöva en händig människa i min närhet. Får nog göra slag i saken och söka runt bland ortens hantverkare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Han är fast här ganska länge, för vi har hittat massor av grejer som Rasmus kan fixa.

      Radera
  6. Åh, så gott att få bort sådant man inte behöver, och få nya ytor att använda.

    SvaraRadera
  7. Precis som det ska vara! Jag bara kände tillfredsställelsen!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid kul att förnya och förbättra.

      Radera
  8. Precis i den takten ska man arbeta och det gör Husse nu som pensionär. Det som förr kändes som ett tvång känns roligt nu. Kanske ska du måla dit en hage igen ;-)

    Kram

    SvaraRadera
  9. Det är precis så man ska göra ta det i sin egen takt.
    Ska bli spännande och få veta vad rummet nu ska användas till.
    Jag har också ändrat i källaren förr var det sängar leksaker som var till när yngsta sonen kom med familj,nu bor dom närmare så...rummet blev till ett gym med crosstreiner olika hantlar redskap m.m
    sv..Tyvärr är det så att det inte finns bra stöldskydd.
    man kan inte låsa en tjuv ute!
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Vilken härlig man cave! Den är ju en dröm! Så fint och rent det kommer att bli. Du får visa när man caven är klar för användning.
    Målerijobb är nog det enda hantverk jag gillar. Man ser ju resultatet direkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska visa sen när allt är fixat och klart. Jag älskar också att måla. Det klarar man av även om man inte är utbildad för det. Det duger åtminstone hemmavid.

      Radera
  11. Vilket team ni verkar vara! Men när man väl kommer igång med saker så är det ju så kul så man knappt kan sluta. Sedan brukar det bli stiltje ett tag, och sen på med något annat. Och efter varje genomförd sak så känner man sig så oerhört nöjd, och kan gå och titta på resultatet gång på gång. Får vi se bilder på det färdiga resultatet? Sköt om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du beskriver så bra hur det är under tiden man håller på. Jag ska göra ett "hemma-hos"-reportage från snickarrummet så småningom.

      Radera
  12. Det är roligt ändra om. Och vilken bra hjälp ni fick!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja extrahjälp tackar man inte nej till.

      Radera
  13. Allt har sin tid. Vilken härlig stor lekhage. Har de några mysiga minnen kvar från den tiden? Kom andra grannbarn också dit och ville vara med? Skönt att kunna göra saker i sin egen takt och inte ha tider och chefer som nafsar i nacken. Rasmus var min bloggfavorit när jag började på Blogglandia. Tänk vad tiden går fort.
    Bossekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade i stort sett alltid fullt hus i lekrummet, och mina barn har många kul minnen från den tiden. Det var inte bara lek utan vi brukade samlas och pyssla speciellt inför helger. De andra mammorna kom gärna med olika material som vi kunde använda. Det var jättekul.

      Radera