Inget ont som inte har nåt gott med sig

En bra sak med att vara förvirrad är att man alltid gör så många spännande upptäckter.

Det påståendet stämmer precis. Hur många gånger har det inte hänt att jag hittat saker som jag inte ens visste att jag hade, när jag letat efter något helt annat? Det sätter lite extra piff på tillvaron. Man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Antagligen har jag lagt undan den här pinalen för att jag tänkt använda den till något. Vad det var är helt bortglömt, och jag får i stället komma på ett annat användningsområde. Troligtvis förstärker förvirringen improvisationsförmågan. Eftersom det sällan är så att jag hittar det jag letar efter, blir det till att tänka i nya banor. Förvirring är alltså inte bara negativt....hjärnan tvingas att vara väldigt aktiv.

Vardagslunk

Själva ordet andas knappast fart och fläkt utan mer lite långtråkighet. Så behöver det inte alls vara. För mig är vardagslunken den bästa lunken som finns. Det betyder att de dagarna har inte Rasmus bestämt att vara med någon kompis, utan jag har förmånen att få hämta honom efter skolan. Vi brukar åka direkt hem till mig och äta mellis. En hel del hinner ventileras medan vi äter som t.ex. skolan, TV-program och lite allmänna funderingar.

Efter mellis brukar Rasmus lägga sig framför TV:n en liten stund och koppla av medan jag sitter och handarbetar. En del gånger har det faktiskt hänt att han har somnat. Nästa år blir han tonåring, och han börjar väl så smått komma in i trötthetsåldern. Jag brukar väcka honom efter en liten stund så han hinner göra läxan innan hans föräldrar kommer och hämtar honom. Några gånger behöver han min hjälp med ett matteproblem och det är faktiskt kul med lite skolarbete, eftersom jag inte kommer i kontakt med det varje dag längre. Hjärnan får jobba med lite annorlunda problem, och det är bara nyttigt.

Oersättliga vikarier

Gud skapade skyddsänglarna, men det är omöjligt för dem att hinna med överallt. Det är därför det finns mor och farföräldrar.

Influensatider

Så var det då dags för den årliga influensasprutan. Det är sjätte året i rad som jag åker iväg och blir stucken i armen. Ont kan jag väl inte precis påstå att det gör, men det är långt från behagligt. Jag har ändå kommit fram till att det är nog en ganska bra idé att ha lite extra skydd mot alla bacillusker som kommer farande i vinter. Idag var första dagen som min läkarmottagning hade öppet för detta. Tiden var mellan två och fyra och jag åkte dit i god tid och var på plats redan halv två. Jag tänkte att då blir jag säkert nr. 1 för det är nog ingen som går dit nu i början. Så fel jag hade! Hela väntrummet var fullt och på min kölapp kunde jag läsa nr 24. Vi hade tydligen alla haft samma tanke. När sjuksköterskan gick förbi och såg så många det var som väntade så startade hon tidigare. Mycket klokt gjort! 20 över två var jag klar och kunde åka hem igen. Nu i kväll känns armen lite öm och stel. Normalt brukar jag inte få några besvär efter vaccinationen, så det är nog bara nåt tillfälligt.

Nu är både golv och väggar på plats i badrummet och det enda som återstår är att montera dit ett litet pelartvättställ, en kommod med tvättställ, toastol och duschkabin. Vi fick veta idag att rörläggaren ligger hemma i influensa så han kunde inte komma nu på ett tag. I morgon ska jag ringa till firman och höra om de har någon annan de kan skicka eller vi måste vänta. En sak vet jag i varje fall med säkerhet. Jag ska inte sätta mobilen på alarm utan jag ska sova tills jag vaknar av mig själv. Sen ska jag ringa arbetsledaren. Det gäller att ta tillvara alla chanser man får att sova på morgonen. 

Den eviga tonåringen

Det epitetet sätts ofta framför Cliff Richards namn, och det passar bra. Han ser nästan likadan ut nu som när han var tonåring. Ålderstecknen måste ha tagit en stor omväg förbi honom. Vilken bravad att kunna hålla sig på topp i så många år. Dessutom har det varit väldigt lite skandaler om honom i motsats till andra artister. Idag verkar det som det är en nödvändighet med en eller flera skandaler för att artisten ska bli omtalad.

På tal om tonåringar så läste jag en artikel om en sömnforskare. Han hade kommit fram till att tonåringar behövde sova längre på morgnarna och därför borde skolorna starta senare på högstadiet. Det är gamla nyheter. Detta kom jag fram till för över 50 år sen.....och jag är ingen sömnforskare. Han beskrev hur en tonårings dygnsklocka var ändrad så att de inte kunde somna förrän sent på kvällen och därför behövde sin sömn på morgonen. Min dygnsklocka är exakt så. Betyder det att jag fortfarande är tonåring, tro?

Jag kände för att ändra om lite i sovrummet så jag sydde ett kuddfodral som var lika brett som sängen. Där fick jag plats till alla våra huvudkuddar och kunde lägga det tvärs över sängen. Eftersom det är samma tyg som överkastet så kan man inte se att det är ett löst fodral. Det har irriterat mig så länge att det såg knöligt ut vid huvudändan. Hur jag än försökte "puffa" till kuddarna så såg det ut som ett flygfoto över Alperna.

Prydnadskuddarna är vinröda så jag sydde plädar av vinröd plysch och vit teddy. De är jättemjuka att svepa om sig när man vill ta en eftermiddagslur.

De här veckorna som vi haft hantverkare hos oss har jag varit tvungen att ställa mobilen på alarm tidigt på morgonen. Ingen skön känsla att vakna av en ringsignal, men tyvärr nödvändig. Det har gjort att jag känner mig helt urlakad så nästa vecka blir det säkerligen både sovmorgnar och eftermiddagslurar för min del.

Äta bör man

Jag är ingen matmamma. Det där att hitta på vad man ska ha till middag vareviga dag är så trist. Min hjärna, som normalt är väldigt flitig med att komma på idéer, har inte den förmågan när det kommer till maträtter. Kokböcker har jag massor av i köksbokhyllan, men vad hjälper det? Jag läser sida upp och sida ner, men fastnar inte för något speciellt. Om jag frågar Göran säger han bara: "Det får du bestämma." Precis som om han tror att han gör mig världens största tjänst om jag får välja precis vad jag vill laga till. Men det är ju det jag inte vill......laga till nåt, alltså. Jag avskyr vardagsmatlagning. Det är något helt annat när det gäller fester. Då kan jag laga lite annorlunda rätter och sväva ut ordentligt när det gäller desserterna. Dessutom lagar jag då mat till fler personer och det känns lite mer lönt.

Nu tror jag ändå att jag kommit på orsaken till varför jag inte gillar att laga vardagsmat. Jag klär mig fel. Naturligtvis ska jag ta på mig en silverfärgad klänning med volang och ha ett diadem i håret. Då måste det bli extra roligt att stå vid spisen.

Spara tid

Jag har inte tid att irritera mig på folk som irriterar sig på mig. Jag är fullt upptagen med att tycka om de som tycker om mig.

Eftersom vi alla är så olika är det inte konstigt om vi ibland irriterar oss på varandra. Det är oundvikligt. Men det bästa är att försöka glömma det så snabbt som möjligt, annars suger det bara ut onödig energi från oss. Det finns viktigare saker att syssla med....som t.ex. att tänka på alla trevliga människor man känner. I morgon kommer Rasmus äntligen hem och allt blir som vanligt igen.