Nostalgi

 Förr var allting mycket mer spännande. Vi svarade i telefon utan att veta vem som ringde.

Det var riktigt nervkittlande.

Höst inomhus

Att hösten är här går inte att ta miste på. Löven har gulnat och många har ramlat av. Det ligger bok-och ekollon lite varstans längs med stigarna nere vid ån. Jag har plockat en del som jag tänkte göra lite pynt av. Det är aldrig fel med gratismaterial. Jag har ju under flera decennier hämtat material från skogen, och det fortsatte jag med även när både barn och barnbarn blev äldre. Det är nästan så jag får abstinens om jag inte  kan plocka lite grejer från naturen och ta med mig hem. 

Något som jag också fortfarande håller vid liv är gardinbyte. Jag älskar att byta gardiner efter årstid och då passar jag på att plocka fram pynt som passar till just den årstiden i den mån det går. Jag har förenklat det lite för numera är det bara i köksfönstret jag ändrar om. Nu var det dags för gardinerna med kopparsaker. De tar upp höstfärgerna, som jag gillar, orange blommor och en krans med höstlov...sen var köksfönstret klart.

Pumpor hör hösten till och speciellt till Halloween dyker de upp överallt. Jag letade fram lite garn och virkade pumpor som jag tänkte ha som dekoration på köksbordet. Pumporna blev en besvikelse. Jag hade inget mönster utan virkade på måfå, så de blev alldeles för stora. Jag flyttade runt dem lite och till sist fick de stå på min höga kökshylla. 

Tyvärr blev det bara plats för två stycken där, och jag hade ännu en pumpa kvar. Den står nu på micron.

Problemet med något på köksbordet var kvar. Jag letade upp "sammetspumpor" i olika färger och storlekar och la på ett tårtfat där jag tidigare tejpat fast höstlöv runt kanten. I mellanrummen bland pumporna petade jag ner minikottar och gul/röda bär. 

Nu njuter jag av en pumpatårta på köksbordet.

Butternutpumpa har jag använt några gånger i matlagning och det är inte alls dumt. Något som är supergott är pumpapaj. Första gången jag smakade det var när jag besökte Dallas vid Thanksgiving. Anne hade lagat en typisk amerikans middag med en megastor kalkon och alla smårätter som hörde till. Efterrätten bestod av två olika sorters pajer, varav den ena var en pumpapaj. För de som är lite bekväma finns det pumpapuré på burk att köpa här hemma. Sånt gillar jag.

Ännu några veckor framöver är mitt kök orangefärgat, men snart bytar det färg som en kameleont och blir röd/grönt.

Mode i miniformat

När jag besökte Bryssel var det helt givet att jag skulle leta upp Manneken Pis. Jag visste var statyn stod, men trots det tog det faktiskt en stund innan jag fick syn på den kissande pojken. Det var verkligen ingen stor staty. Legenderna om pojken är många. En av dem berättar om en liten pojke som en gång släckte en eld genom att kissa på den och därmed räddade Bryssel från att ödeläggas.

Manneken Pis har en officiell påklädare. Han heter Nicolas Edelmann. Det är en tjänst inom Bryssel stads kulturnämnd, och ämbetet har funnits sedan 1700-ralet. Edelmann är den trettonde i ordningen.

Statyn har 400 år på nacken. År 1965 blev pojken stulen men hittades i kanalen som går genom Bryssel. Sedan dess är originalet i tryggt förvar på stadsmuséet och det är en kopia som visas för allmänheten. Varje månad kommer det in förfrågningar från föreningar och utländska ambassader, som vill att Manneken Pis ska bära just deras dräkt. Edelman reserverar datum och gör upp ett schema. Omkring 160 påklädningar blir det varje år. 

Hittills har 1094 kostymer donerats och förvaras på museum.

Naturligtvis bär den kissande pojken svensk dräkt den 6 juni. 

Det finns en Manneken Pis-kopia i Ängelholm. Storleken kan nog stämma in på den belgiska statyn, men denna har en helt annan färg…illrosa. Han står i skyltfönstret till en städfirma och vad den pojken och städning har gemensamt har jag ingen aning om. 

En sak gemensamt

 Man säger samma sak när man skalar potatis som när man äter praliner.......

.....nämligen  -"Nåja, bara en till."

Konsert

För några veckor sedan var jag i Hjärnarps kyrka och lyssnade på Tommy Nilsson. Akustiken i kyrkor är helt enastående, och det är underligt att det inte anordnas fler konserter i dessa lokaler. 

När alla var på plats kom Tommy släntrande nerför kyrkogången. Det är en lång herre. Han var klädd i svarta byxor och väst och till det en svart/vit randig kavaj. Skorna bröt av rejält. Det var gula moccaskor. Jag gillar när artister klär upp sig lite grann. Det är en artighet mot publiken.

Han hade med sig en mycket liten orkester som bestod av gitarr och keyboard, och en liten japan på trummor, fick vi veta. Han satt i en låda och hette Yamaha. De ackompanjerade Tommy suveränt. Han började konserten med att sjunga "Öppna dina dörr", som är min favorit. Mellan låtarna berättade han lite om sitt liv. Hans berättelse avbröts med melodier som passade in i det han pratade om. Han berättade att han snart firade 50 år som artist. Melodifestivalen har han medverkat i tre gånger och vunnit en gång, nämligen 1989 med låten "En dag". En av gångerna han deltog kom han sist, berättade han. 

Tommy har även varit idol i Frankrike när han var ung. Efter att ha varit med i olika grupper satsade han på en solokarriär och fick ett stort genombrott med låten "Allt som jag känner". Det var egntligen en duett som han sjöng ihop med Tone Norum och efter det fick han utmärkelsen Rockbjörnen som bästa manliga artist. 

Tommy har medverkat i programmet Så mycket bättre och även spelat musical. Han har många strängar på sin lyra. Han berättade lite om sina barn, sex stycken. Den äldsta, en flicka, tror jag var runt 40 år och den yngsta, också en flicka, var 3 år. Däremellan har han en flicka och tre pojkar. Han pratade väldigt kärleksfullt om sina barn och speciellt den yngsta, som enligt Tommy var den argaste lilla människa han kände. Man kunde nästan ana att hon lindade pappa ganska rejält runt lillfingret. Tiden gick väldigt fort och snart var det dags för avslutningssången, som blev "En dag". Det var en mycket bra konsert som gav mersmak.

Spökstad

När jag gick för att handla i förra veckan upptäckte jag att det skett  en bilolycka i Stadsparken. 

Kommunen brukar lägga ut höbalar och pumpor lite överallt inför Halloweenhelgen, och här hade en bil kört rakt in i balarna, så pumporna låg utspridda.

Det måste ha varit en rejäl smäll, för en av pumporna hade hoppat upp och låg nu på taket. Man kunde se en stor buckla i bilens tak, och hela framrutan var krossad.

Jag kunde inte se föraren, men jag såg i varje fall en passagerare och han/hon var mycket smal....ja, nästan bara skinn och ben...eller egentligen bara ben.

En jättespindel hade byggt ett nät mellan träden, och det såg lite läskigt ut.

Halloween är ingen helg jag uppmärksammar längre. Så länge Rasmus var liten tyckte han det var kul att göra en del pynt och då hjälpte jag gärna till. Vi hängde spöken i lamporna och la ut spindlar lite här och var. Varje år skar Rasmus ut ett ansikte på en pumpa som stod och lysta på min utetrappa. 

När det kom till maten, hade han en del idéer om det också. Vi stekte prinskorvar och satte fast mandelspån som naglar. 

Till efterrätt öste vi upp glass i små skålar och dekorerade med mandarinklyftor. Innan dess hade vi bakat spökmaränger som vi satte ner i glassen. Det är förstås en tradition, som jag gärna hade behållit.

Det är bra att vara uppmärksam

 Det anses bra om man håller ett öga på vad man dricker, så jag tog en slurk vin framför spegeln

Det såg bra ut.