I söndags var jag på Konserthuset i Helsingborg och lyssnade på La Gayla Frazier. Hennes show hette Tina och jag och handlade givetvis mycket om Tina Turner, som jag alltid har gillat.
Jag måste erkänna att jag kände inte till mycket om den här artisten mer än namnet. Hon är född i Miami 1961, men åldern var inget hinder för det här energiknippet. Hon sjöng och dansade i 2 1/2 timme och var lika energisk hela tiden. Hon flyttade till Sverige år 2001 för att hon fått ett musikengagemang här. Då träffade hon en man och flyttade till Norrland. Även om kärleken tog slut valde hon att stanna i Sverige eftersom hon tyckte att synen på färgade och kvinnor var humanare här.
Melodifestivalen har hon uppträtt i två gånger och hon har även turnerat med både Robert Wells och Putte Wickman. 2010 fick hon årets Anita O`Day-pris på jazzens museum. Hon sjunger både jazz, rock, soul och schlager. Repertoaren är stor. När hon var barn lärde hon sig att spela piano och då var det klassisk musik som gällde. I skolan utbildade hon sig även inom klassisk sång och hon gav prov på att hon kunde sjunga opera. En fantastisk röst!
Showen handlade dels om hennes eget liv och när hon fick träffa Tuna Turner som tonåring. Efter det, berättade hon, var hon ett stort Tina Turner-fan. Vi fick höra många av Tinas både kända och mindre kända låtar. Mellan låtarna berättade hon om sitt liv och jämförde lite med Tinas. Det fanns tyvärr en del likheter, men båda var och är starka kvinnor och klarade sig genom allt.
Hon var en väldigt generös artist. Alla musiker presenterades och gjorde soloframträdanden. Två tjejer var med och sjöng och dansade. Den ena av dem kom från Skåne och den andra från Norrland. Båda två fick ensamma sjunga till musiken och hon pratade väldigt varmt om dem båda. Dessutom berättade hon att hon varit i kontakt med en gymnasieskola i Helsingborg och där valt ut två tjejer som presenterades på scenen. De fick sjunga tillsammans med La Gayla och hennes gäng. Vilken upplevelse det måste ha varit för dem...uppträda på hemmaplan för ett fullsatt Konserthus...och dessutom sjunga tillsammans med La Gayla. Under en sång vinkade hon till de andra i gruppen att sjunga och spela lägre, så till sist hördes bara de här två helsingborgstjejerna. De lät som fullfjädrade artister, vilket de kanske också kommer att bli en dag.
Vi hade väldigt bra platser...längst fram och med bra plats för att kunna sträcka ut benen. Det var väldigt svårt att fotografera för strålkastarljuset var mycket starkt. Det skiftade i färg och svängde lite hit och dit ibland. Däremellan kom det lite rök, men Ulrika lyckades ändå få några bra bilder. Showen avslutades med att hon sjöng Tinas berömda låt The Best till stående ovationer. Det var en jättebra föreställning. Sånt här behövs att bryta av vardagen med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar