Tillökning i familjen

Vi har suttit i ormbunkshörnet och fikat om dagarna för att vi inte ville störa de nyinflyttade i plommonträdet. Det var riktigt roligt att följa byggandet. Vilket jobb att flyga och hämta material till ett bo. Duvan kunde ju bara ta en gren i taget i sin näbb, så det blev åtskilliga flygrundor.

När jag såg att båda duvorna flög iväg för att hämta mer material smög jag mig fram mot trädet och zoomade in bygget. De hade valt en stabil gren att lägga kvistarna på och de var hopflätade så det liknade en liten korg. Jag är full av beundran över vad de åstadkommit.

Vi märkte ganska snart att en av duvorna stannade kvar i boet, så vi förstod att det var honan och att hon nu skulle lägga ägg. Göran sa, att de lägger alltid två ägg, och han bör ju känna till det. Skatorna kom lite då och då och försökte irritera duvan, men vi var uppmärksamma och klappade i händer och väsnades så de flög snabbt iväg. Tydligen tröttande de på vårt oväsen, för det blev ganska lugnt.

Eftre ett tag vågade jag närma mig plommonträdet och zoomade in boet igen. Då kunde jag se att honan låg där och jag skymtade även en unge. Vi var lite osäkra på om det fanns en unge till, men vi hoppades på det.

Igår när jag jobbade i trädgården såg jag att duvan satt uppe på vårt tak. Jag blev lite orolig och tänkte att skatan kanske hade fått tag på ungen eller ungarna. Jag gick fram till trädet och då fick jag till min glädje se två duvungar. De är inte särskilt vackra, för de har knappt några fjädrar utan är bara glest täckta med lite gult dun. Förhoppningsvis ska de få växa i lugn och ro och flyga ut ur boet när de kan klara sig själv lite mer.

Det kommer nog ändå att dröja ett bra tag innan vi åter kan öppna upp Plommonkaféet.. 

Det blev i varje fall rent

Denna månaden har jag redan hunnit göra en sak jag aldrig tidigare provat på. Jag har använt högtryckstvätten. Det är annars Göran som har hand om sådana saker. Vad underligt egentligen att vissa göromål fortfarande är så uppdelade trots att vi tycker vi är så jämställda. Grillning är väl något som karlar gärna tar sig an, men att stå vid spisen och laga något är inte lika intressant. Det stämmer lite dåligt med att de flesta berömda kockar är manliga. Tydligen har det inte smittat av sig.

För att återgå till högtryckstvätten så plockades den fram för att våra plattor behövde en uppfräschning. Det var en del kablar och grejer som skulle monteras och vattenslangen skulle sättas fast på den. Vi behövde även en förlängning till slangen och då måste en låsanordning delas för att nästa slang skulle kunna fästas. Den mackapären satt som fastlimmad. Inte ens Göran klarade av att lossa den. Han föreslog att jag skulle hämta en polygrip. En poylvad???  Men sen tänkte jag poly....det låter som Polly och det är ett papegojnamn. Jag visste att det fanns en tång som liknade en papegoja i profil så jag gick och hämtade den. Kors i taket......jag hade hämtat en polygrip! Jag är inte så bevandrad i namnen på verktygen i Görans snickarrum, men å andra sidan så kan han inte trä mina symaskiner så där är vi kvitt.

Han visade hur jag skulle gå till väga och det såg så enkelt ut. Han blev inte ens våt fast vattnet sprutade med rejäl kraft. Sen var det min tur, och jag vet inte vad som gick fel. Visserligen blev plattorna rena men jag blev alldeles blöt. All smuts som tidigare fanns på plattorna satt nu på mig. När jag var klar fick jag spola av hela mig ute på gräsmattan. Det är mycket möjligt att även högtryckstvätten kommer med på listan över redskap som Göran tycker att jag inte kan hantera. Men det kan väl knappast vara mitt fel att högtryckstvättar och målarpenslar skvätter så infernaliskt?

Demaskering

Jag är egentligen en ängel, men glorian är på polering och vingarna är på tvätt.

I morgon är jag som vanligt igen.

En gyllene dag

Idag för 50 år sedan gifte vi oss i Helsingborg. Vi vigdes i Gustav Adolfs församlingshem och min arbetskamrat och hennes kille var vittnen. Efter vigseln tog vi färjan över till Helsingör och därefter taxi till Hotell Marienlyst. Det var ett väldigt populärt ställe att ha bröllop på. Vi var sammanlagt 5 brudpar den kvällen. Det var ett jättestort bröllop där med massor av gäster, men också precis som vi några som bara hade ett par vänner med sig. Maten minns jag inte mycket av, men jag kommer ihåg den tjusiga dukningen. Vid sidan på duken hade de hällt ut glitter i en schablon så det nu stod att läsa Tilykke. Alla brudpar blev extra uppmärksammade och det spelades även brudvals där bara vi fem brudpar fick gå upp och dansa.

Marienlyst är ett mycket gammalt hotell. Det är från 1861 och var väldigt lyxigt med den tidens mått mätt. Både furstar, tsarer och andra kungligheter kom dit och hade sina speciella favoritrum. Jag tror inte det var lika vanligt då som nu att vem som helst tog in på hotellet. Här startades även Danmarks första casino.

Guldbröllopsdagen var inget jag tänkte på den här dagen för 50 år sen, men nu är den här. När jag blickar bakåt känns det nästan overkligt. Så mycket har hunnit hända under de här åren...både bra och dåliga saker, men som tur är så är det alltid de bra sakerna som etsar sig fast i minnet. Att älska i nöd och lust heter det så vackert, och hjälps man åt så ordnar sig det mesta.

Att kunna städa fodrar vighet

Rasmus har hjälpt mig att städa ur garaget några dagar. Där stod Görans cykel, som han inte använder mer. Lite onödigt att ha den kvar då, tyckte han, så Rasmus fick i uppdrag att tvätta och polera den. Han la ner mycket jobb på den och den blänkte som en ny cykel när han var klar. På kvällen la Bo in en annons på Facebook och en timme senare var cykeln såld, hämtad och betald. Såna snabba affärer gillar jag. Det är skönt att enkelt kunna bli av med sånt man inte har användning för längre. Kan det bli till glädje hos någon annan så är det bättre.

Vi har stor hjälp av Rasmus nu när han bor här några veckor. Han är betydligt vigare än vad vi är och kan enkelt lägga sig på knä eller böja sig djupt ner. Den viga perioden är över för längesen för både Göran och mig. Jag tycker det här stela har smugit sig på sakta men säkert. Innan man vet ordet av är man stel som en pinne. Det hjälper att vara igång märker jag, men det är inte varje dag jag har nåt arbete som fodrar några större gymnastiska färdigheter så jag klarar mig ganska bra ändå. Är det något jag inte klarar av så får det väl bli ogjort....eller också väntar jag tills Rasmus kommer så fixar han det.

Jag har faktiskt inhandlat ett superbra hjälpmedel....ett par knäskydd. De fästs med kardborreband och sitter riktigt bra på plats även om jag böjer mig eller går. De var avsedda för personer som jobbade med att lägga golv eller plattor stod det på förpackningen. Så avancerade saker sysslar jag inte med, men ibland måste jag ner på golvnivå och det gör så vansinnigt ont i knäna. Vi ska inte tala om hur omöjligt det sen är att komma upp i stående ställning igen. Det tar evigheter. Jag vet inte om det är nån slags studsmattefunktion inbyggd i de här skydden, för jag far upp som skjuten ur en kanon när jag ska resa mig. Största anledningen är säkert att jag inte har ont efter att ha legat på knä, och då är det lättare att röra sig.

Jag tänker på alla kvinnor som förr i världen låg och knäskurade golv. Idag är det betydligt enklare och väl är det. Mina knäskydd används bara i yttersta nödfall så de kommer nog aldrig att bli utslitna.

Dunderhonung

Surrande saker som bin, getingar, flugor och humlor hör sommaren till. Flugor och humlor är mest irriterande men de två andra vill jag inte gärna ha i närheten. För många år sen var det en bisvärm som hängde i en av våra buskar. En bit från vårt hus bodde en man som hade bikupor och han kom genast och plockade bort dem. Det är inte så värst länge sen som några getingar byggde bo i våra rhododendron. Det upptäckte jag när jag höll på att klippa dem. Antagligen hade jag råkat röra vid deras bo, för de blev riktigt ilskna på mig. Anticimex skickade hit en man som sprutade nåt gift så de försvann och sen har det varit lugnt.

Jag har läst att biodling är ganska populärt. Det är tur att någon vill syssla med det, för honung är jättegott. Jag minns när jag var barn att då kokte mor vatten och la en sked honung i för att bota halsont. Det kändes betydligt bättre efter att jag druckit det varma honungsvattnet, och jag använder fortfarande den här gamla huskuren när jag känner att jag är lite sträv i halsen.

Biodlare har tydligen problem för det finns inte den sortens blommor kvar längre som bina behöver för sin honungstillverkning. Idag är det knappast vanligt med en massa ängar som det var förr. Nu är det byggt nästan överallt. På ett av hotellen i Luxemburg har man installerat bisamhällen för att blommor och träd ska pollineras. Det är ett sätt att värna om miljön i staden. På Lux Airs kontor sattes också bikupor upp på taket. Det var kanske inte helt genomtänkt eftersom det även fanns en rökruta där för den personal som ville ta en rökpaus. En av Katarinas kolleger blev stucken vid ögat och ansiktet svullnade upp. Varningstexten på cigarettaskarna stämmer bra in....rökning är farligt.

Stark

Min styrka beror inte på att jag lyft vikter utan på att jag efter varje motgång lyft mig själv.

Inre styrka är mer värt än en massa muskler.