Effektivitetsteorin

Jag läste om ett för mig helt nytt och okänt yrke häromdagen, nämligen effektivitetskonsulentens. En sådan person hjälper företag och enskilda personer att styra upp sin dag så tiden utnyttjas bättre. Det låter inte så dumt. Det stod uppräknat en del tips man kunde tänka på för att få ut mer av sin tid.

Man skulle bl.a. inte titta på sin mobil stup i kvarten. Det låter väl ganska självklart, men det behöver säkert påpekas för en del.

Det är inte bra att göra flera saker samtidigt. I så fall gör de flesta kvinnor helt fel.

Bäst är att göra tråkiga saker först, och det försöker jag alltid göra. Då finns det roliga kvar som en belöning.

Det är bra att anteckna det man ska göra eller komma ihåg, men då ska man också se till att anteckningarna är samlade på samma plats. Där vet jag att jag missar. Jag skriver upp så fort jag kommer på nånting, men sen vet jag inte var jag gör av lappen. Mitt databord är fyllt med små anteckningslappar...väldigt kortfattade.....och helt obegripliga. Men jag har i varje fall antecknat det jag tänkte göra.

Om man har en att-göra-lista så ska den innehålla som mest 6 saker. Ojojoj! En effektivitetskonsult hade fått nervsammanbrott om hon sett min lista.

Man skulle tänka på att säga nej lite oftare, och det gäller nog över lag. De flesta av oss vill så gärna hjälpa till och tror att vi hinner och orkar hur mycket som helst. Det är säkert det svåraste av alla tipsen att följa.

Det stod även berättat om "den galna tiden". Jag visste inte ens att det fanns någon sådan. Tydligen infaller den alltid klockan 9 på kvällen. Det ska enligt experterna vara bästa tiden på dygnet att kläcka idéer för hjärnan är så trött att den är mottaglig för allt. Klockan 9 i kväll ska jag alltså sitta redo i soffan och vänta på alla superbra idéer som kommer farande.

Är det tro till nån hjälp om jag tar på mig en tänkarluva?

Med känsliga ögon

Bosses tävling denna gången går ut på att leta efter saker man irriterar sig på. Det är inte särskilt svårt. Det svåraste är att fotografera det. Ofta kan det vara en dum kommentar eller min som jag retar mig på, men hur i all världen gör jag för att fotografera det? Jag tycker det känns mindre jobbigt ifall man ironiserar lite över det som fått blodtrycket att höja sig. Det är precis som om det tar udden av det hela och jag kan skratta i stället. För det mesta är det faktiskt småsaker man irriterar sig på, men det kan var väl så jobbigt.

Rasmus brukar alltid ha så många kul idéer så jag bad om några förslag.-"Ta en bild på mig", föreslog han, "världens största retsticka". Fast där håller jag inte med honom. Visserligen tycker han det är kul att retas och skoja med mig, men jag blir aldrig irriterad på honom. Men han kan ju få vara med på bild ändå.

Jag tog en promenad i omgivningarna en dag och letade efter fotoobjekt. Jag var väl kanske inte så uppmärksam på var jag satte fötterna, men helt plötsligt halkade jag till. Ännu en hundägare med ett stort flygfält mellan öronen hade varit ute och rastat sin hund. När jag kom hem och tittade på min sko blev jag vansinnig. Det var hundlort på hela skon. Först tänkte jag att jag slänger skoeländet, för jag står inte och skrubbar den. Då erbjöd Göran sig att ta hand om saneringen. Det var tur, för skorna är jättesköna och har kostat en del.

Jag hittade också en "tappad" grej, nämligen ett tomt cigarettpaket. Men det har jag lite förståelse för. Papperskorgen stod 10 meter längre bort och det är ganska långt.

Det finns många olika motionsslingor att välja på inne i skogen. Det är väldigt kuperat och stigarna är inte ämnade för någon bilkörning det märks på bredden och underlaget. Trots det måste någon väldigt energisk människa släpat dit möbler, cyklar och all sorts bråte och slängt i en hög. Jag kan inte för mitt liv begripa hur de lyckats med det. Det har fodrats armkraft för att bära dit allt. Någon "hjärnkraft" har det inte varit tal om. Trots att skräpet forslats bort så fylls högen på allt eftersom. Det hade varit mycket smidigare och mindre arbetskrävande att köra till soptippen och lämnat av allt i deras containrar.

Det största irritationsmoment som tänkas kan råkade jag ut för i torsdags: SNÖ!!!!! Det snöade hela förmiddagen och vi försökte träna lite landhockey på eftermiddagen men när bollen rullade, så sögs snön fast ungefär som när man gör snögubbar. Vi fick börja med att skotta upp en bit på banan så det åtminstone gick att träna målskott.

Till sist stör jag mig på alla sportprogram som visas på TV. Just nu går det att se alldeles för många på vår TV eftersom vi fick "ersättning" för kanalstrulet tidigare. Då borde väl den som betalar abonnemanget få välja vilka kanaler som skulle ersätta. Jag betalar abonnemanget och jag vill ha deckarkanaler!

Vilken tur att det inte är så allvarliga irritationsmoment så blodtrycket är i farozonen. Jag har alltid haft väldigt lågt blodtryck, så de här sakerna som jag irriterat mig på har närmast gjort att det nu är normalt.

Hjärnan

Använd den allra senaste högteknologiska mojängen....din hjärna.

Idag är det så enkelt att ta reda på allt man behöver veta genom att använda Internet. Snabbt går det också. Men det gäller att sålla lite bland informationen, för ibland stämmer den inte alls. Vilken skillnad mot när jag gick i skolan. Det man inte kom ihåg eller visste fick man leta efter i uppslagsböcker. De blev ganska snart inaktuella, så jag tycker att den nya tekniken är att föredra. Men för den skull ska vi inte sluta att själv försöka komma ihåg saker mer än bara för stunden. Vi har en hjärna som måste användas, och det är roligt att sitta och diskutera något utan att hela tiden behöva leta på nätet efter vad man ska svara. Ännu en fördel med hjärnan är att man behöver inte teckna något abonnemang. Den går att använda helt gratis. 

Inte så liten längre

Denna veckan har det varit skollov och Rasmus hyrde in sig på Pensionat Björnås. I måndags bestämde han med en kompis, så jag skjutsade honom till Kvidinge. Kompisar är väldigt viktigt. Rasmus ringde mig senare på eftermiddagen för då skulle kompisen gå hem och Rasmus ville komma hit. På tisdagen var det dags igen med en annan kompis. Det känns nästan som när mina egna barn bodde hemma, för då blev det en hel del skjutsande hit och dit. Vi bor ju en bra bit från centrum, så några bussförbindelser kan man inte förlita sig på.

Jag tycker givetvis det är kul att han väljer och bo här när han har skollov. Det blir inte många trista minuter då, för hela han är full av kul idéer och infall. Det märks att han snart är tonåring. Man kan diskutera lite av varje med honom. Han är intresserad av det mesta. Nu är det morfar som blir involverad i sportdiskussionerna, för han är mycket kunnigare än jag på det området. Vi fick ju som plåster på såren när en del TV-kanaler försvann behålla ett onödigt stort antal sportkanaler hela månaden ut. Rasmus tyckte klart det var toppen och han lierade sig snabbt med morfar så de skulle titta på en del matcher. Ibland kolliderade det med deckartiderna men jag har lite svårt för att säga nej till Rasmus och det tyckte Göran var bra.

En morgon när Rasmus hjälpte mg att duka fram frukosten tittade han länge och väl på en ny sorts bröd som jag köpt. Det innehöll en hel del olika frön och man såg knappast brödet för alla solrosfrön. Jag gillar lite grövre bröd. -"Äter du fågelmat?" undrade han. "Vill du jag ska duka fram talgbollar och jordnötter också?" Vi pratade om allt möjligt när vi åt vår frukost, men han kunde inte riktigt släppa fågeltemat så han sa:" Jag måste vara väldigt populär bland fågelskådarna för jag har sett en väldigt ovanlig sort." Jag såg nog ut som ett levande frågetecken.  -"Pensionärsfinken", sa han och pekade på mig och skrattade. -"Jaha", svarade jag, "och var häckar den då?" Svaret kom blixtsnabbt:-"Framför datorn."

Vad jag längtar till nästa skollov!

Färgglad dusch

När vi renoverade vårt badrum så valde vi att plocka bort badkaret, eftersom vi föredrar att duscha. Nu var det inte så enkelt att bara sätta dit en duschkabin vilken som helst, för vi har ett fönster i närheten. Jag måste kunna öppna och svänga runt det så jag kan putsa alla sidor. Badrumskillen förslog då att vi skulle ha en dusch där man viker dörrarna omlott när den inte används. Jag hade aldrig sett någon sådan i verkligheten förut så vi tittade på en i butiken. Det var stor plats där inne för att duscha. Man kunde nästan dansa kosackdans ifall man var väldigt vig. När dörrarna fälldes ihop tog inte duschen mycket plats. Det fick bli en sådan modell i vårt badrum.

Nu märker jag att vi kanske inte fick det senaste i duschväg ändå. Jag tänker på duschmunstycket. Det finns nya sorter där vattnet skiftar färg efter temperaturen på vattnet. Fast där tror jag det blivit något fel. Det sprutar grönt vatten vid 0-25 grader, blått vatten vid 26-35 grader och rött vatten vid 36-45 grader. Det hade varit mer naturligt med blått vatten till den lägsta temperaturen för då fryser man så man blir blå. Mellantempen kan väl vara grön och rött passar perfekt till det varma vattnet. Upp emot 45 grader då blir man nog röd som en kräfta. Som tur är så färgar inte vattnet av sig och det smakar inte annorlunda heller enligt försäljaren. Jag står inte och gapar som en fisk när jag duschar så för min del spelar det ingen roll.

Blomsterflickor

Jag har alltid tyckt om Anders Glenmarks melodi Hon har blommor i sitt hår. Den känns så somrig på nåt vis. Det går alldeles utmärkt att sätta blommor i frisyren vilken årstid som helst, men det är nåt visst med sommarblommor.

Vi gifte oss mitt i sommaren och jag hade blommor i mitt hår, men det var fuskblommor. När jag köpte klänningen valde jag även ut ett blomdiadem med en massa vita blommor i olika storlekar. Frisören fick sen sätta fast det tillsammans med postischen som jag hade på den tiden. Jag blev väldigt nöjd med hennes arbete och diademet satt som berget. Jag behövde verkligen inte oroa mig för att det skulle hamna på sned. Det besvärligaste var att få bort det efteråt, för frissan hade virat hårslingor runt bland blommorna och fäst med hundratals nålar.

Jag fick syn på en matta som jag tyckte var väldigt vacker. Designern är Benno Artzt  och titeln på mattan var Hon har blommor i sitt hår; en mycket passande titel för det vimlar av blommor. Den här mattan går lika bra att ha hängande på väggen, stod det i annonsen, och det hade jag föredragit. Det är lite synd att trampa runt på den här fina bilden. Motivet påminner lite om Björn Winblads stil.

På hans utställning på Arken utanför Köpenhamn fanns många motiv med kvinnor som hade massor av blommor antingen direkt i håret eller ovanpå en storbrättad hatt. Den här damen får man nog säga att hon har blommor i stället för hår.

Till midsommar är det många som har blommor i sitt hår. Här är Zoé finklädd i Sverigedräkt och blomsterkrans i håret för en del år sedan. Blomsterkrans blir det kanske denna midsommaren också, men klänningen har hon växt ur.

Mjuka fuskisar

Ibland är det så ytterst lite som ska till för att förändra. Nu hade jag spanat in TV-rummet. Där behövdes lite nytt! Jag är nöjd med själva möbleringen efter allt ändrande tidigare, så något sådant var inte aktuellt. Framför TV:n har vi en hörnsoffa och den har jag länge tänkt att jag skulle vilja klä om. Tyvärr har det bara stannat vid tanken och aldrig blivit mer. En vacker dag hoppas jag naturligtvis att jag ska känna en sån obeskrivlig lust att ta itu med att mäta och klippa och sy, men i väntan på det får jag ta mig an lite mindre jobb.

Till jul köpte jag två grå fårskinnsplädar. Det är fusk och inget äkta fårskinn såklart, men mjukt som angora. De hängde jag över varje armstöd och framför placerade jag en gråmelerad kudde. Jag stod länge och tittade på dem och tyckte de var så intetsägande så jag letade upp två stora svarta knappar och rynkade ihop lite grått tyg. Det blev till en blomma som jag sydde fast mitt på kuddarna. Nu blev det lite mer liv i dem.

För många år sedan fanns en affär i Åstorp som sålde både kläder och tyger. Oj, vad Ulrika och jag har handlat tyg där! Damen som ägde affären kasserade aldrig något utan man kunde hitta tyger, mönster, knappar och kläder från årtionden bakåt. Tygerna fanns på andra våningen, och eftersom hon inte tog in nya, moderna tyger, så var det knappt någon som gick dit för att handla sådant. Ulrika och jag däremot fyndade ofta. Vi fick gå där utan att bli störda och leta bland hyllorna och rota i lådorna som stod lite överallt. En gång hittade vi två rullar med persianimitation...en grå och en svart. Bredden var bara 15 cm så jag vet inte om det var någon rest hon fått från en sömmerska kanske. Tyvärr är affären riven sedan många år tillbaka, men vi har fortfarande mycket tyg kvar som vi köpt därifrån. De här två persianrullarna har alltså legat hemma hos mig i drygt 20 år utan att jag vetat vad jag skulle ha dem till. Men nu har de kommit till användning. Jag har sytt kuddar till hörnsoffan.

Jag gjorde först en som var randig. 

Sen kom jag på att det skulle vara kul att ha olika modeller så jag klippte kvadrater och sydde en rutig kudde. 

Nu var den svarta rullen slut så då fick jag sy ihop fyra grå remsor, men det var inte riktigt så snyggt som jag tänkt mig, för man kunde ana att det fanns en söm mellan varje remsa. Ner i syrummen igen och leta vidare och där i mina gömmor hittade jag en rulle svart anorakband. Jag sydde fast det över varje söm och då blev den kudden nästan också randig.

En bit av en persianpäls som legat och skräpat i många år förvandlades till en enfärgad kudde och helt plötsligt var soffan nydekorerad. Nu sitter jag uppkrupen här bland kuddarna och väntar på att den obeskrivliga lusten att klä om soffan ska infinna sig.