tisdag 29 september 2020

Att låna idéer

Jag får många bra tips och idéer på inlägg när jag bloggvandrar. Inte så att jag vill kopiera rakt av, men det sätter igång fantasin när det är något jag känner igen. Det är säkerligen många som kommer att se att jag hämtat inspiration från deras inlägg. När Karin berättade om hur hon satt på golvet när lakanen drogs och det blåste i håret, mindes jag hur snabba min syster och jag var att sätta oss ner när mor och far hjälptes åt att dra lakanen. Det var väldigt viktigt hur de veks och till sist tog de rejäl sats och slog lakanen så det blev skarpa veck. Då blåste hårtofsarna rejält...nästan som när man fönar håret.

Mor manglade lakanen i den gemensamma tvättstugan. Jag har en egen mangel. Den är 45 år gammal men fungerar fortfarande lika bra. Så mycket manglande blir det inte numera. De flesta påslakan är bara till att hänga upp och vika ihop, men jag manglar dem ändå, för att få bättre plats i skåpet. Något som jag också manglar är kökshanddukar. Även om jag har diskmaskin, så behövs alltid handduken någon gång.

Jag minns när jag var ung så noga det var att skaffa sig en hemgift. När jag gick husmodersskola fick vi veta vad som var nödvändigt att ha. Både lakan, örngott och handukar skulle märkas med monogram. Min mor hade många märkböcker, och där letade jag efter G och A i olika mönster. Jag hette Andersson som ogift. På den tiden var det inget underligt att flickor satt och broderade monogram på allt mellan himmel och jord. Tänk så mycket jobb som lades ner på vardagssaker som sen bara slets ut och till sist användes som putstrasor.

Min farmor virkade mellanspetsar att sy på lakanen och jag har ett stort lager av dem som aldrig blev isydda. Istället har jag använt dem som gardinomtag eller pynt på blomkrukor och kläder. 


Mina döttrar har fått en del gamla textilier som de är väldigt rädda om. Det är roligt och se att den yngre generationen sätter värde på gamla saker. Det hör ju till vår historia och bör inte glömmas bort. 


Förr i tiden var det mycket mer slitgöra för både män och kvinnor. Idag finns det maskiner som hjälp till det mesta och det har kommit fram enklare metoder. Egentligen skulle vi ha mer tid och ork att sitta och handarbeta eller göra sånt som folk gjorde förr i tiden på sin fritid. Man kan ju undra hur de orkade med allt, men jag tror faktiskt att de kopplade av när de höll på med sina sysslor på kvällarna. Jag minns i varje fall hur nöjd min farmor såg ut när hon satt och stickade strumpor. Stickorna gick som lärkvingar och hon pratade hela tiden. Jag kan inte minnas att hon någon gång tittade på det hon stickade, men det blev ändå alltid en socka som passade perfekt. 

Att handarbeta har blivit modernt igen. Jag tror inte det gäller bara stickning, virkning och broderi utan all slags hobbyarbeten. När både hjärna och händer jobbar mot ett gemensamt mål riktigt känner man hur stressen flyger iväg. Det är något som behövs i dessa tider. 

28 kommentarer:

  1. Kommer ihåg den tunga manteln från barndomen. Visst blev lakan och dukar fina. Men någon egen mangel har jag aldrig önskat.
    Sticka är roligt och avkopplande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi köpte vår mangel va det inte så populärt med påslakan och då var det enkelt att kunna mangla hemma.

      Radera
  2. Brudkista kallade man det när jag var ung. Det skulle finnas lite lakan, dynvar, handdukar och liknande i den den dagen man lämnade sitt barndomshem och skaffade sig ett eget. Tänk ändå att det inte ens är längesedan och ändå är det som om det var hedenhös.
    Det finns vetenskapliga forskningar om handarbetets förtjänster för att hålla sig med god hälsa. Stressen som folk har inom sig försvinner och man blir som din farmor, nöjd och tillfreds.
    Också här har jag många lakansspetsar och broderier som både Uffes mormor och hans mamma har gjort men också från min mormors tid och min egen brudkista. Jag gör som du, använder dem på olika sätt som prydnad men också på ett praktiskt sätt. Just nu använder jag väldigt gärna de kökshanddukar som Uffes mormor vävde en gång för längesen. Linnehanddukar med hennes monogram. De är still going strong, håller hur bra som helst ännu i jämförelse med de modernare varianterna.
    Tack för ett härligt inlägg! Ha en fin dag Gunnel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket av de gamla sakerna var bättre kvalitet än dagens, så jag har också kvar en del som jag fortfarande använder. När det blir för slitet sparar jag det i en låda. Det kan nog komma till användning i pysslandes nån gång.

      Radera
  3. Det är lite synd, för idag är det mycket slit o släng. Jag har slutat att mangla mina lakan, hänger och viker dem väl istället. Mina kökshanddukar stryker jag. Det är endast de stora dukarna som jag manglar.
    Men tänk då man stod och strök knytbanden på örngotten. Min mormor veckade dem också, men det har jag aldrig gjort.
    Jag har också lite virkade band, som var till lakanen. Tycker också att de är fina till omtag.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja alla handdukar, örngott och inte minst banden skulle strykas. Att krusa örngottsbanden testade jag på när jag gick på husmodersskolan.

      Radera
  4. Jag blir riktigt nostalgisk då jag läser ditt fina inlägg. Minnena bara strömmar fram.
    Allt detta kommer jag själv ihåg. Min farmor som satt i sin stol vid spisen och pysslade, eller min mamma som lagade och lappade kläder till oss barn.
    Nu sitter vi kanske för mycket vid datorer och mobiler och mycket av det gamla försvinner.
    Roligt att barnen tar till vara det som de äldre har tillverkat.
    Kram och trevlig tisdag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar nu som om fler och fler av de yngre intressera sig för hur det var förr, så förhoppningsvis glöms inte allt bort.

      Radera
  5. är jag var barn fick jag följa med mamma till "Mangeljonsson". Han hade en stor mangel i källaren. Mamma ville inte gå dit ensam, för Mangeljonsson var inte att lita på om han blev ensam med ett fruntimmer.
    När jag gifte mig med Åke fanns det en mindre manuell mangel på vinden och den fungerade också, men se köpte han en elektrisk liten smidig mangel som jag la upp på köksbordet.
    Här på Odalds finns det givetvis en mangel i tvättstugan, men den använder jag inte. Jag klämmer till mina lakan med strykjärnet och det går det också.
    Ha en fin tisdag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det verkade inte säkert att mangla hos den karlen. När vi var nygifta fick jag överta min svärmors bordsmangel som man vevade. Så skönt det var när vi köpte en elektrisk.

      Radera
  6. Nu kom nostalgin som ett brev på posten, nej det var fel för då hade jag fått vänta....det blev expressleverans istället! Just den där broderiboken har jag haft men tyvärr så har den försvunnit nån gång under nån flytt, så tråkigt!! Här manglar vi allt som går att mangla :D Jag fick en mangel gratis från mitt jobb för ett par år sen, en elektrisk varmmangel!! Vilken lycka <3
    Visst är det fint att den yngre generationen vet att värdesätta handarbetet, såg nyss på tv om stickning, ett hantverk som börjar bli på modet igen, syster sitter och virkar på heltid här hemma ;) och ibland kommer det beställningar på saker som folk vill ha....
    Tack för ett härligt inlägg Gunnel, kram på dig! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du gillade inlägget. Jag älskar allt textilt arbete och nu när hösten är på gång finns all tid i världen för den sortens sysselsättning.

      Radera
  7. Jag manglar fortfarande ,och jag har handbroderade saker. Tipset om spetsen snor jag!
    Bra att ha självinsikt
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med en elmangel är det inte lika jobbigt som det var förr.

      Radera
  8. Vad mycket trevlig nostalgi du bjuder på. Jag sitter här och minns gamla tider. Tack för det. Men nu får jag allt fixa till lite lunch. Undra om det går att mangla köttbullar. ;)
    Kram, Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Du får prova. Berätta gärna hur resultatet blev,

      Radera
  9. Jag som växte upp hos farmor minns mycket väl hur noga det var att fylla "brudkistan"! Jisses så mycket handduksväv och lakansväv som hamnade där! Ganska onödigt, då jag aldrig kunde göra något med det, ohändig som jag var! Min mamma fixade en del, men en del ligger kvar - orört! Minns hur viktigt det var med manglade sängkläder och krusade örngottsband - tur man inte måste göra sånt längre!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag föredrar också som det är nu Det gamla var vackert men alldeles för jobbigt.

      Radera
  10. Även om handarbete är mycket vackert och det är en enorm kvinnokraft nedlagd i arbetet så tycker jag det är skönt att kvinnor kan fokusera på något annat. Väldigt trevligt som hobby men det ska inte vara något som förväntas. Mangla har jag aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra men nog är det en härlig känsla att lägga sig i nymanglade lakan.

    Lycka till med fröna!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det skönt att ligga i nyanlade lakan, men det blir ju bara för en natt. En hobby ska vara nåt man gillar och inte nåt man förväntas göra.

      Radera
  11. Åh vilka härliga minnen som väcks av ditt inlägg. I de tvättstugor som fanns i hyreshus fanns det en grej på väggen (kallades fästmannen i väggen), där man stoppade in ena delen av det vikta lakanet och så höll man själv i den andra och så drog man. Sonen älskade att stå under lakanet och få håret "viftat". Numera viker jag bara ihop lakanen. Sonen är ju ändå för lång att stå under, och förresten så bor han på annat håll. Men nog är det underbart skönt att få lägga sig i en säng med manglade lakan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sån mojäng har jag sett, men visste inte att den kallades så.

      Radera
  12. Visst är det så att tankarna även hos mig far genom huvudet när jag läser inlägg. Ler igenkännande när jag läser ditt inlägg- Ja, utom då det kommer till eget handarbete för det har jag aldrig ägnat mig åt- Minns manglingen i vår källare med stor, tung, stenmangel . Och så fint det blev. Minns både linnedukar och riktiga bomullslakan. Och ett torkrum där man kunde blåsa bort.
    Mamma hade monogramböcker och hade M.M. broderat på både lakan och många linnehanddukar. De har jag en hel del av nu. Och dessa spetsar. Har lakan med dem också men oftast är det påslakan nu som gäller. Hittade också virkade spetsar men vet inte vad jag ska ha dem till. Men du gav idéer.
    Har ofta tänkt på att både mamma och min mormor handarbetade mycket och det var just avkoppling.
    Ha det fint!Och tack för dessa härliga tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också att handarbete är avkopplande, men det är så olika från person till person. Det är bra att var och en idag kan välja vad man ska syssla med på sin fritid. Fritiden ska vara fri och inte ett tvång.

      Radera
  13. Jag måste bekänna att jag har en mangel, en sån med vev och jag manglar lakan, dukar handdukar med glädje. Bästa sättet för mig att finna lugn och ro. Älskar mitt linneskåp och känner mig rik när jag tittar på alla de fina gamla textilierna som jag ärvt från farmor och mamma. Så härligt att läsa om er alla med minnen och kunskap om äkta handarbete. Att vårda och ta vara på hoppas jag kommer på modet igen😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar som om det blir mer populärt att vårda gamla saker. Vilken tur, för det finns ett enormt värde i det.

      Radera
  14. Vad gäller att mangla tvätt så kan jag berätta att HSB faktiskt ställde dit även en mangeln när de totalrenoverade tvättstugan för tre år sedan. Den gamla mangeln som hade minst 20 på nacken var betydligt bättre än det nya skrället. Åt andra sidan är det bara en granne och jag som manglar. Grannen manglar i stort sett allt. Jag manglar påslakan och precis som du köksdukar. Påslakan är visserligen bara krispiga första natten, men det känns så lyxigt.

    Handarbeten av alla slag var min mamma världsmästare på. Jag hade aldrig intresset och definitivt inte talangen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stod att läsa i tidningen för ett tag sen om alla fördelarna med att mangla. Jag tycker det är perfekt att få påslakanen lite "tilltryckta" så de blir lättare att stapla i skåpet.

      Radera