torsdag 13 januari 2022

Ett jobb för råttfångaren i Hameln

 Det är en medeltida sägen som bröderna Grimm skrev ner. I den ursprungliga versionen finns inte råttorna med. Det skrevs inte om dem förrän på 1500-talet. Sagan utspelar sig i slutet på 1200-talet och staden Hameln har invaderats av råttor. En man försäkrar ortsborna att han kan få bort råttorna och han tar fram sin flöjt och lurar ner dem i floden Weser, där de drunknar. Efteråt vägras han betalning och han blir naturligtvis arg. Flera dagar senare återvänder mannen när de vuxna är i kyrkan. Han tar fram sin flöjt igen och den här gången är det barnen som luras med av melodin. De går in i en grotta och försvinner. Det finns olika teorier kring verkliga händelser som låg till grund för sägnen; alltifrån att det rörde sig om pest och att de förvisades från staden i hopp om att stoppa smittan till det som hålls för mest troligt, nämligen att barnen gjorde en pilgrimsfärd och i så fall skulle råttfångaren ha varit en vuxen ledare. 

Råttfångaren hade verkligen behövts i Helsingborg häromdagen. En man promenerade ner mot centrum och såg att det sprang råttor i gräset. Plötsligt sprang en av dem upp i trädet som en ekorre. När han tittade upp såg han att det satt kanske 10 råttor uppe i trädet och käkade bär. Det är inte helt ovanligt att råttor klättrar upp och försöker äta talgbollar som egentligen hängts dit för småfåglarnas skull. Tack och lov har jag aldrig fått syn på en sån gynnare här.

För en del vintrar sedan vägrade min bil helt plötsligt att starta och när jag lämnade in den på verkstaden fick jag veta att en slang var avbiten. Det såg ut som om någon tagit rejäla tuggor av slangen. Reparatören var helt övertygad om att det varit en råtta som kalasat på min bil.


Jag har inte mycket gott att säga om råttor, men när jag läste om minröjarråttan Magawa kom jag på att fördomar kan man ha om i stort sett allt. Berättelsen om den här råttan fick mig att omvärdera deras existens....i varje fall när det gäller påsråttor. Magawa var en gambiansk påsråtta som vägde 1,2 kg och var 70 cm lång. Han utbildades av den belgiska välgörenhetsorganisationen Apopot till att leta efter landminor. Bland alla råttor som tränades blev han den mest framgångsrike. Ett område stort som en tennisplan söktes av på 20 minuter. För en mänsklig minröjare kunde det ta upp till fyra dagar. Råttorna tränades att upptäcka en kemisk förening som finns i sprängämnena. Det påminner lite om hur polisens knarkhundar jobbar. En polishund har ju alltid en husse eller matte, men jag vet inte om Magawa också hade det. Han fick en förtjänstmedalj i guld när han pensionerades 2020. Magawa blev åtta år gammal och under sin levnad räddade han livet på många människor.

27 kommentarer:

  1. Jag gillar att läsa om minröjarråttan. Tänk vilka färdigheter ett djur kan ha! ( Men usch så stor hen var).
    De övriga råttorna har jag inte mycket till övers för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dert är skillnad på råttor och råttor.

      Radera
  2. Vilken chock man skulle få om det plötsligt satt råttor uppe i träden! Jag, som bott på landet med ladugård där det alltid fanns råttor och möss är väl inte direkt rädd för dem, men jag tycker de ändå är sällsynt otrevliga.
    Kul dock med historien om Magawa, den har jag aldrig hört förut.
    Ha en fin torsdag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är rädd för råttor och tycker de som finns i Sverige är onödigt stora. Magawa gör sig bäst på bild.

      Radera
  3. Fy, jag tycker att råttor och möss är svinäckliga. Det händer att vi får in någon enstaka mus här i huset, med det är inte ens en mus /år. Vi har fällor uppe på vinden.
    Ha en bra "Knut"-dag! Kram

    SvaraRadera
  4. Intressant att läsa dina berättelser om råttorna. Sant eller inte, det var spännande.
    Råttor som klättrar i träd har jag aldrig sett eller hört talas om, men det är klart, varför skulle du inte kunna det.
    Troligen har en råtta varit så hungrig så den har ätit av din bil, börjat i alla fall.
    Jag tycker inte om råttor, men ändå så räddade jag flera stycken ifrån att bli uppäten av min katt, då vi bodde i villa.
    Sköt om dig.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch! Hur vågade du dig fram och rädda råttorna? Det var modigt gjort.

      Radera
    2. Jag ogillade att katten lekte med dom små råttorna. Avskyr då någon lider, människor eller djur.
      Ha det bra.
      Kram!

      Radera
  5. Spännande gammal berättelse om Råttfångaren ... men väcker en del frågor.
    Verkligen en riktig hjälte denna råtta! Vanliga råttor är ju i regel inte så roliga att ha i sin närhet, men de som är framavlade som husdjur är väldigt trevliga sällskapsdjur.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bekant till mig hade en ökenråtta som husdjur och jag vågade t.o.m. klappa den.

      Radera
  6. Jag är ingen vän av råttor jag heller faktiskt. Numera finns det väldigt många av dem i Malmö och såväl vår dotter som min svärmor hade besök av dem. Dock måste jag säga att en minröjarråtta gör mig lite mer vänligt sinnad.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta var ingen vanlig råtta, men jag skulle ändå inte vilja träffa på en sådan figur.

      Radera
  7. En hel del råttor finns det ju i städerna, minns när de byggde om på Hisingen, rev gamla hus och byggde nya, det var sjöar av råttor på Backaplan, inte trevligt alls.
    Vi har några här i området också, förmodligen fler än vi vill veta om, men man får se till att de inte får mat så håller de sig undan iallafall.

    Spännande berättelse här idag inom ämnet råttor, tackar för det och tillönskar dig en fin kväll Gunnel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Råttor finns det säkerligen gott om. De klarar visst alla vedermödor.

      Radera
  8. En så fin historia om minröjarråttan.
    Vi har inga råttor. Bara möss. Förra vintern fanns de i massor. I år har vi inte sett till mer några enstaka
    Har haft tre dyra bilreparationer tack vare att möss gnagt sönder sladdar och andra lättgnagda delar. Känns väldigt onödigt!
    Ha det fint ! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man borde kanske teckna en möss-och råttförsäkring för sin bil.

      Radera
  9. Det börjar bli vanligare och vanligare med råttor i städerna, tyvärr. Men att se dom sitta i ett träd och äta bär ... Men när jag läste om minröjarråttan Magawa blev jag lite vänligare inställd till råttor, i varje fall den råttan och andra minröjarråttor.

    Kram

    SvaraRadera
  10. Mindes nu när jag läste om "Råttfångaren i Hameln" att jag läst den tidigare men glömt en del. Vad gäller råttor är de ingen favorit. Minns när barnbarnet max var 4 år och vi var i en lekpark, "Bryggartäppan" inspirerad av Fogelström och han säger "titta mormor så många söta möss". Men möss var det inte utan mängder av råttor i husen där barnen lekte och i lekparken. Jag var inte sen att ringa miljöförvaltningen här på Söder. Berättelsen om minröjarråttan var fin och det finns ju undantag.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy så otäckt med råttor på en lekplats. Hoppas de försvann snabbt därifrån.

      Radera
  11. Usch för råttor! De är inga djur man vill ha närkontakt med. Men som minröjare kan de ju accepteras.
    Må väl!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej , närkontakt är något jag definitivt inte vill ha med en råtta.

      Radera
  12. Vad du kan!!! Tänker på råttfångaren i Hameln. Tror nog att jag läst Bröderna Grimms bok med alla sagor, men minns inte just den. Tack för uppfräschningen:-)
    Den där råttan Magawa gjorde BBC ett helt reportage om (https://www.bbc.com/news/world-asia-59951255). Allt råttan gjorde är dokumenterat. Fascinerande, även om jag avskyr råttor. Förutom det fantastiska jobbet han gjorde, så var Magawa faktiskt lite fulsöt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte också det var fantastiskt att man kunde dressera en råtta till att utföra det jobbet. Han räddade många liv, och som du säger, han är lite fulsöt. Trots det nöjer jag mig med en bild på honom.

      Radera
  13. Men fy vad hemskt med råttorna. Jag hade blivit rädd om jag sett dem.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer inte att bli något promenerande för min del vid Hälsobacken.

      Radera